Deus semper maior!

Kära Gud.

Jag hoppas du svarar på mitt brev till dig för jag har en del frågor. Jag har aldrig riktigt förstått hur du kan ha sådär många beundrare, "fans" eller vad man nu ska kalla det. Du har många många hem och böcker. Jag känner till Bibeln (roligt att den har 2 delar), Uppenbarelseboken och Psalmboken med "Guds bästa". (gillar annars den om Trygga Räkan) Förlåt för att jag behandlade min psalmbok illa i skolan, men jag visste inte bättre.

Hur gör du? Har du något tips? För jag menar att hålla sig sådär pass anonym men ändå vara sådär känd kan ju inte vara så lätt. Skulle du och jag någongång träffas och bli vänner skulle jag ta med dig på spahotell till Nådendal och ge oss en helg med lerinpackningar, massage och lite ostbricka - och bara njuta. Sen kommer du tillbaka utvilad till vardagen som en alldeles ny gud - för lätt kan du inte ha. Låter inte det bra? Sådär om 2 veckor skulle det passa mig.

Dina bröder. Du vet Allah och de här.. Vem får makten till slut? Eller kanske ni sitter där vid brasan på kvällarna. Där uppe i himlen, ser ner på oss och tycker vi är riktigt dumma.

Iallafall, jag ska inte störa dig. Du har säkert annat att tänka på. Du kan ju titta förbi någon kväll på kaffe om du får tid. Jag brukar vara ledig från kl 22 och framåt - ta med dig dina bröder också för jag tycker de är fräna..

Sen skulle jag också vilja fråga om jag någongång får gifta mig i ditt hem fast jag inte är en av dina bättre barn? Det kanske jämnar ut sig när du tittar i min mammas register - hon borde vara prickfri?

Tills vi hörs igen, försök lugna ned människorna i Mellanöstern. Mellan oss två, det kan inte vara så smart va? Jag hejar på dig - om jag måste välja..

Ha det så bra, jag väntar på ditt svar!

Med Vänliga Hälsningar,

Jen (http://www.bloggen.fi/jen/)

***

Älskade Jen!

Så trevligt att du tar kontakt! Fast du vet ju att du inte behöver skriva brev om du inte vill - du kan prata med mig när som helst om vad som helst. Jag lyssnar nog.

Du har rätt i att jag har många "fans", och säkert många som är motsatsen. Men det är tråkigt att de ska gräla så mycket - rent av så mycket att många faktiskt tror att t.ex. Allah är min bror och inte jag själv. Fånigt. Jag är nog den enda som finns, men som alla "kära barn" har jag många olika namn på olika språk och i olika kulturer.

Och något kön har jag inte heller som ni människor. Men många språk är uppbyggda så att man måste välja mellan "han" och "hon" när man talar om en person (för jag är ingen "den" eller "det"!), och sedan har många fastnat i att man måste kalla mig "han". Både "han" och "hon" är lika rätt och lika orätt. Finskans "hän" är mycket bättre!

Hemmen och böckerna är många (och visst förlåter jag dig det där med psalmboken!). Tolkningarna är ännu flera. Men jag är en enda, och tolkningarna beror på att olika personer har olika personligheter och bakgrund som påverkar hur de ser mig. Det här brevet har jag bett min assistent Kalle skriva ner och skicka åt dig. Det blir säkert färgat av vem han är, men nog ska han väl lyckas berätta det viktigaste så som jag vill ha det.

Och det viktigaste är att jag älskar dig, Jen, och jag tror på dig (också fast du inte skulle orka älska eller tro på mig alla gånger)! Jag kommer gärna till Nådendal med dig eller besöker dig hemma. Om jag fortfarande hade en mänsklig kropp skulle jag komma med den, men nu får jag komma utan. Men det kanske gå bra ändå? Lerinpackningar, massage och ostbricka låter fint, och kaffe också, men du behöver inte bjuda på något annat än dig själv!

Så det där med att gifta sig i mitt hem: De som håller ordning där måste följa vissa regler om kyrkotillhörighet och genomgången skriftskola och sådär - men jag tar gärna emot dig om du vill! Om du inte uppfyller ordningsmännens kriterier så hittar vi på något annat. De har själva en grej som kallas "välsignelse av äktenskap", så om du vill att jag ska vara med i ditt äktenskap kan du begära något sådant av någon av mina assistenter. Kalle hjälper dig åtminstone, om du inte hittar någon annan. Din mammas "register" är irrelevant - det att jag älskar dig är det som räknas.

Och situationen i Mellanöstern är lika besvärlig som alltid. Inga enkla lösningar finns, om folket där (och annanstans också, förresten) inte börjar lyssna på mig och älska mig och varandra. Hat och hämnd står emot kärlek och förlåtelse. Tyvärr har ni människor så mycket lättare till de mörka känslorna än de ljusa...

Kom till mig, så skall jag ge er vila, sade jag redan när jag gick på jorden. Men de flesta ville inte lyssna då heller.

Det är bra att du hejar på mig! Vi skall nog få något gott till stånd, om du vill samarbeta med mig!

Vi hörs snart, hoppas jag!

Ha det bra - jag är med dig!

Gud (gm Kalle)

Tidskriften Pilgrim, som jag har prenumererat på i några år och haft mycket utbyte av, publicerar på sin hemsida ”Månadens vägledning”. För tillfället är det fader Matta al-Miskin som skriver med rubriken "Gud söker tillbedjare". Jag rekommenderar ett besök i lugn och ro. Ta dig tid!
http://www.tidskriftenpilgrim.nu/default.asp?page=menu&menuid=56&pageid=33

Fader Matta al-Miskin (f. 1919) är en av den koptiska kyrkans mest inflytelserika andliga lärare och ledare under 1900-talet. Som förgrundsgestalt i den monastiska väckelsen i Egypten har han bidragit till en vital förnyelse av arvet från ökenfäderna. Sedan 1970 har fader Matta varit Makariosklostrets andlige ledare. Därifrån har han också publicerat ett stort antal bibelkommentarer och uppbyggelseskrifter. Texten är ett utdrag ur hans bok om bönen, "Hayat al-salah al-Urthudhuksiyah", som även finns utgiven på engelska: "Orthodox prayer life – The interior way" (St Vladimir’s Seminary Press).

På sin blogg (http://www.bloggen.fi/neno/) kommenterar kollegan Kristian Norrback från Malax de intervjuer med biskopskandidaterna som har publicerats i vad han kallar "Blade" (antagligen Vasabladet).
Jag har inte läst Vbl och kan därmed inte kommentera intervjuerna som sådana. Ändå fäste jag mig vid något som Norrback skriver angående intervjun med Anders Laxell.

"Om förhållandet mellan "värdekonservativa" och "mer liberalt sinnade" ger [Laxell] den lite gåtfulla satsen: Alla måste kunna fungera enligt nu gällande normer.
Laxell säger till sist: Efter 1986 borde alla vara medvetna om vilken kyrka man går in i.
Det betyder antingen att kyrkans medlemmer efter 1986 "går in i" en ny kyrka - annars behövs väl inte varningen att vara medveten om detta - eller så varnar Laxell några som utifrån "går in i" den gamla kyrkan. "1986" är naturligtvis uttytt kyrkomötets beslut att Bibeln ingenting säger om kvinnor, män och ämbetet. Uppmaningen att skärpa sig nu då man "går in i" något nytt är intressant, eftersom man allt sedan 1986 försäkrat att ingenting nytt har skapats, att ämbetet är precis det det varit tidigare. Ingenting är alltså nytt, men det gäller samtidigt att "vara medvetna om vilken kyrka man går in i"?
Eller så gäller varningen "värdekonservativa" prästkandidater som avser att "gå in i" den oförändrade kyrkan. Det är också intressant."

Jag förstår inte vad det är som Norrback inte förstår. Eller snarare, jag misstänker att han missförstår avsiktligt.
Är det inte ganska klart: Prästämbetet öppnades för kvinnor år 1986. Det är fortfarande samma gamla ämbete, men har nu öppnats för en ny grupp människor, och därmed har något nytt också hänt. Och den kyrka vi idag lever och arbetar i har denna nya ordning med det gamla ämbetet. Därför gäller det att vara medveten om detta och inte förlora sig i nostalgisk bakåtsträvan till en tid som kantänka var mycket bättre. Den som vill bli vigd till ämbetet går in i något som är det samma som tidigare, samtidigt som en viss praktisk detalj förnyades 1986.
Som Laxell tydligen säger, måste alla verkligen kunna fungera enligt nu gällande normer.
Norrbacks förment blåögda sarkasmer missar alltså målet grundligt. Och någon särskilt renhårig diskussionsteknik är det förstås inte heller.

I en kommentar till inlägget "Ordning för välsignelse av partnerskap" (22.7.06) skriver Mia som följer:

"Jag tycker om formuleringarna, skulle faktiskt hellre ha sådana om jag gifte mig kyrkligt. För mig är det helt främmande att hävda att äktenskapet bygger upp samhället eller mänskligheten skapad till man och kvinna. Tummen upp för ett icke-heteronormativt formulär!"

Jag svarade:

"Hmmm... det är kanske det som skulle behövas - inte heteroformulär och homoformulär utan en enda könsneutral grundgrej, som sedan kunde varieras vid behov. Kärlek är kärlek.
Hur låter det?"

Ja, vad tror ni om tanken?

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg om de åtta brottsliga somalierna som skall utvisas till en ytterst osäker framtid.

Nu är Utlänningsverket i farten igen. Denna gång är det en finländare född i Bangladesh som förvägras återförening med sina döttrar. Se artikeln i Hbl.

Jag kommer osökt att tänka på Människosonens dom, så som den beskrivs i Matteus 25: Vad vi gör eller inte gör för "dessa minsta", det gör vi eller låter bli att göra för Jesus själv.

http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/3360329

Med anledning av att Metodistiska världsrådet i helgen skrev under den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen, som Lutherska världsförbundet och Vatikanen slöt 1999, har jag ett längre inlägg om deklarationens bakgrund och följder på blogspot. Den som är intresserad kan följa länken: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/07/ecclesia-semper-reformanda.html

Rubriken betyder "Kyrkan bör ständigt förnyas".

På Internytt publicerades idag en enkät om biskopsvalet i Borgå. Av de 472 röstberättigade prästerna och lekmännen hade redaktörerna fått tag på 332, alltså 70%. Jag själv hör till dem som inte har hörts, vilket kan bero på att jag är på semester. Min ståndpunkt är förstås klar (jag stöder Helene Liljeström, om det är någon som har missat det), men den kommer alltså inte fram i denna enkät.

Av de 332 var det hela 114 (34%) som inte ännu visste hur de skulle rösta, och ytterligare 34 (10%) som av någon orsak inte ville avslöja sin kandidat. Det betyder att de röster som fördelade sig på de olika kandidaterna var 184 stycken, alltså endast 39% av de röstberättigade, vilket förstås betyder att man måste ta enkäten med en stor nypa salt.

Ändå är det förstås intressant att se resultatet. De 184 rösterna fördelade sig som följer:

Bo-Göran Åstrand 50 (27% av de avgivna rösterna, 15% av de tillfrågade, 11% av alla röstberättigade)
Henrik Perret 39 (21%, 12%, 8,3%)
Gustav Björkstrand 35 (19%, 10,5%, 7,4%)
Helene Liljeström 31 (17%, 9,3%, 6,6%)
Henric Schmidt 11 (6,0%, 3,3%, 2,3%)
Martin Fagerudd 9 (4,9%, 2,7%, 1,9%)
Anders Laxell 9 (4,9%, 2,7%, 1,9%)

Vilket procenttal man väljer att använda är väl delvis en smaksak. De som utförde enkäten använder den mittersta serien, vilket väl är det vanligaste. Ändå är också de yttre serierna intressanta. Den vänstra serien visar att det är ytterst osannolikt att någon skulle bli vald i den första omgången den 13 september, utan det blir säkert en andra omgång den 4 oktober. Den högra serien, å sin sida, illustrerar hur många de osäkra är, när bara en kandidat når upp över tioprocentsstrecket, och också han med darr på ribban.

Vidare ser man av siffrorna att jag har haft rätt, när jag har talat om fyra huvudkandidater och tre lokala kandidater. Herrar Schmidt, Fagerudd och Laxell är alla utmärkta personer och präster - men de är nog chanslösa när det gäller biskopsvalet. "Tack för vänligt deltagande", alltså.

Så har jag en misstanke om att även om Perret nu nådde upp till andraplatsen, så kommer han inte att få väldigt många fler röster än dessa 39. Han är en kandidat som avviker så pass mycket från de andra, att den som kommer att rösta på honom nog redan vet om det. Kanske de 34 som inte vill uppge vem de tänker rösta på honom är Perret-anhängare som skäms för detta faktum, men t.o.m. då skulle hans andel förbli vid 15% ungefär. Och det räcker inte för att bli vald.

Mellan de tre övriga huvudkandidaterna är det hugget som stucket. Det kan hända att Åstrand går till andra omgången, men om han då får Björkstrand eller Liljeström emot sig (eller rent av Perret?) är svårt att sia om. Och att Åstrand faller ut är också en reell möjlighet.

Allt kan ännu hända. En enkät av detta slag är intressant att fundera kring, men dessa siffror visar att ingenting ännu är avgjort.

http://www.yle.fi/internytt/artikel.php?id=79270

Antonia a trouvée des myrtilles. Mustikka en finnois - mais "moustique", c'est quelque chose de tout à fait different.

Même si on trouve souvent des "mustikka" et des moustiques en même endroit...

Åtta somalier blir utvisade från Finland till Somalia p.g.a. grova våldsbrott, berättade TV-nyheterna idag.

Detta är upprörande!

Om någon har gjort sig skyldig till brott, skall den straffas, det är klart. Men straffet måste vara i rimligt förhållande till brottet. Att utvisa utländska brottslingar till sina hemländer är praxis, men endast i sådana fall som hemlandet i fråga är säkert.

Och ingen kan påstå att Somalia skulle vara ett säkert land - åtminstone säger UNHCR det motsatta. Och de borde veta, åtminstone bättre än några föråldrade listor på s.k. "säkra länder" som Utlänningsverket tyr sig till.

Sätt brottslingarna i fängelse, där de hör hemma. Dödsstraffet är sedan länge avskaffat i Finland!

http://www.yle.fi/internytt/artikel.php?id=79238

Jag hittade en länk till en pdf-fil, som innehåller det förslag till ordning för välsignelse av registrerat partnerskap, som i mars i år gick ut på remissrunda inom Svenska kyrkan.

Jag läste igenom förslaget och tyckte att det generellt sett var fint och gott. Egentligen fanns det tre olika formulär (med de fantasifulla namnen A, B och C), där A är kortfattat, B lite längre och mer utsirat, medan C är närmast är ett ramförslag på hur man kan göra när man själv utformar ett formulär.

Skillnaden till "vanliga" vigslar eller välsignelser av äktenskap är inte så stor. Här är några citat som exempel.

Inledningsord:
Kärleken är en Guds gåva,
som bygger upp samhället,
är människor till hjälp och glädje,
och ger inbördes stöd och fördjupad samhörighet
i mörka och ljusa dagar.
Att leva i partnerskap
är att leva i förtroende och kärlek,
att ha ansvar för varandra (för hem och barn)
och att troget stå vid varandras sida.

Ett "hetero-formulär" skulle antagligen ha sagt något om hur det är äktenskapet som bygger upp samhället, i.st.f. kärleken som här. Men om man ersätter det specifika uttrycket "partnerskap" med det allmännare "parförhållande", kan denna formulering användas när som helst.

Förbön:
Kärlekens källa, heliga gudom, evige Gud,
himmelens och jordens skapare,
du som, när du skapade allt,
skapade människan till att leva i kärlek.
Du gav oss nåd att vara förvaltare över allt skapat
efter din kärleks beslut.
O Gud, som har sett till NN och NN
och varit med dem fram till denna stund,
se i nåd till dessa som står inför dig
och ber om att bli välsignade av dig.
Hjälp dem att leva i kärlek och frid,
i ömsesidig trohet,
gemenskap och aktning för varandra.
Inneslut dem i din nåd och kraft
(och låt barnen få leva i trygghet).

En bön som används vid en vigsel och som nämner skapelsen skulle knappast stå emot frestelsen att tala om mänskligheten som skapad till man och kvinna. Exegetiskt och teologiskt är den tanken inte självklart korrekt. Den citerade förbönens formlering om att vi är skapade till ett liv i kärlek är mycket bättre.

Uppmaning till stöd:
P Alla ni [vänner och familjemedlemmar], som är här idag:
Vill ni stödja NN o NN i de löften som de har gett till varandra?
F Ja.
P Vill ni stå vid deras sida, uppmuntra och stärka dem i deras liv tillsammans?
F Ja.
P Vill ni be för dem och önska dem Guds välsignelse?
F Ja.

Det här är ju ett fint inslag. Det känns lite främmande, eftersom det inte förekommer i vigslar åtminstone enligt den Evangelisk-lutherska kyrkans i Finland kyrkohandbok, men i princip skulle det ju platsa bra också där.

I slutet av förslaget finns också en lista på bibelläsningar och andra alternativa moment. Dessa bibelstycken är till stor del sådana som förekommer också vid vigslar (1Kor 13, Joh 15:9-17, Matt 5:14-16 o.s.v.), men ett par "nykomlingar" har gett upphov till diskussion, har jag förstått. Dessa är Rut 1:16b-17 och 1Sam 18:1-3, 20:13b-17, 41b-42. Dessa handlar om kärleken mellan Rut och hennes svärmor Noomi respektive David och hans vän Jonatan.

Kritiken går ut på att dessa par inte var homosexuella kärlekspar, och därför inte borde hänvisas till vis en välsignelse av partnerskap. Nå, för det första finns det en viss homoerotisk spänning åtminstone mellan David och Jonatan ("han älskade honom lika högt som sitt eget liv"). För det andra är det många av de texter som används vid vigslar (ett "heteroerotiskt" tillfälle, alltså) som talar om icke-erotisk kärlek, t.ex. det alltför ofta använda 1Kor 13. Varför får inte sådana då användas vid välsignelser av partnerskap? Jag tycker att textvalen är utmärkta!

Dessa förslag befinner sig ju för tillfället på en remissrunda och ska stötas och blötas i olika instanser innan de slutligen kommer med i Svenska kyrkans handbok. Den slutliga varianten kan alltså bli rätt annorlunda än detta förslag. Men de är på rätt väg!

När skall vi i Finland våga följa?

http://www.svenskakyrkan.se/ArticlePages/200603/01/20060301141649_svksfo294/valsignelseremiss060310.pdf