Kerstin har frågat om dopet tidigare (fråga XV), och funderar nu vidare.
*
Jag har funderingar kring dopet (igen)...
Kan man resonera så här, eller är jag ut och "pedar" ?
Dopet är inte en punkt. Det är en linje. Något som hände som har betydelse för alla dagar intill tidens ände. Ett livsprogram.
1. Jesu dop till döden (Jordan) - det grundläggande dopet, generaldopet, alla dop som sen sker är inkopplade på detta Jesu dop till döden.
2. Jag blev frälst genom dopet (!?) dvs jag blev frälst på Golgata. Denna frälsning nådde fram till mig i mitt dop. Jag är döpt till Kristus (Gal 3:27, Rom 6:3). Döpt till att höra ihop med honom. Inkopplad på frälsningens kraftledning som går från Golgata. (Tit 3:5, 1 Petr 3:21)
3. Att leva i frälsningen är att i tro ta emot vad Jesus gjort. Poängen i kristendomen: Att ta emot och vila i Guds väldiga gärningar.
- Jag blev frälst på Golgata och Golgata seger nådde mig i mitt dop.
Tankarna är Bengt Pleijels ur Innersidan
Kan man alltså säga att dopet frälsar? Detta är min fråga!
*
Pleijels resonemang är i sig helt korrekt. Jag kanske skulle formulera det lite annorlunda, och framför allt vill jag betona trons betydelse lite mera (smygpietist som jag är ibland).
Det finns en bibelvers som ofta citeras, trots dess något dubiösa bakgrund (Mark 16:9-20 är nämligen yngre än resten av evangeliet). Den versen är Mark 16:16: Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. En orsak till dess popularitet är att förespråkarna för "troendedop" (alltså det frikyrkliga vuxendopet) ser kronologiskt på den: först "tro", sedan "dop". Jag anser att det inte är kronologi utan essens som det rör sig om, alltså så att "tro" och "dop" behövs för frälsningen, men den viktigare faktorn är "tro", eftersom det är avsaknaden av den som leder till dom.
M.a.o.: dopet frälser, bara vi i tro tar emot den frälsningen. Gör vi det inte, räcker inte dopet som sådant.
Härifrån kunde man fortsätta med en hel avhandling, men som bloggsvar kanske detta räcker.
