Tuulikki Koivunen Bylund (f. 1947 Åbo).
TM från ÅA, prästvigd (Svenska kyrkan) Lund 1971, TD Uppsala 1994, domprost i Uppsala från 1995.
***
Koivunen Bylund emigrerade till Sverige eftersom man på den tiden inte ville prästviga kvinnor i Finland. 2005 var hon kandidat i biskopsvalet i Åbo stift, men kom på femte plats i omröstningen. Hade hon vunnit skulle hon ha blivit Finlands första kvinnliga biskop.
Som domprost blev hon särskilt uppmärksammad då hon 1998 lät fotografen Elisabeth Ohlson Wallin ställa ut den kontroversiella fotosviten Ecce Homo i Uppsala domkyrka, vilket i efterhand sanktionerades av ärkebiskop K.G. Hammar. Detta ledde till en omfattande debatt i press och kyrkliga fora, liksom till att påven ställde in ärkebiskopens audiens i Vatikanen hösten 1998.
Kritiker hävdade att utställningens tänkta budskap var positivt, men att det för troende kristna mycket provocerande bildspråket i praktiken snarare underblåste motsättningar än överbryggade dem. Bland många kristna är det kontroversiellt att förknippa Jesus med fysisk sexualitet. Jesu egen sexualitet uttrycks dock inte explicit på fotografierna, även om en del tolkade in att han framställs som homosexuell, vilket bidrog till de negativa reaktioner som följde.
Bland dessa negativa reaktioner kan nämnas ett mordhot mot Koivunen Bylund. Domkyrkokansliet i Uppsala fick ett brev där hon uppmanas att återvända till Finland. I annat fall kan hon "vara viss om att tystas med ett välriktat nackskott".
Hon blev också anmäld till domkapitlet i Uppsala för sitt handlande, men frikändes. I en intervju gjord dagen efter frikännandet förklarar hon sin ståndpunkt:
"Som jag ser homosexualiteten, är det något som är inbyggt i den människans natur, och det går inte att skilja homosexualitet från den människans sanna, egna identitet. Sådant skiljande på den homosexuelle och homosexualiteten är nonsens. Jag tror att de flesta homosexuella uppfattar det [”älska den homosexuelle men hata homosexualitetens synd”] som ett väldigt kränkande yttrande. Och sådana yttranden finns tyvärr också inom Svenska kyrkan. [...]
Nu är inte jag en exeget, men även om Paulus skulle hänvisa till homosexualitet, ett ord som enligt exegeterna inte ens förekommer i grundtexten, så utgår vi inte heller från något enstaka ord i Bibeln när vi gör våra etiska avgöranden, utan vi måste ju sätta det i samband vad vi idag känner till om detta. Om det sedan gäller genteknologi, aborter eller krig eller vadsomhelst, så är det avgörande inte vad som råkar stå i något litet bibelord, utan man måste göra en helhetsbedömning! Och allt skall ju bedömas efter det största budet som Jesus hänvisar till, och det är ju kärleken!
Man ska befria folket från en bokstavstrogen bibelsyn. Man måste i sin bibeltolkning kunna sätta de här yttrandena i sina historiska sammanhang och kunna tolka hela Bibeln och inte rycka sådana här enskilda saker ur sitt sammanhang. Man måste lära folk att läsa Bibeln på ett nytt sätt. Det gäller kvinnor och homosexuella och alla andra grupper som Bibeln säger något fult och fruktansvärt om. Den lutherska bibeltolkningen ser ju den röda tråden genom hela Bibeln, frälsningshistoriskt, det är ju det som är huvudsaken. Inte om kaniner idisslar eller inte. Bibeln är ingen naturvetenskaplig avhandling eller någon regelbok i sexualetik rakt av bara så där."
[Länkar och källor på http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/03/tuulikki-koivunen-bylund.html ]
