Deus semper maior!

Kära Gud, hur vet du vilka som har varit snälla och vilka som varit onda? Läser du det i tidningen? (Marie, 9 år)

The following message reached me through an e-mail on a mailing list I belong to:

"Capital Punishment is an inhuman retribution and contributes to the vain circle of violence and retaliation within society. So far, no country in the world has shown signs of decrease in crime by enforcing capital punishment, especially when totalitarian regimes use execution as a legitimate means to oppress, diminish and murder their opponents and opposition groups. On the other hand, psychological side-effects of executions, in short and long terms, are damaging to the victims’ survivors as well as to the executers of the punishments. Add to this the fact that execution reduces society’s sensitivity against violence and violent behavior. For the foundations of a civil society, for democracy and establishment of human rights, to respect the rights and the safety of alternative and freethinkers and to promote a non-violence culture, the omission of capital punishment is the first and foremost step.

"We, the undersigned of this statement, may have different political, social and cultural believes and objectives, but we all have come to agree on one point, and that is, the importance of abolishment of capital punishment for the sake of Iranian society.

"We urge everyone to get involved actively in a wide spread war against capital punishment in Iran and help achieve this national goal through joined efforts of all Iranians."

If you agree with this statement, you can sign the petition by going to stopexecution.net. I have already done so.

Of course, Iran is only one of the places in the world where capital punishment is used. But let's tackle them one at a time. Next, it's someone else's turn.

Humility is attentive patience.

- Simone Weil

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/378lvr

Idag kom det mera Jobspost angående predikstolsutbytet här i Borgå, som jag har bloggat om bl.a. 24.4.07 och 7.10.07. Jag fick nämligen veta att missionskyrkans styrelse (eller vad organet nu kallas) har uttryckt åsikten att jag är olämplig som predikant i deras församling. Därmed har de alltså ställt sig på samma linje som pingstförsamlingens styrelse.

Ekumeniskt samarbete baserar sig på att vi som kristna inser att Kristus, som förenar oss, är viktigare än de teologiska åsiktsskillnader som skiljer oss åt. Vi behöver alltså inte ha åsiktsgemenskap för att ha trosgemenskap.

Det som nu har hänt är att styrelserna i de båda friförsamlingarna har vänt på steken och vill att jag skall ändra åsikt, eller åtminstone låta bli att uttrycka min åsikt, i en del frågor innan jag blir rumsren att representera domkyrkoförsamlingen i deras sammanhang. Detta är verkligen mycket beklagligt.

Domkyrkoförsamlingen väljer naturligtvis sin representant själv, precis som de andra församlingarna gör. Under de senaste fem åren är det jag som har varit den representanten. Om mina möjligheter att verka ekumeniskt blir kringskurna, är det inte mig det riktas mot, utan domkyrkoförsamlingen.

Vi kanske måste se över vilka samarbetsformer som är fruktbara i fortsättningen, och satsa på att samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Tack Gud för metodisterna!

Mitt hjärta gråter blod ...

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

*

Moses died before he ever reached Canada*.

* Canaan

Jag har tidigare bloggat en del om det predikstolsutbyte som vi har mellan församlingarna i Borgå. Inläggen Biskopsmötet om ekumenisk predikogemenskap (28.1.07; http://tinyurl.com/you4pd) och Predikstolsutbyte med förhinder (24.4.07; http://tinyurl.com/2dbnjt) är exempel på detta.

Nu i dessa veckor har utbyte skett mellan Borgå svenska metodistförsamling och Borgå svenska domkyrkoförsamling. Förra söndagen (30.9.07) predikade pastor Mayvor Wärn-Rancken i Kullo bykyrka, och idag gjorde jag det samma i metodistkyrkan.

Det var en trevlig och varm gudstjänstgemenskap som jag fick träda in i. En fungerande söndagsskola, personliga vittnesbörd, lekmän som "organister" (idag en superb Erkki Andelin på piano), en öppen nattvardsgemenskap, där jag assisterade pastor Mayvor, och ett intressant bordssällskap vid kyrkkaffet - allt detta gjorde att jag än en gång kände mig mycket välkommen. Tack ska ni ha!

http://www.metodistkyrkan.fi/borga/
http://www.borgaforsamlingar.fi/

... man can live at most but a few weeks; without it, all other components of social justice are meaningless.

- Norman Borlaug

as quoted on the Hunger Site
http://www.thehungersite.com/

***

Tämä on muuten 900. blogikirjoitukseni täällä Ranneliikkellä! Party party! (Tai sitten ei...) :-)

En lite lustig men mycket intressant nyhet stötte jag på på Beliefnet: "Italian Bishops Buy Soccer Team to Help 'Moralize' Sport". Tydligen har den katolska biskopskonferensen i Italien köpt 80 % av FC Ancona, som spelar i den italienska division tre. Italiensk fotboll har dragits med problem med våld och korruption, och biskoparna hoppas att FC Anconas exempel kunde hjälpa till att städa upp lite. Dessutom kommer en del av intäkterna att gå till välgörande ändamål, vilket förstås inte heller är så illa.

Ärligt talat vet jag inte riktigt vad jag skall tro om det här, men som experiment är det säkert värt ett försök.

http://tinyurl.com/3e3tgw

Det blev visst rätt många inlägg igår. Var lugna, idag blir det färre! Här kommer ändå en liten historia att börja dagen med...

*

Det berättas att det under mellankrigstiden här i Borgå fanns en präst med prostatabesvär. Han klarade inte av att hålla sig en hel gudstjänst, utan måste ut och pissa emellanåt. Detta störde kanske honom själv mer än någon annan.

En gång beslöt han sig dock för att nu skulle han klara det. I stället för att gå ut före predikan, som han brukade, klättrade han upp i predikstolen. När han hade hunnit en bit in i sin predikan, började det trycka på, men han bet ihop tänderna och predikade en ännu längre predikan bara för att visa den där prostatan vem som bestämde. Och det märkte han sedan - när predikan var slut hann han inte ens ut, utan fick ställa sig bakom en av pelarna i domkyrkan för att lätta på trycket.

En del damer som satt i kyrkbänken blev uppbragta över detta och anmälde honom till domkapitlet. Där satt sedan biskop Max von Bonsdorff (förtäljer historien) och hans assessorer och funderade länge och väl på vad de skulle göra med den gamla prosten med den gamla prostatan. Efter en lång och fruktlös diskussion löste biskopen frågan genom att säga: "Om han är så fräck att han pissar i domkyrkan, så skiter han nog i domkapitlet också."

Prosten frikändes.

[Those] courageous in disposition and strong in will, live with the weak and share their lives in their desire to save them. And, to be sure, they are censured by people on the outside and mocked by those who see them spending their lives with people less disciplined. [Their behavior] is like the Lord’s for the Lord ate with tax collectors and sinners. Their attitude is characterized by brotherly love rather than self-love for they regard those who sin as houses on fire; giving no thought to their own interests, they apply their efforts to save what belongs to others....

Good people have placed their own possessions second to the salvation of others. This is the sign of genuine love. These people are the custodians of pure love.

- Life of Syncletica

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/ywop3c