I somras frågade en konfirmand varför man kallar Gud för "han". Jag svarade ungefär så här:
Gud har inget kön, så som vi människor har det. När Jesus vandrade här på jorden, var han ju människa och måste därför antingen vara man eller kvinna, men Gud, som är ande, har inget sådant tvång.
Det bästa vore att använda ett könsneutralt pronomen för att tala om Gud, såsom finskans "hän", men de neutrala pronomina som vi har i svenskan, "den" och "det", är också opersonliga, vilket gör att de inte heller beskriver Gud, som ju är personlig. Därför tvingar språket oss att välja antingen "han" eller "hon". De bilder som Bibeln använder för att beskriva Gud är till största delen manliga - kung, domare, far m.m. - men på några ställen talas det om Guds modershjärta och om Gud som en höna som vill samla sina kycklingar under vingarna.
Traditionellt har man använt maskulinum för att tala om Gud, men femininum är lika rätt - eller för den delen lika orätt.
Det bästa argumentet mot detta är att Gud måste vara en man, för annars skulle hon ju kallas Gudrun...
