Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset syyskuulta 2006.

Björkstrand vs. Perret

Gustav Björkstrand och Henrik Perret är som känt de återstående biskopskandidaterna - finalisterna, om man så vill. Hittills har biskopsdebatten varit rätt artig, men nu tycks det ha skett en förändring. Radionyheterna sade idag (och tyvärr har jag inte lyckats hitta det på webben) att Björkstrand hade gjort ett uttalande om att valet av Perret till biskop skulle leda till en våg av utskrivningar ur kyrkan. Han har helt rätt, men jag är lite överraskad av att han verkligen vågade säga det. Perret var säkert inte så nöjd.
Vi får se vad senare nyhetsrapportering säger.

*

Följande meddelande inflöt: Elektorer, präster och andra intresserade av biskopsvalet har ett gyllene tillfälle att ännu hinna bekanta sig med finalisterna i biskopsvalet: Gustav Björkstrand och Henrik Perret.
Stödgrupperna för kandidaterna tillsammans med Kyrkpressen och lokalförsamlingarna anordnar samlingar med Gustav Björkstrand och Henrik Perret enligt följande tidtabell:

tisd. 26.9 kl. 19.30 i Församlingshemmet, Ö.Tullg. 6, Lovisa
onsd. 27.9 kl. 19.00 i Församlingshemmet, Karleby (serv. 18.30)
torsd. 28.9 kl. 19.30 i Lärkkullas auditorium, Karis
sönd. 1.10 kl. 18 i Domkyrkoförsamlingens festsal, Eriksg. 3, 2 vån., Åbo

Dessa är tänkta som tillfällen där i första hand elektorerna (lekmän och präster) och även övriga intresserade har möjlighet att ställa frågor till kandidaterna.
Det är viktigt för alla att närmare få lära känna kandidaterna. En av dem är Borgå stifts nästa biskop.

*

Också i TV-programmet SALT medverkar kandidaterna. SALT sänds på söndagar kl. 17.45 i FST och TV1.
24.9 (repris: 27.9 kl 20:20 i FST5) medverkar Henrik Perret och
1.10 (repris: 3.10 kl 19:30 i FST5) är det Gustav Björkstrands tur.
Observera förresten att det senare i höst utlovas ett avsnitt med "homopräster som kommer ut". Det vill jag nämna med tanke på ett tidigare inlägg om saken här på min blogg.
http://www.kcsa.fi/salt/
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/09/homoprster.html

*

På aktualitetsprogrammet Obs! hemsida http://svenska.yle.fi/obs/ kan man rösta om vilkendera kandidaten man helst vill se som biskop. Resultatet är lite oroväckande just nu (23.9.06 kl. 22.39): av 230 avgivna röster har Perret fått 59% och Björkstrand endast 41%. (En tidigare omröstning gällde frågan "Skall kvinnoprästmotståndarna få hållas?", och den fick många intressanta kommentarer.)


Lördax och integritetsskydd

Så var jag då i Lördax. Vi hade en helt trevlig pratstund, tyckte jag, och lyssnarna ringde också ivrigt in med sina egna anekdoter.

Men jag förundrar mig över en sak. Redaktörerna hade luskat reda på att jag gillar Bruce Springsteen och Bo Kaspers Orkester - och det är något som jag aldrig har nämnt offentligt! Var hade de hört det? Hur får man reda på sådant?
Man blir ju orolig för integritetsskyddet...


Arbetsintervjurapport

Nyt minut on sitten työhaastateltu. Ihan hyvin meni. Lisää tietoa tulee 2.10, ja lopullinen päätös kolme viikkoa myöhemmin.

***

Nå, nu är då arbetsintervjun avklarad. Jag satt i förmiddags och pratade en timme med tre intervjuare, av vilka jag känner två rätt bra och hade träffat också den tredje. Det var en avslappnad och trevlig stämning i samtalet. Men efteråt märkte jag förstås vilken adrenalinnivån hade varit - då kom svetten och tröttheten!

Jag är helt nöjd. Jag tror inte att jag kunde ha gjort det bättre. Nu får vi se vad de andra tycker (vilket förstås är viktigare). Den 2 oktober har nämnden sitt möte, då de bereder ärendet för kyrkostyrelsens plenum, som sammanträder tre veckor senare och fattar det egentliga beslutet. Men redan 2.10 vet vi alltså betydligt mer om vartåt det lutar...


Vem är död?

Det där i förra inlägget om att "teismen är död" påminner mig om en debatt som fördes på väggen i herrtoaletten i en av universitetsbyggnaderna i Helsingfors (Porthania, kanske det var?) när jag studerade där.

Jumala on kuollut.
- Nietzsche

Nietzsche on kuollut.
- Jumala

Ei kuollut voi kirjoittaa vessan seinään.
- Pekka

Voinpas!
- Kuollut

Niin voidaankin!
- Jumala ja Nietzsche


Spong kommenteras av fader Jonatan

Min svenska kollega Jonatan Mattsson har på sin blogg (tydligen) inlett en serie kommentarer till biskop Spongs tankar. Han ställer sig kritisk, men inte helt avvisande. "Spongs kritik är berättigad, men slutsatserna är inte nödvändigtvis de rätta", skulle jag beskriva det som fader Jonatan (som han kallar sig) skriver. Bedöm själv - mer kommer förhoppningsvis senare.

Spongs första tes - Teismen är död
http://faderjonatan.blogspot.com/2006/09/spongs-frsta-tes-teismen-r-dd.html


Kyrklig humor i Lördax

Jag blev idag uppringd av en dam från Radio Vega. Hon ville värva mig till magasinprogrammet Lördax inkommande lördag. Hon fick sin vilja igenom.
Nu på lördag 23.9.06 c:a kl. 10.30 hörs jag i Radio Vega, där jag diskuterar kyrklig humor - och väl kommer med lite exempel.
Som min hustru konstaterade, är det förstås en omväxling från att diskutera homosexualitet, kvinnopräster och biskopsval.

http://vega.yle.fi/program/index.php?id=39


Homopräster

Signaturen farmor har svårt att acceptera homosexuella präster - eller snarare präster som är homosexuella. Jag gjorde vissa försök att argumentera med farmor på hennes egen blogg (11.9.06). Det blev inte helt lyckat, eftersom hon använder emotionella argument, som jag inte kan så mycket åt. Om hon känner på ett visst sätt så kan jag inte förvänta mig att ändra alltför mycket med förklaringar. Hon liksom alla andra har rätt att känna såsom hon gör.

Hon har diskuterat en del med Leena och Marina på deras blogg. De är ett homosexuellt par som arbetar och lever tillsammans, och de kommer med goda inlägg både om detta och om annat. I ett inlägg idag (20.9.06) skriver de, efter ingående och personliga svar på farmors synpunkter på annat, att de lämnar frågan om homopräster åt mig. Därför vill jag försöka igen.

Farmor skriver:
"Jag är ingen expert på religion , och kan endast skriva vad jag själv tycker och känner i denna sak.
Alltså så länge kyrkan använder sig av bibeln som sitt rättesnöre vore det väl förunderligt att höra när en homopräst läser ur bibeln vad som står att läsas t.ex. om män som ligger med män.
1 Tim 1:10 , Efs.5:3,5,6 1 Korint 6:9 3 Mos.18:22 .
Detta har inget att göra med människors lika värde. Detta är vad var och en gör. Men absolut inte en präst, som förkunnar och får sitt bröd på bordet med att vara Guds redskap. Är det inte just det som ni präster är."

Nå, det som det handlar om är olika tolkningar av på vilket sätt Bibeln är "kyrkans rättesnöre". Det är klart att om man läser vissa av de texter som farmor nämner bokstavligt, så ska man inte bara låta bli att acceptera homosexuella präster, utan alla homosexuella borde stenas till döds. Men knappast är farmor på den linjen - vad jag har läst på hennes blogg visar att hon har hjärtat på rätt ställe.

I mitt tidigare svar till farmor hänvisade jag både till min egen blogg och till Lars Arnells hemsida för synpunkter på dessa och andra bibelställen, så jag ska inte gå in på dem i detalj här. Det som det ändå handlar om är vilket sätt att tolka Bibeln man går in för - skall helheten tolkas utgående från detaljerna, eller skall detaljerna tolkas utgående från helheten? Mitt svar är att det är helheten som skall styra - att “Kristus är Bibelns kärna och stjärna”, som Luther uttrycker det. Kristi kärlekshandlingar under hans vandringar och särskilt på korset är Bibelns centrala budskap, och utgående från det bör allt det övriga tolkas.

Varför förkastar t.ex. Paulus homosexualiteten? Därför att det för honom och på hans tid handlade om otukt, sexuella handlingar för deras egen skull, lösryckta ur ett kärlekssammanhang. Han ser med lika oblida ögon på heterosexuell otukt, för den delen.
Otukt förekommer också i vår tid, minsann. Men vi vet att homosexualitet som sådan inte är en otuktig läggning, att homosexuell kärlek är lika god kärlek som heterosexuell och att båda “sorterna” kan förekomma antingen i ett stabilt parförhållande, i ett flygande från blomma till blomma eller något där emellan. Sin läggning kan man inte välja, men nog sitt beteende - och samma krav ställs på vårt beteende oberoende av läggning.

Kan en präst förmedla, förkunna, leva ut och hjälpa andra att leva ut Kristi kärlek? En bra präst kan göra det - en dålig präst misslyckas. Hänger skalan bra-dålig på något vis ihop med skalan hetero-homo? Nej, lika lite som den hänger ihop med skalorna man-kvinna, färgad-vit, rik-fattig eller någon annan av de skalor som används för att skilja människa från människa. "Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus Jesus", skriver Paulus i Gal 3:28, och kommer med bara något exempel på de murar som Kristus har rivit.
En person kan alltså vara ett Guds redskap oberoende av dessa olika egenskaper som han eller hon har. Varför då inte också homosexuella präster?

http://bloggen.fi/farmor/
http://bloggen.fi/leenamarina/
http://web.telia.com/~u74402809/


Islossning i Norra Posten

Jag fick mig tillsänt (tack!) ett par urklipp ur lokaltidningen Norra Posten, som utkommer på fredagar i området mellan Oravais och Karleby. Där skriver khde Lars-Johan Sandvik i Nykarleby en kolumn med namnet Islossning.
Urklippen är från 1.9.06 och 15.9.06, då Sandvik behandlar homosexualiteten. Han eftersträvar helt tydligt en sansad och balanserad syn, vilket länder honom till heder. Det är en varmhjärtad andlig ledares skriverier som jag har framför mig. Nykarleby är att gratulera till en sådan kyrkoherde!

Ett par citat:
"[...] det är mycket angeläget att vi inom kyrkan idag behandlar frågan nyanserat, respektfullt och värdigt ett samfund som vill gå i Jesu fotspår. [...] De som grundar sina resonemang och sina ställningstaganden enbart på de få ställen i Bibeln där homosexualiteten nämns har vanligen inga problem att bilda sin åsikt. [...] Men de flesta av dem som sätter in frågan i ett större sammanhang och djupare börjar sätta in sig i problematiken, t.ex. genom egna vän- och själavårdskontakter i frågan, får vanligen orsak att tala med mindre bokstäver och mera ödmjuka ord. Så har det gått för mig. [...] Kan [registrerat partnerskap] vara ett av kyrkans största problem för tillfället? Alternativet till partnerskap är vanligen en oreglerad sexualitet med alla dess många risker." (1.9.06)
"Min ambition i de två spalter jag skrivit i ämnet är att bidra till mera eftertanke och till större respekt för de faktiska och konkreta svårigheter som homosexuella tvingas kämpa med. Jag hoppas på ett bättre diskussionsklimat från båda sidor." (15.9.06)

Vissa passager håller jag ändå inte helt med.
"Vid sidan av den bibliska argumentationen är det vanligt hos dem som ställer sig helt avvisande att hänvisa till det naturliga och det normala. [...] Själv hör jag till dem som inte tror att någon vinner på att vi helt normaliserar homosexualiteten. Den är en avvikelse och att låtsas något annat finner jag onödigt. Men det finns oerhört många avvikelser i naturen och det är inte humant, rättvist eller speciellt kristet att behandla denna avvikelse extra strängt." (1.9.06)
"Jag kommer inte ifrån att Bibelns ord, trots att de i atmosfär och attityder uttrycker den tidens totalt avvisande hållning, förmedlar någonting grundläggande då det gäller människans djupaste kontitution som man och kvinna. Äktenskapet är tänkt som ett förbund mellan kvinna och man och jag ser inte tillräckliga orsaker att i likhet med utvecklingen i Sverige försöka göra det könsneutralt. Jag anser alltså att vi skall bevara vigsel och äktenskap för kvinnans och mannens inbördes förbund men kan också inse att partnerskap behövs för samkönade förbund." (15.9.06)

Sandvik är verkligen ingen homofob, det står klart. Däremot bekänner han sig alltså till heteronormativiteten - homosexualitet är en avvikelse, heterosexualiteten är det normala.

Detta har jag behandlat i en radioandakt för en tid sedan. Ett citat därifrån:
"Här är våra svenska bibelöversättningar av [1Mos 2] vers 18 inexakta. De talar om att ”mannen” inte skall vara ensam, medan den rätta översättningen av ordet ”adam” vore ”människa”. Att det är frågan om en man kommer fram först i vers 23, där Adam säger att han är en man (ish), och detta är en kvinna (ishá). Lite av ”Me Tarzan, you Jane”, alltså.
Av denna korrekta översättning ser vi förresten att också annan än heterosexuell kärlek kan motiveras med skapelseordningen. Människan är skapad till att längta efter tvåsamhet. Den biologiskt grundläggande tvåsamheten är naturligtvis mellan man och kvinna; utan den kombinationen skulle människan inte ha kunnat uppfylla Guds bud att föröka sig och uppfylla jorden (1Mos 1:28). Men det budet är nu uppfyllt. Det är rent av det enda av alla de bud som Gud har gett oss som vi människor har uppfyllt - och det till överdrift! Aldrig är det bra.
Men enligt den korrekta översättningen kopplas aldrig tvåsamhet och förökelse ihop på något absolut sätt. Också andra kombinationer än man-kvinna kan därför motiveras bibliskt."
http://predikantbloggen.blogspot.com/2006/08/radioandakt-inte-bra-att-vara-ensam.html

Trots lite smolk i bägaren vill jag ändå tacka Sandvik, som mitt i bibelbältet skriver så här ljusa texter!


Lappfjärd och kvinnliga präster

Isoisäni, joka jo 50-luvulla oli naispappeuden puolestapuhuja kirkolliskokouksessa, muutti Lappväärttiin (joka nykyään kuuluu Kristiinankaupunkiin). Hän opetti näemmä naispappeutta jälkeläisilleenkin, sillä me olemme kaikki puolestapuhujia, myös Lappväärtissä vielä asuvat serkkunikin.
Siksi onkin surullista, että Lappväärtissä ei sallita naispapin saarnaavan edes kerran vuodessa.

***

Min farfar Jakob af Hällström (d.ä.) flyttade till Lappfjärd och blev rektor för folkhögskolan där. Där träffade han min farmor Birgit, en ung änka med två barn (Johan och Esther), och gifte sig med henne i december 1931. På den tiden skedde saker och ting snabbare än nu, för deras första gemensamma barn, min faster Lena, föddes redan i maj 1932. Så kom min far (Lill-)Jakob 1935, farbror Hannes 1937, faster Sarah 1942 och faster Eva 1944.
Farfar Jakob verkade redan på 1950-talet i kyrkomötet för att kvinnor skulle få bli präster, har jag läst.
Hannes tog över gården i sinom tid, och där spenderade jag i praktiken mina sjutton första somrar. Hannes var verksam inom kommunal- och kyrkopolitik i Lappfjärd (och efter kommunsammanslagningen Kristinestad), och jobbade för samma sak som sin far. Pappa Jakob likaså, dock i Helsingfors, dit han flyttade under studietiden, och också Sarah och hennes man Jan är församlingsaktiva i Tammerfors. Hannes och de båda Jakob är alla döda nu, men deras efterkommande arbetar fortfarande för samma tanke. Jag är själv präst, om än inte kvinnlig, och Hannes äldsta dotter, min kusin Anna-Lena (f. 1980) är verksam inom kommunalpolitiken i Kristinestad (och var röstmagnet i det senaste valet!). Också hennes syskon Inga-Lene (1983) och Bo-Gustav (1985) visar goda takter.

Därför är det beklämmande att höra om det gedigna kvinnoprästmotstånd som råder i Lappfjärd. En namnlista lämnades in till kyrkoherden med en önskan om att en kvinnlig präst ens en gång om året skulle tillåtas predika i Lappfjärds mäktiga kyrka (liksom man gör i Karleby), berättar Vasabladet idag. Kyrkoherde Lars Nisula, som själv är förespråkare, är inte intresserad med hänvisning till att han inte vill stöta sig med alla motståndare som de facto sitter i kyrkan varje söndag, vilket förespråkarna inte gör.
Tror han att det inte finns något samband?

http://www.vasabladet.fi/lokalt.asp?docID=17881


Frågespalten VI: Kriget mot terrorismen

Some high school students asked me for my view on the war on terrorism. The answer is below.
To summarize:
War is always evil.
This particular war is fought with motivations that have nothing to do with the war itself. The official motivations are either absurd och harmful.
This war is fought by wrong means to achieve undefined and therefore unattainable goals.
This war has had the opposite effect to the hoped-for.
In short: This war is immoral even in its context.

***

Här är ett nytt inlägg i Frågespalten. Jag fick följande e-post:

Hej. Vi är två gymnasiestuderande från Jakobstad. Vi har ett skolarbete där vi behöver några etiska synpunkter på Amerikas krig mot terrorismen. Vi skulle vara väldigt intresserade av om du skulle kunna ge dina etiska synpunkter på Amerikas krig. Tack så mycket, vi ser fram emot ditt svar!
Hälsningar Sebastian och Viktor
Först skickade jag som delsvar en hänvisning till inlägget Hellre öga för öga ..., men nu är det dags för ett fullständigare svar.
Det finns många aspekter på denna fråga. Jag skall behandla några, men kan knappast komma med ett helt uttömmande svar. Jag hoppas att ni här ändå får material att arbeta vidare med. Berätta gärna hur arbetet utfaller!

Krig
Krig är alltid av ondo.
Ibland kan krig vara ett mindre ont än sitt alternativ, men det gör det inte till något gott. Det är då närmast frågan om att försvara sitt eget land mot en främmande väpnad invasion. Om vi ser på vår egen historia, var vinterkriget ett utpräglat försvarskrig, och är därför etiskt försvarligt, medan fortsättningskriget har drag också av anfallskrig och är därför mer ifrågasatt. (Detta bör dock på inget sätt avspeglas på de soldater som kämpade i kriget. Veteranerna är värda all vår vördnad och respekt för sin självutgivande insats.)

Krigets inrikespolitiska motivation
USA:s "krig mot terrorismen" är en förståelig reaktion på händelserna den 11 september 2001. Att reaktionen är förståelig gör dock inte att den automatiskt kan godkännas.
Efter de fruktansvärda terrordåd som amerikanerna råkade ut för, kritiserades Bush-administrationen för bristfälliga förberedelser. För att avleda uppmärksamheten från detta måste George W. Bush visa sig vara en handlingens man, och tog i med hårdhandskarna. Det lyckades också till en början - han blev omvald, och det är först under det senaste året som kritiken mot honom på nytt har tagit fart på allvar. Att hans allierade (med undantag för Storbritannien med Tony Blair i spetsen) tog avstånd från hans politik spelade ingen roll med tanke på den inrikespolitiska fördel som han hade att vinna.

Krigshandlingar mot brottshandlingar
Terrorismen är ett fruktansvärt brott. Händelserna 11.9.01 är ett av de värsta brotten som vi har sett på länge, och bombdåden i Madrid, London, Nairobi, Saudiarabien och annanstans kan hänföras till samma kategori.
Det är bara det att det finns professionella brottsbekämpare som kallas poliser. Så finns det professionella krigare som kallas soldater. Att skicka ut en polisstyrka i regelrätt krig vore absurt, men lika absurt är det att skicka ut soldater för att bekämpa brottslighet.

Krigets officiella motiveringar
De massförstörelsevapen som Saddam Husseins Irak påstods ha visade sig vara en chimär. Hans Blix och hans FN-kontrollörer gjorde amerikanerna narr av när de inte kunde hitta sådana, men när USA hade ockuperat Irak och störtat Saddam hade man själv inte bättre framgång. Då förtegs detta och uppmärksamheten vändes till att diktatorn Saddam hade störtats. Det var i och för sig lovvärt, men det hade inte med terrorismen att skaffa, utan var en följd av att USA inte hade störtat eller ens effektivt kontrollerat honom senast de var där under kriget vid Persiska viken 1990.
Bush drog också på sina anhängares höger-kristna evangeliskt-konservativa strängar då han (i början) talade om kriget som ett "korståg". Ett korståg mot ondskan, i och för sig, men ett korståg likafullt. Trodde han och hans rådgivare faktiskt att de skulle få ens moderata arabledare med sig genom att anknyta till korstågstiden? Det polariserade bara situationen till att bli kristendom mot islam, i stället för godhet mot ondska eller laglighet mot brottslighet eller så.

Krigets slutmål
USA gick in i kriget med målet att utrota terrorismen och göra världen till en säkrare plats att leva i (som amerikan). Detta har knappast lyckats. Dessutom är detta slutmål så vagt formulerat att ingen kan säga när det skulle vara uppnått. Kriget kan alltså bli mycket långvarigt, eftersom USA inte kan dra sig ur det utan att förlora ansiktet.

Krigets effekter
Effekten av kriget är antagligen den rakt motsatta till vad Bush påstår. Osäkerheten i världen har ökat, ojämlikhet, xenofobi och allmän orättvisa likaså. Och dessa är i sin tur grogrunden för mer terrorism, inte mindre.

Slutsatser
Krig är alltid av ondo.
Detta krig förs med motiv som inte har med kriget självt att skaffa. De officiella motiveringarna är antingen absurda eller skadliga.
Kriget förs med felaktiga medel för att sträva mot odefinierade och därmed ouppnåeliga mål.
Kriget har fått motsatt effekt mot den eftersträvade.
Kontentan är att detta krig också i sitt sammanhang är omoraliskt.