Deus semper maior!

Min nöd är stor!

Jag skriver i min bloggprofil: "Jag avskyr att den kyrka som jag tillhör, arbetar för och älskar, trampar på någon grupps mänskliga rättigheter. Därför vill jag arbeta för att korrigera situationen."

Min nöd är stor över att det i kyrkans inte endast är mänskliga rättigheter som blir nedtrampade, utan också om gudomliga skyldigheter: den gudomliga skyldigheten att älska vår nästa och att behandla andra som vi skulle vilja behandlas. I stället pysslar vi med att bedöma, döma och fördöma andra på basen av utvalda utryckta verser som påstås vara Guds ord, men som endast har skurits loss från Gudsordet och därför blivit livlösa och kraftlösa.

Min nöd är stor över att sådant får ske, samtidigt som man på allvar diskuterar om kärlek verkligen kan tolereras - och där diskussionen inom kyrkan allt mer verkar gå i en kärlekslös riktning!

Min nöd är stor över alla grupperingar som bara vill se till det yttre av gudsförhållandet, men inte vill veta av dess kraft.

Min nöd är stor över att en fullkomligt olämplig och farlig person fick skrämmande mycket understöd i senaste biskopsval, och att vi snart åter skall välja en ny biskop inom Borgå stift. Hur skall det gå den här gången?

Min nöd är stor över tystnadens debattkultur - man får anse vad som helst, men inte uttrycka sina åsikter utan att genast bli utsatt för drakoniska motåtgärder. "Vi är ju alla av samma åsikt!"

Min nöd är stor över att diskussionsklimatet ofta är sådant att sanningen skall gömmas, för "nu ska vi alla vara snälla!"

Min nöd är stor över att personer som vill avstå från diskriminering förbigås i tjänsteutnämning efter tjänsteutnämning bara av den anledningen.

Min nöd är stor över att också jag är en begränsad människa som felar, och att också denna min livsvandring, liksom kyrkans, går i uppförsbacke och motvind.

Min nöd är stor! Gud hjälpe oss alla!

Kenya (Somalia): "Abdi Razak"

Från Martyrkyrkans vänner (http://www.martyrkyrkansvanner.net/):

För en tid sedan genomsöktes Abdi Razaks (inte hans riktiga namn) hem i Nairobi av en grupp bekanta män. Hemmets inventarier förstördes, Abdis hustru och barn misshandlades så att hans 11-åriga son bröt armen i tumultet. Orsaken var att han beslutat överge sin muslimska tro och i stället bli kristen. Detta är han inte ensam om, utan många somalier som blivit kristna har utsatts för förföljelse av fientliga familjemedlemmar eller tidigare vänner.
Kenya har länge betraktats som en trygg hamn för flyktingar från många av de krigsdrabbade länderna i Afrikas horn och omkring de stora sjöarna, och många somaliska flyktingar har kommit till landet sedan deras hemland kollapsade. Trots problemen i Kenya, betraktar dessa somalier sina umbäranden som små jämfört med de problem som drabbar konvertiter som fortfarande finns i Somalia. Där möts de av diskriminering, offentlig förödmjukelse och t.o.m. döden om de väljer att bli kristna och lämna islam.
"Sedan den somaliska regeringen kollapsade 1991 ända till detta år känner vi åtminstone 34 personer som mördats på grund av sin tro. Och siffrorna är sannolikt mycket högre, eftersom vi nämner endast de fall som vi känner till," berättar en somalisk kristen flykting i Kenya. (MKV 13.6.08, från ANS 7.6.08)

Power cut

In some parts of the world, power cuts are frequent, I am told. Not so in Finland; not so in Porvoo. Therefore, I felt a certain amount of surprise at the power cut at 8:25 this morning. It was a fairly long one, as well - almost ten minutes. I don’t know what caused it.

Luckily, it was already light out; even more luckily, my coffee was ready!

This summer, Porvoo had another episode that normally happens only in other countries: Our tap water was contaminated. A thunder storm burned out a water purification plant, and at the same time, torrential rains flooded the water intake with surface water. In consequence, intestinal bacteria made their way into the water supply. We had to boil our drinking water for weeks, while the water company raised the chlorine levels sharply, in order to purify the water and the pipes.

Now, the situation is normal again, but it was a reminder of the vulnerability of our technological society in the hands of natural forces.

Prästrik gudstjänst

Jag predikade i högmässan i Lilla kyrkan idag - den "personliga men inte privata" (som någon kommenterade saken) predikan finns på predikantbloggen.blogspot.com.

Vi konstaterade efteråt att vi var inte mindre än nio präster i kyrkan; förutom vi två som förrättade mässan var det kyrkvärden och hans fru, förre biskopen, förre och nuvarande domprosten, dekanen och en av församlingspastorerna som deltog. Därtill rymdes faktiskt en del lekmän i bänkarna också.

Jag var faktiskt lite fundersam, där uppe i predikstolen, på hur predikan skulle tas emot - men det var inget att oroa sig för, både kollegerna och de andra verkade nog positiva.

Jag bara undrar om denna situation kan uppstå annanstans i stiftet än i Borgå. I Åbo då kanske, med sin teologiska fakultet, men hur är det på andra håll?

Jag menar ju förstås på inget sätt att det skulle göra oss bättre, det var bara en reflektion och en undran.

Tacksamhet

Texterna för Femtonde söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Jes 24:14-16
De höjer glädjerop
och jublar över Herrens majestät,
de ropar högt i väster.
Ära Herren också i öster,
ära i kustländerna
Herrens, Israels Guds, namn!
Från jordens ände hör vi lovsång,
en hyllning till den rättfärdige.

Andra läsningen: 2 Kor 9:6-15
Kom ihåg: den som sår snålt får en snål skörd, och den som sår rikligt får en riklig skörd. Var och en skall ge som han har beslutat i sitt hjärta, inte med olust eller av tvång, ty Gud älskar en glad givare. Gud förmår ge er allt gott i överflöd, så att ni alltid har allt vad ni behöver och själva kan ge i överflöd till varje gott ändamål. Det står ju skrivet: Han strör ut, han ger åt de fattiga, hans rättfärdighet varar i evighet. Han som ger säd att så och bröd att äta, han skall ge er utsäde och mångdubbla det och låta er rättfärdighet ge god avkastning. Ni blir rika på allt och kan visa en gränslös frikostighet, som framkallar tacksägelser till Gud när jag förmedlar gåvan. Den tjänst som ni fullgör med denna insamling fyller inte bara de heligas behov utan får också tacksägelserna till Gud att överflöda. När ni genom denna tjänst visar er pålitlighet kommer de att prisa Gud för att ni följer er bekännelse till Kristi evangelium och frikostigt delar med er till dem och till alla. De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds överväldigande nåd mot er. Gud vare tack för hans oerhörda gåva.

Evangelium: Joh 5:1-15
Sedan inföll en av judarnas högtider, och Jesus gick upp till Jerusalem. Vid fårdammen i Jerusalem finns ett bad med det hebreiska namnet Betesda. Det har fem pelargångar, och i dem låg en mängd sjuka, blinda, lama och lytta. Där fanns en man som hade varit sjuk i trettioåtta år. Då Jesus såg honom ligga där och fick veta att han varit sjuk länge frågade han honom: "Vill du bli frisk?" Den sjuke svarade: "Herre, jag har ingen som kan hjälpa mig ner i bassängen när vattnet börjar svalla. Medan jag försöker ta mig dit hinner någon annan ner före mig." Jesus sade till honom: "Stig upp, ta din bädd och gå." Genast blev mannen frisk och tog sin bädd och gick.
Men det var sabbat den dagen, och judarna sade till honom som hade blivit botad: "Det är sabbat. Du får inte bära på din bädd." Han svarade: "Den som gjorde mig frisk sade åt mig att ta min bädd och gå." De frågade: "Vem var det som sade åt dig att ta den och gå?" Han som hade botats visste inte vem det var, för Jesus hade dragit sig undan eftersom det var mycket folk på platsen. Efteråt fann Jesus honom i templet och sade till honom: "Du har blivit frisk. Synda inte mer, så att det inte händer dig något värre." Mannen gick då och talade om för judarna att det var Jesus som hade gjort honom frisk.

Skilsmässoboken har utkommit

Jag blev ombedd att medverka i en antologi om skilsmässa, som nu har utkommit på Söderströms förlag. Av de sexton essäisterna torde jag vara den ende som inte är frånskild. Jag kunde inte skriva av personlig erfarenhet, såsom de övriga, utan fick ta det på ett mer professionellt plan.

I förlagets katalog beskrivs boken som följer:

* Solveig Arle & Nora Hämäläinen (red.) : Skilsmässoboken

En bok för alla som skiljt sig. En bok för alla som kommer att skilja sig men inte vet det än. En bok för alla som borde skilja sig. En bok för alla som undrar varför folk skiljer sig. En bok för alla som vill undvika att skilja sig.
Sexton texter synar skilsmässor ur olika perspektiv. Varför skiljer man sig? Hur är det att skiljas? Hur går man vidare och hur ser man tillbaka? Men det handlar förstås om mer än bara skilsmässor, för hur skulle man skriva om dem utan att skriva om familjen, kärleken, livet? Det handlar också om den tid vi lever i, hur vi tänker och vad vi tycker är viktigt. Om vad vi drömmer om och vilka bilder vi bär med oss.

”Jag är en hängiven anhängare av goda skilsmässor. Jag har aldrig ångrat min egen, varken den första eller de andra som skett mindre spektakulärt.” (Birgitta Boucht)

”I begynnelsen var ordet och ordet var ja. Men kvinnor och män märkte att ordet var kluvet och inte gick att lita på.
Går vi på teatern ser vi olika föreställningar, talar vi har orden i regel divergerande betydelser för oss. Om inte annat inser man vikten av denna truism när ett äktenskap bryter ihop. Ord vars betydelser vi trodde var självklara, visar sig ha ett helt annat innehåll för den andra.” (Arne Toftegaard Pedersen)

”När jag pratade med en psykolog var en av hans första frågor:
- Varför gifte du dig med en man från Jamaica, varför dög inte en finländsk man?” (Marianne Backlén)

Texter av Solveig Arle, Marianne Backlén, Bert Bjarland, Birgitta Boucht, Annika Hällsten, Karl af Hällström, Nora Hämäläinen, Janco Karlsson, Kristian Klockars, Anna Nyman, Merete Mazzarella, Barbro Teir, Arne Toftegaard Pedersen, Göran Torrkulla, Nils Torvalds och Sofia Torvalds. *

Några recensioner har redan kommit (om du har sett flera, säg gärna till). Här lite utdrag:

Somt är strålande, intressant, gastkramande, somt är otydligt och diskret på fel sätt - men allt är värt att läsa, begrunda och reagera på. [...]
Prästen Karl af Hällström beskriver den snällkristna [!] synen på vigsel och äktenskap.
- Pia Ingström i Hufvudstadsbladet 21.8.08

Här finns många tänkvärda texter där känslor analyseras, där ensamheten och rädslan för om detta var vad livet hade att bjuda, kan anas. Vissa texter är mycket personliga, andra mer principiella och resonerande. [...]
Skilsmässoboken är ingen finlandssvensk skvallerbok, utan en bok som väcker många tankar om människorelationer.
- Ingeborg Gayer i Borgåbladet 21.8.08

Grundtonen är [...] positiv, även om de flesta skribenterna väljer att skriva också om det svåra.
Den enda av essäförfattarna som inte själv gått igenom någon skilsmässa från antingen sin äkta hälft eller sambo är prästen Karl af Hällström, som i stället skriver om äktenskap och parförhållanden ur ett allmänt perspektiv. Temat är givet, men här hade det funnits rum för mera personliga reflektioner och yrkesrelaterad livserfarenhet. Bland allt det förtroliga [i de övriga essäerna, alltså] ter sig texten tyvärr ointressant, och det hade den inte behövt bli.
- Christa Mickelsson i Kyrkpressen 34/08 (21.8.08)

Alltför dramatiskt kunde jag inte låta det bli - det finns ju en del dramatik att ta till, men det är inte mina hemligheter, utan andras. Därför kan jag inte tävla med dem som skriver om sitt eget, och min text kanske känns lite "snällkristet" fadd i jämförelse.

Inom kort publicerar jag min essä här på bloggen som en inläggsserie. Det jag publicerar är dock inte den slutliga produkten, som eventuellt har genomgått redaktörernas bearbetning, utan den variant som jag lämnade till dem efter att själv ha jobbat med den utgående från deras synpunkter.

Du kan ju jämföra och se om skillnaderna är många och stora.

Var detta textreklam? I dubbel bemärkelse i så fall! Det får vi väl leva med...

Veckans anekdot: Pappas kors

Min dotter Antonia, 3 år, åt lunch på dagis. Plötsligt utbrast hon: "Pappas kors!" Dagistanterna försökte få syn på vad hon menade, när hon pekade på mjölktölken och upprepade: "Pappas kors!"

Efter lång granskning av tölken hittade de korset. Det var två linjer som korsade varann i en cirkel, alltsammans kanske en centimeter tvärs över. "Pappas kors" satt under flikarna där man öppnar tölken, och var väl något trycktekniskt tecken.

Men prästdotter är prästdotter...