Min svärfar, en ordlekare också han, brukar citera Martin Luther till höger och vänster. De flesta av hans Luthercitat är nog dessvärre rivna ur ärmen: "Maten är färdig, sa Martin Luther;" "Det här var gott, sa Martin Luther;" "Vad är det på TV, sa Martin Luther." Jag kan ännu tänka mig att Luther i något skede av sin levnad kan ha använt de två första uttrycken, men att han skulle ha använt det tredje tillåter jag mig att betvivla.
Jag nämner detta därför att jag hörde ett annat "Luthercitat" i radion idag. Det var någon som sade: "Var och en blir salig på sin tro, sa Martin Luther." Här finns två problem.
För det första var det inte Luther som kom med sagda uttryck. Det var en tysk kung, om jag minns rätt Fredrik II den store av Preussen (1712-86), som sade så när han tillät en förföljd trosgemenskap (herrnhutarna, var det kanske?) att slå sig ner i hans land. Detaljerna har jag inte kunnat verifiera.
För det andra är själva grundtanken obiblisk (och därför oluthersk). Ingen blir salig på sin tro, om denna tro inte är tron på Jesus. Att Jesus i Bergspredikan kom med en massa saligprisningar kanske har fått någon att tro att denna också hör dit, men så är inte fallet.
Efter att ha sagt detta vill jag dock konstatera att uttrycket är värdefullt i dialogen mellan religioner och trosinriktningar. Vi kan inte i en fruktbar dialog utgå från att den andra har orätt, utan måste respektera andras rätt att tro som de gör - samtidigt som också vi själva naturligtvis har den rätten.
Jag tangerade denna tematik i inlägget Jag vet att jag ingenting vet (20.9.07) .
