Deus semper maior!

Aslan, biskop och transsexualitet

För en tid sedan stötte jag på Heli H:s hemsida. Hon är transsexuell, dvs hon har tidigare fysiskt varit en man.

Hon kommenterar Aslan. För den som inte vet det är Aslan en "kristlig" förening med sekteristiska drag som sysslar med "helande" av homosexuella och andra regnbågsmänniskor. Det sker med förbön, missledande och felaktig psykologi och psykiatri och andligt våld. Aslan har en del stöd också inom kyrkan, bl.a. bland fariseerna.

Vidare kommenterar hon hur hon blev behandlad av sin kyrkoherde och sin biskop (inte i Borgå) när hon blev utrökt ur församlingens familjeklubb. (Deras synvinkel känner jag inte till, det erkänner jag, men redan det att någon, som Heli, upplever sig ha blivit så kärlekslöst behandlad är allvarligt - särskilt för kyrkan!)

http://www.freewebs.com/heli_h/uskonkysymyksi.htm

Tyvärr tycks man inte kunna skapa direkta länkar på den här bloggen. Men klipp och klistra - det går väl också...


Bessere Menschen - keine Krawallen!

Krawallen! In unsere nordische Geländern! Wir glaubten uns ja in eine ruhige Teil des Welts zu wohnen!

Was geschehen ist, ist doch kaum eine Überraschung. Unsere Welt, unsere Gesellschaft hat in den letzten Jahrzehnten immer harter geblieben. Jemand denkt nur am sich selbst - nur ich denke auf mich! Diese Egoismus und Veracht für den Nächsten, diese politische und geistliche Konservatismus und ökonomische Neoliberalismus ohne soziale Verantwortung meint dass die gesellschaftliche Unterschiede und Klüfte zunehme. Dass wird für viele Leute frustrierend - und Frustration erzeugt manchmal Gewalt.

Gesellschaftliche und persönliche Frustration ist natürlich nie eine Entschuldigung von Gewalt, aber doch eine Ursache davon. Wer Gewaltsam ist, muss Gestrafft sein, aber die Lösung des Problems ist nicht höhere Straffe, sondern eine bessere Gesellschaft mit bessere und wärmere Menschen.

Und dass beginnt mit uns, liebe Freunde; dass anfangt mit mir!


Insändare om fariseismen (Farisé 3)

Jag och en kollega skrev en insändare baserad på inlägget "L'Église Phariséique Luthérienne de la Finlande" nedan (24.04.2006). Jag har just skickat den både till Kyrkpressen och Hufvudstadsbladet.

[Edit: Den ingick i Hbl på fredag 5.5. Jag fick ett meddelande från Kp, att de inte publicerar den i oförändrad form, eftersom den redan har ingått i en annan tidning.]

[Edit igen: Jag skickade idag 8.5 iväg en förkortad variant till Kp. Kanske de tar in den.]

[Vem är förresten den där Edit?!]

Vi skrev så här:

***

Fariseerna kring Jesu tid var fromma män som ärligt ville följa Gud. Enligt deras sätt att se på saken skulle detta ske genom att till punkt och pricka följa de bud som Gud hade gett i Bibeln. Det kunde dock vara svårt att veta exakt vad som avsågs i vissa bud och hur de skulle tillämpas i en förändrad tid. Därför utarbetade fariseerna föreskrifter för tillämpningen av buden i den nya situation som rådde, allt för att kunna följa Guds vilja efter bästa förmåga.

I dagens språkbruk är ”farisé” synonymt med ”hycklare”. En hycklare är dock någon som medvetet säger ett och gör ett annat, vilket inte beskriver fariseerna. De var verkligen ärliga. Det var bara det att deras sätt att följa Bibelns ord ledde till att de glömde dess poäng, nämligen den som Jesus sammanfattar i det dubbla kärleksbudet – älska Gud mer än allt annat och din nästa som dig själv.

Också dagens fariseer är säkert ärliga i sitt uppsåt. De är inga medvetna hycklare. Ändå kommer de med de mest hårresande utsagor ibland, också i Kyrkpressen.

Fariseerna inom den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland protesterar nu mot de hårdare tag gentemot motståndare av kvinnliga präster som biskop Mikko Heikkas arbetsgrupp föreslår. På hemsidan ”Rakentavia ratkaisuja” för fariseerna fram sitt budskap och samlar underskrifter för att påverka biskopsmötet i nämnda fråga. Som kontrast kan vi nämna att ”Kom alla-rörelsen”, som presenterar sig på en annan hemsida, däremot vill aktivera de troende i höstens församlingsval (inte i första hand samla namn, vilket påstås i en fariseisk blogg på Internet). Denna rörelse talar för den del av kyrkans medlemmar som har blivit stämplade och utrökta av den fariseiska rörelsen, nämligen frånskilda, sambor, homosexuella, alla som inte är perfekta i fariseernas ögon. Och har man en gång blivit stämplad eller undanknuffad, skriver man knappast på något alls.

Vad säger då ”Rakentavia ratkaisuja”:s programförklaring? Inom den evangelisk-lutherska kyrkan går åsikterna isär angående kvinnliga präster, och man hävdar att det inte är en jämlikhetsfråga, utan en bibeltolkningsfråga. Faktum är ändå att bibelfrågorna avgjordes redan år 1986, varför det i dagens läge _är_ en jämlikhetsfråga. Jämställdhetslagen ger kyrkorna frihet att avgöra dessa frågor internt, eftersom det är religionsfrihetsfråga, säger man. Bra så. Men det är en religionsfrihetsfråga för kyrkorna, inte för individen! Individerna har frihet att välja vilken kyrka de vill tillhöra, men som medlem i kyrkan bör man följa dess regler – eller skriva ut sig.

Tanken på särskilda prästvigningar annanstans än i domkyrkan (såsom ”Rakentavia ratkaisuja” föreslår) är absurd. Att behandla alla lika är det enda sättet att bevara stiftets och kyrkans enhet. Krafterna bakom ”Rakentavia ratkaisuja” vill bevara den evangelisk-lutherska kyrkans enhet. Det som de i praktiken kommer att uppnå är det motsatta: en formell enighet, kanhända, men en allt svårare inre oenighet, som inte leder till en tudelning av kyrkan utan åstadkommer dess explosion!

Det beslut som fattades år 1986 bör därför respekteras. Det är en jämlikhetsfråga. De kvinnor som har blivit och kommer att bli prästvigda bör ha möjlighet att verka – utan efteråt författade regelsystem som för tankarna till fariseismen. I den världen lever vi inte längre, men nog i enlighet med den förgrundsgestalt som kritiserade det fariseiska systemet.

Karl af Hällström
Heidi Jäntti
kaplaner i östra Nyland

[Edit: Jag tolkar Perrets blogg "Se hur de kristna..." 5.5. som att han syftar på vår insändare, dock utan att säga något i klartext. Hyckel och hymlande, alltså.]


Guds vind?

Ibland blåser det ordentligt också i det kyrkliga arbetet - rent av bokstavligt!

Jag har just kommit hem från församlingens förstamaj-insamling på Borgå torg. Vi sålde våfflor och korv, kaffe och saft och hade ett par olika spel, allt för att samla in pengar till Kenya-missionen. Det här är redan en tjugoårig tradition hos oss. Vi har ett tält på kanske trettio kvadratmeter där vi har vårt café, och spelen försiggår just utanför.

Vädret var varmt och skönt till en början, men när klockan närmade sig två och vi skulle avsluta för dagen, började det blåsa upp.

Jag hade just gått därifrån när tältet helt enkelt blåste bort! Det blåste rakt över Biskopsgatan och träffade två bilar! Dramatiskt!

Som tur är, kom ingen människa till skada, och bilarnas bucklor, repor och lyktor betalas väl av församlingens försäkring, skulle jag tro.

Tur att inte domkyrkan är lika väderkänslig!


La France de mes rêves...

En 1996, je faisais des études en France. Il y a dix ans déjà! Est-ce que c’est possible?

En “France propre” tous les facultés théologiques, écoles bibliques et séminaires sont organisés par une église ou quelque organisation chrétienne. Dans les écoles ou universités d’état, il n’y a pas d’enseignement réligieux, parce que le soi-disant “Code Napoléon”, qui sépare rigidement l’état des églises, est en force depuis 1906 (à peu près). À Strasbourg, la situation est differente, parce que l’Alsace-Lorraine faisait partie de l’Empire Allemande de 1870 à 1918 (sous le nom d’Elsass-Lothringen), et les lois allemandes de la liberté religieuse sont toujours valides là-bas. Absurde - comme pas mal de choses en France …

Je prenais partie de la programme d’échange Erasmus, et étudiais à la seule université d’état francaise qui a des facultés théologiques (il y en a pas une, mais deux; une catholique et une protestante, ou j‘étais, moi), c.-à-d. l’Université des Sciences Humaines de Strasbourg (USHS).

Au début, j’avais des problèmes et de langue et de gorge. J’avais une bonne connaissance passive de la langue francaise, mais il faudrait que je l’activais, ce qui prenais un peu de temps. Aussi, j’avais mal au gorge les premières trois semaines, car j’avais pas l’habitude de parler mes “r” au gorge à la francaise.

Encore un problème pour moi, c’était les jeux de mots. Je ne peut pas les résister, n’importe en quelle langue je parle, mais au début je ne pourrais pas les faire marcher, et tout le monde me regardait toléramment. Frustrant! Même après quelque sémaines, quand je les férais marcher, mes jeux de mots, je voyais que mes copains me regardait en pensant: “C’est drôle, ce qu’il dit, mais je suis sûr que c’est un accident, car il ne parle pas trop de francais…”

Par exemple, on m’a demandé si la Finlande est une monarchie, comme les autres pays nordiques. “Non”, disais-je, “elle est une république - il n’y a pas de roi, même s’il y a beaucoup de rennes!”

Après peut-être un mois, j’ai assisté à un culte (c.-à-d. un service divin protestant, pas une secte!), et on m’a demandé de dire quelques mots sur la situation d’un étudiant d’échange. Bon. Je commancais par dire quelque chose sur les chocs culturels qu’on a en arrivant dans un pays nouveau, et je voudrais utiliser la phrase anglaise “stranger in a strange land”. Or, le mot “strange” peut être traduit en francais ou par “étranger” ou par “étrange” - et je mélais! Tout l’église s’a mit à rire quand je disait que j’était “un étranger dans un pays étrange”! Après le culte, il y avais même quelqu’un qui me demandait de donner des exemples. Je lui ai parlé des cendriers très usés et abordants avec un signe “Défence de fumer!”, que j’avais vus au Palais Universitaire.

L’Alsace, c’est le pays des cigognes. Pour moi, c’était quelque chose de très éxotique. Un pasteur de ma connaissance m’a demandait si les cigognes viennent avec les bébés en Finlande aussi. J’ai répondu: “Oui, en principe. Mais il n’y a pas des cigognes en Finlande, qui est trop au nord. Donc, il faut qu’on fasse du sexe.”

Le plus grand choc culturel venait quand même en retournant en Finlande. Tout ce qui était si normale à la maison, ne l’était plus! Un exemple. Quand je suis allé dans un magasin la prémiere fois après mon retour en Finland, je disais “Bonjour!” en entrant. Tout le monde m’a regardé bizarrement, et j’ai compris: “Ah oui, c’est la Finlande!” J’éssayais de nouveau: “Päivää!” Toujour ces regardes bizarres. “Ah oui, c’est la Finlande - on ne dit rien en entrant dans un magasin!”


Fråga inte för mycket...

Ett par firade sitt guldbröllop. Barn och barnbarn, släkt och vänner var samlade och alla hade det trevligt.

När alla gäster hade gått, vände sig mannen till sin hustru och sade: "Hördu Elin, det är en sak jag funderade på idag. Av våra fem söner är det fyra som är långa, stiliga, intelligenta och mörkhåriga, medan den femte är liten, ful, intelligensbefriad och blond. Jag förstår ju hur det är, så klart, men nu på vår guldbröllopsdag kanske du ändå kunde berätta för mig, vem hans far är?"

Frun rodnade lite och svarade: "Det är du, Einar lille!"


The importance of originality

In an ancient monastery belonging to a very traditional and venerable order, the monks concentrated on copying ancient holy texts by hand. In their archives, they had thousands of originals, which they copied and distributed to whomever needed them. Of course, to prevent unnecessary wear and tear on the originals, they didn’t copy the them directly, but made a copy and then copied that. Whenever the copy being copied was worn out, the Prior of the monastery would go to the archives and copy the original himself, and then give his copy to the others for copying.

One day, the Rules of the Order needed to be copied, so the Prior went to the archives to copy the original. He took a very long time doing this, however, and the other monks started wondering, then worrying. Finally, they went to the archives to look for him. They found him weeping uncontrollably. When they, at long last, managed to calm him down enough to be able to speak, he sobbed: ”It says celebrate, not celibate!”


Regnbågshelgen på nätet och i pressen

Den finlandssvenska Regnbågshelgen ordnades i år för andra gången. Se arrangörernas sammanfattning på http://ranneliike.net/regnbagshelg.php där de bl.a. skriver:

"Huvudtemat för i år var kyrkan och homosexualiteten. Är tro, hopp och kärlek verkligen endast heterosexuella förunnade?, var en av frågorna som regnbågshelgen ställde.

Panelen och publiken kunde enas kring tio teser som samtidigt utgör regnbågshelgens hälsning till kyrkan.

1. Gud har skapat alla människor (eller så ingen).
2. Sexualiteten är Guds gåva till mänskligheten - också lusten är en gåva.
3. I Bibeln fördöms inte samkönade parhållanden.
4. Jesus levde tillsammans med tolv män.
5. Sexuell identitet är inte god eller ond i sig.
6. Homosexuella har alltid fött och avlat barn, nu och i framtiden.
7. Du skall inte ljuga! Kyrkans moral leder till dubbelmoral.
8. Skilj inte barnen från sina föräldrar.
9. Gårdagens svar på gårdagens frågor leder till en tom och fattig kyrka.
10. Kyrkans historia är full av övergrepp. Kyrkan skall avbetala sin skuld genom att helhjärtat omfamna den mänskliga mångfalden."

En del intervjuer i anledning av regnbågshelgen finns, som jag konstaterade tidigare, på Dagens lösning, www.kyrkanswebbradio.fi.

Också pressen uppmärksammade regnbågshelgen. Hbl publicerade 2.4 en intervju med Mark Levengood (http://www.hbl.fi/pagespeed/url/News/story/2860125?s=1&k=Levengood&type=fulltext) och Kp rapporterade från den kyrkliga debatten i samma veckas nummer (http://www.kyrkpressen.fi/arkiv/KP0614.pdf – se sidan 7). Båda artiklarna var sakligt hållna, även om man kan framföra kritik mot dem om man önskar.

Gustav Skuthälla, den "konservative" debattören i panelen på Regnbågshelgen, ondgör sig i en insändare på s 8 i Kp 17/06 (http://www.kyrkpressen.fi/arkiv/KP0617.pdf) över det sätt på vilket han blev bemött av publiken, och som han upplevde frustrerande. Dessutom tog han avstånd från teserna ovan. Det kommer småningom ett svar på insändaren.


Sateenkaaritoimituspapiksi?

Sain kysymyksen miten suhtaudun sateenkaariperheissä tapahtuviin kasteisiin ja muihin kirkollisiin toimituksiin. Vastasin seuraavasti:

"Kasteessa ei kai ole kenelläkään papilla periaatteellista ongelmaa. Pahimmatkin funkut kastavat kyllä lapsen riippumatta vanhempien erinäisistä suhteista. Vanhemmat tietysti voivat saada kuulla yhtä sun toista...

Eli kyllä minua saa pyytää kastamaan, ja jos se minulta käytännössä onnistuu (eli jos kalenterissa on tilaa) niin sen kyllä teenkin. Tosin minähän asun Porvoossa, joten jos kaste on Porvoon ulkopuolella, niin pyydän kilometrikorvausta, johon minulla on oikeus. Mutta se kai ei liene ongelma.

Parisuhteen siunaamiset on katsottava vähän tapauskohtaisesti - mitkä odotukset on, mitkä olosuhteet jne - mutta on minulla periaatteessa siihenkin valmius."


Dagens lösning

Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA, f.d. Stiftsrådet) har infört något som de kallar “Dagens lösning” på webbadressen www.kyrkanswebbradio.fi. Där samlas ett antal intervjuer i aktuella ämnen med olika personer med kyrklig anknytning, och man kan lyssna på intervjuerna på hemsidan eller med iPod. Alla presumtiva biskopskandidater i Borgå stift är exempelvis intervjuade där.

Det som kan intressera detta forum är att KCSA:s redaktör också gjorde intervjuer vid och i anledning av Regnbågshelgen i Helsingfors i början av april. På dagens lösning hittar du alltså intervjuer med Ulf Sjögren, en av Regnbågshelgens arrangörer, Bror Träskbacka, som tidigare var prästrepresentant i kyrkomötet men nu sitter i kyrkostyrelsen och i stiftsfullmäktige, samt med mig, Karl af Hällström, som ju deltog i en av paneldebatterna under helgen.

Soåmexi:

Kirkkohallituksen ruotsinkielisen työn keskus on osoitteessa www.kyrkanswebbradio.fi aloittanut “Dagens lösning” -nimisen podradiopalvelun (nimi tarkoittaa “Päivän ratkaisua” mutta on kaksinkertainen sanaleikki: Dagens läsning on päivän lukukappale esim. jumalanpalveluksessa, kun taas Dagens lösen on hartauskirja Päivän tunnussana). Siellä on haastateltuna erinäisiä mielenkiintoisia ihmisiä mielenkiintoisista kirkollisista aiheista.

Myös huhtikuun alun suomenruotsalaisen Sateenkaaripyhän aikana tehtiin haastatteluja. Tapahtuman järjestäjä Ulf Sjögren, kirkkohallituksen jäsen Bror Träskbacka (joka tosin ei ollut paikalla) sekä minä paneelikeskusteluun osallistuneena olemme siellä. Tosin tietenkin ruotsiksi.