Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset syyskuulta 2006.

Piparia...

Piispanvaalit eivät menneet ihan niin kuin oli tarkoitus...

Gustav Björkstrand 121
Henrik Perret 117
Bo-Göran Åstrand 116
Helene Liljeström 58
Henric Schmidt 20
Anders Laxell 16
Martin Fagerudd 11

Tämä tarkoittaa että eläkkeellä oleva TT Björkstrand kohtaa toisella kierroksella äärivanhoillisen Perret’n kolmen viikon päästä. Björkstrandkin on suht vanhoillinen, mutta ymmärtää sentään muutakin ajattelua.

Parasta tässä asetelmassa lienee se, että seuraavat piispanvaalit ovat jo kolmen vuoden päässä, kun Björkstrand jää toisen kerran eläkkeelle. Koska hänet kyllä valitaan. En voi uskoa muuta - paitsi painajaisissani...

Mutta pieni varaus yllä olevaan asetelmaan on se, että Perret’n ja Åstrandin välinen ero on vain yksi ääni. Ensi viikon tarkistuslaskuissa voi siis tapahtua jotain. Jääpä nähtäväksi.


Valdag idag!

Election day!
Today, at 1 PM, we elect a new bishop for the diocese of Porvoo - or, at least, the two candidates who will go on to the second round in three weeks...

***

Idag väljer vi biskop!
Kl. 13.00 samlas alla elektorerna prosterivis för att rösta. En stund senare får vi (preliminärt) veta hur det har gått - om Helene har blivit vald i första omgången eller om det behövs en ny omgång om tre veckor.

Själva röstningsförfarandet är tekniskt sett det samma som i val av kontraktsprost eller prästassessor: Under kontraktsprostens ledning samlas vi, vallängden kontrolleras, de som har poströstat prickas av och så får man lägga sin röst i valurnan. Poströsterna är viktiga särskilt i domproseriet, dit alla som inte bor eller arbetar på stiftets geografiska område hör. Rösterna räknas och resultatet rings in till domkapitlet, som sammanställer alla de nio prosteriernas röster och sedan meddelar det preliminära resultatet. Det slutgiltiga resultatet meddelas när alla röstsedlar har kommit in till dk, vilket tar någon dag.

Det kan hända lustigheter också. När kontraktsprosten skickar ut kallelsen till valförrättningen ger han också instruktioner om hur poströstningen går till. Man skriver sin kandidat på valsedeln, lägger den i ett kuvert där man skriver "Innehåller NN:s valsedel i X val", och lägger det kuvertet i ett annat kuvert som postas till kontraktsprosten.
Senast vi samlades (det var i våras när vi valde assessor) hade en av de utomlands bosatta kollegerna bokstavligen skrivit på kuvertet "Innehåller NN:s valsedel"! Det gjorde att fast vi kunde gissa vems röst det var frågan om, kunde vi inte vara säkra, så den måste förkastas.
Denna gång förändrade kontraktsprosten formuleringen i instruktionerna: "Innehåller NN:s (ditt namn) valsedel..." Få se om sagda kollega förstår det bättre denna gång...


Underligheter

English summary:
The young man who put the Cathedral of Porvoo on fire in May was sentenced to three years plus in prison.
In today's Borgåbladet (a local paper in Porvoo), a letter to the editor suggests that the sentence was too hard, since Christians in antiquity burned pagan temples, and the arsonist therefore was acting in self defence.
Hrnh?

***

I dagens Bbl har "doktor (M.D.)" Johan Forsström från Hangö lyckats få in en insändare. Han anser att straffet för domkyrkobrännaren är på tok för hårt, eftersom kristna tände på hednatempel i det antika romarriket. Eftersom Borgå domkyrka "i varje hederlig persons ögon aldrig haft något som helst kulturellt värde" borde ärendet hänvisas till Domstolen för de mänskliga rättigheterna - för han brände ju kyrkan i självförsvar!

Ja, vad ska man säga? Kanske bäst att inte säga någonting alls.


Hemmer: Du förnekar?

Du står en norrskensnatt och ser
mot Vintergatans isbanér
hur Alltet andas utan ljud
- och du förnekar Gud?

Du ligger i en solig vret
och ser i salig tallöshet
all världens blommor, skrud vid skrud
- och du förnekar Gud?

Du ser en mänskas öga an,
där världar drunknar i varann
och allt bär tusen gåtors bud
- och du förnekar Gud?

Jarl Hemmer, ur "Klockan i havet" (1939)


Biskopsvalsdebatten i TV

English summary:
The seven candidates in the episcopal election to take place on the day after tomorrow have debated on TV.
My candidate, Helene Liljeström (the only woman of the seven) was the only one to give an unequivocal "yes" when asked if she'd bless homosexual partnerships. She did well in the debate.
The candidate who did best overall was, in my opinion, the former minister of culture, member of parliament and head master of a university, Gustav Björkstrand. He is knowledgeable and articulate, only moderately conservative, and would make a fair bishop, but is actually older than the present bishop, who is now retiring....

***

Nu har jag sett biskopskandidaternas TV-debatt. En gång. Jag har den på DVD, så jag ska nog se om den.

Det första intrycket jag fick var - förutom att jag stöder rätt kandidat - att det stod rätt jämnt mellan flera av kandidaterna.

Perret skulle som biskop blanda sig i universitetens autonomi genom att komma med ukaser om hur undervisningen borde skötas.
Liljeström var den enda som utan att tveka skulle välsigna ingångna partnerskapsförhållanden. De flesta var däremot med henne i att godkänna sambopar som faddrar.
Perret lyckades provocera Liljeström genom sin klumpiga formulering som jämställde kvinnliga präster och Gudsförnekare. Han tog den tillbaka mycket snabbt (och säkert ärligt) med att hävda att det inte var så han menade, men skadan var redan skedd.

Laxell uttryckte sig väl, Åstrand likaså. Fagerudd var mjuk till sättet (såsom han alltid är), så det kom tyvärr inte riktigt fram vilka skarpsynta saker han sade (såsom han brukar).
Schmidt förvånade mig genom att påstå att han inte vet hur mycket han för tillfället får i lön. Jag förstår att lönen inte behöver vara den främsta motivationen att jobba - men ändå! Är det hans fru som håller koll på familjeekonomin? Hur klarar han då av sin församlings ekonomi? Hur skall han klara av stiftsekonomin?

Om jag skall utkora en segrare i debatten är det nog kanske Björkstrand. Visserligen är han onödigt konservativ i min smak, men han var kunnig och välformulerad och hade goda motiveringar till det han sade. Dessutom lyfte han fram vinklingar som de andra hade missat.
Jag hoppas att han skall kunna stå till tjänst som rådgivare av något slag när biskop Helene Liljeström tillträder....


Limerick ang. Green

Med tanke på Åke Greens predikan skrev jag denna lilla limerick. Den är långt ifrån formfulländad, men det var sagda predikan också...

En pingstpastor ute på Öland
i predikstol'n ropade böland':
"Den lesbiska tjej
som int' vill ha mej
tar Fan - och se'n gråter hon pöland'!"



Oläst insändare i Vbl

English summary:
Some time ago, I wrote a letter to the editor of Kyrkpressen, and it got some answers. The theme was my participation in the Gay Pride march in Helsinki this summer.
Now, I've heard that someone's answered me in Vasabladet, a totally different newspaper. This change of venue is in my mind somewhat deceitful, since it tries to exclude me from the debate.

***

En vän tipsade mig om att någon polemiserar med mig i en insändare i Vasabladet idag. Det torde vara ett svar på en insändare som jag tidigare skrev i Kyrkpressen, och den sortens byte av debattmedium är ju lite lustigt. Jag brukar inte läsa Vbl, nämligen, så jag blir därmed exkluderad. Inte särskilt renhårigt.

Min kompis lovade skicka en kopia av texten till mig, men det är klart att jag är nyfiken. Vad stod där månne? Det får jag väl reda på så småningom.


Besk limerick

Bloggen.fi har drabbats av limerickfeber. Också jag skall härmed expektorera. Hoppas den inte är för besk.

En ung herreman från Askola
i vännernas lag hade skåla'.
Han gjo' en kul grej
men ångrade sej
när lågorna kyrktaket måla'.


Teodicé-problemet

Jag blev ombedd att ta upp det s.k. teodicé-problemet här på bloggen. Ordet "teodicé" kommer via latinet från grekiskan och betyder ungefär "Gud tillåter". Teodicé-problemet är ett rätt vanligt filosofiskt problem, som kan formuleras t.ex. så här: Om Gud är allsmäktig, allvetande och allgod, hur kan han då tillåta all ondska i världen?
Till det här kunde jag säga, lite raljerande, att om Gud inte skulle göra någonting alls åt ondskan, skulle världen nog se ännu värre ut. Hur kan man förklara existensen av godhet och kärlek i världen, om Gud inte skulle existera? Det här kan kanske vara en nyttig tankeställare för någon, men som argument betraktat är det ytligt. Därför vill jag inte på allvar föra fram det.

Teodicé-problemet är nämligen ett äkta och verkligt problem, särskilt om det är meningen att vi skall tro på alla tre adjektiven samtidigt - allsmäktig, allvetande och allgod. Två av dem går bra, men det tredje blir alltid ett problem.

Om Gud är allsmäktig och allvetande, så kan han inte vara god.
Om Gud är god och vet allt, har han kanske inte makt att göra något.
Om Gud är god och allsmäktig, kanske han inte känner till all ondska.
Men om han kan allt, vet allt och är alltigenom god, då borde det inte finnas någon ondska i världen. Ändå finns det – tyvärr - av den varan så det räcker och blir över.

På det här problemet ser jag två svar, som komplimenterar varandra.
Det första är det som formuleras som att Gud hatar synden, men älskar syndaren. Därför gör Gud ingenting - ännu. Han vill ge varje syndare en möjlighet att av egen fri vilja omvända sig och komma hem till Gud. Det här gäller var och en av oss, för vi får inte glömma att också vi bär ansvar för ondskan i världen!
Det andra svaret på teodicé-problemet är därför att vi får leva i hopp om - eller kanske snarare i fruktan för - att Gud kommer att göra någonting åt ondskan i världen, och det kanske sker snarare än vad vi tror eller skulle önska. Teodicé-problemets slutliga lösning är nämligen den yttersta domen. "Den dagen", som den kallas i Bibeln, den fruktansvärda dag då vi får veta vad vi är värda, den kommer. Var så säkra! Det ber vi ju om mest varje dag: "Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden." Det vi däremot inte skall vara så säkra på, är vilket vårt slutliga mål är, himlen eller dess motsats. Vem av oss har aldrig gjort någonting annat än gott? Den som har gjort någonting ont är värd att bestraffas för det, oberoende av hur mycket gott den också har gjort. Det finns ingen himmelsk vågskål där det goda vi gör skulle kunna uppväga det onda vi har gjort. Om vi har gjort något ont – syndat, som det heter i Bibeln – då är vi värda att bestraffas för det.

Innan svaveloset blir för starkt i våra näsor, vill jag påminna om att vi har en tröst. Den trösten är att han som dömer är Jesus, vår broder som älskade oss så mycket att han dog för oss på korset. Om vi älskar honom tillbaka, så mycket att vi vill tro på honom och följa honom, då behöver vi inte oroa oss alltför mycket. Vi som är döpta och som ”vill visa vår tro i vårt liv”, som det heter i formuläret för konfirmation, vi har möjlighet att vända oss till Jesus och be honom om förlåtelse, och också få förlåtelse, för våra synder. Men vi skall inte ta allt det här med en axelryckning, med tanke på vad som står på spel. Evigheten är nämligen ganska lång - den tar aldrig slut ...

Jag vill inte försöka skrämma någon. Jag vill bara peka på det perspektiv ur vilket vi bör se frågan om ont och gott, om tro och otro. Den som tror, alltså vill leva ett liv i gemenskap med Gud, har möjlighet att leva i gemenskap med Gud också i evigheten. Den som däremot inte vill tro, utan som väljer otrons väg, får finna sig i inte bara ett liv, utan en evighet utan Gud. Det är kanske inte så trevligt att tänka på sådant här, men det hör också med i ekvationen.