I dagens nummer av Vasabladet (16.10.07) publiceras en interju med biskop Gustav Björkstrand. Den har rubriken Biskop beklagar smal debatt (http://tinyurl.com/2qpmqc). Ett utdrag:
"Biskop Gustav Björkstrand tillbakavisar anklagelserna om att Borgå stift är undfallande mot manliga präster som vägrar samarbeta med kvinnliga kolleger. Ännu har ingen samarbetsvägran prövats, säger Gustav Björkstrand. Han sörjer över att den kyrkliga debatten mest kretsar kring homosexualitet och kvinnoprästmotstånd. [...]
Biskopen beklagar att debatten om kyrkan utåt enbart verkar kretsa kring homosexualitet och kvinnopräster. Det viktiga budskapet kommer i skymundan.
-Jag sörjer att man skapar en bild av en kyrka som är uteslutande, medan kyrkans karaktär är att vara inneslutande, inbjudande. Jesus sade: Kom till mig."
Eventuellt kan jag ses som part i målet, eftersom mina utalanden om homosexualitet och homosexuella tycks ha provocerat andra till att upprätthålla en debatt. Ändå vill jag komma med en kommentar till biskopens uttalande.
Biskopen har rätt i mångt och mycket.
Det är sant att det i Borgå stift inte ännu har funnits någon juridisk process om kvinnoprästmotstånd. Är vi försiktigare än i andra stift att göra anmälningar till domkapitlet? Eventuellt. Motstånd finns det ju nog gott om. Kanske domkapitlet borde ta en ännu klarare ståndpunkt i frågan - men som sagt, biskopens uttalande är i sig korrekt.
Det är också sant, som han säger, att kyrkans karaktär är inneslutande och inbjudande. Tyvärr strider hennes handlingar mot denna karaktär, och det är det som jag har strävat efter att förändra.
Och visserligen kommer mycket av det goda budskap, som kyrkan (inklusive kvinnoprästmotståndarna!) har att komma med, i skymundan när debattens tyngdpunkt ligger på ett par sjuka punkter - men är det inte naturligt att det är så? "No news is good news" - när nyheter som intresserar folk kommer till ytan är det i allmänhet frågan om dåliga nyheter. Det kan vara frågan om konflikter mellan människor eller (som här) mellan principer, det kan (alltför ofta) vara frågan om sådana som inte lever som de lär, det kan vara andra nyheter som väcker bestörtning, sorg eller skadeglädje - för sådana intresserar folk (vilket dessutom gör att de säljer).
Grundproblemet ligger nog inte i nyhetsrapporteringen eller i debatten i sig, utan i att problemen är olösta. Därför överskuggar de allt det goda som vi gör och kan förmedla. åra mänskliga tillkortakommanden står alltså (åtminstone till en del) i vägen för vårt gudomliga mandat att förkunna evangelium.
Här bör vi bättra oss!
