Deus semper maior!

There may be times when we are powerless to prevent injustice, but there must never be a time when we fail to protest.

- Elie Wiesel

Ecumenical News International (ENI) reported on May 1st:

* The United Methodist Church, meeting for its once-every-four-years church-wide gathering has approved an agreement with the Evangelical Lutheran Church in America for full communion between the two U.S.-based denominations. At the same meeting in Fort Worth, Texas, the 12-million-member United Methodist General Conference, its main governing body meeting from 23 April to 2 May, turned down efforts to change denominational rules on homosexuality. *

This is good news, in that the two churches are coming together. The same process is underway here in Finland, too, and I welcome that.

This is bad news, as far as gay Christians are concerned. They still won't have full and equal rights within the Methodist church - or in the Lutheran church for that matter - which I think is sad. But given time, perhaps...

Links: http://tinyurl.com/46jpgu

En liten kille sitter jämte en stor man i baren och säger, "Hej, vill du höra en bra Jeppishistoria?"
Den stora killen flinade och sa:
"Jag råkar vara från Jakobstad. Och ser du de där två stora killarna längst bort i baren? De är från Jakobstad. Barens ägare är också Jakobstadsbo. Är du säker på att du vill berätta historien?"
"Nej", sa den lille killen och tittade sig omkring.
"Vad är det nu då? Är du rädd för oss?", frågade den store.
Den lille killen såg den store rakt i ögonen och sade: "Nej, jag orkar bara inte förklara vitsen fyra gånger."

Tack till L&M!
http://tinyurl.com/4otbez

Det kom en fråga på Facebook:

Hej!
Har med intresse följt med diskussionerna inom kyrkan i vilka också du vid tillfälle varit med.
Hur ser du på den nuvarande debatten om kvinnomotståndare? Är kyrkan i kris?
Små frågor ; )=

Jag svarade:

Kyrkan är alltid i kris. Krisen är ett livsvillkor för kyrkan. På ett sätt. :-)
Men kvinnomotståndarprästerna och -lekmännen är mer högljudda än farliga i det stora. På det individuella planet kan de göra skada, men det utrymme som de tar sig och får i spalterna är helt utan proportion till deras antal. Krisen som du frågar om är en konflikt som intresserar dem som ska sälja nyheter, men som är rätt perifer för oss som jobbar och verkar inom kyrkan.
Klart är förstås att den påverkar den bild folk har av kyrkan, och att denna påverkan är negativ, vilket naturligtvis är beklagligt.

Texterna för Tredje söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Sak 1:3-6
Tala till folket: Så säger Herren Sebaot: Vänd om till mig - så lyder hans ord - då skall jag vända om till er, säger Herren Sebaot. Gör inte som era fäder. De hörde de tidigare profeterna förkunna: "Så säger Herren Sebaot: Vänd om från era onda vägar och onda gärningar." Men de lyssnade inte och brydde sig inte om mig, säger Herren. Var är nu era fäder? Och profeterna, levde de i evighet? Mina ord och mina beslut, som jag befallde mina tjänare profeterna att förkunna, de drabbade ju era fäder. Då vände de om och sade: "Herren Sebaot hade beslutat att handla så med oss som vårt liv och våra gärningar förtjänade, och det har han också gjort."

Andra läsningen: 1 Kor 1:26-31
Bröder, tänk på när ni blev kallade: inte många var visa i världslig mening, inte många var mäktiga, inte många förnäma. Men det som är dåraktigt för världen utvalde Gud för att låta de visa stå där med skam, och det som är svagt i världen utvalde Gud för att låta det starka stå där med skam, och det som världen ser ner på, det som ringaktas, ja, som inte finns till, just det utvalde Gud för att göra slut på det som finns till, så att ingen människa skulle kunna vara stolt inför Gud. Genom honom finns ni i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet och vår frihet. Som det står skrivet: Den stolte skall ha sin stolthet i Herren.

Evangelium: Luk 19:1-10
[Jesus] kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: "Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem."
Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje. Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus - han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."

Man berättade om Amma Sara att hon under tretton år var svårt anfäktad av otuktens demon. Hon bad aldrig att striden skulle sluta utan sade i stället: "Gud, ge mig kraft!"

- ur Ökenfädernas tänkespråk

Ibland gäller det att hålla tungan rätt i mun, så att det inte kommer felsägningar vid helt olämpliga tillfällen. Jag har bland dessa anekdoter berättat flera exempel på detta; Ytterst på den tredje, När tanken slinter och Nyskapande nattvardsteologi är bara några av dem (länkar här: http://tinyurl.com/58q47z).

För en tid sedan var jag med om en nära-ögat-situation. Dop och jordfästningar har det gemensamma draget att "huvudpersonens" förnamn nämns innan prästen skovlar vatten respektive mull på - och därför höll det på att gå i kors!

Jag förrättade en jordfästning, fattade skoveln, sade "Per-Olof" (kan vi säga att det var), och tänkte fortsätta med "jag döper dig i Faderns ..."! Som tur var hann jag inte säga något, men jag måste nog titta i handboken innan jag kunde fortsätta med "av jord har du kommit ..."

Jag tror inte att någon märkte något. Själv fick jag däremot hjärtat i halsgropen!

Det är idag två år sedan domkyrkobranden. Borgåborna väntar på att domkyrkan blir färdig och invigd på Första söndagen i advent i höst.

Vad skulle hända om Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland skulle försvinna ur samhället, så som domkyrkan gjorde för två år sedan? Skulle finländarna sörja? Skulle de upptäcka att de behövde kyrkan? Skulle det vara egalt?

The only fool bigger than the person who knows it all is the person who argues with him.

- Stanislaw Jerszy Lec

Det är intressant att blogga. Det har jag nu hållit på med i över två år på några olika bloggar med olika inriktning. Under den tiden har jag publicerat över 1500 olika inlägg med olika teman, där den sammanhållande länken ändå har varit en anknytning till kyrkan på sätt eller annat.

Samtidigt är det tungt att blogga. Som bloggare utlämnar jag mig själv och mina tankar till andras granskning. Jag har medvetet gått in för att inte skriva (just alls) om familjen - som någon uttryckte det är jag "personlig men inte privat" i mitt bloggande. Men också det personliga gör att jag kan råka i kläm om det är någon som ser illvilligt på det jag skriver. Av den orsaken hoppade jag av Kyrkpressens bloggportal, eftersom det som skedde och sker där emellanåt är direkt avskyvärt. Jag vill hävda att debattklimatet inom kyrkan inte är så dåligt som de exempel man kan se där. Ett annat exempel på illviljan är den anmälan till domkapitlet som jag råkade ut för i fjol.

Det verkar också som om det finns folk som tror att jag inte har annat att syssla med än att blogga. Om jag inte inom ett dygn kommer med en djup analys av något spörsmål som har kommit upp i t.ex. en kommentar, blir jag anklagad för undfylende och svarslöshet, och min "tystnad" tas som indikation på detta. Nackdelen med detta medium är just den snabbhet som också är dess fördel. Andra medier, särskilt tidningarna, har mer tid på sig, eftersom de utkommer bara en gång om dagen eller rent av en gång i veckan. Bloggare som vill skriva med eftertanke tolereras däremot tydligen inte.

En annan sak som en del blir upprörda över är det som kallas "censur". Detta innebär att jag som har ansvar för denna blogg emellanåt refuserar osakliga kommentarer och aldrig släpper igenom anonyma sådana. Är det inte intressant att jag förväntas tolerera precis vad som helst som någon får för sig att skriva? Denna blogg är offentlig, visst, men det är jag som skriver och redigerar den. Om någon är missnöjd är det bara att grunda en egen blogg - och jag kan t.o.m. komma med tekniska råd, om jag artigt tillfrågas - men denna blogg är min!

Jag bloggar i egen takt över de temata som jag väljer att blogga över och som intresserar mig. Om det stör någon, har var och en frihet att låta bli att läsa mina skriverier. Tydligen finns det ändå sådana som finner bloggen intressant, eftersom jag har mellan 100 och 150 olika läsare per dag - ingen enorm siffra, kanske, men ändå uppmuntrande. Tack ska ni ha!

Det är intressant men tungt att blogga. Ibland överväger jag att sluta, för energin är ändlig. Kanske jag ska fråga er läsare om er åsikt? Jag satte in en enkät om saken på http://karlafhallstrom.blogspot.com/ ... men det är jag som tolkar svaren...