Deus semper maior!

Natur och skapelse

Jag fick nyligen en aggressivt formulerad kommentar till ett annat inlägg. Kommentatorn hävdade att manlig analsex (som han tydligen likställde med homosexualitet) är onaturligt och emot evolutionen samt emot kristendomens syn på skapelsen. Han fortsätter:

*

Vilken del stöder då Kalle, vetenskapen eller Religionen Kristendom som Kalle de facto företräder. Båda de olika lägren talar ju MOT att homosexualitet äro en apart beteende som ej ligga i vare sig vetenskapliga genomlysningen vad gälla arternas fortlevnad ej heller vad gälla Kristendomen.
Ty enligt vetenskapen fungerar ej homosexualiteten i naturen varför den då ej äro naturligt förankrad, ej heller inom Kristendomen som ser den precis som den empiriska vetenskapen, homosexualiteten perverterar skapelsen / naturen, varför den äro onaturlig och ej normativ det vill säga normal.
Nå vem skall nu då ifrågasätta hela den empiriska vetenskapen, så även den av religionen baserade utepekandet av detta såsom en perversion ??
Vem sätter sitt rykte såsom seriös och förnuftig person på spel genom att påstå något sådant ? Vem sätter sin akademiska heder och ära i pant visavi denna vetenskapligt empiriskt baserade fråga?
Tacksam för offentligt svar !
Mvh.
Lars Erik Bergqvist

*

Förutom de grammatikaliska grodorna innehåller denna fråga naturligtvis en hel del grodor också innehållsmässigt.
För det första är analsex inte allt som homosexuella sysslar med i sängen, och dessutom är det inte bara homosexuella som gillar analsex.
För det andra förekommer homosexualitet i naturen - det är alltså inte en mänsklig "perversion" som "perverterar skapelsen / naturen". Detta bloggade jag om i inlägget Naturlig homosexualitet (21.1.07).
För det tredje är inte heller skapelsen heteronormativ, såsom jag konstaterar i det relevanta avsnittet av Hbt-bibeln.

Bergqvists fråga saknar alltså grund, och hans insinuanta svada i slutet förbigår jag därför med tystnad.

Klädskåpet

Det var en gång en dam som ville köpa ett klädskåp. Hon gick till en möbelaffär, som sålde några lådor med spånskivor och metallskrot åt henne - såsom möbelaffärer nuförtiden ofta gör. Men damen var händig och lyckades faktiskt följa de kryptiska instruktionerna, och efter en liten tid stod hennes skåp på sin plats i sorummet. Medan hon stod och beundrade sina händers verk, darrade skåpet plötsligt till, upplöstes i sina beståndsdelar och föll ihop med ett brak.
Damen suckade och satte ihop skåpet på nytt. När det var gjort hände samma sak igen: skåpet brakade samman.

Damen var förundrad och mindre glad, så hon ringde till möbelaffären för att klaga. Där var man lika förbluffad, för något sådant hade man inte hört om tidigare. Med just den skåpmodellen, alltså.
Efter att ha försäkrat sig om att damen hade följt instruktionerna så som de var menade, inte som de var skrivna, skrapade affären sig i sitt obefintliga huvud och skickade en karl för att se efter på ort och ställe var problemet låg.
Karlen satte ihop skåpet enligt alla konstens regler, men ändå darrade det strax till och kollapsade. Han var lika förundrad som damen hade varit. Efter att ha funderat och diskuterat saken, insåg de att vibrationerna från tågen som åkte förbi utanför antagligen påverkade händelserna. De satte ihop skåpet igen, och för att på riktigt nära håll se vad som hände med skåpet när tåget gick förbi, steg karlen in i skåpet så att han bokstavligen kunde syna det i sömmarna.

Just då kom damens man hem. Han steg in i sovrummet, fick syn på skåpet, berömde damen för hennes händighet, öppnade dörren och fann till sin förvåning en främmande karl där. Han frågade, inte helt oskäligt: "Vad gör ni i min hustrus skåp?!"
Karlen från möbelaffären svarade, lite försiktigt: "Ja ... ni kommer inte att tro mig, men ... jag väntar faktiskt på tåget!"

Präster med osäkert öde

Evangelical Lutheran Church in America (ELCA), vår systerkyrka i USA, kämpar liksom så många andra kyrkor med sin inställning till homosexualitet och till homosexuella. Vissa "homopräster" har blivit avkragade (såsom Bradley Schmeling i Atlanta), medan andra har blivit prästvigda nästan (men förstås inte bara) p.g.a. att de är öppet homosexuella (såsom Dawn Roginski i San Fransisco).

Vid ELCA:s kyrkomöte i augusti var det över åttio lutherska präster som "kom ut", alltså meddelade offentligt att de är homosexuella, för att ge tyngd åt förslaget att det obligatoriska celibatet för homosexuella skall slopas. Förslaget gick inte igenom, men kyrkomötet rekommenderade att biskopar och andra ansvarspersoner skall utöva återhållsamhet när det gäller disciplinära åtgärder mot pastorer som lever i stabila homosexuella partnerskap.

The New York Times publicerade igår (25.11.07) en artikel med rubriken "Gay Pastor in the Bronx Could Lose Her Collar" (tack, Per, för tipset!). Den behandlade en av de åttio, Katrina D. Foster vid Fordham Evangelical Lutheran Church i Bronx i New York. Hon lever tillsammans med en annan kvinna, och paret har en femårig dotter. Pastor Fosters biskop, Stephen P. Bouman, följer kyrkomötets rekommendation, men han går i pension snart, och vad hans efterträdare gör är omöjligt att förutspå. Vidare vet man inte heller vad den arbetsgrupp som kyrkomötet tillsatte kommer att rekommendera, eller vilka beslut följande kyrkomöte fattar år 2009, så situationen för de åttio är minst sagt osäker.

Modigt gjort av dem var det ju hur som helst!

NY Times: http://tinyurl.com/2sjo7l
Fler länkar och källor: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/prster-med-oskert-de.html

Tvångssterilisering igen?

Svenska kyrkans kyrkostyrelse har som remissinstans uttalat sig om Socialdepartementets betänkande Ändrad könstillhörighet (SOU 2007:16). Yttrandet har diarienummer Ks 2007:639 och är undertecknat av ärkebiskop Anders Wejryd. Jag citerar en del av yttrandet, som tyvärr inte tycks finnas på nätet:

*

Principen om barnets väl är starkt förankrad i svensk lagstiftning. Sverige har varit, och är, en ivrig förespråkare för FN:s konvention om barnets rättigheter. I artikel 3 i barnkonventionen står det att barnets bästa alltid ska komma i främsta rummet när åtgärder som rör barn vidtas. Vi har t.o.m. en barnombudsman som har skyldigheten att omsätta konventionen i praxis, och är stolta över att vi i Sverige har skapat ett samhälle där barnens välbefinnande ofta får mycket hög prioritet.
Vi är därför synnerligen bekymrade över det sätt på vilket betänkandet i stort sett helt utelämnat konsekvenserna för barn i sitt förslag om att transsexuella ska tillåtas spara könsceller före operation för framtida assisterad befruktning. I sin motivering till varför detta ska tillåtas tar betänkandet upp att man arbetat utifrån ett ”barnperspektiv” vad gäller denna fråga. Man tar upp hur ett barn som upptäcker att hennes mor i själva verket är hennes far skulle kunna reagera. Vi citerar: ”Det kan säkert antas att en sådan upptäckt skulle skapa en viss undran och förvåning hos barnet, precis som hos alla barn som upptäcker något oväntat hos en förälder.” Vi anser här att betänkandet inte har bemödat sig om att se problematiken utifrån ett barns perspektiv; att en förälder, som man antagit vara ens mor i själva verket är ens far, kan knappast reduceras till ”något oväntat”. Man har här på ett mycket allvarligt sätt bagatelliserat ett faktum som skulle kunna bli till ett livslångt trauma för barnet. Vi anser därför att ett absolut krav för godkännande av könsbyte är att inga könsceller sparats sedan tidigare eller sparas före operationen.
Om man bytt kön så är det inte rimligt att man kan få använda sig av ett så tydligt uttryck för den gamla identiteten som könscellerna i en ny situation. Detta har dessutom betydelse för möjligheten att uppnå trygghet i den nya könsidentiteten. Den nya identiteten kan nämligen bli osäker om man skulle få möjlighet att bli biologisk förälder med utgångspunkt i den tidigare könstillhörigheten.
Vi anser inte, tvärt emot betänkandet, att ett förbud mot att spara könsceller kan ses som diskriminerande mot de transsexuella. Att bli förälder är inte en mänsklig rättighet. Om detta torde de flesta vara överens. Att bli förälder är inte ett stadium i livet som alla har rätt att uppnå, och som man kan diskrimineras ifrån. Genom att genomgå ett könsbyte, med allt vad det innebär, prioriterar den transsexuella mannen eller kvinnan könsbytet, som innebär sterilitet, framför möjligheten att kunna bli förälder. Beslutet om könsbyte fattas efter en lång period av överväganden, då även det faktum att man på grund av sitt beslut kommer att vara steril måste vägas in i beslutet.

*

Jag ställer mig nog kritisk till detta. Att ett barns far är dess biologiska mor (eller tvärtom) kan knappast vara värre än att barnet har två föräldrar av samma kön. Och det där med överraskningsmomentet stämmer lika väl in på att någon plötsligt får reda på att ens föräldrar inte är biologiska, utan adoptivföräldrar. Det är inte själva situationen som är besärlig, utan hur den hanteras. Kyrkostyrelsens farhågor är nog överdrivna.

Och att det här med föräldraskap skulle vara förankrat i den "tidigare könstillhörigheten" är direkt underligt. Det är ju personens egna gener som sitter i könscellerna, och det är personen själv som blir förälder, inte könstillhörigheten. Visserligen är föräldraskap ingen mänsklig rättighet, men det som kyrkostyrelsen förfäktar är ett slags tvångssterilisering - samma sak som för något enstaka decennium sedan idkades gentemot psykiskt sjuka åtminstone i Sverige. Det är en tradition som det nog är hög tid att bryta.
Att säga att man prioriterar sterilitet mer än föräldraskap genom ett könsbyte stämmer endast om kyrkostyrelsen får sin vilja igenom.

Det är upprörande att en kristen kyrka kommer med sådana här omänskliga synpunkter!

Jag längtar (1989)

Jag längtar, jag längtar
att få se den stora dan
då Herrens ljus från väst till öst ska skina,
och jag längtar, säger Herren,
att få samla mina barn
som hönan samlar kycklingarna sina.

Skapelsen suckar och våndas,
för den längtar efter Gud.
I Honom den lever och andas
och prisar Honom med olika ljud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi sköta om Guds natur.
Han ska en gång ställa oss frågan
hur vi har skött om växter och djur.

Jag längtar ...

Människan suckar och våndas,
för hon längtar efter Gud.
I Honom hon lever och andas
men bryter ändå mot alla Hans bud.
Bröder och systrar, med kärlek
ska vi älska och tjäna varann.
Gud ska en gång ställa oss frågan
om vår kärlek till vår nästa var sann.

Jag längtar ...

*

Kommentar: En tid efter att jag hade skrivit den här sången kom jag till högmässan i Gamlakarleby kyrka med min dåvarande flickvän - försenade som vanligt - just som ingångspsalmen sjöngs. Det var domsöndag, och psalmen i fråga var nr 140, Ack saliga dag. Flickvännen och jag bara tittade på varann - för de två första takterna hade samma melodi som min sång, med undantag för rytmen!
Först blev jag till mig, men insåg sedan att det bara var början som liknade; annars var det nog olika melodier. Skönt! Inga plagiatbeskyllningar!