Deus semper maior!

Korset är den viktigaste (om än inte den äldsta) kristna symbolen. Det symboliserar den frälsning - syndernas förlåtelse och hoppet om uppståndelse och evigt liv - som vi har fått genom Kristi död på korset. Därför sammanfattas den kristna läran av korset som symbol.

Förutom fysiska kors på kyrktak och väggar, på textilier och som smycken, på gravar och i dödsannonser, används korstecknet också som en liturgisk gest. Prästen gör korstecknet över församingen när han eller hon välsignar den, vid dopet gör prästen korstecken över den som skall döpas, och den enskilda kristna kan göra korsets tecken över sig själv vid lämpliga tillfällen. Sådana är exempelvis när Treenigheten nämns, som avslutning på en bön, som "hälsning" när man går in i eller ut ur en kyrka eller kommer till eller går från nattvardsbordet.
Korstecknet kan ses som en fysisk trosbekännelse - den som gör korsets tecken över sig bekänner ju därmed att korset betyder något för den. "Också jag hör till Kristus, den korsfäste!" Med korstecknet påminner man både sig själv och sin omgivning om detta faktum.
Korset är också en välsignelse - man nedkallar Kristus över den, dem eller det som man gör korstecket över.

Hur gör man då korstecknet?
Den västliga traditionen är att man korsar sig själv genom att vidröra pannan, bröstet, vänster axel och höger axel, alltså föra handen uppifrån och ner och från vänster till höger. Om man gör tvärtom, alltså höger till vänster, bildas också ett kors, men detta är den östliga traditionen. Det är inget fel på den heller, men genom att göra korset på det sättet sänder man ut en signal till dem som ser en att man är ortodox - helt OK i sig, men onödigt om man de facto inte är det.
Handens fingrar kan man hålla så att tumme, pekfinger och långfinger är ihop, medan ringfingret och lillfingret är vikta in mot handflatan. Symboliken är att de tre fingrarna påminner oss om den heliga Treenigheten, medan de två fingrarna påminner oss om Kristi två naturer, alltså att han var helt och fullt människa och helt och fullt Gud.

Man kan göra korstecknet över någon annan genom att på samma sätt föra handen uppifrån och ner och från vänster till höger (man spegelvänder alltså inte korset), antingen med fingrarna på samma sätt som ovan, fast då utåt, eller med kanten av handen. Ibland ser man att liturger "ritar" ett kors i luften (uppifrån ner, till mitten, till höger, till mitten, till vänster och till mitten igen), men det är nog att komplicera det hela i onödan.
Det går också att "slå" ett kors (som om man hade deg framför sig) genom att med handkanten pressa först stammen och sedan tvärslån i degen. Detta använder jag själv vid dop och vid nattvardens instiftelse.
Och så kan man med tummen rita ett kors i pannan på någon som man välsignar med handpåläggning. Sätten är många. Som tumregel kan sägas, att bara det känns naturligt och enkelt, är det knappast fel.

[Under studietiden stötte jag förresten på en förunderlig inställning hos några av mina studiekompisar, nämligen att det skulle vara "olutherskt" att göra korstecken. Och det är sant att denna sed låg i glömska i några hundra år, troligen med början på den lutherska ortodoxins tid på 1600-talet när allt "katolskt" skulle röjas undan och man blev mer luthersk än Luther själv.
Ändå praktiserade Luther korstecknet och undervisade om det. Ett exempel är när han i Lilla katekesen skriver att man skall inleda morgon- och aftonbönen med ett korstecken. Detta kunde förstås de "renläriga" lutheranerna inte tåla, så i en finsk översättning av Lilla katekesen skrev man "risti kätesi" (knäpp händerna) i st.f. "risti itsesi" (korsa dig, gör korstecken). Urkundsförfalskning, alltså ...]

Görer portarna höga och dörrarna vida
och häng slingor av grönt över ringmuren din,
dotter Zion, statt upp, att din konung må rida
som en ärones konung,
en ärones konung,
som en ärones konung må draga därin!

Låter harporna ljuda, basunerna stöta
och lägg kläden och palmer för konungens fot,
låt ditt folk strömma ut att sin härskare möta
under glädje och gamman,
glädje och gamman,
under glädje och fröjd gå sin konung emot!

Bortom skyn är hans rike av vin och av honung,
bortom skyn är hans härskarors vapendån,
han är kärlekens konung och frihetens konung
- klinge högt: Hosiannah!
högt: Hosiannah!
klinge högt: Hosiannah, Davids son!

Gustaf Fröding, ur "Nya dikter" (1894)

Idag är det Första söndagen i advent - början på mycket nytt.

Som alltid, infaller idag det kyrkliga nyåret, eftersom ett nytt kyrkoår börjar idag. Gott nytt år, alltså!
Biskop Gustav installerades idag i sitt ämbete, och en ny era i Borgå stift inleddes.
Adventstiden, förberedelsetiden inför julen, började också idag.

Men det är alltså uttryckligen adventstiden, inte julen, som har börjat - fast man på en del håll firar “lillajul” nu, och emellanåt gör bort sig grundligt. Men om man tycker att det är roligt att trampa i klaveret, så är det ju ens eget problem förstås, så länge det inte går ut över andra…

Adventstiden blir allt mer satt på undantag. Ett symptom på detta är att vi allt mer sällan hör talas om adventskalendrar - det som barnen öppnar luckor i kallar i allt högre grad för “julkalendrar”. Det verkar som om den allmänna tidsandan (“Jag vill ha allt, genast!”) skulle ha färgat av sig också på detta. Bort med förberedelsetiden - vi börjar med julen genast! Hit med klapparna!

Men ändå tror jag att det är viktigt att fira adventstiden. Den blir ofta reducerad till Första söndagen i advent - “Hosianna; nu går vi och julshoppar!” - men det är inte korrekt. Adventstiden är en fastetid, en tid för att varva ner, inte upp; en tid för enkelhet, inte slöseri; en tid för avhållsamhet, inte otukt, dryckenskap och frosseri på s.k. lillajulsfester.

Att förbereda julen med en konsumtionsfest är avigt. Kristus, universums Herre, kom till jorden inte i ett palats, utan i ett stall; inte i med pukor och fanfarer, utan med bräkanden och råmanden. I all enkelhet.

Eller kanske tänker vi som förriga killen som sade: “Nog är det underligt att man ska blanda in religion i allt nuförtiden - till och med i julen!”

There is a story about an old Rabbi who once asked his disciples how they could tell when the night had ended and the day began. The disciples thoughtfully considered the Rabbi’s question.

'Could it be,' asked one student, 'when you see an animal in the distance and can tell whether it’s a sheep or a dog?'
'No,' replied the Rabbi.

'Could it be,' another asked, 'when you look at a tree in the distance and can tell whether it is a fig tree or a peach tree?'
'No,' said the Rabbi again.

'Well then, when is it?' his pupils demanded to know.
'It is when you can look at the face of any man or any woman and see that he is your brother or she is your sister. Because if you cannot do this, then no matter what time it is, it is still night.'

- Quoted from the blog A Christian voice for LGBT rights. http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/episcopal-leaders-offered.html

På min blogspot-blog har jag har påbörjat en serie inlägg som heter "Gudstjänsten" och som behandlar ... håll i er nu ... gudstjänsten. Jag har tänkt gå igenom hur vi gör när vi firar gudstjänst i Borgå och varför vi gör det.

Den som är intresserad är välkommen på besök. Den som inte är intresserad får låta bli. Jag kommer inte att dubblera dessa inlägg här på ranneliike. så som jag oftast annars gör, utan besök får bero på intresse.

Välkommen! http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/gudstjnsten-inledning.html

* Failure and success for the Pope *

Pope Benedict XVI (whose former name, Joseph Ratzinger, causes some to call him "Papa Ratzi") has met both failure and success this week.

Bad news from China (Wahington Post 29.11.06): The government-loyal Chinese Patriotic Catholic Association will install yet another bishop without the consent of the Vatican.
http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/11/28/AR2006112800842.html

The Pope's visit to Turkey, however, seems to have been a greater success than expected (Beliefnet 30.11.06). Before the visit, angry demonstrators denounced the Pope for his anti-islamic statements earlier this year, but during the visit pope Benedict prayed in a mosque together with a leading moslem cleric. This was seen as a sign of reconciliation.

When meeting with the orthodox leader, Ecumenical Patriarch Bartholomew I, Benedict called the division between Christians a scandal.

Of Turkey's 70 million people, some 65,000 are Armenian Orthodox Christians, 20,000 are Roman Catholic and 3,500 are Protestant, mostly converts from Islam. Another 23,000 are Jewish.
http://www.beliefnet.com/story/205/story_20503_1.html

* South Africa Gay Marriage Bill Becomes Law *

South Africa on Thursday officially became the fifth country to legalize same-sex marriage, following the Netherlands, Belgium, Spain, and Canada. In the United States, gay marriage is legal only in the state of Massachusetts.

The South African legislation was signed by Deputy President Phumzile-Mlambo Ngcuka while President Thabo Mbeki attends a summit conference of African leaders in Nigeria and came just 24 hours before a court imposed deadline to have the law in place.
The legislation received final approval Tuesday in the upper house. It was approved by the lower house of Parliament earlier in the month.

The government had originally proposed allowing only civil unions for same-sex couples - something that LGBT rights groups and constitutional law experts said created a "separate but equal" status that would be challenged in the Constitutional Court.

A provision in the new law that allows both civil registrants and churches to refuse to perform same-sex marriage continues to rankle gay groups but overall reaction has been favorable.

365gay 30.11.06: http://www.365gay.com/Newscon06/11/113006safmar.htm

* "Christian Coalition" has Leadership Problems *

For the second time in little more than a year, the Christian Coalition of America named a new leader and then removed him before he ever fully took the reins of the conservative political advocacy group.

The Rev. Joel Hunter, pastor of a nondenominational megachurch in Longwood, Florida, said he resigned as the coalition's incoming president because its board of directors disagreed with his plan to broaden the organization's agenda. In addition to opposing abortion and same-sex marriage, Hunter, 58, wanted to take on such issues as poverty, global warming and HIV/AIDS.

Founded in 1989 by the Rev. Pat Robertson, the Christian Coalition was once a powerhouse in domestic politics with a budget that reached $25 million a year in the mid-1990s. But since Ralph Reed left as its president in 1997, it has fallen on hard times, running up more than $2 million in debt, according to tax filings.

Washington Post 29.11.06: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/11/28/AR2006112800602.html

Det är inte bara konfirmander som sysslar med felsägningar; också vi präster klåpar ibland.

De traditionella jordfästningsorden lyder, som bekant: Av jord har du kommit. Till jord skall du återvända. Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den yttersta dagen. Det finns andra fina varianter, men denna är traditionell och därför kanske vanligast.

Det var också denna variant som jag använde när jag jordfäste min hustrus morfar några månader efter prästvigningen. Eller i alla fall hade jag tänkt använda den. Till min förskräckelse hörde jag hur trosbekännelsens ord slog igenom och jag i stället sade: Jesus Kristus, vår Frälsare, skall uppväcka dig på den tredje dagen.

Med tanke på att morfar redan hade varit död i tio dagar eller så, var det inte roligt att höra en sådan groda hoppa ur munnen på sig!

I Texas (som inte godkänner homovigslar) har två män firat sin kärlek i en kyrka. Ingen officiell vigsel, alltså, utan på sin höjd en inofficiell “välsignelse av partnerskap”. Lokaltidningen The Galveston County Daily News gjorde ett tresidigt reportage om paret och välsignelsen. Det var bigotta “kristna” i Texas inte så glada över, för att uttrycka det milt. Många sade upp sina prenumerationer. Men chefsredaktören anser att det var deras uppgift att rapportera också sådant, och tycker att de gjorde rätt när de publicerade reportaget.
http://news.galvestondailynews.com/story.lasso?ewcd=9b99e3366235fe28

Läs mer på Pam’s House Blend. http://www.pamshouseblend.com/showDiary.do;jsessionid=12BEDCD1FA8CBE520266A77A04D282DE?diaryId=60

...during the entire service you hold your hymnal open but never look down at it.
...rather than introducing yourself to a visitor at church, you check their name out in the guestbook.
...you forget to put water in the baptismal font but never forget to put water in the coffee pot.
...the pastor skips the last hymn to make sure church lasts exactly 60 minutes.
...you don't make eye contact when passing someone in the hall because you think it's impolite.
...your choir believes volume is a fair substitute for tonality.
...in response to someone jumping up and shouting "Praise the Lord!", you politely remind him or her that we don't do that around here.
...you think a meeting isn't legitimate unless it's at least three hours long.
...you think butter is a spice.
...the church is on fire, and you rush in to save the coffee pot.
...the only open pew is up front, so you volunteer to shovel the sidewalk.
...you freeze the leftover coffee from fellowship hour for next week.
...you think you're paying your pastor too much if he gets a new car for the first time in eight years.
...you hear something really funny and smile as loud as you can.
...it takes 10 minutes to say good-bye.
...they have to rope off the last pews in church so the front isn't empty.
...you're watching "Star Wars" in the theatre and when they say, "May the force be with you," the theatre replies, "and also with you."
...you tap a church visitor on the shoulder and say, "excuse me, but you're in my seat."
...it's time to change a lightbulb and the left side of the aisle begins a debate on "change," while the right side of the aisle musters five volunteers--one to hold the bulb, and four to turn the ladder.
...you actually think the pastor's jokes are funny.
...your house is a mess because you're "saved by Grace," not by works.
...your congregation's first two operating rules are "Don't change" and "Don't spend."
...you're at an evangelistic rally and you actually manage to raise your hands waist high.
...you wonder why bread and wine are used for Communion instead of coffee and donuts.
...Commandment #11--If it's never been done that way before, don't do it.
...you feel guilty about not feeling guilty.
...every time something changes, the old one was better.
...you count coffee among the sacraments.

Excerpts from Old Lutheran Humor
http://www.oldlutheran.com/humor/ymbali1.shtml

I samband med reformationen och motreformationen på 1500-talet var tongångarna hätska mellan de olika sidorna i tvisten. Både reformatorerna och katolikerna fördömde varandra i hårda ordalag. Sedan dess har båda sidor förändrats.

Redan år 1999 skrev den katolska och de lutherska kyrkorna en gemensam deklaration om rättfärdiggörelsen. Detta är ett av de största genombrotten på det ekumeniska fältet någonsin. Man konstaterar att de fördömanden som uttalades på 1500-talet inte längre träffar motparten. Synen på hur människan blir rättfärdiggjord inför Gud är inte heller längre kyrkoskiljande. Det menar (enligt tidningen Dagen) de katolska och lutherska teologer som nyligen träffades i Lund för att diskutera den gemensamma deklarationen om rättfärdiggörelsen (som jag behandlade i en predikan härom året - http://predikantbloggen.blogspot.com/2005/10/predikan-reformationsdagen.html).

– Det händer fortfarande att man säger i församlingarna att det är stor skillnad mellan lutherdomen och katolska kyrkan i den här frågan. Men nu när vi har den här deklarationen måste vi säga att vi har lämnat det som hände på 1500-talet bakom oss. Det säger Jakob Tronêt, medlem i Förbundet för Kristen Enhets styrelse och präst i Svenska kyrkan i Visby.

Förbundet för Kristen Enhet, FKE, arbetar för en enad kristen kyrka med biskopen av Rom (påven) som enande och enad gestalt.
FKE bildades 1965 med syfte att finna gemensamma trostolkningar och på sikt en synlig enhet mellan Svenska kyrkan och romersk-katolska kyrkan.
Förbundet är numera en katolsk förening och står under överinseende av Stockholms katolska stifts biskop Anders Arborelius. Svensk kontaktbiskop är biskop emeritus i Visby stift, Biörn Fjärstedt.

http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=124451
http://www.dagen.se/dagen/Article.aspx?ID=124455