Quelle tristesse!

Efter att ha sett "A friend of Dorothy" tänker jag på vår kultur och hur främmande vi faktiskt tycks vara för närhet och beröringar. Inte för att det inte skulle finnas i alla kulturer gränser för intimitet. Intima gränser skall respekteras. Men hur nära helt fysiskt låter vi t.ex. våra vänner komma?
Personligen älskade jag i Tyskland av att bli kysst av mina vänner. De kramade även om mig. Lika gjorde jag. Vad det var för en varm känsla av godkännande!
Här i Finland blir man igen skygg - flera av mina vänner har avvisat mina försök att krama om dem. Förstås vill jag respektera det. Men ack, vad jag tycker att det är trist!