Jag blev ombedd att medverka i en antologi om skilsmässa, som nu har utkommit på Söderströms förlag. Av de sexton essäisterna torde jag vara den ende som inte är frånskild. Jag kunde inte skriva av personlig erfarenhet, såsom de övriga, utan fick ta det på ett mer professionellt plan.
I förlagets katalog beskrivs boken som följer:
* Solveig Arle & Nora Hämäläinen (red.) : Skilsmässoboken
En bok för alla som skiljt sig. En bok för alla som kommer att skilja sig men inte vet det än. En bok för alla som borde skilja sig. En bok för alla som undrar varför folk skiljer sig. En bok för alla som vill undvika att skilja sig.
Sexton texter synar skilsmässor ur olika perspektiv. Varför skiljer man sig? Hur är det att skiljas? Hur går man vidare och hur ser man tillbaka? Men det handlar förstås om mer än bara skilsmässor, för hur skulle man skriva om dem utan att skriva om familjen, kärleken, livet? Det handlar också om den tid vi lever i, hur vi tänker och vad vi tycker är viktigt. Om vad vi drömmer om och vilka bilder vi bär med oss.
”Jag är en hängiven anhängare av goda skilsmässor. Jag har aldrig ångrat min egen, varken den första eller de andra som skett mindre spektakulärt.” (Birgitta Boucht)
”I begynnelsen var ordet och ordet var ja. Men kvinnor och män märkte att ordet var kluvet och inte gick att lita på.
Går vi på teatern ser vi olika föreställningar, talar vi har orden i regel divergerande betydelser för oss. Om inte annat inser man vikten av denna truism när ett äktenskap bryter ihop. Ord vars betydelser vi trodde var självklara, visar sig ha ett helt annat innehåll för den andra.” (Arne Toftegaard Pedersen)
”När jag pratade med en psykolog var en av hans första frågor:
- Varför gifte du dig med en man från Jamaica, varför dög inte en finländsk man?” (Marianne Backlén)
Texter av Solveig Arle, Marianne Backlén, Bert Bjarland, Birgitta Boucht, Annika Hällsten, Karl af Hällström, Nora Hämäläinen, Janco Karlsson, Kristian Klockars, Anna Nyman, Merete Mazzarella, Barbro Teir, Arne Toftegaard Pedersen, Göran Torrkulla, Nils Torvalds och Sofia Torvalds. *
Några recensioner har redan kommit (om du har sett flera, säg gärna till). Här lite utdrag:
Somt är strålande, intressant, gastkramande, somt är otydligt och diskret på fel sätt - men allt är värt att läsa, begrunda och reagera på. [...]
Prästen Karl af Hällström beskriver den snällkristna [!] synen på vigsel och äktenskap.
- Pia Ingström i Hufvudstadsbladet 21.8.08
Här finns många tänkvärda texter där känslor analyseras, där ensamheten och rädslan för om detta var vad livet hade att bjuda, kan anas. Vissa texter är mycket personliga, andra mer principiella och resonerande. [...]
Skilsmässoboken är ingen finlandssvensk skvallerbok, utan en bok som väcker många tankar om människorelationer.
- Ingeborg Gayer i Borgåbladet 21.8.08
Grundtonen är [...] positiv, även om de flesta skribenterna väljer att skriva också om det svåra.
Den enda av essäförfattarna som inte själv gått igenom någon skilsmässa från antingen sin äkta hälft eller sambo är prästen Karl af Hällström, som i stället skriver om äktenskap och parförhållanden ur ett allmänt perspektiv. Temat är givet, men här hade det funnits rum för mera personliga reflektioner och yrkesrelaterad livserfarenhet. Bland allt det förtroliga [i de övriga essäerna, alltså] ter sig texten tyvärr ointressant, och det hade den inte behövt bli.
- Christa Mickelsson i Kyrkpressen 34/08 (21.8.08)
Alltför dramatiskt kunde jag inte låta det bli - det finns ju en del dramatik att ta till, men det är inte mina hemligheter, utan andras. Därför kan jag inte tävla med dem som skriver om sitt eget, och min text kanske känns lite "snällkristet" fadd i jämförelse.
Inom kort publicerar jag min essä här på bloggen som en inläggsserie. Det jag publicerar är dock inte den slutliga produkten, som eventuellt har genomgått redaktörernas bearbetning, utan den variant som jag lämnade till dem efter att själv ha jobbat med den utgående från deras synpunkter.
Du kan ju jämföra och se om skillnaderna är många och stora.
Var detta textreklam? I dubbel bemärkelse i så fall! Det får vi väl leva med...
