Deus semper maior!

Det räckte tydligen inte med en.

För några veckor sedan kom det fram att Ted Haggard, som predikade mot homosexualitet, själv är homosexuell. Han var tvungen att avgå från sina betydelsefulla poster inom den amerikanska evangelikala rörelsen.

Nu har samma sak upprepats. Paul Barnes är liksom Haggard en pastor med ett starkt drag av homofobi, men också han har nu ”outats” som homosexuell. Jag bloggade om saken här (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/haggard-fick-sparken.html), där du hittar länkar till fler inlägg.

Det är tragiskt. Inte att de är homon, alltså, utan att de är så djupt inne i ”skåpet” att de dessutom ser sig tvungna att börja förfölja sina gelikar. Det är frågan om bedrägeri, självbedrägeri och hyckleri av stora mått.

Skall detta verkligen kallas kristendom? Usch och fy!

365gay: http://www.365gay.com/Newscon06/12/121106pastor.htm
Pam Spauldings kommentar: http://www.pamshouseblend.com/showDiary.do?diaryId=154

Valtaosa suomalaista on kohdannut papin jossain virkatehtävässä kuluneen kahden vuoden aikana. Papin toimintaan oltiin lähes poikkeuksetta tyytyväisiä.

Yli puolet suomalaisista antoi papin toiminnasta kiitettävän arvosanan, 9 tai 10. Välttäviä tai heikkoja arvosanoja antoi vain muutama suomalainen sadasta. Useimmiten pappi kohdattiin kirkollisessa toimituksessa kasteen, avioliittoon vihkimisen tai hautajaisten yhteydessä.

Tutkimusta referoi Kotimaa-lehti.
http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1125&Itemid=38

Oletko samaa mieltä? Kerro kokemuksistasi! Vältä kuitenkin voimasanoja...

***

I en undersökning, som Kotimaa refererar, framgår det att de flesta finländare är nöjda med prästernas beteende och den service som de har gett.
http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1125&Itemid=38

Det är ju trevligt så här ur prästerlig synvinkel.

Men stämmer det? Håller mina läsare med om detta? Vad har ni för erfarenhet av mina prästkollegers verksamhet (och min med, förstås)? Vad är bra, vad borde förbättras?

Undvik gärna svordomar...

Frågan om kyrkan ska vara exklusiv eller inklusiv, följa Bibeln eller Gud, älska sina medmänniskor ovillkorligt eller sätta upp villkor för kärleken … ja, ni vet, homofrågan alltså … den hotar att bli allvarligt kyrkodelande. Detta gäller också våra lutherska kyrkor här i Norden, men speciellt akut är situationen i den anglikanska kyrkogemenskapen.

I USA är det de konservativa som visar tecken på att dra sig ur (http://www.365gay.com/Newscon06/11/113006episc.htm), medan det i England är de liberala (http://www.pinknews.co.uk/news/articles/2005-3231.html). Afrikas ledare håller hårt fast vid sina åsikter - med ett enda glädjande undantag, nämligen Sydafrika (http://www.365gay.com/Newscon06/11/113006safmar.htm).

Som jag har skrivit tidigare, är en skilsmässa tragisk, men en delning i all vänskaplighet, innan situationen blir alltför inflammerad, kan kanske vara hälsosam. Men också den har naturligtvis negativa sidor.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/05/nyhet-kyrkodelning.html

Borgå stifts årsbok trillade in i postlådan idag. I år bär den rubriken “Dyrbar”. Som vanligt är dess upplägg att den börjar med tio artiklar kring värde, värden, värderingar och liknande, så följer en åttio sidors stiftskrönika, där huvudvikten ligger på namnlistor och adressuppgifter till församlingarna och deras anställda samt till kyrkliga organisationer av olika slag. Det är dessa listor som gör att åtminstone jag har årsboken till hands längs med året. Sist kommer sponsorerna till tals i en femton sidors annonsbilaga.

Artiklarna är förstås det innehållsmässigt intressanta i boken. Biskop Erik skriver en avskedskria, minister Ulla-May Wideroos skriver under rubriken “Har värdena någon makt i politiken”, Harry Månsus behandlar miljöfrågor och Anita Höglund blir intervjuad om livet som handikappad. Bara för att nämna några.

Den artikel som (inte särskilt överraskande) intresserade mig mest var skriven av prosten Liisa Tuovinen, som är ordförande för Gemenskapsrörelsen (http://www.yhteys.org/). Att hon i stiftets halvofficiella årsbok får komma till tals under rubriken “De homosexuellas värde och plats i kyrkan” var lite förvånande och mycket glädjande. Redaktörerna Pia Kummel-Myrskog, Jan-Erik Nyberg och Pian Wistbacka ska ha stort tack för detta!

I och för sig är hennes artikel inte särdeles radikal, utan närmast en mild påminnelse om realiteterna: Den kristna kyrkan har varit och är skyldig till diskriminering av personer med annan sexuell läggning än heterosexualitet. Biskopsmötets senaste ställningstagande (från år 1984, om jag minns rätt) är en självmotsägelse: Det är tillåtet att vara homosexuell, men inte att leva ut sin homosexualitet. På vilket sätt är det då tillåtet, frågar man sig.

I slutet av sin skrift citerar hon ett uttalande från Gemenskapsrörelsen (http://www.yhteys.org/broschyr.pdf):
Vi är djupt bekymrade över att till sexuella minoriteter hörande anställda, förtroendevalda och övriga ansvarstagande i församlingar i allmänhet inte har någon annan möjlighet är att antingen tiga om sin sexuella inriktning eller lämna sin uppgift och tom. kyrkans gemenskap.
Homosexuella kyrkligt anställda som lever i ett stadgat och trofast parförhållande ger de kristna kyrkorna och samfunden en möjlighet att erbjuda positiva förebilder åt de medlemmar i kyrkan som hör till sexuella minoriteter. Det skulle bekräfta allas rätt till sakramenten, själavården och den kristna gemenskapen.

Högt bland Saarijärvis moar bodde
bonden Paavo på ett frostigt hemman,
skötande dess jord med trägna armar;
men av Herren väntade han växten.
Och han bodde där med barn och maka,
åt i svett sitt knappa bröd med dessa,
grävde diken, plöjde upp och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
och med den flöt hälften bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
och av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slet sitt hår och sade:
“Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
tagom staven! Gud har oss förskjutit;
svårt är tigga, men att svälta värre.”
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
“Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till hälften bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt flera diken,
men av Herren vill jag vänta växten.”
Hustrun lade hälften bark i brödet,
gubben grävde dubbelt flera diken,
sålde fåren, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs hälften ned av axen;
hösten kom, och kölden tog vad övrigt.
Paavos maka slog sitt bröst och sade:
“Paavo, Paavo, olycksfödde gubbe,
låt oss dö, ty Gud har oss förskjutit!
Svår är döden, men att leva värre.”
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
“Herren prövar blott, han ej förskjuter.
Blanda du till dubbelt bark i brödet,
jag skall gräva dubbelt större diken,
men av Herren vill jag vänta växten.”
Hustrun lade dubbelt bark i brödet,
gubben grävde dubbelt större diken,
sålde korna, köpte råg och sådde.
Våren kom, och drivan smalt av tegen,
men med den flöt intet bort av brodden;
sommarn kom, och fram bröt hagelskuren,
men av den slogs intet ned av axen;
hösten kom, och kölden, långt från åkern,
lät den stå i guld och vänta skördarn.
Då föll Paavo på sitt knä och sade:
“Herren prövar blott, han ej förskjuter.”
Och hans maka föll på knä och sade:
“Herren prövar blott, han ej förskjuter.”
Men med glädje sade hon till gubben:
“Paavo, Paavo, tag med fröjd till skäran;
nu är tid att leva glada dagar,
nu är tid att kasta barken unnan
och att baka bröd av råg allena.”
Paavo tog sin hustrus hand och sade:
“Kvinna, kvinna, den blott tål att prövas,
som en nödställd nästa ej förskjuter;
blanda du till hälften bark i brödet,
ty förfrusen står vår grannes åker.”

Johan Ludvig Runeberg, ur "Idyll och epigram, Dikter" (1830)

För ett par dagar sedan bloggade jag under rubriken Skulle då biskopen ha sagt... om ett hbt-positivt uttalande av biskop Gustav som publicerades i Elevbladet. Redan då ställde jag mig skeptisk till sanningshalten i citatet. Därför skickade jag följande mail till biskopen:

Ärade herr biskop!
Välkommen till stiftets ledning! Jag hoppas att vi i domkyrkoförsamlingen skall ha ett gott samarbete också med er, liksom vi hade med biskop Erik.
Ni och jag kommer att ha att göra med varann i julbönen, om alla planer håller. Det är dock inte det som är mitt ärende denna gång.
Jag har nämligen fått höra något som ur min synvinkel är en god nyhet, nämligen att ni i en intervju i Elevbladet har uttalat er positivt om homosexuellas rätt till äktenskap. Jag blev glad när jag läste detta, men samtidigt något överraskad, eftersom jag tycker mig ha uppfattat andra signaler från er under valkampanjens gång.
Därför närmar jag mig nu er för att få bekräftelse på att ni faktiskt har sagt så som jag citerar på min blogg.
Dessutom kunde det också annars vara trevligt med ett klargörande om var ni står i hbt-frågor, såsom välsignelse av partnerskap, rätt till adoption etc.
Tack på förhand!
Med vänlig hälsning och önskan om en välsignad adventstid
Karl af Hällström

Jag fick ett föredömligt snabbt svar på min fråga:

Bäste Karl
Tack för att du kontaktade mig. Det som står i Elevbladet överenstämmer inte med min uppfattning. Tidningen har medvetet eller omedvetet tolkat mig fel. Jag sade tvärtom att jag inte i nuläget inte är för homosexuellas rätt till äktenskap. Jag vill bevara benämningen "äktenskap" för relationen mellan man och kvinna och ser inte att något väsentligt nytt skulle vinnas med att kalla registrerat parterskap för "äktenskap". När det gäller välsignelse av dessa parterskap kommer vår kyrka ju att hålla utförliga seminarier kring frågan under år 2007. Under dessa hoppas jag att situationen skall klarna. I nuläget är jag inte för välsignelse av partnerskap. Jag tror inte heller att vår kyrka kan uppbåda den majoritet i kyrkomötet som krävs under en överskådlig framitd. Det har jag också sagt till Kyrkpressen i en kommentar till Sveriges kyrkas beslut.
Så - jag har inte ändrat åsikt utan står fast vi det jag sagt tidigare. Beklagar att din glädje blev så kortvarig
Hoppas att du beaktar detta i din blogg.
Med vänlig hälsning
Gustav Björkstrand

Klart och entydigt besked, alltså. Å ena sidan är jag förstås besviken. Å den andra är jag ganska nöjd i alla fall. Det är nämligen betydligt bättre att ha en biskop som man vet var han står, än en som haltar från sida till sida utan att man vet var man har honom. En biskop med Björkstrands åsikt är betydligt bättre än en sådan kappvändare som Elevbladet ville göra honom till.
Vilket inte betyder att man måste slå fast alla sina åsikter för evig tid, utan bara att man inte skall ändra dem lättvindigt eller populistiskt.
Få se vad de seminarier, som biskopen nämnde, kommer fram till.

Min goda vän och kollega Monica Heikel-Nyberg har kommit med i bloggosfären.

Hon börjar bra med ett par intressanta inlägg. Ett handlar om självständighetsdagen, och det andra, "Svenska kyrkan tog steget - men fastnade halvvägs!", behandlar Svenska kyrkans beslut att välsigna partnerskap, vilket jag bloggade om för en liten tid sedan.

Välkommen, Moni! Det ska bli intressant att se vad du kommer att skriva om!

http://heikel.blogspot.com/

På Tor Billgrens blogg finns ett intressant litet inslag med rubriken Vad Bibeln lär om äktenskap. Läs och begrunda! Se också hans länk och diskussionen där.
http://antigayretorik.blogspot.com/2006/12/vad-bibeln-lr-om-ktenskap.html

***

Just a sample of what you'll find if you follow the link above:

"WHAT WE CAN LEARN ABOUT MARRIAGE FROM THE BIBLE

From Adam we learn that there is not need for a marriage.

From Seth we learn that procreation with your sisters is OK.

From Lot's daughters we learn that if you don't have a man and you want a child, you can always just get your father drunk and have sex with him.

From Jacob we learn that a wife can be purchased by seven years of labor. We also learn that it is acceptable to deceive a groom into marrying the wrong woman and the marriage is valid. We also learn that having two sisters as wives is a blessing.

From Onan we learn that a man is obligated to impregnate his brother's widow. We also learn that when having sex with your sister-in-law, you are not supposed to pull out before ejaculating (it's wicked in God's sight).

From Solomon we learn that a man can have as many wives as he can afford - along with twice as many concubines.

Yes, there is so much we can learn about marriage from Scripture. But one thing is clear: The idea of "one man, one woman" marriage may indeed be "traditional" but it certainly isn't Biblical."

A new case may be brought against the Rev. Janet Edwards, the Presbyterian minister who was taken to church court for marrying a lesbian couple only to have the charges dropped because the court found they were filed four days late.
The Rev. James Yearsley, who filed the complaint against her last year, is gathering the signatures of ministers and elders in the Presbyterian Church (USA) who want to join him in pursuing the case. It would not be double jeopardy since she was never tried, he said.
"I'm still accumulating names. This means that the whole process starts over," said Mr. Yearsley.

***

För en månad sedan bloggade jag om Janet Edwards. Hon är en presbyteriansk pastor i Pittsburgh, som drogs inför en kyrklig domstol för att hon hade vigt ett lesbiskt par (mer om detta här: http://www.mlp.org/article.php?story=20050720111709968). Domstolen frikände henne p.g.a. en teknikalitet. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/11/nyhet-homovigande-prst-infr-rtta.html

Nu kommer hon antagligen att på nytt hamna inför rätta. En av hennes kolleger har vänligt nog samlat ihop namn för att åstadkomma detta. Så rapporterar Pittsburgh Post-Gazette idag. http://www.post-gazette.com/pg/06343/744827-85.stm

Bloggaren Jerry S. Maneker är mycket upprörd över detta. http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/maybe-its-function-of-my-age-but.html

"It's time to flee these toxic institutions! Just because they call themselves "churches" doesn't necessarily make them God's instruments of grace in this world! […]
"Grace" means unmerited favor! It means being a vehicle for comfort and teaching that keeps God on the front burner of people's lives. The fight for LGBT equality has brought out the true nature of most of these institutions and those who feel comfortable within their structures, and it isn't pretty! So I advise people to flee these oppressive structures that are frequently soul-destroying, and act as agents of reactionary politicos and forces in society and, abominably, do so in the name of God, our God of grace!"

Jag vet inte om jag vill gå så långt som han i detta, men jag kan förstå hans känslor.

I denna veckas nummer av Kyrkpressen (49/06) var det mesta på Kp:s normala nivå, men det fanns ett par undantag.

*1. Veckans vits, som också i allmänhet är helt lustig, var särskilt roande idag, tyckte jag. Det finns ju på baksidan på tvären i inre marginalen, om det är någon som inte har upptäckt den. Denna vecka löd den:

“En äldre dam tog sig upp för kyrkans trappor, och fick hjälp av vaktmästaren, som frågade var hon ville sitta under gudstjänsten.
- På främsta raden tack, svarade hon.
- Det tror jag inte ni vill, prästen är verkligen tråkig, sa vaktmästaren.
- Råkar ni veta vem jag är? frågade damen.
- Nej, svarade vaktmästaren.
- Jag är prästens mor, sa hon.
- Vet ni vem jag är? frågade han.
- Nej, svarade damen.
- Bra, svarade vaktmästaren.”

*2. En insändare av en Birgit Schaffar från Åbo, som under rubriken “Beklagligt toleransförsök” kritiserar programmet SALT 26.11 (som jag bloggade om), gör det s.a.s. inifrån, vilket är en fräsch omväxling.

Schaffar lyfter på hatten för att Sarén hade mod att ställa upp i programmet, men konstaterar: “Mest beklagligt är det att det fortfarande behövs mod i detta avseende.” Själva programmets upplägg kritiserar hon ändå för att det utmynnade i en sorts likgiltig tolerans utan att tränga in i problemen på allvar.

“Några exempel: En vanlig undran är om det överlag går ihop att vara homosexuell och kristen. Frågan avslöjar hela falskheten. Man borde ha frågat om [heterosexism] går ihop med att vara kristen. Jag har lärt mig att Gud är kärleken och att vi inte får göra oss en bild av honom. Men det är just de konservativa som försöker pressa in Guds oändliga kärlek i vissa former och vägrar att glädjas över Guds närvaro mellan människor av samma kön. Som homosexuell kan jag ana Hans storhet och gränslöshet eftersom jag har hittat Honom där jag inte alls förväntade mig det. Synden består inte i att jag bejakar och ger liv åt min kärlek; synden är min svaghet att ändå så ofta förneka mitt förhållande och därmed Guds nåd som gav mig ett hjärta som kan älska och gåvan att bli älskad tillbaka. Vidare kan det kristna budskapet att förlåta och älska sina fiender hjälpa de homosexuella att hantera de kyrkligas angrepp som i Kristi namn (!) riktas mot dem. Det går alltså mycket bra att vara kristen och homosexuell! Vissa heterosexuella verkar ha problem med det kristna budskapet.”

Schaffars slutkläm är att “SALT har slösat bort en chans att på allvar fråga sig varför heterosexuella känner sig obekväma med “oss”, samtidigt som man i pseudo-tolerant kristen “du skall älska sin nästa och du skall inte döma”-anda har vidareodlat just det som man försökte motarbeta.”

Det är ju tråkigt om det verkligen är så. Jag upplevde att programmakarna gjorde ett ärligt försök att komma åt problematiken. I ett halvtimmesprogram blir det dock av nöden bara lite skrap på ytan. Nu får arbetet fortsätta.

Jag hoppas att Birgit Schaffar och andra intresserade skall kunna ge råd åt oss andra, som har den goda viljan men som kanske saknar de insikter som kunde behövas.