Deus semper maior!

Save me, O God, from the temptation to be less than fully human, less than the child of God You created me to be.

Save me, O God, from the temptation to view my sexuality as a curse, rather than as a precious Gift with which You have blessed me.

Save me, O God, from those who seek to heal what does not need healing, who seek to further wound me by making me think I am a mistake, rather than made in Your image.

Save me, O God, from easy and simplistic theology, which seems to offer security but really offers shackles and blinds the soul from knowing You in all Your complexity, beauty, and wonder.

Save me, O God, from everything and everyone that would distract me or dissuade me from living into Your calling on my life.

Amen.

- Darrell Grizzle
as quoted on A Christian voice for LGBT rights
http://christianlgbtrights.blogspot.com/2006/12/midnight-prayer.html

... by the belief there is nothing one man or one woman can do against the enormous array of the world's ills, against misery and ignorance, injustice and violence. ... Few will have the greatness to bend history itself, but each of us can work to change a small portion of events, and in the total of all those acts will be written the history of our generation.

- Robert F. Kennedy
as quoted on God's Politics
http://www.beliefnet.com/blogs/godspolitics/2006/12/voice-of-day-robert-f-kennedy.html

Många olika argument har framförts mot en välsignelse av homosexuella partnerskap. Detta är ett av de (ofrivilligt) mest komiska. Och samtidigt mest oroande, förstås.

http://www.patriot.nu/notis.asp?notisID=110

Ej för de starka i världen
men de svaga
Ej för krigare men bönder,
som ha plöjt sin jordlott utan att klaga
spelar en gud på flöjt.
Det är en grekisk saga…

I.
Vem spelar på en pipa
en låt av gryningsluft
för himmelsk att begripa,
höjd över allt förnuft?
Vem äger lösenorden,
flöjtvisans dolda text?
Vem spelar på jorden
för djur och växt?

Vem är den gode herden,
som för sin flock i vall
och som med gräs förser den
och toner av kristall?
Vem går på betesängar
i sommardagens kvalm
och sover bland drängar
på jordisk halm?

II.
Apollon bor i ett tessaliskt stall.
Ej bär han lager kring sitt gyllne hår:
han sändes från Olympens gudahall,
dömd att försörja sig som dräng ett år.
Det bor en gud i ett tessaliskt stall.

Bland tjänstefolket vandrar han förklädd.
Längst ner vid bordet är hans sked och skål.
Bland kreatur i ladan är hans bädd.
Han äger inget jordiskt föremål.
I herdekappa går en gud förklädd.

III.
Kring höstlig vaktelds bränder
församlar han frysande får
och sköter med kloka händer
de djur som ha sår.

Hans sanna hem är sagan,
hans själ är lyra och dikt.
Dock gör han utan klagan
sin jordiska plikt.

IV.
Välsignelse följer i gudarnas spår.
Om kappan än döljer hans gyllene hår,
så blomstrar den mark där han går.

Han spelar för djuren, som följa hans takt,
för solen, för skuren i nyplöjd trakt,
där döden förlorar sin makt.

V.
Husbonden må vi prisa säll,
Tessaliens monark.
När han står upp vid hanegäll
är han på helgad mark.

Ty den, som bland hans drängar bor
och äter deras mat,
är solens herre, månens bror
och stjärnornas kamrat.

VI.
Vad faller över träden
för silverglans
vid pipans bröllopskväden
och djurens dans?

Vad är det för ett rike
han kommer från,
han som ej är vår like,
men blott ett lån?

Erinrar han sig, fången
vid äng och vik,
en värld som är förgången,
en glömd musik?

Erinrar han sig lyra
och jungfrukör,
ett liv av helig yra,
som aldrig dör?

VII.
Än vandra gudar över denna jord.
En av dem sitter kanske vid ditt bord.

Tro ej att någonsin en gud kan dö.
Han går förbi dig, men din blick är slö.

Han bär ej spira eller purpurskrud.
Blott av hans verkan känner man en gud.

Den regeln har ej blivit överträdd:
är Gud på jorden, vandrar han förklädd.

VIII.
Tror du, att fåren skulle
beta i morgonglans
på gräsklädd jordisk kulle
om inte gudar fanns?

Tror du att våren skulle
binda sin blomsterkrans
på alla dödas kulle
om inte gudar fanns?

IX.
Bjuder ett mänskoöga
till stilla kärleksfest
oss, kyliga och tröga,
som folk är mest,

lägger, som himmelsk läkning
för djupa själasår,
en vän, fri från beräkning,
sin hand i vår,

synes en ljusglans sprida
sig kring vår plågobädd
då sitter vid vår sida
en gud förklädd.

Hjalmar Gullberg, ur “Kärlek i tjugonde seklet” (1933)

Julafton 24.12 kl. 17 firar Borgå svenska domkyrkoföramling julbön i Lilla kyrkan. Den direktsänds på Radio Vega.
Liturg är Karl af Hällström och biskop Gustav Björkstrand predikar. Ingmar Hokkanen är organist och Eric-Olof Söderström leder Borgå kammarkör. Benita Ahlnäs och Päivi Fagerudd är kyrkvärdar. Psalmer: 34, 29 och 32. Kollekten tillfaller Finska Missionssällskapet.

Utanför Lilla kyrkan finns ett tält med ljudåtergivning, där de som inte får plats i kyrkan ändå kan delta i gudstjänsterna under julen.
Hjärtligt välkommen - och god jul till alla!

Teksti: Marianne Falck
Kuva: Jari Laukkanen
Suomenmaa 22.12.06 http://www.suomenmaa.fi/Uutiset.html

Pappi Karl af Hällströmin mielestä joulu sekä sen odotus ja kaupallisuus ovat saaneet liian suuret mittasuhteet.

Kaupallinen joulu on ajanut täysin adventtiajan paaston yli, Porvoon ruotsinkielisen seurakunnan pastori Karl af Hällström toteaa. Tätä kuvastaa esimerkiksi se, että ennen adventtikalenterit ovat nykyään joulukalentereita.
Adventin paastoaikana on tarkoitus miettiä omaa elämäänsä ja valmistautua ottamaan Jeesus vastaan omassa elämässään. Paasto voi af Hällströmin mukaan olla sitä, että eletään hieman yksinkertaisemmin ja eikä mässäillä. Nurinkurista joulunodotuksessa ovatkin glögit ja pikkujoulujuhlat.
Joulun kaupallisuus istuu af Hällströmin mielestä huonosti joulun alkuperäiseen luonteeseen.
– Kristus, universumin luoja ja valtias, tulee ihmiseksi tallissa, seimessä keskellä pientä kyläpahasta maaseudulla eikä palatsissa. Joulu on yksinkertaisuuden ja köyhyyden juhla, joka osoittaa suuren ihmisarvon.
– Annetaan isolla rahalla ostettuja lahjoja toisillemme. Lahjojen antaminen sinänsä on hyvä asia, mutta kaikkia joulun oheistuotteita voi kritisoida.
Monet vanhemmat ostavat hyvän oman tunnon lapsilleen ostamillaan kalliilla joululahjoilla, kun kiireessä ei ole ollut aikaa perheelle. Af Hällström ei halua syyllistää yksittäisiä vanhempia, vaan hänestä työelämässä on kokonaisuudessaan vikaa, kun vanhemmilla ei ole enää aikaa lapsilleen tai parisuhteelle.
Perheiden ongelmat tulevat näkyviin jouluna ja muina loma-aikoina. Eroja laitetaan tuolloin eniten vireille.
Af Hällströmin mielestä jouluun ei pitäisi ladata liian suuria odotuksia. Suuret odotukset aiheuttavat ongelmia sillä ne eivät koskaan täyty.
– Jotta joulu, juhla ja lomat olisivat hyviä, on arjen oltava hyvä. Elämä on tässä ja nyt, arjen keskellä. Juhlat ja lomat eivät ole elämä, vaan elämä on kokonaisuus.

Pastori af Hällström muistuttaa, että pääsiäisen pitäisi olla joulua suurempi juhla kristityille.
Joulu on juhlana alisteinen pääsiäiselle, sillä pääsiäinen antaa joululle ja Jeesuksen syntymälle merkityksen, af Hällström huomauttaa. Pääsiäisenä Jeesus täytti tehtävänsä: kuoli syntiemme puolesta, nousi kuolleista ja kuolemalla kuoleman voitti.
Pääsiäinen on joulua syvällisempi ja vakavampi juhla. Pääsiäistä ei useinkaan haluta viettää sen vakavuuden vuoksi vaan ennemmin suunnataan laskettelurinteeseen, af Hällström toteaa.
– Joulun keskeinen asema yhteiskunnassamme ilman joulun merkityksen halventamista on yhteiskunnan pinnallistumisen oire. Pääsiäisen esille tuomaa syvällistä puolta, kuten pelastusta ja kuolemaa, ei haluta tuoda esille.
– Joulu tuo Jeesuksen syntymän kautta toivon kipinän ja rauhan kun ruhtinas syntyy. Ja pieni lapsi on söpö, mutta ristillä roikkuva verinen ruumis ei ole. Se on huomattavasti vaikeampi markkinoida.

Joulussa on paljon myös hyvää. Joulu on valon ja ilon sekä lasten ja perheen juhla keskellä pimeää talvea. Hiljentymishetkenä joulu on af Hällströmin mukaan hyvä.
Porvoon tuomiokirkon palon myötä jumalanpalvelukset on Porvoossa jouduttu siirtämään viereiseen pikkukirkkoon ja kaupungin muihin kirkkoihin. Tämä af Hällströmin mukaan osoittaa, että joulu ei ole muuttumaton ja immuuni maailman muutoksille.
Perinteisiinkin voi tehdä muutoksia, hän jatkaa. Joulunviettotapaa voisi af Hällströmin mielestä olla toisenlainen. Joulua voitaisiin viettää enemmän uskontokeskeisesti perheen kesken ja kutsua joulupöytään myös joku yksinäinen joulunviettäjä sekä antaa vähemmän lahjoja ja juoda vähemmän alkoholia, af Hällström pohtii.
Vähempikin määrä lahjoja riittää, sillä ajatus on tärkein. Joululahjat ovat Jeesuksen syntymäpäivälahjoja, af Hällström muistuttaa.
Lahjojen ei välttämättä tarvitse olla tavaroita. Esimerkiksi Kirkon ulkomaanavun lahjoilla voi lahjan saajan nimissä lahjoittaa vaikka vuohia tai jopa kokonaisen kyläkoulun kehitysmaiden köyhille.
Erikoisin af Hällströmin kuulema jouluun liittyvä kommentti oli: "On se merkillistä, että nykyään joka paikkaan sotketaan kristinusko, jopa jouluun." Kuitenkin jopa joulupukki on alunperin kristillinen hahmo. Sen taustalla on Pyhä Nikolaus, joka harjoitti aikoinaan hyväntekeväisyyttä antamalla lahjoja köyhille.
Sittemmin joulupukki on saanut vaikutteita eri puolilta, niin pohjoismaisesta kansanuskosta kuin markkinamiehiltä. Coca-Cola antoi 1930-luvulla joulupukille punaisen nutun, jolloin pukki valjastettiin mainonnan välineeksi.
Joulupukkiperinne on af Hällströmistä kiva sinänsä. Kristillisen rakkauden lähde on Jeesus ja joulupukki vain sen väline. Ongelmallinen pukista tulee silloin, kun lapsen joulupukkiusko nivotaan Jeesukseen.
– Kun joulupukkikupla rikkoutuu, on riski, että myös usko Jeesukseen saa tällin.
Lapselle tulisikin pitkin vuotta kertoa Jeesuksesta, lukea lasten raamattua ja iltarukous, af Hällström opastaa.
– Silloin Jeesus ja joulupukki eivät nivoudu yhteen. Joulupukki on jotain hauskaa extraa, joka tulee jouluna, mutta Jeesus on arkipäivässä läsnä.
Sen sijaan uskonnon ei pitäisi olla jotain extraa, joka otetaan esiin muutamina pyhinä ja juhlina, vaan osa arkipäivää, af Hällström korostaa.

I fjol, när Joakim var fyra, höll min kollega Hanna julandakten i den öppna dagklubben här i Vårberga, där också Joakim brukar vara med. När hon efteråt kom till kansliet och såg mig där, var hennes första ord: "Vet du vad din son sade?"
"Jaha," tänkte jag, "nu är det dags igen."

Det som hade hänt var följande: Hanna hade talat om händelserna den första julnatten - hur änglarna visade sig för herdarna, hur herdarna gick till stallet för att se Jesusbarnet och allt det här - och så frågade hon barnen om de trodde att herdarna tog fåren med sig. Alla barnen var rörande eniga om att också fåren fick komma med till stallet.

Utom förstås unge herr J. af Hällström, som informerade pastorn: "Nej! För så står det inte i mammas bibel!"

För ett par dagar sedan utlyste jag en tävling utan priser. Det rätta svaret är att språket är transpiranto, och texten (Mi myst most in flatans pampas, pres de plurr’ habitué) betyder: ”Jag trivs bäst i öppna landskap, nära havet vill jag bo” – Ulf Lundells kända sång, alltså. Transpiranto är ett språk som används i seriösa tidningar som Grönköpings veckoblad.

Det var flera personer som kom med rätt svar. Grattis – ni blir utan pris!

Orsaken till att jag kom med denna tävling är att Kim Lück, en av mina äldsta vänner (han är tre år äldre än jag), som julhälsning skickade en skiva där Akademen sjunger kända sånger just på transpiranto. Musikaliskt håller den hög kvalitet, men när man läser texterna ligger man och vrider sig. Av skratt, alltså, om någon trodde något annat. Tack, Kim, den är uppskattad!

Petter Ö citerade ”Vårt land”: Va paj, va paj, va farsipaj, falsette glossan klar! Som kontring kommer här ”Du gamla, du fria”:

Senila, liberia, pinuppans Polar,
tu hyschans, tu lajbans, extrafina!
Hej svejzo, tu toppschyssta wischa de hektar,
ta' sunlight, ta' rabatti evergreena.

Goda helger tillönskas alla prislösa vinnare och dito förlorare!

Jag fick anonyma frågor angående mitt inlägg om kyrkosplittring (http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/kyrkosplittringen-r-ett-faktum.html). Jag kommer inte att besvara dem, eftersom de alltså är anonyma. Däremot visar de på ett så bakvänt tänkesätt att jag tyckte det var viktigt att bemöta det i alla fall.

Tanken i dem var ungefär: ”Är det inte bra att andra kyrkor reagerar om de anser att t.ex. Svenska kyrkan blir dekadent?” Visst får man reagera. Helt klart. Det har många kyrkor gjort, och därför förs de diskussioner inom Borgågemenskapen som jag nämnde tidigare. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/borggemenskapen-diskuterar-partnerskap.html Men att gå därifrån till att utomlandsifrån etablera en konkurrerande organisation är nog inte schysst. Egna inomkyrkliga föreningar eller väckelserörelser må vara hänt, men en egen kyrka med egna biskopar, präster, församlingar etc. går för långt.

Den anonyma kommentatorn antydde att jag vill röka ut dem som är med i Missionsprovinsens verksamhet ur den Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. Men det vill jag nog inte. Den som vill engagera sig inom en kristen kyrka och delta i dess gudstjänster och annan verksamhet får förstås göra det. Gränsen kommer emot om man skriver in sig som medlem i ett annat religiöst samfund, för då kan man inte kvarstå som medlem i vår kyrka.

Det finns färska exempel på detta. För att bara nämna ett, känner jag en man som hörde till vår kyrka men var aktiv medlem också i en frikyrka. Så länge sagda frikyrkas lokalförsamlingar var organiserade som föreningar var det inget juridiskt problem med detta ”dubbelmedlemskap”. Nu har frikyrkan i fråga organiserat sig som ett religiöst samfund, och mannen skrev in sig som medlem där. Han blev chockad när detta fick som följd att han automatiskt skrevs ut ur den lutherska församlingen, vilket han inte hade räknat med. Men sådant är vårt system.

A propos: På 365gay finns en intervju med Katharine Jefferts Schori angående den episkopala splittringen. http://www.365gay.com/Newscon06/12/121906episc.htm

Missionsprovinsen i Sverige uppkom då konservativa krafter fick en afrikansk luthersk biskop övertalad (jag vill inte säga lurad) att komma till Sverige för att viga biskopar och präster. Missionsprovinsen försöker äta kakan och ha den kvar genom att låtsas att den fortfarande är en del av Svenska kyrkan. Jag bloggade om detta för en tid sedan. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/12/missionsprovinsen-till-finland.html

Samma situation har uppkommit inom den episkopala kyrkan i USA, med undantaget att the Convocation of Anglicans in North America (CANA), som står under den nigerianska ärkebiskopen Peter Akinola, inser att den inte längre kan höra till den episkopala kyrkan. Denna splittring är alltså s.a.s. ”ärlig”.

I båda fallen handlar det om att konservativa krafter reagerar på de förändringar som deras respektive kyrkor genomgår. I Sverige gällde det kvinnoprästfrågan och kvinnoprästmotståndarnas allt trängre situation. I USA är det frågan om de homosexuellas ställning som har varit vattendelaren - har de rätt att vigas till präster och biskopar och har de rätt att få sina parförhållanden välsignade av kyrkan. CANA svarar ”nej”, och ett antal församlingar har därför lämnat den episkopala kyrkan, och några hela stift hotar följa efter. Det senaste är två (relativt sett) stora församlingar i Virginia som har beslutat hoppa av.

I båda fallen handlar det också om att konservativa (“traditionella”, om man så vill) afrikanska kyrkoledare har ingripit i den västerländska dekadansen på ett sätt som inte kan ses som helt renhårigt. Det handlar till en del om yttre inblandning i självständiga kyrkors inre angelägenheter. Inte bra.

En elak tanke som slår mig är den lilla undran hur mycket det påverkar beslutet att vissa herrar blir utsedda till biskopar om de ställer sig i spetsen för avhopp av detta slag (det skedde med både Lars Artman i Sverige och Martyn Minns i USA). Hur mycket är alltså längtan efter biskopsämbetet en faktor? Jag tror ju inte att det är den främsta bevekelsegrunden, men kanske det spelar in i alla fall? Det är mänskligt, förstås…

På nätet:
CANA http://www.canaconvocation.org/
Ett uttalande av biskop Peter Lee av Virginia http://www.episcopalchurch.org/3577_80571_ENG_HTM.htm
Nyheten på 365gay http://www.365gay.com/Newscon06/12/121706episc.htm
och på PinkNews http://www.pinknews.co.uk/news/articles/2005-3272.html
Kommentar av Per Westberg http://kyrkoordnaren.blogspot.com/2006/12/tv-frsamlingar-lmnar-episcopal-church.html