På sin blogg (http://www.bloggen.fi/neno/) kommenterar kollegan Kristian Norrback från Malax de intervjuer med biskopskandidaterna som har publicerats i vad han kallar "Blade" (antagligen Vasabladet).
Jag har inte läst Vbl och kan därmed inte kommentera intervjuerna som sådana. Ändå fäste jag mig vid något som Norrback skriver angående intervjun med Anders Laxell.
"Om förhållandet mellan "värdekonservativa" och "mer liberalt sinnade" ger [Laxell] den lite gåtfulla satsen: Alla måste kunna fungera enligt nu gällande normer.
Laxell säger till sist: Efter 1986 borde alla vara medvetna om vilken kyrka man går in i.
Det betyder antingen att kyrkans medlemmer efter 1986 "går in i" en ny kyrka - annars behövs väl inte varningen att vara medveten om detta - eller så varnar Laxell några som utifrån "går in i" den gamla kyrkan. "1986" är naturligtvis uttytt kyrkomötets beslut att Bibeln ingenting säger om kvinnor, män och ämbetet. Uppmaningen att skärpa sig nu då man "går in i" något nytt är intressant, eftersom man allt sedan 1986 försäkrat att ingenting nytt har skapats, att ämbetet är precis det det varit tidigare. Ingenting är alltså nytt, men det gäller samtidigt att "vara medvetna om vilken kyrka man går in i"?
Eller så gäller varningen "värdekonservativa" prästkandidater som avser att "gå in i" den oförändrade kyrkan. Det är också intressant."
Jag förstår inte vad det är som Norrback inte förstår. Eller snarare, jag misstänker att han missförstår avsiktligt.
Är det inte ganska klart: Prästämbetet öppnades för kvinnor år 1986. Det är fortfarande samma gamla ämbete, men har nu öppnats för en ny grupp människor, och därmed har något nytt också hänt. Och den kyrka vi idag lever och arbetar i har denna nya ordning med det gamla ämbetet. Därför gäller det att vara medveten om detta och inte förlora sig i nostalgisk bakåtsträvan till en tid som kantänka var mycket bättre. Den som vill bli vigd till ämbetet går in i något som är det samma som tidigare, samtidigt som en viss praktisk detalj förnyades 1986.
Som Laxell tydligen säger, måste alla verkligen kunna fungera enligt nu gällande normer.
Norrbacks förment blåögda sarkasmer missar alltså målet grundligt. Och någon särskilt renhårig diskussionsteknik är det förstås inte heller.
