Först ett kort referat av berättelsen.
Noomi (som på en del andra språk heter "Naomi", om det intresserar) var en kvinna från Betlehem, som med sin familj flydde undan en hungersnöd till grannlandet Moab. Där gifte sig hennes söner med lokala kvinnor, men så dog både Noomis man och hennes söner. Då beslöt hon sig för att återvända hem, och hennes svärdotter Rut följde med, eftersom de älskade varann. Hemma i Betlehem gifte sig Rut med den respekterade, rike och gode Boas. Deras son Oved, som blev kung Davids farfar, uppfostrades av Noomi.
Ruts bok innehåller flera rätt omvälvande budskap. Ett är att moabitiskan Ruts son blev anfader till den store hjälten David (4:17), som ju därmed hade moabitiskt blod i ådrorna! Vilket slag mot dem som eftersträvade etnisk renhet till varje pris (t.ex. Nehemja)! Detta måste ha varit ett kontroversiellt budskap på sin tid, och också i vår tid är detta antirasistiska och antichauvinistiska budskap viktigt att komma ihåg.
Omvälvande är också den kärlek som råder mellan de två kvinnorna. När Noomi föreslår att Rut kanske borde stanna kvar i sitt eget land i stället för att följa med henne till Betlehem, svarar Rut (1:16f): "Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst - endast döden skall skilja oss åt."
Denna mycket starka kärleksförklaring används på många håll i vigselsammanhang - både homo- och heterosexuella - eftersom det är en av de få jämbördiga kärlekar som finns i den annars rätt patriarkala Bibeln. Att det är en kärlek mellan två kvinnor tänker knappast många heterosexuella på - och det är inte heller nödvändigt, för denna text illustrerar två jämbördiga parters kärlek för varann oberoende av könskonstellation.
Men här handlar det alltså uttryckligen om två kvinnor som älskar varandra. Och det erkänner också omgivningen, intressant nog. Kvinnorna i staden säger till Noomi (4:17): "[Rut] älskar dig och är mer för dig än sju söner."
Intressant är även förhållandet mellan Boas och de båda kvinnorna. Två ensamma änkor hade stora svårigheter i det patriarkaliska samhället utan någon man som tog hand om dem. Därför behövde Noomi och Rut Boas. Noomi uppmanar Rut att få Boas att gifta sig med henne, för att hon "skall få det tryggt och bra" (3:1). När Boas inser vad som är på gång säger han (3:10): "Herren välsigne dig, min dotter. Nu visar du din trofasthet ännu tydligare än förut: du söker inte efter unga män, varken fattiga eller rika." Att det är trofastheten mot Noomi som Boas hänvisar till kommer fram tidigare i berättelsen (2:11), och genom att välja den godhjärtade och rike Boas, som inte längre är någon ungdom, gör Rut det möjligt att fortsätta att leva med Noomi i tryggade ekonomiska och juridiska förhållanden.
Vidare får Boas och Rut en son, Oved, men omgivningen inser vad som har skett (4:17): "Noomi har fått en son!" Oved har alltså två mödrar (och en far), och det är den icke-biologiska modern som vårdar honom (v. 16). De homosexuella som längtar efter barn har därför här ett bibliskt exempel. Idag finns många fler tekniska möjligheter för barnalstring, men på den tiden var detta den enda chansen.
