One is not absolutely alone, one cannot live and die for oneself alone. My life and my death are not purely and simply my own business. I live by and for others, and my death involves others.
- Thomas Merton
as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2t87bo
Avslappnande och roligt med en video om djur som beter sig som djur - katten som skrämde iväg björnen, t.ex. - och så bulldoggen som åker skateboard bättre än jag...
Videon finns på kollegan Karin Långström Vinges blogg. Ha det så roligt!
Eli mukava ja hauska video tässä: http://tinyurl.com/2cuy9r
Käre Gud. Jag vet att man ska vända andra kinden till men vad gör jag om min syster slår mig på ögat. (Therese, 7 år)
Det Europa som jag bor i gör sig skyldigt till människorättsbrott och omänsklighet i laglighetens namn. Detta om man får tro en kolumn av Slavoj Zizek i Aftonbladet, som jag hittade genom ett inlägg på bloggen Motkulturfonden.
http://www.aftonbladet.se/kultur/article1008161.ab
http://motkulturfonden.wordpress.com/2007/10/15/zizek-om-fastning-europa/
*
[...] den 20 september, när sju tunisiska fiskare ställdes inför rätta på Sicilien för brottet att ha räddat 44 afrikanska migranter från en säker död ute till havs. Om de fälls för att ha "hjälpt och bistått illegala immigranter" kommer de att dömas till mellan ett och 15 års fängelse. Den 7 augusti släppte de ankaret vid ett rev ett par mil söder om ön Lampedusa nära Sicilien, och lade sig att sova. De väcktes av skrik och fick syn på en gummibåt fullpackad med utsvultna människor, inklusive kvinnor och barn; båten rullade i den hårda sjön och var på väg att börja sjunka. Kaptenen beslutade att de skulle hjälpa flyktingarna till närmaste hamn på Lampedusa, där sedan hela besättningen blev arresterad.
De som är positivt inställda till denna rättsliga åtgärd gör precis som förintelseförnekare gör när de ställs mot väggen för sina problematiska uttalanden: de påstår att kritikerna har lyft ut denna åtgärd ur sitt sammanhang – hur problematisk den än må vara i sig själv, bör den betraktas i sitt fulla sammanhang. Vad är då detta sammanhang? Uppenbarligen inget annat än rädslan för att Fästning Europa ska översvämmas av miljontals utsvultna flyktingar: det verkliga syftet med denna absurda rättegång är att avskräcka andra båtar från att göra samma sak. Betecknande nog vidtogs inga åtgärder mot andra fiskare som, i en liknande situation, rapporterades ha slagit migranter med påkar för att hålla dem på avstånd, och sedan lämnat dem att drunkna.
*
Jag har varit och är positivt inställd till EU som idé. Man blir irriterad över en del petimetertänkande, men tanken att förena vår krigshärjade och splittrade världsdel är mycket god.
Men inte till priset av andras liv - och vår egen mänsklighet!
I dagens nummer av Vasabladet (16.10.07) publiceras en interju med biskop Gustav Björkstrand. Den har rubriken Biskop beklagar smal debatt (http://tinyurl.com/2qpmqc). Ett utdrag:
"Biskop Gustav Björkstrand tillbakavisar anklagelserna om att Borgå stift är undfallande mot manliga präster som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Ännu har ingen samarbetsvägran prövats, säger Gustav Björkstrand. Han sörjer över att den kyrkliga debatten mest kretsar kring homosexualitet och kvinnoprästmotstånd. [...]
Biskopen beklagar att debatten om kyrkan utåt enbart verkar kretsa kring homosexualitet och kvinnopräster. Det viktiga budskapet kommer i skymundan.
-Jag sörjer att man skapar en bild av en kyrka som är uteslutande, medan kyrkans karaktär är att vara inneslutande, inbjudande. Jesus sade: Kom till mig."
Eventuellt kan jag ses som part i målet, eftersom mina utalanden om homosexualitet och homosexuella tycks ha provocerat andra till att upprätthålla en debatt. Ändå vill jag komma med en kommentar till biskopens uttalande.
Biskopen har rätt i mångt och mycket.
Det är sant att det i Borgå stift inte ännu har funnits någon juridisk process om kvinnoprästmotstånd. Är vi försiktigare än i andra stift att göra anmälningar till domkapitlet? Eventuellt. Motstånd finns det ju nog gott om. Kanske domkapitlet borde ta en ännu klarare ståndpunkt i frågan - men som sagt, biskopens uttalande är i sig korrekt.
Det är också sant, som han säger, att kyrkans karaktär är inneslutande och inbjudande. Tyvärr strider hennes handlingar mot denna karaktär, och det är det som jag har strävat efter att förändra.
Och visserligen kommer mycket av det goda budskap, som kyrkan (inklusive kvinnoprästmotståndarna!) har att komma med, i skymundan när debattens tyngdpunkt ligger på ett par sjuka punkter - men är det inte naturligt att det är så? "No news is good news" - när nyheter som intresserar folk kommer till ytan är det i allmänhet frågan om dåliga nyheter. Det kan vara frågan om konflikter mellan människor eller (som här) mellan principer, det kan (alltför ofta) vara frågan om sådana som inte lever som de lär, det kan vara andra nyheter som väcker bestörtning, sorg eller skadeglädje - för sådana intresserar folk (vilket dessutom gör att de säljer).
Grundproblemet ligger nog inte i nyhetsrapporteringen eller i debatten i sig, utan i att problemen är olösta. Därför överskuggar de allt det goda som vi gör och kan förmedla. åra mänskliga tillkortakommanden står alltså (åtminstone till en del) i vägen för vårt gudomliga mandat att förkunna evangelium.
Här bör vi bättra oss!
Peace is not merely a distant goal that we seek, but a means by which we arrive at that goal.
- Martin Luther King, Jr.
as quoted on the Child Health Site
http://tinyurl.com/2svl2t
Johan Lumme skriver i ett kommentarsvar på sin blogg (http://www.bloggen.fi/chydenius/):
"[...] Jag är inte livrädd för Kalle. Jag är bekymrad över förfallet i folkkyrkan när han får stå oemotsagd och inte blir avsatt. Nu hör jag till en annan kyrka och deltar inte i den interna debatten i FELK men jag har naturligtvis omsorg om Kristi kyrka i hela världen. [...]
"Jag tror att det nu är dags att ge upp all diskussion med Kalle. Han har blivit offentligt och privat tillrättavisad, han har fräckt och hånfullt visat att han ingenting ångrar, och nu skall han enligt Jesu anvisning betraktas som en hedning och publikan, en som står utanför all kristen gemenskap. Det är slut på diskussionen med honom nu och härmed."
Det passar mig fint; jag tror inte att en vidare diskussion är särskilt fruktbar. Tack ändå, Johan, för att du har strävat efter att avhålla dig från invektiv och personliga påhopp. Det är en uppfriskande omväxling mot vad vissa av dina åsiktsfränder har sysslat med.
*
Ett liten sakfel vill jag korrigera: Den kyrka jag tillhör och arbetar för heter på svenska "Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland". Johan använder förkortningen FELK (vilket jag har sett också andra göra), men den torde härstamma från beteckningen "Finlands evangelisk-lutherska kyrka", vilket är ett översättningslån från finskan, med finsk ordföljd.
These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).
*
Then Joshua led the Hebrews in the battle of Geritol*.
* Jericho
Den 14 oktober 1967 såg jag dagens ljus (fast egentligen först följande morgon, för jag föddes på kvällen, då det redan var mörkt). En snabb överslagsräkning ger därför vid handen att det är idag
*** jag fyller 40 år! ***
Hurra för mig!
I somras frågade en konfirmand varför man kallar Gud för "han". Jag svarade ungefär så här:
Gud har inget kön, så som vi människor har det. När Jesus vandrade här på jorden, var han ju människa och måste därför antingen vara man eller kvinna, men Gud, som är ande, har inget sådant tvång.
Det bästa vore att använda ett könsneutralt pronomen för att tala om Gud, såsom finskans "hän", men de neutrala pronomina som vi har i svenskan, "den" och "det", är också opersonliga, vilket gör att de inte heller beskriver Gud, som ju är personlig. Därför tvingar språket oss att välja antingen "han" eller "hon". De bilder som Bibeln använder för att beskriva Gud är till största delen manliga - kung, domare, far m.m. - men på några ställen talas det om Guds modershjärta och om Gud som en höna som vill samla sina kycklingar under vingarna.
Traditionellt har man använt maskulinum för att tala om Gud, men femininum är lika rätt - eller för den delen lika orätt.
Det bästa argumentet mot detta är att Gud måste vara en man, för annars skulle hon ju kallas Gudrun...