• martin

Gick hem och prisade Gud ... trots smärtan!

När skedde ett skifte?

Jag var med en större samling människor, där jag höll ett tal. Eftersom jag läste talet från pappret tittade jag mera sällan på publiken. Brukar nog göra det, men denna gång blev det helt enkelt så. När jag kom till slutet höjde jag automatiskt på mitt huvud för att se på de närvarande. Blicken träffade som först på något som fick mig att snappa efter luft. Jag bara stirrade ... på det otroliga i mitt tycke, något vars säkerhet inte hade gränser alls, fullständig hängivenhet, något strålande av fröjd.