Deus semper maior!

I Borgå simhall

Vi har en modern simhall här i Borgå. Barnbassäng, bubbelbassäng, rutschkana, vågmaskin, ångbastu ...
Jag hade lyckats undvika ett besök under de dryga fem år vi har bott här hittills, men idag var hela familjen i simhallen. Det var riktigt trevligt; barnen roade sig kungligt och frun och jag roade oss åt dem. Nu är vi alla lite trötta.

En orsak till att jag har undvikit badstränder, simhallar och liknande ställen är att jag har haft en oro för att förväxlas med en badboll. Men nu när jag med besked har blivit medelålders, är oron också borta. En medelålders gubbe som jag kan inte förväntas se ut som en adonis. Ta mig som jag är, alltså.
Något gott har fyrtioårskrisen fört med sig.

Något som aldrig upphör att förvåna mig i simhallar och andra delvis könssegregerade ställen är att kvinnlig personal - städerskor o.dyl - har tillträde till männens omklädningsrum om det är av tjänsten påkallat (vilket det var idag). Det omvända skulle väl aldrig kunna tänkas!
Vi har nog en bit kvar till verklig jämställdhet...



Prästkors från Estland

Det finns nog så vackra saker här i världen!

När jag var i Tallinn häromveckan stack jag mig in i en liten antikhandel nära Rådhustorget. Där fanns en hel del intressant - gamla ikoner, smycken i silver och bärnsten, medaljer från både nazist- och sovjettiden, ett fickur med Hitlers porträtt, en tallrik med bild av Stalin... En del grejer var var ju närmast kuriosa, men en del var riktigt fina.

Till de sistnämnda hörde ett ortodoxt prästkors, som uppgavs vara från början av 1800-talet (vilket jag inte per se har någon orsak att betvivla). Det var mycket välgjort i brons med ett silverkrucifix, emaljeringar och ametister - och var så underbart vackert att jag höll på att bli sjuk! Utgångspriset var 15.000 estniska kronor (ca 1.000 €), och det var förstås något utanför min resebudget. När den rysktalande försäljerskan såg mitt intresse, sänkte hon priset nästan genast till 800 €, vilket säkert betyder att det hade kunnat sjunka ytterligare, men det var ändå alldeles för högt. För högt för mig, alltså - korset var nog värt det.

Lustigt, förresten - fast jag anspelade på att jag nyss hade fyllt år var det ingen av kollegerna som ville ge 15.000 kronor åt mig ... Snåljåpar, va!

Nå, jag har nog ett estniskt prästkors från tidigare - dock ett modernt sådant i silver. Det är inte heller ortodoxt utan i princip samma prästkors som kollegerna i Evangelisk-lutherska kyrkan i Estland använder (t.ex. Jaan Maior på bilden). Och det är stiligt ... och jag är nöjd med det ... men ändå ...



"Nja" till norska homopräster

Jag noterade häromdagen att kyrkomötet i Den Norske Kirke denna vecka skulle ta upp frågan om vigning av homosexuella till kyrkliga tjänster. Nu har beslut då fattats.

Kyrkomötet röstade på fredagen med siffrorna 50-34 för att det ska finnas två parallella riktlinjer för huruvida homosexuella ska få anställas och prästvigas. Den gamla praxisen behålls, vilket gör att biskopar och andra ansvariga har rätt att säga nej. Men en ny parallell praxis införs, så att homovänliga instanser inte behöver känna att de bryter mot några regler om de tar in homosexuella. Konservativa krafter inom kyrkan är besvikna, medan de progressiva är nöjda. Och hbt-rörelsen Landsforeningen for lesbisk og homofil frigjøring (LLH) är naturligtvis "storfornøyd".

För egen del måste jag säga att jag är lite delad. Detta är helt klart ett steg framåt. Eftersom kyrkan samtidigt ställde sig negativ till tanken på könsneutralt äktenskap, är det dock ingen odelad seger.

Och också med tanke på själva beslutet finns det ett och annat att säga. Vadå "to syn i kyrkja"? Antingen accepterar man en viss folkgrupp och ger den vissa rättigheter, eller så gör man det inte. Att vela på det här sättet är på något sätt en typisk kompromiss, där ingen är riktigt nöjd - och sådana behövs förstås - men i detta fall kommer problemen nog att hopa sig.

Tänk nu om bögen X blir prästvigd av biskop A, men sedan vill flytta till den homofobe biskop B:s stift - kan X då göra det, eller säger biskop B nej? Betyder detta då att X:s prästvigning inte gäller i hela kyrkan, att den är mindre värd än en heteroprästvigning? M.a.o.: inför norrmännen nu ett system med präster av två olika kvalitet, en som är präst överallt och en som inte är det? Det är nog någonting lurt i en sådan här situation, det har jag sagt redan tidigare.

Men som sagt: Detta är ett steg i rätt riktning. Fler steg behövs dock.

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/nja-till-norska-homoprster.html


Hyvingefallet i rätten

På vårvintern blev en kvinnlig präst ombedd att avlägsna sig från en kyrka i Hyvinge där hon skulle förrätta gudstjänst tillsammans med kvinnoprästmotståndare. Fallet polisanmäldes, vilket jag bloggade om bl.a. här: http://tinyurl.com/ysokxg.

Idag rapporterade TV-nytt (5'08"-7'38") att rättsprocessen har inletts mot tre personer, som hotas av bötesstraff. Det är första gången detta sker.

En person som dricker kaffe i tingshuset (7'06"-7'11") blev en överraskning för mig, men borde förstås inte förvåna. Jag fick dock en oväntat stark känsla av olust av detta, så jag bloggar inte mer i dag.

http://arenan.yle.fi/toista?id=915490


Bessarion 7

En broder som hade syndat blev utkörd ur kyrkan av presbytern. Abba Bessarion reste sig och gick ut tillsammans med honom och sade: "Också jag är en syndare."

- ur Ökenfädernas tänkespråk


Franciskus-Sällskapets hemsida

Jag är medlem i Franciskus-Sällskapet i Finland sedan flera år tillbaka. En tid satt jag rent av i styrelsen, men det är rätt länge sedan. Nu är jag tyvärr inte så värst aktiv, men jag har bibehållit mitt medlemskap likafullt.

Idag kom medlemstidningen Syskonbrevet på posten. Där fick jag reda på att föreningen har öppnat en hemsida på den logiska adressen www.franciskus.fi. Besök den gärna för mer information. Det gäller bara att hålla reda på namnets stavning - först c, sedan s och så k.


Veckans anekdot: Bara en frass ...

Min morfar stupade i kriget och efterlämnade tre döttrar i ålder mellan sex månader och sex år. Mamma var den mellersta. Hon brukar berätta att hon växte upp i en familj med bara kvinnfolk: Mommo, hushållerskan Tyyne-täti (som senare blev min gudmor) och de tre flickorna. Den enda manspersonen i familjen var katten.

Och den var kastrerad.


Artikel om "klassresa"

I Kyrkpressen denna vecka (46/07) ingick på s. 14 en intressant artikel om antropologen och författaren Katriina Järvinens "resa" från arbetarklassuppväxten i Tammerfors' pingstkretsar till akademisk medelklass. Artikeln med rubriken Klassfrågor fortfarande relevanta finns också på nätet - men bara i utdrag.

Jag har inga speciella kommentarer till artikeln, jag tyckte bara att den var intressant. En liten reflektion som fastnade är den om kulturskillnaderna:

* I Finland är det traditionellt så att utbildning rankas högt. Då man i Sverige frågan "vad sysslar du med?" och i USA vill veta hur mycket folk förtjänar, frågar man i Finland efter vilken utbildning folk har. *

Med min akademiska medelklassbakgrund var det här något som jag kände igen mig i. Men läs artikeln; det var väl det jag ville säga...

http://www.kyrkpressen.fi/paperarchive/KP0746.pdf