Deus semper maior!

Näytetään bloggaukset marraskuulta 2007.

"Nja" till norska homopräster

Jag noterade häromdagen att kyrkomötet i Den Norske Kirke denna vecka skulle ta upp frågan om vigning av homosexuella till kyrkliga tjänster. Nu har beslut då fattats.

Kyrkomötet röstade på fredagen med siffrorna 50-34 för att det ska finnas två parallella riktlinjer för huruvida homosexuella ska få anställas och prästvigas. Den gamla praxisen behålls, vilket gör att biskopar och andra ansvariga har rätt att säga nej. Men en ny parallell praxis införs, så att homovänliga instanser inte behöver känna att de bryter mot några regler om de tar in homosexuella. Konservativa krafter inom kyrkan är besvikna, medan de progressiva är nöjda. Och hbt-rörelsen Landsforeningen for lesbisk og homofil frigjøring (LLH) är naturligtvis "storfornøyd".

För egen del måste jag säga att jag är lite delad. Detta är helt klart ett steg framåt. Eftersom kyrkan samtidigt ställde sig negativ till tanken på könsneutralt äktenskap, är det dock ingen odelad seger.

Och också med tanke på själva beslutet finns det ett och annat att säga. Vadå "to syn i kyrkja"? Antingen accepterar man en viss folkgrupp och ger den vissa rättigheter, eller så gör man det inte. Att vela på det här sättet är på något sätt en typisk kompromiss, där ingen är riktigt nöjd - och sådana behövs förstås - men i detta fall kommer problemen nog att hopa sig.

Tänk nu om bögen X blir prästvigd av biskop A, men sedan vill flytta till den homofobe biskop B:s stift - kan X då göra det, eller säger biskop B nej? Betyder detta då att X:s prästvigning inte gäller i hela kyrkan, att den är mindre värd än en heteroprästvigning? M.a.o.: inför norrmännen nu ett system med präster av två olika kvalitet, en som är präst överallt och en som inte är det? Det är nog någonting lurt i en sådan här situation, det har jag sagt redan tidigare.

Men som sagt: Detta är ett steg i rätt riktning. Fler steg behövs dock.

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/nja-till-norska-homoprster.html


Hyvingefallet i rätten

På vårvintern blev en kvinnlig präst ombedd att avlägsna sig från en kyrka i Hyvinge där hon skulle förrätta gudstjänst tillsammans med kvinnoprästmotståndare. Fallet polisanmäldes, vilket jag bloggade om bl.a. här: http://tinyurl.com/ysokxg.

Idag rapporterade TV-nytt (5'08"-7'38") att rättsprocessen har inletts mot tre personer, som hotas av bötesstraff. Det är första gången detta sker.

En person som dricker kaffe i tingshuset (7'06"-7'11") blev en överraskning för mig, men borde förstås inte förvåna. Jag fick dock en oväntat stark känsla av olust av detta, så jag bloggar inte mer i dag.

http://arenan.yle.fi/toista?id=915490


Bessarion 7

En broder som hade syndat blev utkörd ur kyrkan av presbytern. Abba Bessarion reste sig och gick ut tillsammans med honom och sade: "Också jag är en syndare."

- ur Ökenfädernas tänkespråk


Franciskus-Sällskapets hemsida

Jag är medlem i Franciskus-Sällskapet i Finland sedan flera år tillbaka. En tid satt jag rent av i styrelsen, men det är rätt länge sedan. Nu är jag tyvärr inte så värst aktiv, men jag har bibehållit mitt medlemskap likafullt.

Idag kom medlemstidningen Syskonbrevet på posten. Där fick jag reda på att föreningen har öppnat en hemsida på den logiska adressen www.franciskus.fi. Besök den gärna för mer information. Det gäller bara att hålla reda på namnets stavning - först c, sedan s och så k.


Veckans anekdot: Bara en frass ...

Min morfar stupade i kriget och efterlämnade tre döttrar i ålder mellan sex månader och sex år. Mamma var den mellersta. Hon brukar berätta att hon växte upp i en familj med bara kvinnfolk: Mommo, hushållerskan Tyyne-täti (som senare blev min gudmor) och de tre flickorna. Den enda manspersonen i familjen var katten.

Och den var kastrerad.


Artikel om "klassresa"

I Kyrkpressen denna vecka (46/07) ingick på s. 14 en intressant artikel om antropologen och författaren Katriina Järvinens "resa" från arbetarklassuppväxten i Tammerfors' pingstkretsar till akademisk medelklass. Artikeln med rubriken Klassfrågor fortfarande relevanta finns också på nätet - men bara i utdrag.

Jag har inga speciella kommentarer till artikeln, jag tyckte bara att den var intressant. En liten reflektion som fastnade är den om kulturskillnaderna:

* I Finland är det traditionellt så att utbildning rankas högt. Då man i Sverige frågan "vad sysslar du med?" och i USA vill veta hur mycket folk förtjänar, frågar man i Finland efter vilken utbildning folk har. *

Med min akademiska medelklassbakgrund var det här något som jag kände igen mig i. Men läs artikeln; det var väl det jag ville säga...

http://www.kyrkpressen.fi/paperarchive/KP0746.pdf


Seminarieinledningar - etik del 1c

Jag skrev nyligen ett inlägg där jag refererade etiska seminarieinledningar, men inte fick med khde Jouko Heikkinens kommentar. Den finns nu på sin plats på Hbt-bibeln, och kan där läsas i sitt sammanhang, men här är mitt referat som sådant:

*

Heikkinen säger sig hålla med huvuddragen av Raunios framställning, men kommer med några detaljpreciseringar.
I sin avslutning säger han att det första budet bör vara grundläggande när man granskar äktenskapet och förhållandet mellan man och kvinna. Sanningsenlighetens (totuudellisuus) krav bör inom kyrkan gå före den moderna exegetikens modenycker. Den heliga Birgitta sade: "Herre, visa mig din väg och gör mig villig att gå den." Om vi lever ut katekesen, får vi en andlig frihet, där vi granskar världen med Guds ögon och som hans gåva.

http://hbt-bibeln.blogspot.com/2007/07/seminarieinledningar-etik-del-1.html

*

Fortfarande skall jag återkomma till Vainio med kommentatorer.



S:t Martin och kaplanerna

Shane Claiborne skriver om S:t Martin av Tours på God's Politics. Det inspirerade mig till detta inlägg.

Martin, som uppkallades efter den romerska krigsguden Mars (lat. martinus: den som tillhör Mars), kom från en soldatsläkt (därav väl namnet) men hade som så många andra vid den tiden blivit kristen. Han föddes c. 315 i nuvarande Ungern, men hans slutliga hemstad Tours ligger i nuvarande Frankrike, liksom staden Amiens, där vändpunkten i hans liv inträffade.

När Martin i tjänsten kom till Amiens, mötte han en vinterkväll 338 en naken tiggare (se bilden - tyvärr en rekonstruktion, för jag hittade inget autentiskt foto av händelsen). Martin blev djupt berörd, skar itu sin soldatmantel och gav tiggaren den ena hälften. Enligt en variant av berättelsen fick han sedan en uppenbarelse där Jesus själv visade sig för honom iklädd mantelhälften. Hur som helst passar detta ihop med Jesu ord om att "vad ni har gjort för en av dessa minsta, det har ni gjort för mig" (Matt 25:40).

Martin insåg småningom att han inte kunde fortsätta som soldat, och blev i stället munk år 360. Han gjorde omfattande missionsresor i Gallien och grundade klostret Marmoutier utanför Tours när han mot sin vilja år 371 hade blivit utnämnd till biskop i staden. S:t Martin dog 397.

*

För oss kaplaner är S:t Martin viktig på ett lite speciellt sätt. Hans mantel (lat. cappa) var naturligtvis en viktig relik. Därför förvarades den i en speciell liten helgedom (lat. cappella) och övervakades av präster som hade detta som specialuppgift och därför hade titeln cappellanus. Från den titeln härstammar min tjänstebeteckning "kaplan". Kaplansgården i Borgå, där jag numera bor, ligger vid Kapellansbrinken - och "kapellan" är en äldre form av samma ord.

Länkar här: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/11/st-martin-och-kaplanerna.html

*

För den oinvigda kan jag berätta, att det i varje församling inom Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland finns en kyrkoherde, som leder församlingens verksamhet. I stora och medelstora församlingar finns det dessutom andra präster, som kan vara antingen kaplaner (med ordinarie tjänst) eller församlingspastorer, med mer eller mindre tillfälligt förordnande av domkapitlet.
Se Frågespalten II: http://tinyurl.com/2mo4fm