Deus semper maior!

Texterna för Fjortonde söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: 1 Sam 24:9-12, 17-21
David reste sig och gick ut och ropade efter [Saul]: "Min herre och konung!" Saul såg sig om, och David föll ner med ansiktet mot marken och hälsade underdånigt. Han sade: "Varför lyssnar du till dem som säger att jag vill dig illa? Nu kan du själv se hur Herren utlämnade dig åt mig i grottan. Jag blev uppmanad att döda dig, men jag skonade dig och sade: Jag får inte bära hand på min härskare, han är dock Herrens smorde. - Se här, min fader, vad jag håller i handen, en flik av din mantel. Jag kunde ha dödat dig, men jag skar bara av en flik av din mantel. Då måste du förstå att jag inte är skyldig till något ont, jag har inte förbrutit mig mot dig. Du däremot lägger försåt för att bringa mig om livet."
När David hade sagt detta ropade Saul: "David, min son, är det verkligen du?" Och han brast i gråt. "Det är du som har rätt, inte jag", sade han. "Du har gjort gott mot mig, och jag har gjort ont mot dig. I dag har du visat att du vill mig väl: du dödade mig inte, trots att Herren hade lagt mitt liv i din hand. Man låter ju inte sin fiende löpa, när man fått honom fast! Herren skall löna dig rikligt för vad du har gjort mot mig i dag. Nu vet jag säkert att du skall bli kung och att Israels kungadöme kommer att befästas under ditt styre."

Andra läsningen: 1 Joh 3:11-18
Detta är budskapet som ni har hört alltifrån början: att vi skall älska varandra. Vi skall inte likna Kain, som var den Ondes barn och slog ihjäl sin bror. Varför slog han ihjäl honom? Därför att hans gärningar var onda medan broderns var rättfärdiga.
Bröder, bli inte förvånade om världen hatar er. Vi vet att vi har gått över från döden till livet, ty vi älskar våra bröder. Den som inte älskar är kvar i döden. Den som hatar sin broder är en mördare, och ni vet att ingen mördare bär evigt liv inom sig. Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna. Om någon som har vad han behöver här i världen ser sin broder lida nöd men stänger sitt hjärta för honom, hur kan då Guds kärlek förbli i honom?
Mina barn, låt oss inte älska med tomma ord utan med handling och sanning.

Evangelium: Matt 5:43-48
Jesus sade:
"Ni har hört att det blev sagt: Du skall älska din nästa och hata din fiende. Men jag säger er: älska era fiender och be för dem som förföljer er; då blir ni er himmelske faders söner. Ty han låter sin sol gå upp över onda och goda och låter det regna över rättfärdiga och orättfärdiga. Om ni älskar dem som älskar er, skall ni då ha lön för det? Gör inte tullindrivarna likadant? Och om ni hälsar vänligt på era bröder och bara på dem, gör ni då något märkvärdigt? Gör inte hedningarna likadant? Var fullkomliga, så som er fader i himlen är fullkomlig."

Walter E. Obare Omwanza blev prästvigd 1982 inom the Evangelical Lutheran Church in Kenya. Han arbetade några år i en församling och som skolpastor. Så studerade han vidare, tog en magistersexamen i USA och undervisade vid det teologiska seminariet i Kenya. Obare valdes till ledande biskop inom ELCK år 2002.

ELCK är en av de två kenyanska kyrkor som är medlemmar i Lutherska världsförbundet och har enligt LWF 85.000 medlemmar.

Biskop Obare blev känd i Sverige och Finland, då han mot Svenska kyrkans ordning 5.2.05 vigde förre kyrkoherden i Svenska kyrkan Arne Olsson till biskop för Missionsprovinsen. Därefter vigde Olsson några präster, av vilka en började verka i Finland (senare har det blivit flera). Svenska kyrkan och Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland godkänner inte dessa personer bland sina biskopar och präster. Därmed blev denna vigning en schismatisk handling. Missionsprovinsen ville se sig som en del av Svenska kyrkan, men denna har tagit avstånd, och Missionsprovinsen bör därför anses vara ett separat kyrkosamfund.

Biskop Obare verkade som rådgivare för Lutherska världsförbundets exekutivkommitté, men fick avsked från denna position år 2005, några månader efter vigningen av Olsson. Motiveringen var att vigningen var en inblandning i en annan kyrkas inre angelägenheter, som fick negativa följder för de lutherska kyrkornas sammanhållning och därmed stred mot biskop Obares roll som rådgivare.

Under sommaren 2008 var biskop Obare på besök i Finland. Han var inbjuden av den evangeliska väckelserörelsens två organisationer (SLEY på finska och SLEF på svenska), vilka bedriver missionsverksamhet i Kenya, till deras sommarsamlingar i Kankaanpää resp. Kristinestad. Han hoppades också få träffa finländska kolleger, särskilt ärkebiskop Jukka Paarma, för att kunna diskutera med dem och tillrättavisa dem. Efter att han hade sagt det sistnämnda i en interju för TV-nyheterna, är det knappast någon överraskning att Paarma och de andra biskoparna inte var direkt entusiastiska över att han hade kommit till Finland. Redan hans agerande i Missionsprovinsen var naturligtvis besvärligt, men talet om tillrättavisning var direkt arrogant och förolämpande, och därmed ovist.

På den finska samlingen skulle ärkebiskop Paarma medverka och på den svenska biskop Gustav Björkstrand. Båda herrarna vägrade dock att träffa biskop Obare. Slutresultatet var att han inte alls medverkade i Kankaanpää, medan SLEF fick ordna annat program för honom medan biskop Björkstrand besökte samlingen i Kristinestad.

Biskop Obare bedömde själv att orsaken till t.ex. ärkebiskop Paarmas vägran att träffa honom var att Paarma visste att Paarma hade orätt. Yeah, right!

Det intressanta är att biskop Obare inte verkar ha lärt sig något av allt detta. Han säger att han inte har blandat sig i en annan kyrkas inre angelägenheter, utan har verkat "inom den lutherska kyrkan", som om den vore en enhet i stil med den romersk-katolska! Att han är oroad över att vissa lutherska kyrkor är icke-fundamentalistiska är väl hans rätt, men det han gör är likväl förkastligt.

Under sitt finlandsbesök erbjöd han sig att prästviga finländska teologer som inte har fått prästvigning i Finland. Också detta är hans rätt som biskop, men dessa präster kommer förstås sedan att tillhöra ELCK. Om de vill ha tjänst i Finland, måste de anhålla om att få prästrättigheter också i vår kyrka - och där har biskop och domkapitel rätt och skyldighet att handla enligt eget förgottfinnande. En kenyansk prästvigning ger ingen automatisk rätt att verka i Finland, liksom inte finländsk prästvigning ger motsvarande rätt i Kenya. Jag kan tänka mig att jag, t.ex., kunde få problem att få prästrättigheter av biskop Obare ... men också att jag knappast vore intresserad av sådana rättigheter.

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/08/walter-obare.html

Jag döpte barnet till ett ogift par. De hade på förhand fått frågor om behovet av bröllopspresenter, för många undrade om de skulle gifta sig när de en gång var i farten. Sådant förekommer ju, men det var inte aktuellt i detta fall.

Dopförrättningen i kyrkan kom igång en smula försenad, och den var dessutom lite längre än vanligt, eftersom vi sjöng tre psalmer i stället för de vanliga två. Det gjorde att klockan var rätt mycket när vi var klara, och en vigsel skulle börja i kyrkan strax efter. För att få folk att lämna kyrkan raskt och i god ordning, sade jag till:

"Nu är dopet förbi, och strax följer en vigsel."

Jag såg hur alla stelnade till - skulle de ändå gifta sig?! - så jag måste tillägga: "Ja, det är ju alltså ett annat brudpar!"

Lättade skratt.

In June, I wrote about, and lamented, the decision of the United Methodist Church not to change its rules on the treatment of homosexuals. Apparently, I am not the only one lamenting; in the UMC dioceses in California, several retired clergy are taking a stand by marrying same-sex couples (which recently became legal in the State of California).

* More than 80 retired Northern California clergy from the United Methodist Church are offering to perform same-sex marriages, saying they want to help out active ministers who would risk more severe consequences for presiding over these ceremonies. [...]
"We're willing to challenge the injustice and contradictions of this," said the Reverend Don Fado, retired pastor of St Mark's United Methodist Church in Sacramento. [...]
If disciplined, the clergy could be defrocked, said Fado. He believes that is unlikely.
When same-sex marriages were legalized in Massachusetts in 2004, retired Methodist clergy there began performing weddings, Fado said. *
Retired clergy offer to perform gay marriages in California (The Guardian 25.6.08)

Not all, however, are retired. Those on active duty risk more, of course. But:

* "I'm tired of being part of a church that lacks integrity," said the Rev. Janet Gollery McKeithen of Santa Monica's Church in Ocean Park, who plans to conduct weddings for two gay couples in August and September.
"I love my church, and I don't want to leave it. But I can't be part of a church that is willing to portray a God that is so hateful. I would rather be forced out." *
Pastors defy United Methodist officials to conduct gay weddings (Los Angeles Times 17.7.08)

I know how she feels... As to how this isn't such a break with Scripture and tradition after all, a pastor tells a Texas newspaper:

* "It is our UM tradition to interpret Scripture with attention to its context and purpose," said the Rev. Sharon Rhodes-Wickett, pastor of Claremont (Calif.) United Methodist Church.
"We create misunderstandings when we choose some texts to be understood as literal and others not," she said. "We once excluded women as clergy based on Scriptural authority; we once justified slave-holding based on Scripture. We're doing the same thing now with regard to homosexuality."
Wulf said the church's unity does not necessarily lie in the unanimity of practice in all things. "We are fallible human beings, and our covenant is imperfect. We all know that because we get together every four years to adjust it," he said of the church's General Conference.
"To those of us in the West who feel a calling to offer a different kind of message to same-sex couples, there is a sense in which the whole church wants to hem us in and prevent us from following that calling," Wulf said.
"... We know the world is in flux, particularly on this issue," he said. "So we do this - not as an act of disrespect to the people of Africa or the people of (other parts of the United States) - but as a way of speaking the Christian Gospel compassionately to a group of people who deal with this every day." *
California United Methodists make strong pro gay rights statements (The Dallas Morning News 9.7.08)

And a gay blogger concludes:

* The support of [California's] United Methodists is most welcome. As more houses of worship declare their opposition to exclusionary political efforts, this debate becomes less a battle between the Holy and the Profane and becomes better understood as an effort by a few to introduce discrimination into the state’s constitution. *
California United Methodists Support Marriage (Box Turtle Bulletin 10.7.08)

There's some truth in that, isn't there?

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/08/california-methodists-perform-same-sex.html

An nescis, mi fili, quantilla prudentia mundus regatur.

- Axel Oxenstierna (1583-1654)
as quoted by Andreas Elfving

*

Translation:
If you only knew, my son, with how little wisdom the world is ruled.

Det finns många intressanta sätt att föra debatt på. Ett av de värsta är den s.k. strawman-taktiken, där man bygger upp en bild - nidbild! - av hur motståndaren borde anse och sedan argumenterar mot denna nidbild, snarare än mot motståndarens åsikter. Engelskans straw betyder "halm", och en straw man ("halmgubbe", liksom) är en fågelskrämma som kan användas vid stridsträning för att simulera en fiende. Fågelskrämman är dock orörlig och slåss inte tillbaka, så dess användbarhet som träningsmotståndare är begränsad.

Jag stötte på denna taktik för en tid sedan. När jag skrev om Årets pridemarsch utan opposition (29.6.08), fick jag en kommentar som hänvisade till ett av de klassiska clobber passages, som används mot homosexuella. Jag hänvisade i min tur till Hbt-bibeln, där jag har behandlat just dessa verser, men kommentatorn valde att tolka texten "bokstavligt". Á la bonheur; vad ordet "bokstavligt" betyder i detta sammanhang kan man ju diskutera, men OK.

Men sedan skrev kommentatorn ett intressant inlägg på sin egen blogg; rubriken är Homoäktenskap, präster och Bibelns syn (NykMan77 30.6.08). Där kommer det fram att kommentatorn
* inte själv [är] kristen. Men jag tror att det som står i Bibeln är sant. *

Det är ju bra såtillvida att det visar att kristendomen inte går ut på att anse att Bibeln är sann, eftersom man tydligen kan göra det utan att vara kristen. Att kommentatorn sedan i svaret till en av kommentarerna till hans eget inlägg (hängde ni med?) säger om Bibeln:
* Har int läst den så noga. Men det står ju någonstans att Gud är god och att han är är kärleken *
gör ju nog att man måste ta hans tidigare påstående med en nypa salt.

Men han kommer alltså med en rejäl dos strawman-argument:

* En präst ska ju vara som en "Guds ambassadör", en man med god kunskap i den Heliga Skriften! Och en man som FÖLJER det som står i den Heliga Skriften!
Hur kan kyrkan som organisation godkänna homovigslar och präster som viger sådana och kanske även har sådan sexuell läggning? Det går alltså emot det som står skrivet i Bibeln, Guds Heliga Ord till oss människor. Och då är det alltså fel med homosexualitet, om man är kristen och har den tron att man följer Bibeln.
Då kan man tro (gör jag iaf) att de präster som är för homoäktenskap antingen "glömmer" vissa saker i Bibeln, eller kanske inte har så mycket kunskap om vad som står där. Kanske de bara är präster för att ha ett arbete och få lön, och alltså bara målar upp en falsk fasad av kristenhet och andlighet. De predikar falska läror.
Man ska väl tolka Herrens ord bokstavligt, och inte blunda för en del saker eller kanske kringå dem med ursäkter och egna falska läror! *

Struntprat! Samt därtill fullt med nedsättande invektiv - det enda som saknas är själva ordet "brödpräst"!

Fast å andra sidan... när man läste mer på hans blogg (som nu tycks vara raderad) märkte man att man kanske inte skulle ta den på så blodigt allvar... hoppas jag...

Käre gode Gud. Jag tycker att det är fantastiskt att dom skickar upp astronauter som får åka runt hela jorden. Men snälla du, se till att dom inte ramlar ner på vårat hus.

- Emma, 7 år

Archbishop Daniel Deng Bul Yak, primate of the Episcopal Church of the Sudan and bishop of Juba, said at the Lambeth conference on July 22, 2008, that there are no homosexuals in the Sudan. "They have not come to the surface. We don’t have them." The Anglican Journal (of Canada) reported this.

Is the archbishop being obtuse, is he stupid, or is he deliberately twisting things, I wonder? If I were gay and Sudanese (like the blogger, Ali - http://black-gay-arab.blogspot.com/), I would not come "to the surface" or "out of the closet" either - it would simply not be healthy!

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/08/no-homosexuals-in-sudan-oh-really.html

My goal in life is to be as good of a person as my dog already thinks I am.

- quoted by the Episcopal padre
http://episcopalpadre.blogspot.com

Från Voice of the Martyrs Canada (http://www.persecution.net/index.html):

A house church missionary, Jiao Chunbao, was detained by government security officers while on his way to a worship service in the city of Hegang, Heilongjiang province on July 2, [2008,] according to a July 7 report from China Aid Association. The officers forcibly escorted Chunbao to the police station where he was told that his church was banned from meeting together for worship and threatened with re-arrest if meetings continued. Two female members of the house church were also taken to the police station and questioned. (VOMC 9.7.08)

VOMC rapporterar om situationen i Kina; det är inte upplyftande läsning. Jag har själv tidigare bloggat om Wu Guilan, Wang Zaiqing och Hua Huiqi.
Kanske OS har öppnat påverkningsmöjligheter - eller så inte. VOMC ger tips om hur detta kan gå till, men i vilket fall som helst får vi be till Gud.

http://tinyurl.com/6bwz8r