Är vi utbytbara? Visserligen är vi alla unika, men i mötet med andra människor behöver det unika inte betyda samma som att just jag behövs.
Frågan ligger ändå kanske inte på detta plan d.v.s. från en närmast sagt utilitaristisk synvinkel. Att jag behövs kanske hellre på ett annat håll behöver inte betyda att alla mina kontakter till människor som inte hör till "det här andra hållet" måste avlivas. Ändå lever många så. Ändå gör många just så här. I mina ögon är det förbi medmänniskorna.
Kontakter kan brytas och frågan som denna kan då bli aktuell. Visst kan t.ex. jag få nya kontakter - nya bekanta och nya vänner, men den platsen, som en bruten kontakt har intagit, kan ingen annan ta över. Den platsen är tagen i evigheten.
Ett fördjupat vänskap är värt mycket - för det är glädje. I verkligt vänskap dör den aldrig - den kan inte dö. Gödslet är outsinligt. Platsen är tagen för gott.
