Deus semper maior!

Insamlingen Gemensamt Ansvar (GA), som inleds inkommande söndag, den 1 februari 2009, inbjuder alla att hjälpa till att ge jobb åt invandrare i Finland och fattiga i Bangladesh.

De 132 000 invandrare som bor i Finland är procentuellt sett färre än i något annat europeiskt land. Arbetslösheten är stor bland finländare med utländsk bakgrund. De främsta orsakerna till detta är de hårda språkkrav som arbetsgivarna ställer och de fördomar och diskriminerande attityder som tyvärr är alltför vanliga i vårt samhälle. Inte ens högt utbildade, aktiva arbetssökande får jobb.
Ändå finns det goda orsaker att ta emot dessa människor. Det finns själviska orsaker, som att arbetskraftsbristen sjunker och samhällsfreden tryggas. Det finns juridiska orsaker, som att Finlands jämställdhetslag förbjuder diskriminering och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna påbjuder att var och en har rätt till arbete. Det finns religiösa orsaker, som att Bibeln säger att vi skall älska vår nästa och ta väl hand om dem som kommer till vårt land.

I Bangladesh bor det 155 miljoner människor, och hälften av dem lever på mindre än 70 cent per dag. Ödeläggande naturkatastrofer, såsom översvämningar och orkaner, är vanliga och drabbar den fattiga landsortsbefolkningen hårt. Förvärvsarbete finns inte till långt när alla.
Gemensamt Ansvar -insamlingen vill ge invandrarna bättre tillgång till den finländska arbetsmarknaden. I Bangladesh understöder den småföretag, lantbruk och förvärvsarbete för kvinnor, och de fattigaste får mikrokrediter och utbildning. Vidare uppmuntras människorna att ta ansvar för sina egna liv genom t.ex. bykommittéer. Mer information finns på internet-hemsidan yhteisvastuu.fi; se också nyheten på evl.fi.

*

I Borgå ordnar domkyrkoförsamlingen bl.a. följande tillfällen till förmån för GA:
Söndagen den 1 februari inleds insamlingen med högmässa i domkyrkan (där höga representanter från samhället medverkar) och kyrklunch i församlingshemmet.
Lördagen den 28 mars serverar vi ärtsoppa på Borgå torg.
Söndagen den 5 april äter vi fisklunch i församlingshemmet efter familjemässan i domkyrkan. Lunchens alla ingredienser är lokalt producerade.
Lördagen den 25 april ordnas det traditionella biltvättsjippot vid reningsverket i Kokon.
GA-inslag kommer också vid andra tillfällen - följ med annonseringen!

Och så finns det naturligtvis möjlighet att donera pengar direkt.
Insamlingskontona är Nordea 208918-6775, OKO 500001-20236228 och Sampo 800016-51651; domkyrkoförsamlingens referensnummer är 305022.
Genom ett telefonsamtal till nummer 0600 1 2009 donerar du 10,10 € till insamlingen; till detta kommer lokalnätsavgift.

Min vän Kjell Ewalds, journalist, radioprofil och lekholmsvän, har avlidit i en ålder av 55 år. Han dog på torsdagen den 29 januari på Mejlans sjukhus i Helsingfors efter en sjukdomsattack. Kjell var gift med Susan Haraldson, som är ledande pastor i Andreaskyrkan.

Själv lärde jag känna Kjell närmare inom International Evangelical Church (IEC) under studietiden. Vi medverkade bl.a. båda i pjäsen Silent Seekers, som sattes upp av IEC och regisserades av Sue Haraldson; vi spelade bl.a. buffliga finska poliser, stor kroppshydda som vi båda hade. Jag träffade också henne som nu är min hustru i samband med den pjäsen, så den har haft stor betydelse för mig.

Kjell gjorde sitt livsverk inom journalistiken med betoning på livsåskådningsfrågor. Han arbetade med de flesta finlandssvenska tidningar, bland andra Senapskornet, Ajour, Fredsposten, Gillebladet, Borgåbladet, Kyrkpressen och Helsingfors Extra.

På Yle blev Kjell Ewalds känd för programmen Öppna landskap och Sökaren som nådde stora lyssnarskaror 1987-94. Han verkade vid Radio Dei sedan kanalens grundande 1997 till sin död.

Kjells sista önskan var att veckoslutets program skulle sändas i vanlig ordning i Radio Dei, Country Gospel på lördag kl. 10 och Stadens ljus på söndag kl. 10 med repris på tisdag 23 och 23.30. Han planerade då att sända ett minnesprogram med Alf Robertson som dog på julafton. Nu blir det ett minnesprogram i dubbel bemärkelse.

Vila i frid.

I've mentioned Fred Phelps, his church and their website GodHatesFags.com on several occasions.

Now, I've come across the website GodHatesShrimp.com, which has a similar theme as GHFags, but is less passionate and more literate. Which is just as well, since it is a parody...

Check it out!

[Amma Synkletika] sade också: "Ju mer framgång idrottsmän får, desto svårare medtävlare får de möta."

Ur Ökenfädernas tänkespråk

För ett par veckor sedan skrev jag en motion om nyårsraketer, vilket jag nämnde här på bloggen. Jag skickade en insändare baserad på motionen till lokaltidningarna. Både de och lokalradion hade dock redan fått motionen sig tillsänd i nyhetsform. Jag skrev om insändaren och skickade den till Hufvudstadsbladet, som inte publicerar insändare som redan har förekommit i andra dagstidningar. Den första varianten var för lik Bbl-texten, men en mer omfattande omarbetning gick igenom och publicerades 27.1.09. Se här:

*

Traditionen med fyrverkerier och smällare under nyår och andra övergångstider torde härstamma från Kina, liksom raketerna själva. Smällandet gjorde, ansåg man, att onda andar skrämdes bort och inte kunde skada vad det nu var som firades.

Finländarna skjuter däremot fyrverkerier för att de är vackra och bränner av smällare för att det är roligt.

Det finns flera orsaker till att ifrågasätta denna tradition. Miljön tar skada av det enorma nedskräpande som blir följden av alla raketpinnar och plastdelar som sprids ut lite varstans. Ekonomiskt är det inte särskilt vettigt att utsätta hus och ägodelar för brandfara. Ur human synpunkt är det knappast trevligt att riskera grava fysiska men av raketer som har exploderat i ansikten eller händer, eller att stöta på skräckslagna småbarn och husdjur. I år läste jag en artikel om en hund som t.o.m. dog av skräck!

Ett stort problem med traditionen är det ofog och okynnessmällande som förekommer under lång tid både före och efter nyår. I min hemstad Borgå är smällandet tillåtet endast under en tolvtimmarsperiod mellan kl. 18 och kl. 06. Regeln är god, men den efterföljs tyvärr inte. Smällandet började så fort försäljningen av raketer blev tillåten efter julhelgen. Situationen torde ha varit liknande på andra håll i landet.

Olika kommuner har lite olika regler för tid och plats för dessa fyrverkerier. Om reglerna i en kommun skärps, kan man ofta fara till grannkommunen och köpa sina sprängämnen. Kommunerna borde kanske samarbeta mer, så att problemen inte s.a.s. exporteras.

Att försäljarna inte är förtjusta över begränsningar är väl självklart, och det är ju ingalunda deras fel att vissa av deras kunder bryter mot givna regler. Försäljarna får dock, liksom alla andra, leva med det regelverk som samhället skapar till skydd för medborgarna.

Jag föreslår i en motion till stadsfullmäktige i Borgå - och andra kommuner får gärna ta efter - att raketer och smällare visserligen skulle få säljas under samma tidsperiod som nu, men inte skulle få överlåtas till kunderna förrän efter kl. 15 på nyårsafton.

Jag tror inte att det skulle bli så komplicerat. Man betalar och får ett specificerat kvitto, sådant som alla kassaapparater skriver ut numera. Så kommer man vid rätt tidpunkt med kvittot i handen och får sina sprängämnen. Då skulle okynnessmällandet förkortas betydligt, helt enkelt genom materialbrist.

Eller så fungerar det inte. Risken är ju att om vi skär ner på smällandet före nyår, så förlängs det efter helgen. Vi får se.

Någonting måste dock göras. Alla goda idéer mottages med tacksamhet.

Karl af Hällström
stadsfullmäktig (sfp)
Borgå

I ett blogginlägg med rubriken Lite sund vetenskap har aldrig kränkt någon skriver en trevlig bloggare (som ibland kallar sig "hednisk") i positiva ordalag om den ateistiska reklamkampanj som pågår på brittiska bussar.

I svaret till en kommentar hävdar hon att

* [...] det har aldrig förts några krig i ateismens namn.

Det ställde jag mig lite skeptisk till, så jag kommenterade:

* Tja, det där om att inga krig har startats i ateismens namn... Inga krig har startats i religionens namn heller. Däremot i olika religioners namn - tyvärr. Likaså har inga krig startats i ateismens namn, men däremot nog i olika ateistiska ideologiers namn - med kommunismen och nazismen som de främsta exemplen. Bara en synpunkt.
* Men jag är helt med på att leva och låta leva, vad gäller annonskampanjer och liknande. Att diskutera trosfrågor är intressant, att inkräkta på någon annans integritet är förkastligt - och olika former av psykiskt eller fysiskt våld fördömer jag naturligtvis kategoriskt.

Hon drog då till med historiska exempel:

* Hitler var katolik och hänvisade ofta i sina tal till försynen och guds vilja som gjort honom till nationens ledare. Och den dåvarande påven Pius XII vägrade konsekvent att ta ställning mot nazismen. Karl Marx var jude, Stalin däremot var ateist.

Jag bemötte detta med att

* Karl Marx var jude till börden, men uppfostrad som katolik och slutade som ateist. Stalin studerade i ett ortodoxt prästseminarium innan han hoppade av och blev ateistisk revolutionär och massmördare. Skitstövlar, galningar och brottslingar finns inom alla ideologier, liksom hjältar och personer med hjärtan av guld. Min poäng är att det är orätt att uteslutande racka ner på ideologier med religiös karaktär, när alla mänskliga system har samma fel.
*Nåja, live and let live...

Hon konstaterade:

* Framför allt är det ju människorna, och inte ideologierna i sig som gör ont.

Vilket jag förstås kunde hålla med om.

* Alldeles. Helt onödigt att slåss om vems ideologi som är bättre eller sämre. Vi kan presentera våra synpunkter och sedan låta folk välja själva. I väntan på det bör vi med förenade krafter ta itu med all orättvisa och ondska i världen. Utan att glömma den som finns inom oss själva.

Och här hittade ateisten och den kristne sin gemensamma nämnare.

* Se där ett mål vi kan enas om, Kalle.

http://www.bloggen.fi/lappinen/?arkiv=2009-01#blog_274210

Om ont du märker,
säg, att ont det är,
och giv ej din fiende frid.

Hávamál - Den höges sång
Erik Brates översättning 1913 från fornisländskan

I wonder if other dogs think poodles are members of a weird religious cult.

- Rita Rudner

as quoted by the Episcopal padre
http://episcopalpadre.blogspot.com/2008/08/thought-for-today_06.html

Texterna för Tredje söndagen efter trettondagen enligt tredje årgången

Första läsningen: 5 Mos 32:36-39
Ja, Herren skaffar rätt åt sitt folk
och förbarmar sig över sina tjänare,
då han ser att de inte orkar mer,
att det är ute med hög som låg.
Då frågar han: "Var är deras gudar,
klippan som var deras tillflykt,
de som åt fettet vid deras slaktoffer
och drack vinet vid deras dryckesoffer?
Må de gripa in och hjälpa er,
låt dem ge er skydd!
Vet att jag är Gud,
jag och ingen annan.
Det är jag som ger död och liv,
jag som sårar och läker,
ingen kan rycka något ur min hand.

Andra läsningen: 2 Kor 1:3-7
Välsignad är vår herre Jesu Kristi Gud och fader, barmhärtighetens fader och all trösts Gud. Han tröstar oss i alla våra svårigheter, så att vi med den tröst vi själva får av Gud kan trösta var och en som har det svårt. Ty liksom vi har fått en riklig del av Kristi lidanden får vi också riklig tröst genom Kristus. Har vi det svårt är det för er tröst och frälsning. Blir vi tröstade är det för att ni skall få den tröst som hjälper er att bära samma lidanden som vi själva. Vi har ett fast hopp när det gäller er; vi vet att liksom ni delar lidandena med oss, delar ni också trösten.

Evangelium: Mark 1:29-39
Från synagogan gick de hem till Simon och Andreas tillsammans med Jakob och Johannes. Simons svärmor låg i feber, och det sade de genast till Jesus. Han gick fram till henne, tog hennes hand och reste henne upp. Och febern lämnade henne, och hon passade upp dem. På kvällen, efter solnedgången, kom man till honom med alla sjuka och besatta. Hela staden hade samlats utanför dörren. Och han botade många som led av olika sjukdomar och drev ut många demoner, och han förbjöd demonerna att tala, eftersom de visste vem han var.
Tidigt nästa morgon, medan det ännu var mörkt, gav han sig av därifrån och gick bort till en enslig plats, och där bad han. Simon och de andra skyndade efter honom, och när de hade funnit honom sade de: "Alla söker efter dig." Han svarade: "Låt oss gå åt ett annat håll, till byarna här omkring, så att jag kan predika där också. Det är därför jag har gått ut." Och han gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna.

Leif Sjöström: Folkets Dagblad. Scriptum.

*

Folkets Dagblad är en serie av skämttecknaren Leif Sjöström. Den publiceras i Vasabladet, och samlas sedan av förlaget Scriptum till en bok per år. Den första utkom redan 1991.

Sjöström kommer med godmodiga skämt om vardagliga händelser blandat med knivskarp satir över politiker och andra aktörer inom (och ibland också utanför) Republiken Finland. Han har en tydlig teckningsstil och en härlig humor, och kan med rätta anses vara en av Finlands främsta skämttecknare.

Problemet är att hans publik är rätt lokal; som sagt publiceras han i Vasabladet, som är att gratulera för detta faktum. Detta innebär dock att vi som bor utanför Österbotten inte riktigt kommer åt honom, liksom inte heller de finskspråkiga.

Men jag har nyligen upptäckt att årsböckerna finns på Borgå bibliotek, därifrån jag har lånat och slukat ett tiotal. De innehåller inte bara själva serierna, utan också kommentarer om bakgrunden till serierna. För vem minns så noga vad som hände i det politiska rävspelet år 1995 eller vem som gjorde vilket uttalande år 2003? Böckerna är alltså också en dokumentering av och historieskrivning över det år som de behandlar - och är också som sådana mycket välkomna!

Under nattvardstvisten för halvtannat år sedan hade också jag hedern att få vara med på ett hörn i Folkets Dagblad. Någon sände ett urklipp ur Vasabladet, men tyvärr har jag inte hittat det. Och boken från 2007 har jag inte heller sett på biblioteket. Men den kanske kommer...