Deus semper maior!

Salig på sin tro?

Min svärfar, en ordlekare också han, brukar citera Martin Luther till höger och vänster. De flesta av hans Luthercitat är nog dessvärre rivna ur ärmen: "Maten är färdig, sa Martin Luther;" "Det här var gott, sa Martin Luther;" "Vad är det på TV, sa Martin Luther." Jag kan ännu tänka mig att Luther i något skede av sin levnad kan ha använt de två första uttrycken, men att han skulle ha använt det tredje tillåter jag mig att betvivla.

Jag nämner detta därför att jag hörde ett annat "Luthercitat" i radion idag. Det var någon som sade: "Var och en blir salig på sin tro, sa Martin Luther." Här finns två problem.

För det första var det inte Luther som kom med sagda uttryck. Det var en tysk kung, om jag minns rätt Fredrik II den store av Preussen (1712-86), som sade så när han tillät en förföljd trosgemenskap (herrnhutarna, var det kanske?) att slå sig ner i hans land. Detaljerna har jag inte kunnat verifiera.

För det andra är själva grundtanken obiblisk (och därför oluthersk). Ingen blir salig på sin tro, om denna tro inte är tron på Jesus. Att Jesus i Bergspredikan kom med en massa saligprisningar kanske har fått någon att tro att denna också hör dit, men så är inte fallet.

Efter att ha sagt detta vill jag dock konstatera att uttrycket är värdefullt i dialogen mellan religioner och trosinriktningar. Vi kan inte i en fruktbar dialog utgå från att den andra har orätt, utan måste respektera andras rätt att tro som de gör - samtidigt som också vi själva naturligtvis har den rätten.

Jag tangerade denna tematik i inlägget Jag vet att jag ingenting vet (20.9.07) .


Kristus, Herre över allting

Texterna för Domsöndagen (Kristi konungaväldes söndag) enligt första årgången

Första läsningen: Dan 7:9-10, 13-14
Sedan såg jag tronstolar sättas fram och en uråldrig man slå sig ner. Hans kläder var snövita, och håret på hans huvud var som ren ull. Hans tron var eldslågor och hjulen därunder flammande eld. En ström av eld flöt fram från platsen där han satt. Tusen och åter tusen betjänade honom, tiotusen och åter tiotusen stod där inför honom. Så tog domare plats och böcker öppnades.
Jag såg vidare i synerna om natten hur en som liknade en människa kom med himlens skyar; han nalkades den uråldrige och fördes fram inför honom. Åt honom gavs makt, ära och herravälde, så att människor av alla folk, nationer och språk skulle tjäna honom. Hans välde är evigt, det skall aldrig upphöra, och hans rike skall aldrig gå under.

Andra läsningen: 2 Thess 1:3-10
Vi måste alltid tacka Gud för er, bröder, det finns det goda skäl till, ty er tro växer ständigt, och den kärlek ni alla hyser till varandra blir allt större hos var och en av er. Vi kan med stolthet tala om er i Guds församlingar, om er uthållighet och er tro mitt under alla de förföljelser och lidanden som ni får utstå. De förebådar Guds rättvisa dom, att han skall förklara er värdiga Guds rike, som ni får lida för. Guds rättvisa innebär ju att han låter dem som plågar er bli plågade och låter er som nu plågas vila ut tillsammans med oss, när herren Jesus uppenbaras från himlen med sin makts änglar och i lågande eld, för att utkräva hämnd på dem som inte erkänner Gud och inte lyssnar till evangeliet om vår herre Jesus. Deras straff blir evigt fördärv, fjärran från Herrens ansikte och från hans makt och härlighet, när han kommer på den dagen för att förhärligas bland sina heliga och hyllas bland alla som har kommit till tro - och ni har trott på vårt vittnesbörd.

Evangelium: Matt 25:31-46
Jesus sade till lärjungarna:
"När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då skall han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han skall ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan skall kungen säga till dem som står till höger: 'Kom, ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig.' Då kommer de rättfärdiga att fråga: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?' Kungen skall svara dem: 'Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.'
Sedan skall han säga till dem som står till vänster: 'Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.' Då kommer också de att fråga: 'Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?' Då skall han svara dem: 'Sannerligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte heller gjort för mig.' Dessa skall gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv."



Det pärtar inte!

Familjen hade besök av en väninna med barn medan jag tyvärr var på jobb. Väninnan hade tänkt på våra kakelugnar här i Kaplansgården, särskilt den stora vita nyklassiska pjäsen i salen, så hon hade låtit göra en vedkorg åt oss. Den överraskade hon oss med idag.

Och överraskningen var total, liksom förtjusningen! Korgen är en vitmålad pärtkorg, som hon har låtit dekorera med fruns och mina initialer - samt ätten af Hällströms vapen! Det hela var vackert och stiligt utfört, och var en genomtänkt och omtänksam personlig gåva.

Tack, Gun-Britt! Jag saknar ord - vilket inte är bra i mitt yrke.

Nu gäller det bara att äntligen få reda på om man faktiskt får elda i kakelugnarna ...


Bible Knowledge 19

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

*

When the three wise guys* from the east side arrived, they found Jesus in the manager**.

* wise men
** manger


Allsmäktig allhärskare

En intressant tanke hörde jag för en tid sedan. Den slog mig igen här inför domsöndagen.

Det grekiska ordet Pantokrator, som betecknar Kristus som Allhärskaren, översattes till latin med Omnipotens, den Allsmäktige. Detta skulle förklara varför teodicé-problemet (alltså "Hur kan Gud tillåta ondskan") uppkom i den västliga kyrkan, men inte i den östliga. Om man ser Gud som allsmäktig, alltså alltings yttersta orsak i alla detaljer, får man minsann problem med ondskans existens. Men om Gud är en härskare, vars undersåtar har personlig frihet tills de överträder hans lagar - en härskare som inte vill ingripa förrän något har hänt, men nog ser till att gott och ont får sin belöning - är det betydligt enklare.

Tack, Ingmar, för den tanken!

*

Bilden föreställer en Kristus Pantokrator -ikon från S:ta Katarina-klostret på Sinai. Ikonen målades antagligen i Konstantinopel på 500- eller 600-talet.



Lokal ekumenik - eller...?

Det är inte bara i Borgå som det gnisslar i lokalekumeniken emellanåt. Dagen berättar 22.11.07 att Kyrkoherde vägrade låna ut bårtäcke.
Ett bårtäcke (se bilden) är ett tyg som sveps över kistan vid jordfästning. Detta gör att själva kistan kan vara enklare och mindre påkostad än annars, och ändå vara stilig. Bårtäcken är sällsynta i Finland, men i Sverige tycks de vara allmänt förekommande.

I det aktuella fallet hade en person med medlemskap både i Svenska kyrkan ochi Missionskyrkan avlidit. De anhöriga ville ha jordfästningen i Missionskyrkan, men ville låna den svenskkyrkliga församlingens bårtäcke. Kyrkoherden vägrade och föreslog att de i stället skulle köpa gardinstyg från Ikea. De anhöriga och många andra blev upprörda, men trots vädjanden från högsta ort gav kyrkoherden inte med sig. Lösningen blev till slut att grannförsamlingen lånade ut sitt bårtäcke.

Kyrkoherden kommenterade så här:

*

Vi lånar inte ut liturgiska plagg. De är vävda för kyrkorummet. Men det finns ju jättefina grova tyger på Ikea, så jag tipsade de att åka till Eskilstuna och köpa.
Att den avlidne mannen är medlem i Svenska kyrkan spelar ingen roll. Plaggen måste stanna i kyrkorummet.
Kyrkolokalen är ett vindskydd, kläderna lika så. Ett vindskydd för att kunna hålla gudstjänst. Men de andra sakerna, mässhakar, och bårtäcken, de är ett slags bilder och ikoner gentemot något gudomligt. Och de kan inte lämna kyrkorummet.
Vi lånar ut vårt högtalarsystem, men inte våra liturgiska kläder. Precis som jag inte lånar ut nattvardssilvret. Då får de komma till Svenska kyrkan.

*

Jag har ingen orsak att betvivla att kyrkoherden menar vad han säger - men håller hans förklaringar? Är det någon annan än jag som tycker att det är något som klingar falskt i detta?

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=145669


Veckans anekdot: Det väsentliga

Antonia, 2 år, lekte för sig själv, när jag plötsligt hörde en duns följd av häftig gråt. Tydligen hade hon fallit och slagit sig. Jag rusade förstås dit, tog henne i famn, tröstade henne och sökte eventuella skador (och hittade tack och lov inga).

Det tog en god stund innan hon lugnade sig så mycket att hon kunde prata. Då frågade jag henne vad som hade hänt. Hon har öga för det väsentliga; hon svarade nämligen: "Jag började gråta!"

Jag frågade inte mer.


Lurad?

Jag känner mig lurad. Eller kanske utnyttjad är ett bättre ord.

Det förra inlägget - det om frimurarna - baserade sig på en fråga som signaturen "jag" ställde på Bloggprästen Kalle, min blogg på bloggen.fi. Jag tillåter ju inte anonyma kommentarer, men den här hade signatur, så enligt min mycket fria tolkning av anonymitet kunde den godkännas. Och frågan var det ju hur som helst inget fel på.

Frågan ställdes igår eftermiddag. I morse skyndade "jag" på mig, otålig över att jag inte hade svarat än. Jag brukar försöka besvara större frågor av det slaget inom en vecka, så när otåligheten infann sig redan inom ett dygn, kändes det lite roande. Men jag satte igång när jag hittade lite tid, och fick ett svar till stånd.

Det kom ett anonymt tack från samma IP-adress (84.231.95.202) som "jag" använde - men sedan kom det en uppsjö av spydiga och elaka anonyma kommentarer från samma källa! Det ena inlägget efter det andra utdömdes, och jag som hade skrivit dem likaså, liksom mer eller mindre hela min yrkeskår!

Först vill "jag" utnyttja min kunskap och blir otålig när det inte sker tillräckligt snabbt - och sedan när han eller hon får sitt svar börjar personen i fråga med en sådan kampanj. Ska man göra så? Är det sakligt?

Blev jag lurad eller utnyttjad? Jag vet inte - men det känns inte bra.