Raskautettu?
Kyllä ja puurtavaksi olen itseni tuntenut sen jälkeen, kun minua on kohdannut kaksi kovaa iskua viimeisen puolen vuoden aikana. Toivoisin voivani unohtaa, mutta masennun aivan erityisesti tästä unohtamisteemasta, sillä tajuan, että en tule koskaan unohtamaan. Ellen sitten dementoidu...!
Saisipa rauhan! Dona nobis pacem!
Kunpa voisi mennä jonnekin ja siellä saada rauhan kiusatulle sielulleen.
Sydämeni omat vaatimukset minua kiusaavat!
ja juhlat jatkuvat...huomennakin!
Idag har jag besök av min teologievän. Dessutom var jag till posten och söka en present: en tavla. Känner mig väldigt lycklig över alla dessa hågkomster.
Juhlat jatkuvat...
Tänään kävi osa vieraista. Mm. olin ulkona kummityttöni ja tämän perheen kanssa.
Minua muistettiin kukka- ja juustovihkolla.
Moni on soittanut.
Tuskan ja surun keskellä en voi muuta kuin iloita nyt!
Gloria Patri Gloria Filio Gloria Spiritui Sancto!
Sicut erat in principio et nunc et semper!
Et in saecula saeculorum!
Amen! Amen! Amen!
Nu tog jag just kakbottnet ut ur ugnen. Det tycks ha blivit mycket lyckat!
Kun heräsin tänään, hypähdin melkoisella vauhdilla ylös ja katsomaan postia. Olin saanut kaksi onnittelukorttia. Toinen oli hieman ilkikurinen - todella hauska ja toinen hiukan yllättävältä henkilöltä, josta ilahduin melkoisesti.
Tänään on viimeinen valmistelupäivä, valmistuspäivä.
Nu har jag börjat med förberedelserna inför min festdag. I morgon borde jag baka - få nu se hur det blir - köket är inte så jättestort och jag behöver alltid mycket utrymme.
Önskade att jag kunde fira en Te deum-gudtjänst. Det hände verkligen då, när jag fyllde 20 år.
Det blir en helt annorlunda fest än jag hade ursprungligen planerat. Många människor kommer att saknas av olika skäl. Oh, saknaden!...
Hur klart görs det åt en, att vi lever i en föränderlig värld. Bara Gud är evig!
Även jag flyttar mig i tiden. Det är ibland svårt att acceptera - speciellt då, när kärlekens konkreta former blir så intima och härliga, att man inte vill mera avstå ifrån dem.
Evigheten är dock även en tröst. Tänk på det!
Idag fick jag post från U.S.A. Hade väntat på paketen redan. Den skulle innehålla en bok, som jag beställt per internet.
Boken, som heter "Beethoven's Tenth" slukade jag sedan på en gång. Intressant läsning var det faktiskt. Egentligen handlar det om en pjäs skriven av Peter Ustinov.
Pjäsen handlar om en familj i dagens London. Fadern i familjen är musikkritiker och skriver på en bok, som skall handla om Beethovens tionde symfoni (alltså den som mycket sannolikt aldrig komponerades). Plötsligt får familjen besök av Ludwig.
Vitsig är scenen, där musikkritiker-fadern stoltserar med sina kunskaper om kompositörens liv - närmare bestämt ...nå ja, jag citerar (boken är på engelska):
"Beethoven: Other people doesn't interest me. It sounds vain, I know - but all my life, even after I was deaf, I was always frightened of being influenced - I regarded it as a form of enslavement.
Stephen (=music-critic): You made exceptions, I know.
Beethoven: You know? How do you know?
Stephen: I read most of your letters.
Beethoven (furious): Were they addressed to you?"
Sanalla on suuri mahti, sanotaan.
Kuuntelen toisten ihmisten puheita ja huomaan kuulevani omalla tavallani ja seuraavani omassa mielessäni tiettyjä yksityiskohtia.
Kuulenko kuitenkaan toisen tarkoittamaa? Missä määrin kuulen ympäristöni kertomaa ylipäänsä?
Missä määrin minun olisi jätettävä kerrotun seuraaminen - vahingollisena?
*Oikean* valinnan tekemiseen eivät riitä minun pitämiseni. En voi väistää kuitenkaan vastuuta kuullessani mitä tahansa sanaa.
Mitä siis tehdä?