Deus semper maior!

Jag fick mig tillsänt ett citat av den nya biskopen Gustav Björkstrand:

"Kyrkan, och så även jag, vill poängtera vikten av ett äktenskap och familj... Nej, det spelar ingen roll om det är ett äktenskap mellan heterosexuella eller homosexuella. Det viktigaste är trots allt kärleken". (Elevbladet 6/06, www.skolungdom.fi)

Jag har bara svårt att tro att det är sant. Det går mot sådant som han har sagt tidigare. Skulle han nu ha slagit om och börjat stöda kärleken i st.f. heteronormativiteten? Det låter för bra för att vara sant! Tyvärr finns inte just detta nummer av Ebl på nätet.

*

Uppdatering: På begäran fick jag stycket fullständigt citerat:

Malin Nyqvist: HBT (Homo-Bi-Trans): Hur ser du på sexuella minoriteter?
Gustav Björkstrand: Kyrkan, och så även jag, vill poängtera vikten av ett äktenskap eller en familj. Men i takt med att samhället förändras, ändras även bilden på hur en "normal" (nej usch, inte normal för då skulle ju motsatsen vara onormal) familj vara uppbyggd. Nej det spelar ingen roll om det är ett äktenskap mellan heterosexuella eller homosexuella. Det viktigaste är trots allt kärleken. På samma grunder är t.ex. en bisexuell precis lika välkommen i min församling som en heterosexuell.

Detta är ännu mer överraskande, eftersom han inte bara talar om kärlek utan uttryckligen äktenskap! Är en linjeändring trots allt att vänta i stiftsledningen? Hoppas kan man ju alltid.

När Joakim var lite drygt två år, var han med om adventsgudstjänsten i Borgå domkyrka. Han hade svårt att sitta stilla, och hans föräldrar hade svårt att följa med vad som hände.

Men någonting tycktes ändå ha fastnat i hans minne. När vi kom hem, sjöng han nämligen: "Hosianna, hosianna, är lustiga att se!"

Kotimaa kertoo seuraavaa:
Internetissä Seurakuntalainen -nimistä sivustoa pitänyt evankelista Harri Veijonen Lappeenrannasta on saanut 30 päiväsakon tuomion kunnianloukkauksesta Tampereen käräjäoikeudessa. Erästä pastoria kutsuttiin sivustolla homopapiksi, mikä käräjäoikeuden mukaan tapahtui loukkaamistarkoituksessa.
Sivustollaan Veijonen ilmoittaa valittavansa ylempiin oikeusasteisiin, eikä hän ole poistanut tuomiossa mainittuja linkkejä.
Lisäksi hän ilmoittaa, että ” Tampereen Käräjäoikeuden henkilöille ja poliittisesti valituille kirkollisille lautamiehille” on odotettavissa nopea kuolema.

***

Evangelisten och ”profeten” Harri Veijonen (Villmanstrand) upprätthåller en hemsida vid namn Seurakuntalainen (Församlingsbon, -medlemmen). På denna sida, som lär ge uppfattningen att den drivs av den ev.-luth. kyrkan, har Veijonen kallat en namngiven pastor för ”homopräst”. Tingsrätten ansåg att detta skedde i förolämpande uppsåt och dömde därför Veijonen till 30 dagsböter, alltså i Veijonens fall 180 €. Dessutom skall han betala 1000 € i skadestånd och 2700 € i rättegångskostnader.
Veijonen meddelar (enligt Kotimaa) på hemsidan att han kommer att överklaga domen och har inte tagit bort de länkar som domen förutsätter. Exempelvis profeterar han att biskop Juha Pihkalas karriär tar slut nästa år, att de troendes uppryckning också sker då och att Tammerfors tingsrätts domare och nämndemän kommer att möta en snar död.

Man tror ju att sådant bara finns i Amerika…

http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1123&Itemid=38

Samaa sukupuolta olevat parit, jotka ovat rekisteröineet parisuhteensa, voivat saada kirkollisen siunauksen Ruotsin luterilaisessa kirkossa. Ruotsin kirkon kirkkohallitus hyväksyi kaavan rekisteröidyn parisuhteen siunaamiseksi keskiviikkona 6. joulukuuta.
*Kotimaa: http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1120&Itemid=38
*365gay: http://www.365gay.com/Newscon06/12/120606sweden.htm

***

I mars i år gick ett förslag till ordning för välsignelse av registrerat partnerskap ut på remissrunda inom Svenska kyrkan. Jag bloggade jag om saken i juli. (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/07/ordning-fr-vlsignelse-av-partnerskap.html)

Nu har den svenska kyrkostyrelsen fastslagit formuläret, berättar Kyrkans Tidning (6.12.06). http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200612/07/20061207105644_Headline125/20061207105644_Headline125.dbp.asp

”Anders Wejryd, ärkebiskop, gläds över beslutet:
– Människor som vill leva i en trofast kärleksrelation kan nu erbjudas välsignelse över sin relation i en offentlig gudstjänst. Det är ett viktigt beslut!
– Gudstjänstordningar måste vara slitstarka och bibliska, personliga och allmängiltiga. Det är svårt. Jag tror att vi har hittat fram nu, säger Anders Wejryd.
Den nya välsignelseordningen liknar den som gäller för borgliga äktenskap. Det ingår bön över ringarna, men inte ringväxling, samt bekräftelse av de löften som paret tidigare gett.”

Jag fick mig tillsänt ett citat av den nya biskopen Gustav Björkstrand:

"Kyrkan, och så även jag, vill poängtera vikten av ett äktenskap och familj... Nej, det spelar ingen roll om det är ett äktenskap mellan heterosexuella eller homosexuella. Det viktigaste är trots allt kärleken". (Elevbladet 6/06, www.skolungdom.fi)

Jag har bara svårt att tro att det är sant. Det går mot sådant som han har sagt tidigare. Skulle han nu ha slagit om och börjat stöda kärleken i st.f. heteronormativiteten? Det låter för bra för att vara sant!

Conservative Judaism has decided to permit the ordination of openly gay rabbis and allow congregations to hold commitment ceremonies for same-sex couples, but at the same time upheld the traditional belief that homosexuality is wrong.

***

Judendomen - eller de mosaiskt troende, om man föredrar den termen - är delad i olika grenar. Här vill jag nämna ortodoxa judar, konservativa judar och reformjudar. De båda yttre rörelserna lever och mår bra, men den konservativa judendomen har under senare år ständigt mist medlemmar till de båda andra.

Det finns många skillnader mellan grenarna (och jag påstår ingalunda att jag är någon expert), men en är frågan om vem som får bli rabbin. Låter det bekant på något sätt?
Ortodoxa judar anser att endast heterosexuella män kan fungera som rabbiner. Reformjudarna tillåter lämpliga personer oberoende av kön eller sexuell läggning att göra det. De konservativa har gått en mellanväg - de tillåter rabbiner av båda könen, men endast heterosexuella personer duger.

Tills nu, alltså. Nu har en grupp ledande konservativa rabbiner beslutat att homosexualitet visserligen är orätt, men öppet homosexuella rabbiner och samkönade vigslar ändå skall tillåtas inom rörelsen. Det låter som en lite konstig kompromiss, men det är väl deras problem…

Nyheter och kommentarer:
* Washington Post 1.12.06: http://www.washingtonpost.com/wp-dyn/content/article/2006/11/30/AR2006113001307.html?nav=hcmodule
* Jerry S. Maneker: http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/my-guess-is-that-conservative-judaism.html
* 365gay 6.12.06: http://www.365gay.com/Newscon06/12/120606conserv.htm
* The Jewish Theological Seminary: http://www.jtsa.edu/cjls/

Detta påverkar på inget sätt situationen inom den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, men är ändå en intressant illustration om att vi inte är de enda som måste ta oss en funderare på vad vi gör och inte gör.

I pappersupplagan av dagens Borgåbladet intervjuas Henrik Perret om varför han (som den enda av biskopskandidaterna) inte var med vid biskopsinstallationen i Pernå i söndags. Han är bitter och besviken.

“När människor som jag vigt och vars barn jag har döpt, plötsligt står i tv och säger en massa ledsamma saker om mig, känns det inte bra, säger Perret. Samma förakt och hat har funnits överallt i medierna, i insändare och på bloggar.”

Det sistnämnda torde vara en hänvisning till åtminstone denna blogg.

Jag förstår bra att Perret känner sig ledsen. Han är en bra karl på många sätt. Han är verbalt begåvad, administrativt och kyrkopolitiskt erfaren och djupt engagerad i humana frågor. Allt detta är egenskaper som bra kunde peka på en biskopsstol. Men så har vi den “mindre viktiga frågan” om kvinnliga präster.

Och det är sant att media och den allmänna opinionen mycket långt fastnade vid bilden av kvinnoprästmotståndaren Henrik Perret, så att hans andra sidor inte fick någon egentlig chans att komma fram - och att man blir bitter över sådant är förståeligt. Men just eftersom frågan om kvinnliga präster är avgjord och därmed mindre viktig, vore det omöjligt att ha en biskop med vilken det ständigt skulle bli problem med just denna “mindre viktiga fråga”, när det finns många viktigare frågor att ta i med.

Och att det skulle ha blivit problem visar också Perrets utsagor i Bbl:s intervju:

“Henrik Perret uppfattar inte de kvinnliga prästernas roll vid biskopsvigningen i Pernå som alldeles neutral. Prosten Juanita Fagerholm-Urch och kyrkoherde Helene Liljeström bar den nya biskopens skrud till altaret och assisterade också vid nattvarden.”

Vilka centrala roller de fick, alltså - kåpbärare och assistenter! Ingendera fick ens säga ett ord som hördes ut i TV! Det är alldeles sant att deras roll inte var neutral - de kunde gärna ha fått mer framträdande uppgifter!

“Vidare är [Perret] direkt upprörd över att den assisterande biskopen Christina Odenberg från Lund var där. Julen 2001 välsignade hon två lesbiska teologers partnerskap i Uppsala domkyrka, den ena av dem den förre ärkebiskopens syster Anna-Karin Hammar.
- Så jag upplevde att jag inte hade nånting vid det altaret att göra, säger Perret.”

Jaha. Nå, han har dragit sina slutsatser, och må det vara så. Den som inte vill vara med och leka i sandlådan, reagerar just på det viset.

Och Hencka, innan du tycker att jag nu har varit väldigt elak, vill jag hävda att jag ändå har tolkat allt till det bästa!

*Uppdatering:*
Texten ovan skrev jag på basen av det jag läste i Bbl; slutsatserna är mina egna. Perret kommer med tillrättalägganden både i kommentarerna till detta inlägg på blogspot och på sin blogg. Han ville inte länka till den på min blogg, men jag har naturligtvis ingenting att förlora på att sakliga korrigeringar kommer fram.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/perret-vill-inte-vara-med-och-leka.html
http://henrik.perret.nu/2006/12/om-biskopsvigningen.html

An ad for Minute Maid orange juice perverts children to homosexuality - according to this video. Very amusing - and disturbing... http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/homocitrus-agenda-although-im-about-as.html

***

En reklam för apelsinsaft anklagas i USA för att försöka förleda barn till homosexualitet. Comedy Central har gjort en video som finns på YouTube. Jag hittade den på Jerry S. Manekers blogg.
http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/homocitrus-agenda-although-im-about-as.html

Roande - och oroande...

Bibeln är som känt Guds eviga och oföränderliga Ord. Vi får inte tolka det, utan skall läsa som det står och sedan göra som det står. Och det är vi dåliga på. Jag har t.ex. inte sett någon stenas på länge.

Det finns ett par bibelställen som den avfälliga och ogudaktiga Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland bryter mot ständigt och jämt. I både Matt 8:22 och Luk 9:60 kommer Jesus med samma klara budskap: Låt de döda begrava sina döda. Detta är ett av de många bud som vi inte följer, utan i stället tolkar och bortförklarar.

Bibeln är, som vi ser, helt klar på denna punkt: Jesu efterföljare, alltså de som är verkligt kristna, får inte syssla med begravningar och jordfästningar. Den som begraver sina döda är själv död. Begravningar är alltså en stor synd som för evigt skiljer oss från Jesus. Därför är alla lutherska präster och många frikyrkopastorer förtappade och dömda till den eviga elden som väntar djävulen och hans anhang.

Det är inte ens värt att uppmana dem att göra bättring, för synd är synd, och syndens lön är döden. Vänd åter till djävulen, er fader!

In Sweden, the conservative so-called Mission Province has splintered from the Church of Sweden by ordaining their own bishops and pastors. They claim, however, that they still are a part of the C of S, which is denied by the other party concerned.

Now, the Mission Province seems to be interested in expanding to Finland. At least according to the Finnish Luther Foundation (Luther-säätiö) - although they might be using the idea to toot their own horn...

***

I Sverige har den s.k. Missionsprovinsen (http://www.missionsprovinsen.se/) blivit ett eget samfund, en egen kyrka. Den skulle vilja vara en del av Svenska kyrkan, men eftersom den inte erkänner Svenska kyrkans ordning, har det visat sig vara omöjligt.

Det intressanta är att situationen enligt Missionsprovinsen verkar vara endast Svenska kyrkans fel. Svenska kyrkan viger kvinnor till präster och vägrar prästviga sådana som skulle diskriminera kvinnliga präster. Därför känner sig de konservativa krafterna åsidosatta, underkänner Svenska kyrkans biskopars rätt att viga präster och har vigt egna biskopar och präster åt sig. Svenska kyrkan tolkar detta som att de har grundat eget, medan Missionsprovinsen gärna skulle vilja äta kakan och ha den kvar. Och vem vill inte det.

Ett par finländare har också blivit prästvigda av Missionsprovinsens biskopar. Dessa präster verkar nu inom Luther-stiftelsen (http://www.luthersaatio.com/), som kom till allmänhetens kännedom för några år sedan då biskop Eero Huovinen (Helsingfors stift) förvägrades nattvarden i en mässa som stiftelsen ordnade. Biskop Eero ansågs (om jag minns rätt) vara en avfälling eftersom han prästviger kvinnor.

Nu har Kotimaa (4.12.06) i artikeln “Missionsprovinsen "Ruotsissa ja Suomessa"” (http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=1077&Itemid=38) citerat en broschyr skriven av en av Missionsprovinsens biskopar, Arne Olsson, och översatt av pastor Petri Hiltunen. Det svenska originalet har jag inte tillgängligt, men efter att ha sett Missionsprovinsens svenska hemsida har jag svårt att tänka mig att den skulle vara så intresserad av situationen i Finland att den skulle utvidga sig hit. Den finska översättningen (http://www.luthersaatio.com/Lahetyshiippakunta2006.pdf) verkar däremot antyda sådana planer.

I och för sig kunde det ju klargöra situationen. Vi har redan nu en handfull lutherska frikyrkor i vårt land, men ingen av dem omfattar mer än något hundratal medlemmar - ja, de flesta ligger väl kring ett tiotal. Om Missionsprovinsen och Luther-stiftelsen anser det vara nödvändigt att isolera sig från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, så är det väl deras problem mer än vårt.