Signaturen "jag" skriver:
*
Har en fråga här till dig som jag gärna skulle vilja veta mera om. Vad är en frimurare? Och vad gör dom? Allt är så hemlighetsfullt runt dom där. Förklara vad det är och vad dom dyrkar och varför är det så hemligt med just den seden eller religionen om det nu är en sån.
*
Som en följd av det medeltida skråväsendet uppkom en kår av fria murare, som arbetade vid katedralbyggen. På 1700-talet organiserade sig denna kårs efterträdare som ”frimurare” på Brittiska öarna, och hade mindre med mureri än med gemenskap, ritualer och välgörenhet att skaffa. Grundenheten kallas ”loge”, från engelskans ”lodge”, stuga – alltså från början en arbetarbarack, liksom de som man ser på byggarbetsplatser också i vår tid.
Det finns flera olika frimurarsystem. Gemensamt för dem är att de är uppbyggda i olika grader, vilka är ämnade att ge en stegvis ökad insikt i hur bröderna ska öka sin självkännedom för att kunna utveckla sig själva till bättre medmänniskor. Man får inte får insikt i innehållet i en högre grad förrän man själv träder in i den. Genom att stiga i graderna får man alltså en allt större kunskap om frimureriets budskap – vilket kan ses som en gnostisk princip, även om budskapet i sig inte behöver vara gnostiskt.
Gemensamt för alla frimurarordnar är teismen, alltså tron på en gud, en högre makt. Den tron kan sedan höra till olika religioner – men en ateist kan alltså i princip inte bli frimurare. Frimurarna ser Gud som den store Arkitekten, som har skapat allt.
I Finland förekommer frimurare av två olika system.
Den Svenska Frimurare Orden, dit de flesta finlandssvenska frimurare hör, är en uttalat kristen orden. En sökande måste vidare vara minst 24 år och ha ett gott anseende bland sina medmänniskor. Eftersom orden vilar på kristen grund, krävs att den sökande har en kristen bekännelse. Denna orden har tio grader. Ordens mål och syfte är helt öppna och medlemskapet är offentligt, men en del ceremonier är hemliga.
Den skotska orden, som mest har verksamhet på finska, har betydligt fler grader, och är mer allmänt teistisk till sin trosgrund. En kristen bekännelse är alltså inte ett absolut krav, men man kan förstås inte vara ateist heller. Hemlighetsmakeriet är större än i den svenska orden.
Det finns goda och dåliga sidor med frimureriet.
Till de goda hör att man strävar efter en (kristet) andlig syn på tillvaron och på medmänniskan samt efter större självkännedom. Gott är också att frimurarna finner en brödragemenskap och aktivt idkar välgörenhet.
Dåliga sidor är hemlighetsmakeriet, som kan ha goda syften, men som gör utomstående misstänksamma, och det starka brödraskapet, som i vissa enstaka fall i världen har lett till direkt brottslig verksamhet. Dessutom har det sina sidor att ordnarna i de flesta fall enbart är öppna för män. Och som kyrkans man sätter jag ett frågetecken för att söka den andliga gemenskapen utanför den egna församlingen.
Till den svenska orden hör många präster och biskopar. Jag skall inte avslöja namn i onödan, men kan nämna biskop Martin Lönnebo, eftersom han är omnämnd på Wikipedia. Den katolska kyrkan och många frikyrkor är negativt inställda eller åtminstone misstänksamma till frimureriet. Jag är själv inte frimurare, men har genom nära bekanta fått en del insikt i den svenska orden. Därför vill jag hävda att åtminstone den varianten av frimureri inte är så farlig och att man inte skall dra alla varianter över en kam.
Se vidare t.ex. Wikipedia, artiklarna Frimureri och Svenska Frimurare Orden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Frimureri
http://sv.wikipedia.org/wiki/Svenska_Frimurare_Orden
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gnosticismen
http://www.frimurarorden.se/
http://www.frimurarorden.se/index2.html
