Deus semper maior!

Frågespalten XXIII: Frimurarna

Signaturen "jag" skriver:

*

Har en fråga här till dig som jag gärna skulle vilja veta mera om. Vad är en frimurare? Och vad gör dom? Allt är så hemlighetsfullt runt dom där. Förklara vad det är och vad dom dyrkar och varför är det så hemligt med just den seden eller religionen om det nu är en sån.

*

Som en följd av det medeltida skråväsendet uppkom en kår av fria murare, som arbetade vid katedralbyggen. På 1700-talet organiserade sig denna kårs efterträdare som ”frimurare” på Brittiska öarna, och hade mindre med mureri än med gemenskap, ritualer och välgörenhet att skaffa. Grundenheten kallas ”loge”, från engelskans ”lodge”, stuga – alltså från början en arbetarbarack, liksom de som man ser på byggarbetsplatser också i vår tid.

Det finns flera olika frimurarsystem. Gemensamt för dem är att de är uppbyggda i olika grader, vilka är ämnade att ge en stegvis ökad insikt i hur bröderna ska öka sin självkännedom för att kunna utveckla sig själva till bättre medmänniskor. Man får inte får insikt i innehållet i en högre grad förrän man själv träder in i den. Genom att stiga i graderna får man alltså en allt större kunskap om frimureriets budskap – vilket kan ses som en gnostisk princip, även om budskapet i sig inte behöver vara gnostiskt.

Gemensamt för alla frimurarordnar är teismen, alltså tron på en gud, en högre makt. Den tron kan sedan höra till olika religioner – men en ateist kan alltså i princip inte bli frimurare. Frimurarna ser Gud som den store Arkitekten, som har skapat allt.

I Finland förekommer frimurare av två olika system.
Den Svenska Frimurare Orden, dit de flesta finlandssvenska frimurare hör, är en uttalat kristen orden. En sökande måste vidare vara minst 24 år och ha ett gott anseende bland sina medmänniskor. Eftersom orden vilar på kristen grund, krävs att den sökande har en kristen bekännelse. Denna orden har tio grader. Ordens mål och syfte är helt öppna och medlemskapet är offentligt, men en del ceremonier är hemliga.
Den skotska orden, som mest har verksamhet på finska, har betydligt fler grader, och är mer allmänt teistisk till sin trosgrund. En kristen bekännelse är alltså inte ett absolut krav, men man kan förstås inte vara ateist heller. Hemlighetsmakeriet är större än i den svenska orden.

Det finns goda och dåliga sidor med frimureriet.
Till de goda hör att man strävar efter en (kristet) andlig syn på tillvaron och på medmänniskan samt efter större självkännedom. Gott är också att frimurarna finner en brödragemenskap och aktivt idkar välgörenhet.
Dåliga sidor är hemlighetsmakeriet, som kan ha goda syften, men som gör utomstående misstänksamma, och det starka brödraskapet, som i vissa enstaka fall i världen har lett till direkt brottslig verksamhet. Dessutom har det sina sidor att ordnarna i de flesta fall enbart är öppna för män. Och som kyrkans man sätter jag ett frågetecken för att söka den andliga gemenskapen utanför den egna församlingen.

Till den svenska orden hör många präster och biskopar. Jag skall inte avslöja namn i onödan, men kan nämna biskop Martin Lönnebo, eftersom han är omnämnd på Wikipedia. Den katolska kyrkan och många frikyrkor är negativt inställda eller åtminstone misstänksamma till frimureriet. Jag är själv inte frimurare, men har genom nära bekanta fått en del insikt i den svenska orden. Därför vill jag hävda att åtminstone den varianten av frimureri inte är så farlig och att man inte skall dra alla varianter över en kam.

Se vidare t.ex. Wikipedia, artiklarna Frimureri och Svenska Frimurare Orden.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Frimureri
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Frimurare_Orden
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosticismen
http://www.frimurarorden.se/
http://www.frimurarorden.se/index2.html


Leena Huovinen årets präst

För ett knappt år sedan var pastor Leena Huovinen i hetluften. Hon blev anmäld till domkapitlet i Helsingfors stift för att ha välsignat ett lesbiskt par. Efter diskussioner med biskop Eero Huovinen (de är inte släkt) frikändes hon dock. Jag bloggade både om anmälan och om frikännandet.

Pastor Huovinen arbetar till vardags som högskolepräst vid Helsingfors universitet och idrottspräst för de finländska landslagen. Finlands kyrkas prästförbund har utnämnt henne till Årets präst 2007. Motiveringen lyder (min översättning):
Leena Huovinen har som präst modigt arbetat för människans bästa. Hon har betonat varje människas betydelse och värde i Guds ögon. Huovinen har uppträtt i offentligheten på ett representativt sätt och skapat en positiv och livsnära bild av prästämbetet.

Hjärtliga lyckönskningar!


Johannes dvärgen 8

En gång satt [Abba Johannes dvärgen] framför kyrkan, och bröderna omgav honom och rådfrågade honom om sina tankar. En av fäderna som såg det greps av avund och sade till honom: "Ditt kärl, Johannes, är fullt av gift."

Abba Johannes svarade honom: "Visst är det så, abba, och det säger du fastän du bara har sett utsidan. Om du fick se insidan, vad skulle du då säga?"

- ur Ökenfädernas tänkespråk


Rankinen avstängd

I våras vägrade kaplan Jari Rankinen i Vammala vid två tillfällen (25.3 och 22.4.07) att delta i en gudstjänst tillsammans med en kvinnlig pastor. För detta blev han anmäld för domkapitlet i Åbo ärkestift.

Ett antal kvinnoprästmotståndare skrev i våras ett upprop om saken. Jag tog upp frågan då.

Nu har domkapitlet fattat beslut i saken. Rankinen avhålls både från sin kaplanstjänst och från prästämbetets utövande i tre månader. Dk har beaktat att Rankinen handlat medvetet och övervägt och att han har gjort det upprepade gånger. Å andra sidan har han inte tidigare dömts till disciplinstraff.

En präst kan enligt domkapitlet inte vägra att utföra sitt arbete med hänvisning till teologiska övertygelser. Detta är en viktig markering, som säkerligen kommer att få ett slags prejudicerande effekt - även om domkapitlen i de olika stiften är rätt självständiga i förhållande till varann.

Rankinen är för tillfället tjänstledig från sin kaplanstjänst och verkar som militärpastor vid de finländska FN-trupperna i Afghanistan. Straffet träder i kraft först när han återänder till Vammala. Om Rankinen överklagar beslutet, skjuts naturligtvis verkställigheten upp.

*

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/rankinen-avstngd.html



Lappfjärds kyrkas vind

Jag minns livligt hur min farbror Hannes en gång i början av 1990-talet tog mig upp på vinden i Lappfjärds kyrka (han var förtroendevald i församlingen).

Kyrkan är ju enorm med sina 3000 sittplatser, men utrymmet mellan inner- och yttertaket är det också! Det var som ett helt tempel i sig, när vi tittade omkring oss och jag funderade på männen som hade byggt allt detta och klättrat där uppe sådär hundrafemtio år tidigare. Det blev helt enkelt en andlig upplevelse det hela!

Det är inte bara skönheten i det man ser, utan också skönheten i det som ligger bakom det man ser, som leder till Gud.



Frågespalten XXII: Dopet och frälsningen

Kerstin har frågat om dopet tidigare (fråga XV), och funderar nu vidare.

*

Jag har funderingar kring dopet (igen)...
Kan man resonera så här, eller är jag ut och "pedar" ?

Dopet är inte en punkt. Det är en linje. Något som hände som har betydelse för alla dagar intill tidens ände. Ett livsprogram.
1. Jesu dop till döden (Jordan) - det grundläggande dopet, generaldopet, alla dop som sen sker är inkopplade på detta Jesu dop till döden.
2. Jag blev frälst genom dopet (!?) dvs jag blev frälst på Golgata. Denna frälsning nådde fram till mig i mitt dop. Jag är döpt till Kristus (Gal 3:27, Rom 6:3). Döpt till att höra ihop med honom. Inkopplad på frälsningens kraftledning som går från Golgata. (Tit 3:5, 1 Petr 3:21)
3. Att leva i frälsningen är att i tro ta emot vad Jesus gjort. Poängen i kristendomen: Att ta emot och vila i Guds väldiga gärningar.
- Jag blev frälst på Golgata och Golgata seger nådde mig i mitt dop.

Tankarna är Bengt Pleijels ur Innersidan
Kan man alltså säga att dopet frälsar? Detta är min fråga!

*

Pleijels resonemang är i sig helt korrekt. Jag kanske skulle formulera det lite annorlunda, och framför allt vill jag betona trons betydelse lite mera (smygpietist som jag är ibland).

Det finns en bibelvers som ofta citeras, trots dess något dubiösa bakgrund (Mark 16:9-20 är nämligen yngre än resten av evangeliet). Den versen är Mark 16:16: Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. En orsak till dess popularitet är att förespråkarna för "troendedop" (alltså det frikyrkliga vuxendopet) ser kronologiskt på den: först "tro", sedan "dop". Jag anser att det inte är kronologi utan essens som det rör sig om, alltså så att "tro" och "dop" behövs för frälsningen, men den viktigare faktorn är "tro", eftersom det är avsaknaden av den som leder till dom.

M.a.o.: dopet frälser, bara vi i tro tar emot den frälsningen. Gör vi det inte, räcker inte dopet som sådant.

Härifrån kunde man fortsätta med en hel avhandling, men som bloggsvar kanske detta räcker.



Statistik

Jag återinförde besökarräknaren EasyCounter till Kalles kyrkliga kommentarer för en månad sedan. Under den månaden (20.10-19.11.07) har jag haft 3393 besökare (drygt 109 per dag).

Högsta antalet på en och samma dag var faktiskt igår, 19.11, då jag hade 195 besökare. Min teori är att detta antagligen beror på att jag har en länk till tidningen Dagen i samband med inlägget om Desmond Tutu, och att Dagen visar vilka bloggar som har länkat till deras artiklar. Ökningen skulle alltså vara Dagen-läsare som kollar vad olika bloggare har skrivit om de artiklar de nyss har läst. Men det har jag förstås inget emot.

Tack för förtroendet och intresset, alla läsare! Hoppas intresset för mina skriverier fortsätter!

http://karlafhallstrom.blogspot.com/