Deus semper maior!

English summary:
A newly published report addresses the question of pastors' freedom of conscience in relation to Church Law. This question has been discussed in the past in connection with e.g. the decision to ordain women, but will, in my opinion, be pertinent also when different forms of gay weddings and blessings are debated.
The conclusion of the report is that the pastors' conscience should bind them to the common rules of the Church - i.e., crudely: "You're allowed to have a conscience, but use it on your own time!"

***

Kyrklig tidningstjänst kommer med en intressant nyhet rubricerad "Samvetet är inte grund nog för en präst att vägra följa beslut".
http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/0369CCFC03F8A940C22571D9004B3BAF?OpenDocument&lang=SV

Inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har röster höjts för att präster (och andra) skall ha samvetsfrihet när det gäller att följa vissa kyrkomötesbeslut. Särskilt gäller det kvinnoprästfrågan, men också i frågan om vigsel av frånskilda och om välsignelse av partnerskap (som ibland felaktigt kallas "homovigslar") har detta argument använts. I de förstnämnda frågorna är det de konservativa som gör det, i den sista vi liberala.
En undersökning som TD, FM Hannu Juntunen har gjort motsäger detta.

"I förhållande till den egna kyrkan har en präst inte frihet att lära eller handla som han eller hon vill.
Det är inkonsekvent att säga att man förbinder sig till kyrkans tro och samtidigt vägra följa den ordning i vilken denna tro framträder och inom vars ram man utövar kyrkans andliga uppdrag.
Att åberopa sitt samvete är inte obestridligt eller tillräcklig grund för att vägra att följa kyrkans beslut, detta även om majoriteten av kyrkans medlemmar förlitar sig på tro och samvete. Det individuella samvetet kan inte vara heligare eller mera osvikligt än kyrkans gemensamma förståelse av tron. När man vädjar till samvetet bör man ödmjukt medge att samvetet är skadat av syndafallet, begrundar Juntunen."

Samtidigt har också samvetet en plats i det att det tvingar oss att leva efter det prästlöfte som vi har avlagt.

"Det att kyrkolagstiftningen är bindande grundar sig sist och slutligen på ett personligt åtagande i förhållande till kyrkan som samfund, och som sådant är detta en samvetsfråga. Människans handlingar är också i kyrkorätten mål för juridisk styrning. Det är inte möjligt att tvinga någon till att förbinda sig på ett djupare plan med hjälp av sanktioner, men ifall en förbundenhet saknas, bör var och en dra nödiga slutsatser."

Jag vill påpeka att översättningen i dessa citat inte är min...
Det är bra med folk som kan säga saker rakt på sak: Om ditt samvete strider mot dina förpliktelser som präst inom kyrkan, så avsäg dig ditt prästämbete!
Logiskt, eller hur? Om någon verkligen följer denna rakryggade princip (såsom en del redan har gjort) är han värd all respekt och ett lyft på hatten.
Sedan är det bara det där lilla med lönen...

Även termen "religionsfrihet" har använts i detta sammanhang, också av en biskopskandidat i det nu aktuella valet i Borgå stift. Juntunen förkastar dock detta på ss 33-34 i rapporten:

"Som motivering för ett avvikande från kyrkans lära eller ordning har man i vissa fall vädjat till religionsfriheten som en grundrättighet som också tillkommer präster. Denna motivering haltar dock särskilt vad gäller prästerskapet. Religionsfriheten handlar om statsmaktens förhållande till sina medborgare och deras religiösa samfund. Staten tillåter olika bekännelser, att trossamfund grundas och att religion utövas, men separerar inte medborgarna på basen av trosbekännelse när den fördelar andra rättigheter och skyldigheter. Ur statens synvinkel är en medborgare fri att sträva efter att bli präst i någon kyrka, och prästadömet ifrågasätter inte hans samhälleliga grundrättigheter. I förhållande till sin egen kyrka kan en präst dock inte vara fri att undervisa eller handla hur han önskar. Det är inte vettigt att motivera avvikelse från kyrkans lära eller andra brott mot kyrkans normer varken med prästens religionsfrihet eller yttrandefrihet." (Min översättning)

I tidningen Kotimaa kommenterar chefsredaktör Olav S. Melin rapporten 31.8.06 (och denna översättning är min).
http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=625&Itemid=38

"Juntunen låter förstå att den kläm, som kyrkomötet godkände när de öppnade prästämbetet för kvinnor, är alltför generell för att kunna användas som samvetskläm.
Petri Hiltunen, som verkar inom Luther-stiftelsen, förkastar undersökningen i denna tidning. Enligt honom är ett tendentiöst beställningsarbete av makten, med vilket oliktänkare skall tuktas. Han anser att ett samvete som är bundet till Guds ord inte kan förbigås med rättsteologiska argument.
Vad hämtar Juntunens undersökning för nytt till kyrkans förhållande till förespråkarna av s.k. klassisk kristendom? Åtminstone att kyrkans officiella ställningstagande är rättsteologiskt motiverat och konstaterat vara hållbart. Men det berättigar inte till sanktioner mot oliktänkare. Detta eftersom kyrkolagstiftningen är bindande på basen av den personliga förbundenheten till kyrkan. Och det är en samvetsfråga.
Samvetet är inte tillräcklig motivering för att vägra följa kyrkans beslut. Samma samvete hindrar dock kyrkan från att avskeda vägande präster.
Därför påverkar undersökningen knappast motståndarnas åsikter. Det kommer framledes att vara lika svårt att passa ihop de olika synsätten som tidigare."

Juntunens undersökning "Kirkkolaki ja omatunto. Onko kirkon lainsäädäntö pätevää ja sitovaa?" (Kyrkolagen och samvetet. Är kyrkans lagstiftning giltig och bindande?) finns i pdf-format på denna länk: http://www.evl.fi/kkh/ktk/www9.htm

Hetaste biskopskandidaten i Växjö, domprost Jan-Olof Johansson, säger ja till samkönade äktenskap, rapporterar Sveriges Radio.
http://www.sr.se/cgi-bin/kronoberg/nyheter/artikel.asp?artikel=926648

Som jag har skrivit tidigare, har jag sökt tjänsten som stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik vid Borgå domkapitel. Idag, den 30 augusti, har domkapitlet haft sammanträde och fattat beslut om min framtid. Enligt beredningen borde tjänsten lediganslås på nytt, eftersom den endast har fått en sökande.

Beslutet gick enligt beredningen. Det innebär att den andra ansökningstiden går ut 29.9 och domkapitlet tar ställning i frågan vid sitt sammanträde antingen 13.10 eller 3.11. Sedan följer en 30 dagar lång besvärstid, och i praktiken kan den som får tjänsten troligen tillträda den vid årsskiftet.

Festina lente!

Internytt gör enkäter om biskopsvalet. En publicerades den 24 juli, och jag kommenterade den då, och idag har de gjort en ny.
http://internytt.yle.fi/artikel.php?id=81280_Inrikes

Resultatet av den är följande:
Bo-Göran Åstrand 16,5% nu, 15,0% senast, + 1,5 skillnad, placering senast I
Gustav Björkstrand 13,4 %, 10,8 %, + 2,6, III
Henrik Perret 12,6 %, 11,7 %, + 0,9, II
Helene Liljeström 10,5 %, 9,3 %, + 1,2, IV
Martin Fagerudd 3,2 %, 2,7 %, + 0,5, VI
Anders Laxell 2,9 %, 2,7 %, + 0,2, VI
Henric Schmidt 2,4 %, 3,3 %, - 0,9, V

Vissa små skillnader är synliga. Björkstrand går förbi Perret och Schmidt faller till sista plats. Alla kandidater utom Schmidt ökar sitt understöd, vilket förklaras med att andelen osäkra har sjunkit, även om den fortfarande är hög (28,3 % jämfört med 34,3 % senast). Andelen "Vill ej säga" är oförändrad: 10,2 %.
Mycket är dock oförändrat. Den höga andelen av "blanka röster" (38,5 % mot 44,5 % senast) är fortfarande markant, även om den har kommit ner en aning, och den underminerar nog enkätens tillförlitlighet också denna gång. Vidare är indelningen i två kaster om möjligt ännu tydligare denna gång; där skillnaden mellan den fjärde och den femte kandidaten senast var 6,o %-enheter är den nu 7,3 %-enheter.

Det är alltså fortfarande hugget som stucket mellan de fyra främsta kandidaterna (liksom bland de tre sista, vilket dock är av underordnad betydelse). En kommentar som Internytt-redaktionen gör är:

Flera av de osäkra säger ändå att valet är mellan Åstrand och Björkstrand, något som tyder på att de här två kandidaterna har en lite bättre ställning än Perret och Liljeström. Jämfört med den förra enkäten som gjordes av svenska Yle är det också Björkstrand och Åstrand som ökat sitt stöd mest.

Det sistnämnda är sant, förstås, men marginalerna är små; skillnaden mellan t.ex. Åstrands 1,5 och Liljeströms 1,2 är inte stor. Precis allt är nog ännu öppet mellan de fyra främsta.

En intressant fråga som enkäten lämnar öppen är vilket beteende väljarna kommer att ha i den troliga andra omgången. Hur röstar de om Åstrand ställs mot Perret, om det blir Björkstrand-Liljeström, Liljeström-Perret eller någon annan av de möjliga kombinationerna? Det vore jag intresserad av att få reda på. Fast kanske andelen osäkra skulle stiga så mycket att siffrorna vore helt oanvändbara.

English summary:
A young lady writing a school project e-mailed me a question about the ethicality of Chinese single child policy from a Lutheran perspective.
I answered, in brief, that even if (voluntary) family planning is a way of taking responsibility for Creation, forced family planning leads to harmful exaggerations, regardless of whether the nature of the force is religious, political or something else.

***

Frågespalten fortsätter. Minna skickade följande fråga per e-post:

"Jag är en gymnasist och jag ska göra en skolarbete där jag förklarar enbarnspolitik och min uppgift är att fundera om det är etiskt rätt att det finns enbarnspolitik i Kina. Har Lutherska kyrkan någon officiel uppfattning om enbarnspolitik? Vad anser du om saken? (om man tar hänsyn till människans ansvar om skapelsen, favoriseringen av gossebarn, tvångsabort)"

Tack för den intressanta frågan! Den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har nog inte tagit ställning just till den kinesiska enbarnspolitiken. Jag har inte heller funderat på den särskilt specifikt förr, men där finns en del aspekter...

Grundtanken i enbarnspolitiken är, om jag minns rätt, att befolkningsexplosionen i Kina skall begränsas genom att varje familj endast skall tillåtas ha ett barn. Matematiskt sett skulle det halvera befolkningen på en generation, inte sant, så grundidén är kanske inte helt puckelryggig.
I 1Mos 1:28 säger Gud till människorna efter skapelsen: "Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden." Vissa kristna rörelser (med den romersk-katolska kyrkan i spetsen) ser detta som ett förbud mot familjeplanering och preventivmedel, och i så fall vore också enbarnspolitiken naturligtvis förkastlig. För mig är detta bud att uppfylla jorden det enda av Guds bud som vi människor verkligen har klarat att följa (och det också till överdrift. Aldrig är det bra!). Det kan därför inte appliceras längre.
Tvärtom är att härska (eller "råda", som den gamla översättningen sade) över skapelsen att ta hand om den på bästa sätt, så åtgärder som begränsar människosläktets negativa inverkan på den övriga skapelsen är goda - bara de inte går till överdrift åt andra hållet, förstås.

Om då enbarnspolitiken i princip är acceptabel, måste vi också se på dess praktiska följder. Och där blir det problematiskt.
Enbarnspolitiken har ju, som du nämner, lett till tvångsaborter när familjen redan har sin kvot uppfylld. Detta totalitära drag är omänskligt. Hur ”problemet” med flerbarnsfamiljer borde lösas vet jag inte, men det lidande som staten här ger upphov till är osunt.
En stark favorisering av pojkar kommer också till synes. Föräldrarna vill inte ha flickor, utan hellre pojkar, så flickfoster aborteras och nyfödda flickor överges. Detta är naturligtvis förkastligt. Jag har själv personligen sett följden av detta, då jag döpte två kinesiska småflickor som en familj i min församling adopterade, först den ena och ett år senare den andra. Flickorna var hämtade från ett barnhem, dit de hade förts efter att i ett par dagars ålder hittats i ett dike. Vilka psykologiska traumor vetskapen om detta kan ge ett barn kan man bara spekulera om. Dessa två hade ändå tur, när de fick en egen familj.
”Den lille kejsaren” kallas enbarnsfamiljernas pojkar ibland, har jag förstått. Det beror på att de föräldrar som har fått en efterlängtad son, och aldrig har möjlighet att (åtminstone på laglig väg) få flera barn, satsar helt och hållet på sin son. I och för sig är det ju bra att ta väl hand om sina barn, men det går till överdrifter som lämnar våra västerländska ”curling-föräldrar” i lä. ”Den lille kejsaren” blir bortskämd och van att alltid få sin vilja igenom, och får därför stora problem längre fram i livet när han inte kan samarbeta eller ta order.

Sammanfattningsvis kan jag konstatera, att fastän (frivillig) familjeplanering är ett sätt att ta ansvar för skapelsen, leder tvång till skadliga överdrifter, oberoende av om tvånget sker av religiösa, politiska eller andra orsaker.

Marika, som bloggar på Mitt liv som människa, har kommit med ett par frågor till mig. Svaren blir så långa att jag kommer med dem här istället för i en kommentar på hennes blogg. Frågespalten är alltså åter öppen.
http://ineedtogetalife.blogspot.com/
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/07/frgespalten.html

Marika skriver så här:

"Eftersom jag tydligen har besök här på bloggen av en tvättäkta präst så tänker jag passa på att ställa två frågor för min allmänbildnings skull som jag faktiskt har funderat ganska så länge på.
Den första är om skillnaden mellan benämningar på olika tjänster inom kyrkan i Finland och Sverige. En pastor i Finland är inte det samma som en pastor i Sverige. Varför inte det och kan du redogöra för skillnaderna?
Den andra frågan är av mer teologisk karaktär. Det är fel att citera enskilda bibelverser och tolka dem bokstavligt har jag lärt mig. Men det verkar ju inte gälla alla och hela tiden. Alltså om man citerar en vers i syfte att "bevisa" något negativt om kristendomen är det fel men om man vill citera i syfte att påpeka något positivt så är det helt okej. Att hänvisa till verser där tex kvinnor eller homosexuella förtycks brukar bortförklaras med just att man inte bara kan stirra sig blind på en vers, men att hänvisa till bibelställen som tex missionsbefallningen, gyllene regeln eller lilla bibeln är det ingen som tycker att är fel. Ofta kan man ju tex se vykort med bara en vers upptryckt. Frågan lyder helt enkelt: varför?"

1. Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har gemensamma rötter och gemensam historia tills efter 1808-09 års krig. Därefter blev kyrkan i Finland självständig. Detta innebär dock att grundstrukturen är densamma i båda kyrkorna, men att skillnader har uppkommit under de senaste 200 åren.

Båda kyrkorna är uppdelade i stift med en biskop i spetsen, och biskoparna leds av en ärkebiskop (i Sverige i Uppsala, i Finland i Åbo). Stiften är indelade i församlingar, som i Finland leds av var sin kyrkoherde, medan de i Sverige är samlade i s.k. pastorat med kyrkoherden som chef (en del av de svenska församlingarna har bara några tiotal medlemmar, och saknar alltså förutsättningar för självständighet). Församlingarna / pastoraten är grupperade i enheter som i Sverige kallas kontrakt och i Finland prosterier, och där en av kyrkoherdarna fungerar som kontraktsprost.

Förutom kyrkoherden finns det ofta också andra präster i församlingarna / pastoraten. I Finland finns det två slag, kaplaner (som jag) som har en ordinarie tjänst med högre behörighetskrav än församlingspastorerna (som tidigare kallades adjunkter), där det enda kravet är prästvigning. Idén är alltså att en nyvigd präst blir församlingspastor och samtidigt tar den s.k. pastoralexamen, och sedan söker sig till en ordinarie tjänst som t.ex. kaplan.
I Sverige finns inte (längre) denna skillnad, utan en komminister motsvarar både kaplan och församlingspastor. Den pastoralexamen som vi finländare tar vid sidan av jobbet sköter svenskarna på ett teologiskt institut under det “pastorala året” mellan magisterexamen och prästvigning.

Detta var alltså tjänstebeteckningar. Så finns det en annan uppdelning av titlar, nämligen pastor respektive prost. Varje präst får kalla sig pastor, som är latin och betyder “herde”. Ordet prost kommer från latinets praepositus, som betyder “den som är satt före”, alltså ungefär “förman”. Prosttiteln har kontraktsprostar och domprostar (alltså kyrkoherdarna i domkyrkoförsamlingarna i stiftsstäderna), men biskopen kan bevilja den som hederstitel åt förtjänande präster med lång tjänstgöring. I Finland, alltså; exakt hur det fungerar i Sverige vet jag inte.

Jag hoppas att någon kollega med erfarenhet av Svenska kyrkan kunde meddela mig hur fel jag har tagit.

Sedan finns det förstås en omfattande flora av beteckningar i andra kyrkor - “pastor” i frikyrkorna, “präst” eller “fader” inom den katolska och den ortodoxa kyrkan osv. - men att gå in på alla dem skulle bli för långt.

2. Det verkar onekligen lite lustigt när du uttrycker det sådär. Men förklaringen är inte så långsökt, tycker jag.
Bibeln har nämligen ett helhetsbudskap. Den vill föra fram tron på Kristus och kärleken till nästan. I en så omfattande textmassa kan man alltid hitta formuleringar som kan användas precis hur som helst, om man har lite fantasi. Därför bör de verser man citerar inte ryckas ur sitt sammanhang eller användas mot helhetsbudskapet. Allt som står i Bibeln är ju inte positiva exempel, utan det finns negativa också. “Förtryckande” verser är ofta exempel på mänsklig vrånghet och på hur vi INTE skall bete oss.
Däremot stöder de bibelställen som du nämnde helheten, och sådana verser som man trycker på vykort innehåller ofta något ord av tröst eller stöd eller så, vilket inte heller strider mot helheten.
Alltså: Om alla verser och tolkningar vore likvärda, skulle det vara självsvåldigt att uttrycka sig såsom du citerar, men nu är de inte det.

Kina. China releases underground Catholic bishop
Den katolska biskopen An Shuxin, som hör till den underjordiska Vatikantrogna kyrkan, har av just den orsaken suttit fängslad i tio år. Nu har han blivit frisläppt, säger Washington Post, men fortfarande är sex andra biskopar och många vanliga katoliker fängslade, i husarrest eller under myndigheternas uppsikt.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/08/26/AR2006082600090.html

Storbritannien. Anglican Leader Accused Of Deserting Gays
Ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams har intagit en konservativare ståndpunkt än tidigare när det gäller homosexuella. Klyftan mellan traditionalister och liberaler vidgas inom den anglikanska kyrkofamiljen, och hittills har Williams försökt överbrygga den. Nu tycks han ha valt sida. Detta rapporterar 365gay.
http://www.365gay.com/Newscon06/08/082806anglican.htm

Ryssland/USA. Russian Orthodox Church Seeks Ties With Anti-Gay Episcopal Parishes
Den ryska ortodoxa kyrkan bröt sina förbindelser med den episkopala (anglikanska) kyrkan i USA efter valet av den homosexuelle Gene Robinson till biskop i New Hampshire 2003. Nu har den vänt sig till vissa konservativa episkopala stift, bl.a. i Pittsburgh, med en förfrågan om förbindelserna kunde återupptas. De konservativa stiften har en skarp linje angående homosexualitet, men vissa av dem prästviger kvinnor. 365gay igen.
http://365gay.com/Newscon06/08/082706ortho.htm

Finland. Finn takes gold at mobile phone throwing contest
Lassi Etelätalo har kastat sin Nokia-telefon 89,00 meter, och har därmed vunnit guld i världsmästerskapen i mobiltelefonkastning i Nyslott, berättar Reuters. Hjärtliga gratulationer!
Varför denna nyhet inte är i sportsektionen utan i en sektion med rubriken "Oddly enough" kan man ju fundera på.
http://today.reuters.com/news/articlenews.aspx?type=oddlyEnoughNews&storyID=2006-08-28T123603Z_01_L26766796_RTRUKOC_0_US-FINLAND-PHONES-1.xml&WTmodLoc=NewsHome-C3-oddlyEnoughNews-3

Nu har också Husis engagerat sig i biskopsvalet genom att ställa ett frågebatteri till kandidaterna. Tyvärr har jag inte hittat artikeln på nätet.

Tua Ranninen, som tydligen har ordnat utfrågningen, skriver i sin introduktion bl.a.:
"Endast Henrik Perret är klart tydlig i sina ställningstaganden, medan de övriga formulerar sig rätt luddigt, både i Kyrkpressen och i kyrkans valmaskin på www.valmaskin.fi. [...] Hurdan biskop behöver stiftet? Man kan lägga tonvikt vid olika saker, men en klar ledargestalt är viktig, en som kan lösa personalproblem och inspirera sina underlydande och naturligtvis samarbeta med de kyrkliga organen. Att han eller hon är stark i anden är väl närmast en självklarhet."

Hbl ställer sex rätt personliga frågor till kandidaterna. Det har som följd att några ryggar tillbaka när det kommer alltför nära skinnet.

1. Hur ser din Gud ut?
Björkstrand nämner symbolerna "kärlek" och "en klippa", och säger sig vara trygg i sin tro. För Fagerudd är Gud större än de bilder vi gör av honom, men han (Fagerudd) lär sig hela tiden mer om honom. Helighet, liv och kärlek och ro nämner Laxell, och säger också att han undviker benämningen hon eller han om Gud. För Liljeström är Gud stor, kärleksfull, förlåtande och omöjlig att förstå, och hon tycker om bilden av den treeniga Guden. För Perret är Jesus Guds ansikte, och Gud är dynamisk och rättar till Perrets gudsbild hela tiden, för han (Perret) har bara sett en liten del av vad Gud är. Schmidt ser Gud som god och människonära, men inte som en Gud som prövar. Åstrands Gud ser ut som Jesus Kristus beskrev honom, och "är större än mina formuleringar och tankar".
Alla svar är klart kristna, men nyansskillnader förekommer. Fagerudd, Perret och Åstrand går på linjen Deus semper maior, "Gud är alltid större". Björkstrand och Laxell har frid. Fagerudd och Liljeström nämner ett personligt gudsförhållande. Björkstrand och Schmidt är de enda som inte uttryckligen nämner Jesus i sitt svar. Om det nu är signifikativt är en annan fråga, för allt detta ryms inom "felmarginalen" när man måste formulera sig kort.

2. I vilka samhälleliga frågor skall en biskop ta ställning?
Allt utom partipolitik, särskilt etiska frågor; biskopen skall stå på den svagares sida. Det verkar råda konsensus om detta, med endast små nyansskillnader: Björkstrand vill ta upp genmodifiering och stamcellsforskning. Laxell motsätter sig vinstmaximering på bekostnad av människors hälsa och välmåga. Liljeström nämner kulturfrågor. Perret anser att biskopen skall akta sig för att vara förmyndare. Schmidt önskar att kyrkan skall vara mycket mer närvarande än vad den är. Åstrand efterlyser solidaritet och nytt ansvarstagande för varandra.

3. Författaren Tua Forsströms förlikning med kyrkostyrelsen har väckt starka reaktioner. Vilken är din uppfattning i frågan?
Kandidaterna förstår överlag Forsström. Situationen är beklaglig, bristande lyhördhet, informationsbrist och avsaknad av klara spelregler är några av de uttryck som används. Kandidaterna tycks respektera konstnärens rätt till sina alster och anse att kyrkan har trampat i klaveret.

4. Vilket budord bröt du senast mot och i vilket sammanhang?
Laxell, Perret och Åstrand säger sig ha problem med första budet och Björkstrand och Schmidt med åttonde. Fagerudd biktar sig inte offentligt, säger han, medan Liljeström svarar: "Oj, jag brukar inte tänka på det sättet. Livet handlar hela tiden om kampen mellan rätt och orätt. Jag går inte omkring med lagtavlan på ryggen, utan tänker mer integrerat."

5. Vilken god gärning gjorde du senast?
Björkstrand gav pengar till Kyrkans utlandshjälp, Åstrand ägnade tid åt sin yngste son, även om han inte egentligen hade hunnit, och Liljeström bjöd sin man på födelsedagstårta - "om det nu är en god gärning," tillägger hon (det hänger väl på hur tårtan smakar? Grattis, förresten, Stefan!).
De övriga fyra kommer inte fram med något specifikt. Schmidt menar att man måste fråga hans omgivning och Fagerudd för inte bok över sina eventuella goda gärningar och Laxell anser att "en verkligt god gärning karakteriseras av att jag inte själv vet när jag gör den." Perret kör med ett allmänt och abstrakt men helt korrekt resonemang och citerar Luther.

6. Vad tänkte du när du hörde att det var ungdomar som stod bakom branden i Borgå domkyrka?
Sex av kandidaterna blev sorgsna, även om de uttrycker det på olika sätt. Ungdomarna har förstört sitt liv och behöver hjälp och stöd. Björkstrand är den ende som prioriterar annorlunda i sitt svar. Han avslutar svaret med att nämna tragiken i en mening, men ägnar största utrymmet åt att beskriva varför han inte blev förvånad.
Beror denna överraskande skillnad på arbetsbakgrunden, månne? Björkstrand är ju den ende av kandidaterna som inte har varit i församlingstjänst de senaste decennierna.

Sammanfattningsvis är svaren väldigt jämna. Ingen sticker egentligen fram. Därför är Hbl:s rubrik berättigad: Ett biskopsval med oviss utgång.
Ett par ojämnheter kommer dock till synes i de tre sista frågorna. Fagerudd och Liljeström går inte med på fjärde frågans premisser och i femte frågan är det Fagerudd och Laxell som är rebelliska. Schmidt och Perret är däremot undvikande på den frågan, vilket inte är lika rakryggat. I den sjätte frågan överraskar Björkstrand med sitt analytiska, känslokalla svar.
Om någon skall nämnas i en sammanfattning, är det Fagerudd, som klarar sig bra, och Björkstrand, som gör bort sig på sista frågan. De andra är rätt jämntjocka.

English summary:
A previous divorce does not constitute legal grounds within the Evangelical Lutheran Church of Finland for a pastor to refuse to marry a couple. This has occurred on occation, however, and should be weeded out.

***

En församling inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland har vissa myndighetsfunktioner enligt ingångna avtal med statsmakten. Speciellt är det frågan om vigselrätt, folkbokföring och upprätthållande av begravningsplatser. Den ledande tjänsteman som har dessa på sitt ansvar (kyrkoherde, byråföreståndare, fastighetschef eller motsvarande) bör så klart se till att lagar och förordningar följs på dessa områden och att församlingsmedlemmarna får den service som de är berättigade till.

Ett fiktivt exempel. Ett förlovat par kommer till pastorskansliet för att begära hindersprövning och boka präst för vigseln. De får sin hindersprövning, av vilken det framgår att den ena parten har varit gift tidigare, men nu är i laga ordning frånskild. Kaplanen, som först är påtänkt som vigselpräst, vägrar ställa upp med hänsyn till att han inte viger frånskilda. Ärendet går till kyrkoherden, som dock inte heller han viger frånskilda, och därför ber de förlovade ta kontakt med grannförsamlingen. En av grannförsamlingens präster viger sedermera paret.

Ett (heterosexuellt) par med giltig hindersprövning har rätt att få kyrklig vigsel under förutsättning att de uppfyller kraven i KO 2:18,2. En tidigare skilsmässa är alltså inget lagligt hinder för äktenskap, inte ens i kyrkan. Hur förrättningarna fördelas mellan församlingens präster är dock en arbetsfördelningsfråga, där kyrkoherden har ansvar för att prästerna kommer överens om saken sinsemellan. Om kyrkoherden godtar kaplanens samvetsbetänkligheter är det inget problem med den saken (självfallet förutsatt att kaplanens vägran framförs på ett sakligt sätt till de förlovade). Däremot har kyrkoherden ansvar för att församlingens medlemmar får den service som de är berättigade till (KO 6:34,2). Om han inte anser sig kunna viga paret ifråga själv, bör han se till att det finns en präst tillhanda för vigseln. Han, och inte de förlovade, bör alltså vidtala någon annan präst från t.ex. grannförsamlingen.

En kyrkoherde som inte ordnar saklig kyrklig service för sina församlingsmedlemmar försummar sin tjänsteplikt och är underställd disciplinärt förfarande. Han kan anmälas till domkapitlet (av t.ex. de förlovade eller kontraktsprosten), som torde tilldela honom en skriftlig varning.

Reuters informs us that "South Africa's cabinet has given the green light for a bill allowing gay marriage, which would make it the first country in Africa to accord homosexual couples the same rights as their straight counterparts."

"The cabinet decision puts South Africa on course to join a handful of mostly European countries that allow same-sex marriage, making it the first to do so in Africa, where homosexuality remains taboo and opponents decry gay unions as 'un-African'.

"South Africa's high court said in December same-sex unions must be allowed under the country's constitution -- widely considered one of the most liberal in the world.

"It said parliament had one year to change the current definition of marriage, which says the union is between a husband and wife, and that if it failed to act, the law would be automatically changed to include same-sex unions."

http://today.reuters.com/news/articlenews.aspx?type=worldNews&storyID=2006-08-24T125425Z_01_L24916256_RTRUKOC_0_US-SAFRICA-GAY-MARRIAGE.xml