Regnbågsmässan:
Jag kom in i diakonissanstaltens kyrka, då ännu få var på plats. Fick möjlighet till en stilla stund före mässan. Vi övade en stund våra förbönstexter och hade där en mycket skicklig person att öppna våra röster. Sedan strömmade folk in - så att kyrkan blev fullsatt.
Många bekanta personer dök upp t.ex. Kalle härifrån Ranneliike.
Psalmerna var mycket bra utvalda. Jag började tänka på min skribatid i Lovisa, en tid av lycka faktiskt. För mig som känt alltid en dragning till den ortodoxa kyrkan, var ortodox recitation av den andra Johan jag mötte ett mycket fint inslag!
Predikan var arrangerad som en dialog mellan de två präster som fungerade som liturger.
Sedan läste sex av oss (bl.a. jag) kyrkans förbön.
Kroppsbönen var fylld med kroppsliga hänvisningar till Fader vår.
Personligen är jag ytterst glad och tacksam för att ha kunnat medverka i den första finlandssvenska regnbågsmässan och ha kunnat ge den material.
Ett stort tack kan riktas till Monika Pensar-Granroth som formligen strålade av viljan att tjäna och ge glädje.
Regnbågshelgen:
Följande dag deltog jag i litteratur-delen av dagen d.v.s. på eftermiddagen. Vad behagliga sätt att läsa dikter och roman-avsnitt (?)! Dagen avrundades med Out n Loud -kören. Applåderna var stormiga och inte utan skäl!
På kvällen var jag ännu på DTM (nå - Anissa nästan tvingade mig...). Tyvärr började kvällen med lite trassel (Marina och Leena frågade mig om jag blivit redan utkastad eftersom jag satt ensam ute på terassen och det efter 21.00), men sedan var det ju bara roligt. Prisutdelningen hann jag ännu vara med om. Sedan rusade jag till järnvägsstationen.
Regnbågshelgen fyller i mitt liv en mycket viktig plats och den kommer alltid att ha samband till älskade maman och hennes engagemang.
