Deus semper maior!

Det finns många olika egenskaper som man kan förvänta sig av en biskop, och därmed också av en biskopskandidat. En som inte är oviktig är humorn. Humorn ger en biskop möjlighet att möta svåra situationer utan att gå i lås så lätt, och eftersom svåra situationer hör till biskopens vardag, är detta en god egenskap.

Det betyder naturligtvis inte att man kan välja en person till biskop bara för att han har humor, om han annars saknar förutsättningar för att sköta detta höga ämbete - men humorn är ett viktigt tillägg.

Vad jag anser om Henrik Perrets kandidatur har säkert blivit klart i tidigare inlägg i denna blogg. För att lite mjuka upp mitt fullständiga förkastande av honom som potentiell biskop, vill jag ändå konstatera en viktig sak:

Hencca har humor! Dessutom en humor som ofta passar väl in med min egen.

Ett exempel är detta, som han har skrivit på sin blogg: http://henrik.perret.nu/2006/06/svrt.html. Finurligt formulerat, bästa broder!

Jag deltog idag i Pride-marschen i Helsingfors. Gemenskapsrörelsen hade en avdelning sist i ledet. Förutom en mängd lekmän var vi tio präster, av vilka hela fyra från Borgå stift: Kaj Andersson, Monica Heikel-Nyberg, Heidi Jäntti och jag. Det betyder alltså att Borgå stift var representerat över all proportion i förhållande till stiftets storlek och dess konservativitet. Which was nice.

En annan trevlig sak var att träffa Hanna-Leena och Johan och andra som har figurerat på nätet, men nu fick ett ansikte. Hej på er!

Det var länge sedan jag deltog i ett demonstrationståg. Vädret var fint: solen sken från en närmast molnfri himmel, temperaturen låg kring 20 grader och det blåste svalkande. Fantastiskt! Vi marscherade och sjöng och stämningen var utmärkt, och folk stod och betraktade oss glatt längs marschrutten genom centrum till Brunnsparken.

Sedan råkade vi ut för en motdemonstration. Vid Olympiakajen nära slutmålet stod en grupp människor som höll en banderoll om att Jesus fördömer homosexualiteten och delade ut traktater “i Jesu namn”. Pingstvänner, kanske? När de såg oss präster gå där (vi var ju alla i prästskjorta, förstås) blev de först chockade och så närmast rabiata - de ropade argument och slagord och hötte med nävar och biblar i högsta hugg. Ingen av oss gick till motangrepp eller lät sig provoceras - vi bara sjöng vidare en regnbågssång på melodin till O hur härligt att få vandra. Jag var lite stolt över oss!

När jag senare tittade på den traktat som jag fick var det samma gamla skåpmat som det gällde. 3Mos 20:13, 1Kor 6:9, Matt 5:17 och 1Joh 1:9. Omvänd dig från din homosexualitet och gör bättring, alltså, vilket för mig som hetero kändes en smula malplacerat. Teol.dr., professor Martti Nissinen, som bar en av våra banderoller, konstaterade att det var närmast lönlöst att försöka argumentera med personer av det slaget. Ingen kommer att övertyga den andra, och argumenten blir slagord som bara sårar. Så rätt, så rätt. Han torde veta, eftersom han har forskat i just homosexualitet och homoerotik i Bibeln, och antagligen fått utstå både det ena och det andra från sådana kretsar.

I Brunnsparken firades sedan en utomhusfest, men jag hann tyvärr inte stanna, för jag måste tillbaka till Borgå för att viga ett heteropar.