Lurad?

Jag känner mig lurad. Eller kanske utnyttjad är ett bättre ord.

Det förra inlägget - det om frimurarna - baserade sig på en fråga som signaturen "jag" ställde på Bloggprästen Kalle, min blogg på bloggen.fi. Jag tillåter ju inte anonyma kommentarer, men den här hade signatur, så enligt min mycket fria tolkning av anonymitet kunde den godkännas. Och frågan var det ju hur som helst inget fel på.

Frågan ställdes igår eftermiddag. I morse skyndade "jag" på mig, otålig över att jag inte hade svarat än. Jag brukar försöka besvara större frågor av det slaget inom en vecka, så när otåligheten infann sig redan inom ett dygn, kändes det lite roande. Men jag satte igång när jag hittade lite tid, och fick ett svar till stånd.

Det kom ett anonymt tack från samma IP-adress (84.231.95.202) som "jag" använde - men sedan kom det en uppsjö av spydiga och elaka anonyma kommentarer från samma källa! Det ena inlägget efter det andra utdömdes, och jag som hade skrivit dem likaså, liksom mer eller mindre hela min yrkeskår!

Först vill "jag" utnyttja min kunskap och blir otålig när det inte sker tillräckligt snabbt - och sedan när han eller hon får sitt svar börjar personen i fråga med en sådan kampanj. Ska man göra så? Är det sakligt?

Blev jag lurad eller utnyttjad? Jag vet inte - men det känns inte bra.