Deus semper maior!

A Blessed New Year!

Som nyårshälsning vill jag hänvisa er till en annan sådan, nämligen den som Jerry S. Maneker kommer med på sin blogg med det korta och koncisa namnet A Christian Voice for Lesbian, Gay, Bisexual, and Transgender Rights. Eller kanske det inte var så kort i alla fall...
Inte heller hans text är helt kort. Däremot är den läsvärd, även om jag inte håller med om precis varje detalj.
http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/happy-new-year.html

I hopp om att rättvisa, jämlikhet och kärlek ska öka i framtiden, önskar jag alla mina läsare
GOTT OCH VÄLSIGNAT NYTT ÅR 2007!

As I see it, there is nothing in the concept of marriage that would prevent us from enlarging the present practice of heterosexual marriage to include homosexuals, as well.

***

Vad är ett äktenskap?

Det är ett förbund mellan två personer som älskar varandra, som önskar leva tillsammans och tillsammans uppfostra de eventuella barn som Gud har gett dem. Detta förbund kan formellt se olika ut i olika samhällen, kulturer och tider, men tycks vara allmänmänskligt förekommande. Att en av äktenskapets funktioner är att ge trygghet åt makarnas barn, innebär inte att ett barnlöst äktenskap skulle vara ogiltigt.

Vad är då ett kristet äktenskap? Är det inte helt enkelt ett äktenskap där makarna önskar leva tillsammans med Gud, alltså ett äktenskap mellan kristna makar?

Vad finns det i äktenskapsbegreppet som gör att det vore omöjligt att utvidga praxis från att nu gälla endast heterosexuella par till att omfatta också homosexuell kärlek?

So now they've hanged Saddam. Too bad. Not about Saddam as such, but that we've stooped so low in our quest for revenge.

Yes, revenge. Justice has nothing to do with the death penalty.

***

Jaha, nu har de då hängt Saddam Hussein. Om någon förtjänar dödsstraff, är det förstås diktatorer och massmördare av hans kaliber.

Det är bara det att ingen förtjänar dödsstraff. Inte ens Saddam. Hans hängning var inte ett straff, utan en hämnd. Förståelig, men förkastlig.

Eftersom han nu är död, kommer dessutom alla de brott som han inte hann dömas för att förbli ouppklarade, eller åtminstone ofullständigt uppklarade. Så återstår det också att se vilka följder avrättningen får för säkerhetssituationen i Irak och arabvärlden i stort.

Att amerikanerna bidrog till dödsdomen är inte att förvåna, med tanke på deras presidents inhumana beteende som guvernör i Texas. Och europeernas (t.ex. Tuomiojas) protester klingade förstås för döva öron. Vi är väl allierade bara när vi gör som jänkarna vill.
Det nya året bådar inte gott...

I våra dagar stöter vi på horoskop och astrologi i en massa olika sammanhang. En del av horoskopen har ett klart underhållningssyfte och är inte ens menade att tas på allvar, medan andra är betydligt mer seriösa, åtminstone till sina pretentioner. Det som är gemensamt för dem är naturligtvis ändå att de i grunden är ren gallimatias som baserar sig på föräldrade och felaktiga bilder av verkligheten. Det har nämligen absolut ingen inverkan på oss vilket s.k. stjärntecken vi råkar vara födda i.

Om astrologin bara vore harmlös och innehållslös underhållning och tidsfördriv, kunde jag gott och väl ta upp andra ämnen. Nu är det ju ändå tyvärr så, att det finns allt fler i vårt samhälle som tar horoskopen på blodigt allvar – och dessutom inte bara i samhället i stort, utan också inom kyrkan. Naturligtvis ger oss religionsfrihetslagen rätt att tro på vad vi vill, men vi måste vara medvetna om vad som är kristet och vad som inte är det, och om att vissa trosföreställningar kan vara skadliga för oss antingen här i tiden eller i evigheten. Astrologin hör i båda fallen till den senare kategorin. Den är inte kristen och den är skadlig för vårt eviga väl.

Det finns många ställen i Bibeln som på sätt eller annat talar om astrologin. Ett exempel är följande. När Gud skapade himlakropparna på den fjärde skapelsedagen – enligt berättelsen i 1Mos 1 – sade han: På himlavalvet skall ljus bli till, och de skall skilja dagen från natten och utmärka högtider, dagar och år. De skall vara ljus på himlavalvet och lysa över jorden (vv. 14f). Det sägs alltså ingenting om att stjärnor, planeter eller andra himlakroppar skulle påverka våra liv på andra sätt än som ljuskällor eller tidsmätare.

Astrologin är alltså obiblisk och därmed icke-kristen. Den påverkar kanske inte direkt vårt eviga väl – enligt stilen att den som råkar läsa sitt horoskop i en kvällstidning automatiskt och obönhörligen hamnar i helvetet – men den påverkar oss nog indirekt.
Den som förlitar sig på astrologi och sysslar med stjärntydning, förlitar sig ju därmed inte fullt ut på Gud och hans Ord. Man grundar sitt liv inte på Skaparen utan på skapelsen och förfuskar därmed det evighetsarv som vi har fått genom Jesus Kristus och hans död på korset.

Det som är viktigt för oss är inte att veta under vilket stjärntecken vi är födda, utan att veta att det är under korsets tecken vi lever. Korsets tecken tecknades på vårt ansikte och vårt bröst den dag vi döptes och blev Kristi syskon och medarvingar. Det tomma korsets tecken, symbolen för uppståndelsen, kommer att stå på vår grav en gång för att visa vilket hopp vi har byggt vårt liv på. Korsets tecken gör prästen flera gånger i varje gudstjänst. Korsets tecken får vi på lutherskt vis välsigna oss med morgon och kväll. Korsets tecken får vi hälsa på vår Herre med då vi träder in i hans hus eller då vi deltar i hans nattvard.

Korsets tecken är en fysisk trosbekännelse. Vi bekänner för vår omvärld och påminner oss själva om vad Kristi kors betyder för oss personligen.
Vi lutheraner har varit alltför blyga att använda korstecknet, men till all lycka håller seden på att sprida sig på nytt. Den dag vi ser korsets tecken användas i vårt samhälle lika mycket som stjärntecknen, har vi kommit en bit på väg mot en värld där Gud och inte stjärnorna får råda.
Och det är helt klart att det är Gud som är den som är oss närmast av dessa båda alternativ.

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/gudstjnsten-korstecknet.html

Jakobstads Tidning publicerade 27.12.06 en intervju med Jan-Erik Nyberg, terapeut och präst vid Pedersöre prosteris familjerådgivning. Intervjuare var Bengt Rönnback. Tyvärr finns intervjun inte på nätet – tack till Frank som skickade urklippet! Här följer ett par utdrag.

Det är oetiskt att lova att man kan ”bota” homosexualitet, säger [Nyberg. Han] tycker inte det är speciellt kristet att be Gud om att frälsa oss från vår personlighet. Så vitt han vet finns det i dag ingen medicinsk kunskap som bekräftar att det skulle gå att förändra människans sexuella läggning.
- Det finns visserligen människor som sägs ha blivit botade från homo- till heterosexualitet. Men här handlar det i de fall jag känner till inte om att ha blivit helad, utan snarare har den som genomgått behandlingen blivit avsexualiserad, det vill säga upphört att vara sexuellt aktiv i relationer. Och det är ett alternativ som en del människor, både homo- och heterosexuella väljer av egen fri vilja, eller av omständigheternas tvång.
Enligt Jan-Erik Nyberg är det ändå viktigt att människan lär sig acceptera sin sexuella läggning. Att i grunden bli godkänd som människa är en gåva, inte något vi förtjänar genom att utveckla en viss sorts personlighet. Som människor är vi i grunden accepterade av Gud trots att vi till och med kan vara giriga, dominanta eller så att säga ha ”fel” sexuell läggning.
Själva jämförelsen visar i sig att tanken på att homosexualitet skulle vara en synd är absurd, då homosexuella handlingar inte skadar någon annan. Men däremot kan girighet och maktbegär orsaka mycket ont för medmänniskan.
- Det är alltid lätt att peka ut en egenskap hos en grupp som vi ställer oss utanför. På så vis kan vi normalisera oss själva och fästa uppmärksamhet på en egenskap som vi inte själva råkar ha.

[…]

För Finlands evangelisk-lutherska kyrka [sic!] är frågan om inställningen till homosexualitet mycket aktuell. Kyrkomötet har beviljat medel för en stor utredning, som kommer att utgöra grunden för de beslut som skall fattas. Enligt Nyberg är det bra att många är med, diskuterar och fattar beslut i den här frågan. Det är inte bra om en liten elit kommer fram till något som inte har någon förankring på fältet.
Ett kort steg som har en bra förankring är bättre än ett långt som inte har det när vi på sikt vill förändra samhället.
- Ett argument mot parrelationer mellan människor av samma kön är att barn i dessa förhållanden skulle må sämre än andra barn. Men det finns inget som stöder ett sådant påstående, säger han. Tvärtom […] finns det undersökningar som visar att dessa barn mår lika bra som andra barn. Viktiga faktorer som hotar barns trygghet är den vanvård som är resultatet av till exempel alkoholmissbruk, familjevåld, föräldrarnas mentala problem.

Tack, Nanne, käre kollega, för dina tänkvärda tankar!

Hur skulle du reagera om du fick ett SMS av detta slag av någon som kan ha nyheter som förändrar din karriär? Detta kom på julaftonen av en tjänsteman på domkapitlet.

"Ring inte till mig efter det jag berättar nu. Det är inget jag vill prata om över telefonen. / Vi kan prata om det senare. Men jag ville vara den första att berätta det för dig. Jag vill / nämligen inte att du ska höra det från andra. Jag vet att du blir ledsen, men jag är säker / på att vi kan prata ut om detta senare.... Bara lova mig att inte bli jättearg. / DET FINNS INGEN JULTOMTE men God Jul i alla fall."

Att läsa det här en ruta i taget på telefonen och vid varje / få en ruta till, gjorde spänningen närmast olidlig. Jag måste medge att fastän det var lustigt var uppladdningen så hård att klumpen i magen inte försvann på flera timmar...

... never to be silent whenever and wherever human beings endure suffering and humiliation. We must always take sides. Neutrality helps the oppressor, never the victim. Silence encourages the tormentor, never the tormented.

- Elie Wiesel

as quoted on God's Politics
http://www.beliefnet.com/blogs/godspolitics/2006/12/voice-of-day-elie-wiesel.html

Den danska tidningen Kristeligt Dagblad (http://www.kristeligt-dagblad.dk/) har under årens lopp rapporterat och refererat debatter om folkkyrkans inställning till de homosexuella och till välsignelser av partnerskap. Nu har tidningen på sin hemsida samlat de artiklar som den har publicerat i ämnet. Sedan 8.8.2001 är det hela 53 stycken. Jag har ingalunda ännu läst dem alla, men de kan vara värda en genomgång. Jag återkommer eventuellt.

Och så får man ju öva sin danska på köpet…
http://www.kristeligt-dagblad.dk/tema:fid=100006860

Neumünster (idea) – Darf eine Pastorin lesbisch leben? Über diese Frage wird in der Nordelbischen Evangelisch-Lutherischen Kirche gestritten. Der Grund: Die seit September in der Vicelin-Kirchengemeinde in Neumünster tätige Pastorin Silke Wierk (39) ist mit ihrer Partnerin ins Pfarrhaus eingezogen. Im Gemeindebrief hatte sie angekündigt, dass ihr Weg sie nach Vicelin führe „gemeinsam mit meiner Frau und zwei Katzen“. [...]

Scharfe Kritik am Verhalten der Kirchenleitung übte Pastor Dieter Müller (Kiel) vom Vorstand der Kirchlichen Sammlung um Bibel und Bekenntnis in der Nordelbischen Kirche. Die Kirchenleitung erkläre zum Menschen- und Christenrecht, was die Heilige Schrift Sünde nenne, sagte der Theologe gegenüber idea. [...] Müller bezweifelt, dass Pastorin Wierk in der Lage ist, das kirchliche Leitbild Ehe aufrecht zu erhalten. Durch ihren Lebensstil und die Bezeichnung ihrer Partnerin als „meine Frau“ würden eine heterosexuelle Ehe und eine gleichgeschlechtliche Partnerschaft auf eine Ebene gehoben.

Die Betroffene ist erschrocken über die Kritik. Sie wünsche sich, dass sich ihre Kritiker ähnlich verhalten wie der Vorsitzende der Kirchenleitung, Bischof Hans Christian Knuth (Schleswig). Als sie 2002 ihre Lebenspartnerschaft eintragen ließ, habe er ihr mit den Worten gratuliert: „Ich bin theologisch anderer Ansicht, wünsche aber Ihnen und Ihrer Partnerin Gottes Segen.“

Evangelische Nachrichtenagentur idea 09.12.2006
http://tinyurl.com/yb9qba

En ny fråga till frågespalten:
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/10/frgespaltens-register.html

"Jag har läst din blogg en hel del, och nu är det så att jag har en fråga till dej. Frågan är lite udda och jag ber om ursäkt om jag korsar en gräns här som jag inte borde.
Jag har aldrig tvivlat på Guds existens och jag tror av hela mitt hjärta att Jesus är Guds son och vår frälsare, så det är inte en sviktande tro jag brottas med, men jag är i ett stadium där jag ifrågasätter allt om vad som är en synd i Guds ögon och vad som är ok.
Jag har en "fetisch" för damstövlar.
När man hör ordet "fetisch" så tänker man ju genast på sex, men för mej är det mera än så. Visst hör det sexuella ihop med allt men för mej är känslan djupare än så, det är mera som en längtan... att stövlarna representerar kvinnan jag ännu inte hittat i mitt liv men på nåt sätt redan älskar genom stövlarna.
Jag vet det låter tokigt och jag har försökt få ordning på känslorna även med andras hjälp.
Jag vet att bibeln säger att en man skall inte ha kvinnokläder... men jag har ju inte på mej stövlarna... jag är inte transvestit... men dom finns ju i min ägo och som objekt för dom med sig starka känslor hos mej vilka är till en del sexuella och sen nånting mycket mycket djupare.
Är detta en synd i Guds ögon.... jag har frågat både sexologer och bibelsajter och alla tycks säga att det är okej men ändå tvivlar jag. Visst läser jag bibeln men jag kan den inte pärm till pärm och mycket är svårtolkad, så jag tänkte att jag skall fråga dej.
Du behöver inte oroa dej för mina känslor för jag söker inte ett blint godkännande, men vad jag söker är någon som kan säga om mina känslor är fel... eller känslorna kan man ju inte nånting åt men allt man känner skall man ju inte ge efter för.
Vore tacksam för svar."

*

Jag beklagar att det tog några dagar för mig att besvara ditt mejl. Jag behövde lite betänketid, eftersom jag inte har stött på den frågan tidigare.

Fetischism nämns inte i Bibeln. Budet mot transvestism är ju irrelevant i detta sammanhang, som du konstaterar – och kan dessutom knappast längre ses som giltigt.
Detta betyder att vi får ge oss in på den allmänna etikens område för att kolla om det är OK eller inte. Bryter man alltså mot det dubbla kärleksbudet om man har en fetisch? Jag skulle påstå att man inte gör det, så länge fixering och handlingar inte går till överdrift. Så länge du varken skadar ditt gudsförhållande, dig själv eller andra, är det alltså OK.
Var gränsen kommer för skada kommer in är väl en psykologisk fråga, inte teologisk, och då är jag inte behörig att besvara den. Om sexologerna säger att det är OK har jag alltså inga invändningar.

Herrens frid vare med dig!