Deus semper maior!

Joulun sanoma on kadonnut markkinahumuun

Teksti: Marianne Falck
Kuva: Jari Laukkanen
Suomenmaa 22.12.06 http://www.suomenmaa.fi/Uutiset.html

Pappi Karl af Hällströmin mielestä joulu sekä sen odotus ja kaupallisuus ovat saaneet liian suuret mittasuhteet.

Kaupallinen joulu on ajanut täysin adventtiajan paaston yli, Porvoon ruotsinkielisen seurakunnan pastori Karl af Hällström toteaa. Tätä kuvastaa esimerkiksi se, että ennen adventtikalenterit ovat nykyään joulukalentereita.
Adventin paastoaikana on tarkoitus miettiä omaa elämäänsä ja valmistautua ottamaan Jeesus vastaan omassa elämässään. Paasto voi af Hällströmin mukaan olla sitä, että eletään hieman yksinkertaisemmin ja eikä mässäillä. Nurinkurista joulunodotuksessa ovatkin glögit ja pikkujoulujuhlat.
Joulun kaupallisuus istuu af Hällströmin mielestä huonosti joulun alkuperäiseen luonteeseen.
– Kristus, universumin luoja ja valtias, tulee ihmiseksi tallissa, seimessä keskellä pientä kyläpahasta maaseudulla eikä palatsissa. Joulu on yksinkertaisuuden ja köyhyyden juhla, joka osoittaa suuren ihmisarvon.
– Annetaan isolla rahalla ostettuja lahjoja toisillemme. Lahjojen antaminen sinänsä on hyvä asia, mutta kaikkia joulun oheistuotteita voi kritisoida.
Monet vanhemmat ostavat hyvän oman tunnon lapsilleen ostamillaan kalliilla joululahjoilla, kun kiireessä ei ole ollut aikaa perheelle. Af Hällström ei halua syyllistää yksittäisiä vanhempia, vaan hänestä työelämässä on kokonaisuudessaan vikaa, kun vanhemmilla ei ole enää aikaa lapsilleen tai parisuhteelle.
Perheiden ongelmat tulevat näkyviin jouluna ja muina loma-aikoina. Eroja laitetaan tuolloin eniten vireille.
Af Hällströmin mielestä jouluun ei pitäisi ladata liian suuria odotuksia. Suuret odotukset aiheuttavat ongelmia sillä ne eivät koskaan täyty.
– Jotta joulu, juhla ja lomat olisivat hyviä, on arjen oltava hyvä. Elämä on tässä ja nyt, arjen keskellä. Juhlat ja lomat eivät ole elämä, vaan elämä on kokonaisuus.

Pastori af Hällström muistuttaa, että pääsiäisen pitäisi olla joulua suurempi juhla kristityille.
Joulu on juhlana alisteinen pääsiäiselle, sillä pääsiäinen antaa joululle ja Jeesuksen syntymälle merkityksen, af Hällström huomauttaa. Pääsiäisenä Jeesus täytti tehtävänsä: kuoli syntiemme puolesta, nousi kuolleista ja kuolemalla kuoleman voitti.
Pääsiäinen on joulua syvällisempi ja vakavampi juhla. Pääsiäistä ei useinkaan haluta viettää sen vakavuuden vuoksi vaan ennemmin suunnataan laskettelurinteeseen, af Hällström toteaa.
– Joulun keskeinen asema yhteiskunnassamme ilman joulun merkityksen halventamista on yhteiskunnan pinnallistumisen oire. Pääsiäisen esille tuomaa syvällistä puolta, kuten pelastusta ja kuolemaa, ei haluta tuoda esille.
– Joulu tuo Jeesuksen syntymän kautta toivon kipinän ja rauhan kun ruhtinas syntyy. Ja pieni lapsi on söpö, mutta ristillä roikkuva verinen ruumis ei ole. Se on huomattavasti vaikeampi markkinoida.

Joulussa on paljon myös hyvää. Joulu on valon ja ilon sekä lasten ja perheen juhla keskellä pimeää talvea. Hiljentymishetkenä joulu on af Hällströmin mukaan hyvä.
Porvoon tuomiokirkon palon myötä jumalanpalvelukset on Porvoossa jouduttu siirtämään viereiseen pikkukirkkoon ja kaupungin muihin kirkkoihin. Tämä af Hällströmin mukaan osoittaa, että joulu ei ole muuttumaton ja immuuni maailman muutoksille.
Perinteisiinkin voi tehdä muutoksia, hän jatkaa. Joulunviettotapaa voisi af Hällströmin mielestä olla toisenlainen. Joulua voitaisiin viettää enemmän uskontokeskeisesti perheen kesken ja kutsua joulupöytään myös joku yksinäinen joulunviettäjä sekä antaa vähemmän lahjoja ja juoda vähemmän alkoholia, af Hällström pohtii.
Vähempikin määrä lahjoja riittää, sillä ajatus on tärkein. Joululahjat ovat Jeesuksen syntymäpäivälahjoja, af Hällström muistuttaa.
Lahjojen ei välttämättä tarvitse olla tavaroita. Esimerkiksi Kirkon ulkomaanavun lahjoilla voi lahjan saajan nimissä lahjoittaa vaikka vuohia tai jopa kokonaisen kyläkoulun kehitysmaiden köyhille.
Erikoisin af Hällströmin kuulema jouluun liittyvä kommentti oli: "On se merkillistä, että nykyään joka paikkaan sotketaan kristinusko, jopa jouluun." Kuitenkin jopa joulupukki on alunperin kristillinen hahmo. Sen taustalla on Pyhä Nikolaus, joka harjoitti aikoinaan hyväntekeväisyyttä antamalla lahjoja köyhille.
Sittemmin joulupukki on saanut vaikutteita eri puolilta, niin pohjoismaisesta kansanuskosta kuin markkinamiehiltä. Coca-Cola antoi 1930-luvulla joulupukille punaisen nutun, jolloin pukki valjastettiin mainonnan välineeksi.
Joulupukkiperinne on af Hällströmistä kiva sinänsä. Kristillisen rakkauden lähde on Jeesus ja joulupukki vain sen väline. Ongelmallinen pukista tulee silloin, kun lapsen joulupukkiusko nivotaan Jeesukseen.
– Kun joulupukkikupla rikkoutuu, on riski, että myös usko Jeesukseen saa tällin.
Lapselle tulisikin pitkin vuotta kertoa Jeesuksesta, lukea lasten raamattua ja iltarukous, af Hällström opastaa.
– Silloin Jeesus ja joulupukki eivät nivoudu yhteen. Joulupukki on jotain hauskaa extraa, joka tulee jouluna, mutta Jeesus on arkipäivässä läsnä.
Sen sijaan uskonnon ei pitäisi olla jotain extraa, joka otetaan esiin muutamina pyhinä ja juhlina, vaan osa arkipäivää, af Hällström korostaa.


Veckans anekdot: Bibelundervisning åt pastorn

I fjol, när Joakim var fyra, höll min kollega Hanna julandakten i den öppna dagklubben här i Vårberga, där också Joakim brukar vara med. När hon efteråt kom till kansliet och såg mig där, var hennes första ord: "Vet du vad din son sade?"
"Jaha," tänkte jag, "nu är det dags igen."

Det som hade hänt var följande: Hanna hade talat om händelserna den första julnatten - hur änglarna visade sig för herdarna, hur herdarna gick till stallet för att se Jesusbarnet och allt det här - och så frågade hon barnen om de trodde att herdarna tog fåren med sig. Alla barnen var rörande eniga om att också fåren fick komma med till stallet.

Utom förstås unge herr J. af Hällström, som informerade pastorn: "Nej! För så står det inte i mammas bibel!"


Prislöshetsutdelning

För ett par dagar sedan utlyste jag en tävling utan priser. Det rätta svaret är att språket är transpiranto, och texten (Mi myst most in flatans pampas, pres de plurr’ habitué) betyder: ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo” – Ulf Lundells kända sång, alltså. Transpiranto är ett språk som används i seriösa tidningar som Grönköpings veckoblad.

Det var flera personer som kom med rätt svar. Grattis – ni blir utan pris!

Orsaken till att jag kom med denna tävling är att Kim Lück, en av mina äldsta vänner (han är tre år äldre än jag), som julhälsning skickade en skiva där Akademen sjunger kända sånger just på transpiranto. Musikaliskt håller den hög kvalitet, men när man läser texterna ligger man och vrider sig. Av skratt, alltså, om någon trodde något annat. Tack, Kim, den är uppskattad!

Petter Ö citerade ”Vårt land”: Va paj, va paj, va farsipaj, falsette glossan klar! Som kontring kommer här ”Du gamla, du fria”:

Senila, liberia, pinuppans Polar,
tu hyschans, tu lajbans, extrafina!
Hej svejzo, tu toppschyssta wischa de hektar,
ta' sunlight, ta' rabatti evergreena.

Goda helger tillönskas alla prislösa vinnare och dito förlorare!


Splittring och utrökning

Jag fick anonyma frågor angående mitt inlägg om kyrkosplittring (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/kyrkosplittringen-r-ett-faktum.html). Jag kommer inte att besvara dem, eftersom de alltså är anonyma. Däremot visar de på ett så bakvänt tänkesätt att jag tyckte det var viktigt att bemöta det i alla fall.

Tanken i dem var ungefär: ”Är det inte bra att andra kyrkor reagerar om de anser att t.ex. Svenska kyrkan blir dekadent?” Visst får man reagera. Helt klart. Det har många kyrkor gjort, och därför förs de diskussioner inom Borgågemenskapen som jag nämnde tidigare. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/borggemenskapen-diskuterar-partnerskap.html Men att gå därifrån till att utomlandsifrån etablera en konkurrerande organisation är nog inte schysst. Egna inomkyrkliga föreningar eller väckelserörelser må vara hänt, men en egen kyrka med egna biskopar, präster, församlingar etc. går för långt.

Den anonyma kommentatorn antydde att jag vill röka ut dem som är med i Missionsprovinsens verksamhet ur den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Men det vill jag nog inte. Den som vill engagera sig inom en kristen kyrka och delta i dess gudstjänster och annan verksamhet får förstås göra det. Gränsen kommer emot om man skriver in sig som medlem i ett annat religiöst samfund, för då kan man inte kvarstå som medlem i vår kyrka.

Det finns färska exempel på detta. För att bara nämna ett, känner jag en man som hörde till vår kyrka men var aktiv medlem också i en frikyrka. Så länge sagda frikyrkas lokalförsamlingar var organiserade som föreningar var det inget juridiskt problem med detta ”dubbelmedlemskap”. Nu har frikyrkan i fråga organiserat sig som ett religiöst samfund, och mannen skrev in sig som medlem där. Han blev chockad när detta fick som följd att han automatiskt skrevs ut ur den lutherska församlingen, vilket han inte hade räknat med. Men sådant är vårt system.

A propos: På 365gay finns en intervju med Katharine Jefferts Schori angående den episkopala splittringen. http://www.365gay.com/Newscon06/12/121906episc.htm


Kyrkosplittringen är ett faktum

Missionsprovinsen i Sverige uppkom då konservativa krafter fick en afrikansk luthersk biskop övertalad (jag vill inte säga lurad) att komma till Sverige för att viga biskopar och präster. Missionsprovinsen försöker äta kakan och ha den kvar genom att låtsas att den fortfarande är en del av Svenska kyrkan. Jag bloggade om detta för en tid sedan. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/missionsprovinsen-till-finland.html

Samma situation har uppkommit inom den episkopala kyrkan i USA, med undantaget att the Convocation of Anglicans in North America (CANA), som står under den nigerianska ärkebiskopen Peter Akinola, inser att den inte längre kan höra till den episkopala kyrkan. Denna splittring är alltså s.a.s. ”ärlig”.

I båda fallen handlar det om att konservativa krafter reagerar på de förändringar som deras respektive kyrkor genomgår. I Sverige gällde det kvinnoprästfrågan och kvinnoprästmotståndarnas allt trängre situation. I USA är det frågan om de homosexuellas ställning som har varit vattendelaren - har de rätt att vigas till präster och biskopar och har de rätt att få sina parförhållanden välsignade av kyrkan. CANA svarar ”nej”, och ett antal församlingar har därför lämnat den episkopala kyrkan, och några hela stift hotar följa efter. Det senaste är två (relativt sett) stora församlingar i Virginia som har beslutat hoppa av.

I båda fallen handlar det också om att konservativa (“traditionella”, om man så vill) afrikanska kyrkoledare har ingripit i den västerländska dekadansen på ett sätt som inte kan ses som helt renhårigt. Det handlar till en del om yttre inblandning i självständiga kyrkors inre angelägenheter. Inte bra.

En elak tanke som slår mig är den lilla undran hur mycket det påverkar beslutet att vissa herrar blir utsedda till biskopar om de ställer sig i spetsen för avhopp av detta slag (det skedde med både Lars Artman i Sverige och Martyn Minns i USA). Hur mycket är alltså längtan efter biskopsämbetet en faktor? Jag tror ju inte att det är den främsta bevekelsegrunden, men kanske det spelar in i alla fall? Det är mänskligt, förstås…

På nätet:
CANA http://www.canaconvocation.org/
Ett uttalande av biskop Peter Lee av Virginia http://www.episcopalchurch.org/3577_80571_ENG_HTM.htm
Nyheten på 365gay http://www.365gay.com/Newscon06/12/121706episc.htm
och på PinkNews http://www.pinknews.co.uk/news/articles/2005-3272.html
Kommentar av Per Westberg http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2006/12/tv-frsamlingar-lmnar-episcopal-church.html


Tävling utan priser

Vad är följande för språk och vad betyder det?

"Mi myst most in flatans pampas,
pres de plurr’ habitué."

Som pris utlovas att jag *inte* skickar någonting till er, för ni dignar säkert redan under julkort och dito -klappar.

Rätt svar publiceras imorgon, då jag också berättar vad som inspirerade mig till denna lilla tävling.


Rydberg: Tomten

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Står där så grå vid lagårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.

För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta -
"nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta" -
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.

Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen -
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver; -

Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen smått,
Karo sin tomte känner,
de äro gode vänner.

Tomten smyger sig sist att se
husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka;
det är hans största lycka.

Så har han sett dem, far och son,
ren genom många leder
slumra som barn; men varifrån
kommo de väl hit neder?
Släkte följde på släkte snart,
blomstrade, åldrades, gick - men vart?
Gåtan, som icke låter
gissa sig, kom så åter!

Tomten vandrar till ladans loft:
där har han bo och fäste
högt på skullen i höets doft,
nära vid svalans näste;
nu är väl svalans boning tom,
men till våren med blad och blom
kommer hon nog tillbaka,
följd av sin näpna maka.

Då har hon alltid att kvittra om
månget ett färdeminne,
intet likväl om gåtan, som
rör sig i tomtens sinne.
Genom en springa i ladans vägg
lyser månen på gubbens skägg,
strimman på skägget blänker,
tomten grubblar och tänker.

Tyst är skogen och nejden all,
livet därute är fruset,
blott från fjärran av forsens fall
höres helt sakta bruset.
Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Viktor Rydberg, ur "Dikter. Första samlingen" (1882)


Kränkningar kränker alla!

HBT-personer kränks på arbetsplatser, skriver Per Westberg på sin blogg. Det är tänkvärt. Det handlar inte alltid om medvetna kränkningar, utan bara om tanklöshet, som baserar sig på det outtalade antagandet om att alla är heterosexuella. ”Heteronormen”, kallar Westberg det. Och han har rätt. Läs hans exempel.
http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2006/12/hbt-personer-krnks-p-arbetsplatser.html

En annan blogg som ofta har intressanta kommentarer om saker och ting är Pam’s House Blend. Idag publicerade hon ett inlägg som behandlade orsakerna till att heterosexuella engagerar sig för homosexuellas rättigheter. Också jag har fått heteronormativa oförstående kommentarer här på bloggen, som utgår från att jag måste vara homo, eftersom jag talar om hbt-rättigheter - ett typiskt tänkesätt för en som inte ser på annat än sin egen navel i denna egocentricitetens själviska tidsålder.

Men Pam citerar kolumnisten Leonard Pitts Jr.:
"The most concise answer I can give is cribbed from what a white kid said 40 or so years ago, as white college students were risking their lives to travel South and register black people to vote. Somebody asked why. He said he acted from an understanding that his freedom was bound up with the freedom of every other man."
http://www.pamshouseblend.com/showDiary.do?diaryId=216

Han har en poäng, minsann.


Pastor or bastard?

A day before the New Jersey legislature votes on a civil unions bill the state Senate has told a pastor he is no longer welcome in the chamber after he delivered a scathing attack on same-sex couples.
The Reverend Vincent Fields made the attack during the invocation that starts the Senate session.
(365gay 13.12.06: http://www.365gay.com/Newscon06/12/121306jersey.htm)

I can understand (even if I don’t agree) that some fellow pastors see homosexuality as a sin, and that they therefore speak out against it. But doing so in this way shows a lack of judgement that I find sad. It will not further the cause of anti-gayness, but it will provide very bad publicity for Christianity and for Christ. I blogged about that the other day.
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/what-hell-happened-to-christianity.html

Even if you want to tell someone some choice truths, do you have to do that in such an appalling way? Rev. Fields is quoted to have said in his prayer: “We curse the spirit that would come to bring about same-sex marriage. We ask you to just look over this place today, cause them to be shaken in their very heart in uprightness.”

Maybe he confused the words “pastor” and “bastard”. They do sound rather alike, don’t they?

See also commentary on Pam's House Blend: http://www.pamshouseblend.com/showDiary.do;jsessionid=DB50CF51037BCB298CF9C33D1C2110CE?diaryId=212


Bil-Fias hjulvisa

Och nu är det hjul på min älskade bil.
Är det hjul på din cykel också?
Och ljusen har brunnit i tiotals mil;
till sist slocknar ljusen ändå.
Där borta i taket, där hänger han än,
den buse som krockat min trognaste vän.
Och motorn har slocknat i lastbilens korg.
O, vem har ett hjärta för bilförarns sorg?

K. af Hällström, efter Z. Topelius