Deus semper maior!

Idag, den 12 maj 2006, lämnade Heidi Jäntti och jag in Helene Liljeströms valmansförenings stiftelseurkund till domkapitlet, där notarie Clas Abrahamsson tog emot den. Jag är valmansföreningens ombud, och Heidi är min suppleant.

Detta innebär att Helene Liljeström är officiellt nominerad som biskopskandidat.

Det som hela tiden har varit slående under nomineringsprocessen är den entusiasm som Helenes kandidatur har väckt. Elektorer från alla regioner i Borgå stift (Nyland, Åboland, Åland och Österbotten) har samlats kring hennes fana.

En del andra kandidater har varit rent lokala i sina valmansföreningar, och alla de övriga listorna har mellan 10 och 20 underskrifter. Vår lista har 38.

Naturligtvis bör man notera att det inte krävs mer än tio namn för nominering och att namnens regionala spridning inte har någon betydelse i detta skede. Det är på valdagen den 13 september som rösterna räknas.

Inte desto mindre är jag glad och hoppfull!

[Edit: I nyheterna har jag stött på följande rapporter:

Kyrklig tidningstjänst http://evl.fi/EVLUutiset.nsf/Documents/D483E2465F9BA431C225716C0050402B?OpenDocument&lang=SV

Borgåbladet hade ett inslag 13.5.06. Tyvärr finns det inte på nätet.]

I Kyrkpressen 19/06 (http://www.kyrkpressen.fi/arkiv/KP0619.pdf, 11.5.06, s. 6) refererar Stig Kankkonen förvaltningsdomstolens beslut på ett grundligt sätt, mer grundligt är de andra tidningarna.

“Att ordna arbetsuppgifter på basis av kön är … enligt domstolen i och för sig diskriminerande åtgärder. Att Franzén har sagt att han inte kan delta i en församlings huvudgudstjänst om en kvinnlig präst förkunnar ordet innebär enligt domstolen i praktiken att arbetsturerna måste ordnas utgående från kön när det gäller gudstjänster där Franzén är med.”

Kankkonen nämner också de fyra domarna vid namn. Det kan verka överflödigt, tills man observerar att alla fyra är kvinnor. Detta var antagligen Kankkonens poäng, vilken han som så ofta för fram mellan raderna i stället för att öppet säga sin mening.

Biskop Erik Vikström intervjuas också under rubriken “Domkapitlet ville inte straffa Franzén”. Biskopen konstaterar att domkapitlet och domstolen gjorde olika bedömningar i frågan. Han säger också att beslut om ett eventuellt överklagande inte har fattats, men: “Eftersom jag inte kan omfatta Allan Franzéns agerande i själva sakfrågan skulle det för mig kännas mycket främmande att börja köra hans sak i högre instans.”

Så bereds också de tre övriga sökandena möjlighet att kommentera. Junell ställer sig tveksam till om det är rätt att statliga myndigheter avgör kyrkliga frågor. Lindgård menar att kyrkan som arbetsgivare är skyldig att följa jämställdhetslagstiftningen. Träskbacka kommer med en lång kommentar, men säger egentligen ingenting alls.

På sidan 5 i samma nummer ingår en insändare av Franzén, som meddelar att han inte kommer att besvära sig över utslaget.

I hate health problems.

My daughter Antonia (1 year 5 months old) has some sort of allergic eczema. We don’t know what she’s allergic to, so she’ll spend four days next week in the Allergy Hospital in Helsinki (together with her mother, naturally). To top things off, she’s got some sort of flu at the moment …

Myself, I’m not too well off, either. A couple of years ago, my colon was removed because of a severe case of ulcerous colitis (i.e., my colon wouldn’t stop bleeding), so now, I have a so-called J-pouch. At worst, my haemoglobin level was 61, in stead of its normal 140, so I was badly anaemic. I also hurt - badly - and didn’t dare eat too much, because that tended to make things worse. Result: I lost 36 kg’s in six months. Of course, I wasn’t thin to start with, but still …

Now something’s amiss again. I have cramps in my stomach most of the time. It affects my work and my life as a whole. I went to the doctor who gave me some pills (that actually work, a little) and a time for a gastroscopy two weeks later. So, the day after tomorrow, I’ll be swallowing a camera, that hopefully is smaller than the one we have at home…

We’ll see what they find. Fun, fun, fun!

Här på Ranneliike bloggar jag om allt mellan himmel och jord. En del rätt personligt, annat mer principiellt - och allt roligt att skriva.

Jag har ändå kommit fram till att jag vill ha en "officiell" blogg också, en som jag kan hänvisa alla till oberoende av åsikter och oberoende av vilket förhållande de har till mig. En blogg som handlar om mina synpunkter på sådant som rör sig i kyrka och samhälle, alltså. Dessutom en blogg som _alla_ kan kommentera, inte bara de som är inskrivna, som här på Ranneliike.

Därför har jag nu öppnat en sådan på http://karlafhallstrom.blogspot.com/ Jag kallar den "Kalles kyrkliga kommentarer" - välkommen dit också!

Olen jo pitkään käynyt (miltei) päivittäin sivustolla “The Hunger Site” (http://www.thehungersite.com/). Netin käyttäjälle se on helppo tapa auttaa. Enemmänkin olisi tietenkin hyvä tehdä, mutta kaikki vähäkin on hyväksi.

Sivustolla on nappi jota klikkaamalla voi antaa ruokaa nälkäisille parin amerikkalaisen hyväntekeväisyysjärjestön kautta. Parasta tässä on se, ettei tämä maksa klikkaajalle itselleen mitään, vaan laskun maksavat sponsorit, joiden mainokset esiintyvät sivustolla. Tämä vapauttaa omat rahamme toisiin hyviin tarkoituksiin käytettäväksi…

Sivuston kautta pääsee myös helposti muiden vastaavien sivustojen nappia klikkaamaan. Breast Cancer Site, Child Health Site, Literacy Site, Rainforest Site ja Animal Rescue Site ovat kaikki yhteydessä Hunger Site’iin.

Ole hyvä ja klikkaa!

Lopuksi lainaus sivustolta:

ABOUT THE HUNGER SITE
Your click on the "Give Free Food" button funds food for the hungry, paid for by site sponsors whose ads appear after you click and provided to people in need around the world through the efforts of Mercy Corps and America's Second Harvest.

HUNGER: DO YOU KNOW THE FACTS?
It is estimated that one billion people in the world suffer from hunger and malnutrition. That's roughly 100 times as many as those who actually die from these causes each year.
About 24,000 people die every day from hunger or hunger-related causes. This is down from 35,000 ten years ago, and 41,000 twenty years ago. Three-fourths of the deaths are children under the age of five.
Famine and wars cause about 10% of hunger deaths, although these tend to be the ones you hear about most often. The majority of hunger deaths are caused by chronic malnutrition. Families facing extreme poverty are simply unable to get enough food to eat.
In 1999, a year marked by good economic news, 31 million Americans were food insecure, meaning they were either hungry or unsure of where their next meal would come from. Of these Americans, 12 million were children. The Hunger Site began on June 1, 1999.
Please remember to click every day to give help and hope to those with nowhere to turn. Every click counts in the life of a hungry person.

Perret har på sin blogg ett inlägg med rubriken ”Tycka och tänka”. Där skriver han ett och annat som till synes är rätt vettigt.

”För det första ser jag i denna situation det som en biskops uppgift att i första hand ansvara för _hur_ de kvinnliga - och de manliga - prästerna är präster, inte _att_ de är det. Den som nu väljs stiger in i en situation, som han inte är ansvarig för. Jag har inte ställt upp för att bekämpa kvinnliga präster, eller förhindra deras verksamhet! Men jag följer min övertygelse och går inte utöver vad jag tror att är rätt utifrån Guds Heliga Ord.

För det andra ser jag inte något principiellt hinder i en "undantagssituation" som vår kyrka befinner sig i nu (i den meningen en undantagssituation att vem som än blir biskop, vad som än sker har vi olika uppfattningar) att sköta förvaltning, utbildning, administration osv helt oavsett om det är manliga eller kvinnliga ordinander. Ämbetsfrågan är en frågeställning som inte skall hanteras genom att försöka försvåra situationen, eller genom administrativa åtgärder försöka blockera någons väg. Min kompromiss är att såvitt det gäller enbart frågeställningen manligt-kvinnligt är jag beredd att göra allt för att det skall bli möjligt. Men till altaret går jag inte.”

”Vägen är inte, och kommer inte att vara, stängd för den kvinna som vill bli präst i Borgå stift, hur det än går i valet.”

”Vi har nu levt i en situation i vår kyrka där 9-10 församlingar (i hela kyrkan) har haft problem!

Dem bör vi lösa. Tillsammans. Men det är kanske 2% av alla församlingar...

Och det kanske också säger något om proportionerna, något som man kan glömma i diskussionernas hetta.”

Två frågor har jag dock.

1) Betyder ovannämnda linjedragning, med å ena sidan “vägen är inte stängd” och å den andra “till altaret går jag inte” att Perret som biskop skulle bete sig som Rimpiläinen: inte prästviga kvinnor men nog acceptera att de får tjänster i hans stift? Det såg jag redan på Rimpiläinens tid som ett underligt förfarande, men i Borgå stift skulle det förvärras av språkliga aspekter, för Borgå är ju det enda svenskspråkiga stiftet i Finland.

2) Statistik är alltid intressant. Man kan vända den lite hur man vill. 2% av alla församlingar låter lite (om siffran stämmer, är en annan sak). Men 50% av befolkningen låter betydligt mer. Och det är så många kvinnorna är. Det kanske säger något om proportionerna. Inser Perret detta?

[Edit: Jag ställde honom dessa två frågor i en kommentar till hans blogg. Han svarade följande:

"På fråga 1 är svaret ja, i stort sett.
Vad den andra punkten beträffar konstaterar jag att 2% är Paula Närhis analys av läget, alltså en som offentligt deklarerat sin positiva syn på den "nya ordningen".

50% är också missvisande, för alla kvinnor är inte förespråkare av kvinnliga präster. Och säkert finns det församlingar där situationen inte är optimal. Men i helheten är de verkliga "problemförsamlingarna" under 2%, vilket visar att man KAN - om man vill - respektera varann."

Vad förespråkarprocenten nu hade med saken att göra...]

Konfirmander har det inte alltid så lätt när de skall lära sig t.ex. trosbekännelsen utantill. En av mina konfirmander i Matteus församling påstod att han ”tror på Jesus Kristus, Guds ende Son, vår Herre, vilken är avlad av Pontius Pilatus”, och som dessutom skall ”komma för att döma dödande och leva”!

En annan konfirmand, från Borgå den här gången, ansåg i slutprovet att treenigheten består av Jesus, Johannes döparen och Pontius Pilatus. Jag konstaterade att det ju var skönt att jag själv inte hade hållit just den lektionen …

Gestern habe ich, zusammen mit meine Sohn Joakim, ein Nistkasten gebaut. Dass habe ich nicht in 25 Jahren getan, seit ich in die Schule war.

Joakim hat schon viele Wochen davon gefragt. “Pappa, wann sollen wir Bretter kaufen und ein Nistkasten bauen?” Das Brett (!) haben wir vorgestern gekauft, und gestern war das große Werke fertig!

Als Joakim er sah, wollte er dass ich daran schreibe “fågelholk” (Nistkasten). Ich glaube auch dass es nötig war…

Jag har skickat ut förfrågningar till en mängd olika personer för att höra om de vore intresserade att stöda Helene i biskopsvalet. De flesta svaren var sakliga, oberende om de var jakande eller nekande. Många lät helt bli att svara.

Så fanns det också en kategori mindre sakliga svar. Exempelvis följande, som jag fick 7.4.06.

”Bästa Karl,

Tack för Ditt meil genom vilket jag kunde identifiera Dig. Tyvärr kan jag inte stöda Helene Liljeström. Orsaken är sådan att Du kunde också fundera på den. Den har absolut ingenting att göra med kvinnliga präster utan har en mycket djupare orsak. Själv jobbar jag i ett yrke som håller nästan helt att övertas av kvinnor. Av fem kirurger på min enhet är jag nuförtiden den enda. I medicinska fakulteten är den absoluta majoriteten kvinnor. Det gäller troligen också andra fakulteter, möjligen också den teologiska (bråket om kvinnliga präster kommer troligen att få en naturlig lösning på detta sätt). Om hos oss en kvinnlig och manlig läkare söker en tjänst med i stor sett samma meriter, måste man välja kvinnan, ty hon klagar annars på könsdiskriminering och vinner besväret. Juridiska fakulteten varifrån dom mest inflytelserika människorna kommer är överfolkad av kvinnor. Domstolarna kommer att överfolkas av kvinnliga domare, gissa om män får rättvisa i till exempel vårdnads- eller våldtäktstvister. Ministerierna får allt mera kvinnliga högre tjänstemän, som naturligtvis hårt håller på kvinnor.

Pojkarna klarar sig så pass dåligt i vårt skolsystem och invalssystem till universiteten att Väestöliitto-Befolkningsförbundet torde ha en arbetsgrupp med arbetsnamnet "rädda den finska mannen".

Summa summarum, om Du är man, tänk över allt detta. Naturligtvis förstår jag att Du försöker plocka poäng i offentligheten med att stöda en kvinna och Du kommer troligen att bli en pressens och radions gunstling. Jag behöver inte mera dessa poäng, så jag har fortfarande mod att hålla på mitt eget kön!

Hälsningar
[underskrift]”

Samma dag besvarade jag det som följer. Jag är lite stolt över att jag lyckades hålla tillbaka min irritation över de minst sagt svinaktiga insinuationerna i slutet. Medvetet förolämpande, skulle jag rent av vilja påstå.

”Hej!

Tack för svaret, även om det inte var det som jag hoppades på.

Jag är inte intresserad av personers kön, så länge ingen blir åsidosatt bara av den orsaken. Männens problem är reella, liksom kvinnornas, och vi bör anstränga oss för att lösa dem. Det har dock inte med biskopsvalet att skaffa, utan här söker åtminstone jag den bästa kandidaten. Denna gång råkar det vara en kvinna.

Poängplockning är irrelevant i sammanhanget. Om en handling ger pluspoäng i någons bok, ger den minuspoäng i någon annans. Det jämnar nog ut sig.

Må bästa person bli biskop!

Ha en välsignad påsk och en skön vår!

Kalle af”

Henrik Othman skriver i dagens Jakobstads Tidning en mycket intressant ledare med rubriken Kyrkan och lagarna (http://www.jakobstadstidning.fi/top.php?link=04). Han refererar förvaltningsdomstolens beslut och konstaterar kopplingen till biskopsvalet.

Så refererar han radions Aktuellt-sändning från i torsdags, där kyrkoherdarna Peter Kankkonen (Karleby) och Monica Heikel-Nyberg (Vanda) kom till tals. Othman konstaterar:

“Heikel-Nyberg och Kankkonen närmar sig problemet med liknande argument, men från varsitt håll och landar i motsatta positioner.
Båda talar för friheten till en åsikt och att leva efter den. Toleransen borde ge utrymme för alternativa synsätt. Problemet är bara att de Kankkonenska och Heikel-Nybergska åsiktsfriheterna inte är symmetriska. Monica Heikel-Nybergs predikstol står öppen för Kankkonen om han vill beträda den medan han inte vill öppna sin för henne.
Kankkonen hänvisar till grundlagens 11. paragraf om religions- och samvetsfrihet som tillkommer alla.
Enligt Kankkonen åsidosätter domstolsbeslutet grundlagen. Åsidosättandet av representanterna för den traditionella ämbetssynen skulle då utgöra åsiktsdiskriminering.
Verkligheten ter sig motsatt. Det är de som åberopar den traditionella ämbetssynen som stänger kyrkdörrar. Den ena åsiktsfriheten utesluter den andra. Assymmetrin är uppenbar.
Förvaltningsdomstolens utslag måste bli riktgivande också vid valet av biskop.”

Ledaren avslutas med en intressant fråga.

“Kan man alltså i dagens samhälle skapa lakuner där lagen inte gäller, med hänvisning till att något utgör en lärofråga?
Frågan om kvinnliga präster har givetvis teologiska dimensioner. Men genom det en gång tagna beslutet handlar det också om juridik och som samhällsinstans kan kyrkan inte stå utanför de lagar som stiftas.
Den evangelisk-lutherska kyrkan är inte det enda kyrkliga samfundet. Om vi som Kankkonen är beredda att bevilja kyrkan undantag från den världsliga lagens räckvidd måste samma rimligtvis gälla alla samfund. Ska alltså till exempel islamisk lag, förankrad i koranen, gå före finländsk när dessa står i konflikt med varandra?”