Omnium fidelium

Släktingar

Hej!

Idag har jag försökt kontakta mina "försvunna" släktingar i U.S.A. Hade fått med vänlig hjälp av Finlander forum adresser och telefonnumror till en del av mina småkusiner där. Tyvärr ledde inte försöket att ringa dem till resultat. Nu skall jag skriva dem brev.

Något annat dök även upp i internet (!). I en samling med poststämpel råkade jag se ett kort som var adresserat till min morfars faster. Året var 1896. Kortskrivaren kunde jag identifiera efter att ha fått bilden av baksidan (eller framsidan, hur man nu vill) av samlingens ägare till att vara hennes syster.
De hade just besökt båda sin mors begravning.
Tänk vad allt man kan hitta i internet!

Mamma - äiti - maman

Äiti

Sinun äänesi, sinun kätesi, sinun huolenpitosi...sinun olemassaolosi!
Olit valmis antamaan aina kaikkesi, suurten vaikeuksienkin keskellä olit tukeva perusta.

Varauksetonta oli rakkautesi. Ensimmäisellä regnbågshelgenilläkin esiinnyit homon vanhempana - se oli itsestäänselvää tukea asialle. Kyse ei ollut niinkään minusta - kuinka olisinkaan voinut kyseenalaistaa ihanuuttasi mitenkään - vaan muistakin Sinun ja minun lisäkseni.

"Vad jag nu säger er är ett mysterium: vi skall inte alla dö, men vi skall alla förvandlas i ett nu, på ett ögonblick, vid den sista basunens ljud. Ty den kommer att ljuda, och då uppstår de döda i oförgänglig gestalt, och vi förvandlas."

Du blev som en förklarad gestalt; en gestalt som kunde få evighet. Jag lever i förhoppningen.
Mamma, käraste älskade ljuvliga mamma!!!

Raskautettu?

Kyllä ja puurtavaksi olen itseni tuntenut sen jälkeen, kun minua on kohdannut kaksi kovaa iskua viimeisen puolen vuoden aikana. Toivoisin voivani unohtaa, mutta masennun aivan erityisesti tästä unohtamisteemasta, sillä tajuan, että en tule koskaan unohtamaan. Ellen sitten dementoidu...!
Saisipa rauhan! Dona nobis pacem!
Kunpa voisi mennä jonnekin ja siellä saada rauhan kiusatulle sielulleen.
Sydämeni omat vaatimukset minua kiusaavat!

Juhlat

Juhlat jatkuvat...
Tänään kävi osa vieraista. Mm. olin ulkona kummityttöni ja tämän perheen kanssa.
Minua muistettiin kukka- ja juustovihkolla.
Moni on soittanut.

Tuskan ja surun keskellä en voi muuta kuin iloita nyt!

Valmistelua

Kun heräsin tänään, hypähdin melkoisella vauhdilla ylös ja katsomaan postia. Olin saanut kaksi onnittelukorttia. Toinen oli hieman ilkikurinen - todella hauska ja toinen hiukan yllättävältä henkilöltä, josta ilahduin melkoisesti.

Tänään on viimeinen valmistelupäivä, valmistuspäivä.

Fest- och plågotider

Nu har jag börjat med förberedelserna inför min festdag. I morgon borde jag baka - få nu se hur det blir - köket är inte så jättestort och jag behöver alltid mycket utrymme.
Önskade att jag kunde fira en Te deum-gudtjänst. Det hände verkligen då, när jag fyllde 20 år.

Det blir en helt annorlunda fest än jag hade ursprungligen planerat. Många människor kommer att saknas av olika skäl. Oh, saknaden!...
Hur klart görs det åt en, att vi lever i en föränderlig värld. Bara Gud är evig!
Även jag flyttar mig i tiden. Det är ibland svårt att acceptera - speciellt då, när kärlekens konkreta former blir så intima och härliga, att man inte vill mera avstå ifrån dem.
Evigheten är dock även en tröst. Tänk på det!