Deus semper maior!

Texterna för Fjärde söndagen efter pingst enligt andra årgången

Första läsningen: Hos 12:5-6
Herren, härskarornas Gud,
Herren är hans namn.
Men du skall vända tillbaka
med din Guds hjälp.
Håll fast vid kärlek och rätt
och hoppas alltid på din Gud.

Andra läsningen: Rom 4:1-8
Vad innebär nu detta om vi tänker på Abraham, vårt folks stamfar? Hur gick det för honom? Om han blev rättfärdig genom gärningar har han något att vara stolt över. Men inte inför Gud. Ty vad säger skriften? Abraham trodde på Gud och därför räknades han som rättfärdig. Den som har gärningar att peka på får sin lön inte som en nåd utan som en rättighet. Den däremot som står utan gärningar men tror på honom som gör syndaren rättfärdig, han får sin tro räknad som rättfärdighet. Så prisar också David den människa salig som Gud räknar som rättfärdig oberoende av hennes gärningar: Saliga de vilkas överträdelser är förlåtna och vilkas synder är utplånade. Salig den som Herren inte tillräknar synd.

Evangelium: Luk 15:11-32
[Jesus] sade: "En man hade två söner. Den yngste sade till fadern: 'Far, ge mig den del av förmögenheten som skall bli min.' Då skiftade fadern sin egendom mellan dem. Några dagar senare hade den yngste sonen sålt allt han ägde och gav sig i väg till ett främmande land, och där slösade han bort sin förmögenhet på ett liv i utsvävningar. När han hade gjort av med allt blev det svår hungersnöd i landet, och han började lida nöd. Han gick och tog tjänst hos en välbärgad man i det landet, och denne skickade ut honom på sina ägor för att vakta svin. Han hade gärna velat äta sig mätt på fröskidorna som svinen åt, men ingen lät honom få något. Då kom han till besinning och tänkte: 'Hur många daglönare hos min far har inte mat i överflöd, och här svälter jag ihjäl. Jag ger mig av hem till min far och säger till honom: Far, jag har syndat mot himlen och mot dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få gå som en av dina daglönare.' Och han gav sig av hem till sin far. Redan på långt håll fick fadern syn på honom. Han fylldes av medlidande och sprang emot honom och omfamnade och kysste honom. Sonen sade: 'Far, jag har syndat mot himlen och mot dig, jag är inte längre värd att kallas din son.' Men fadern sade till sina tjänare: 'Skynda er att ta fram min finaste dräkt och klä honom i den, och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter. Och hämta gödkalven och slakta den, så skall vi äta och hålla fest. Min son var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.' Och festen började.
Men den äldste sonen var ute på fälten. När han på vägen hem närmade sig huset hörde han musik och dans. Han kallade på en av tjänarna och frågade vad som stod på. Tjänaren svarade: 'Din bror har kommit hem, och din far har låtit slakta gödkalven därför att han har fått tillbaka honom välbehållen.' Då blev han arg och ville inte gå in. Fadern kom ut och försökte tala honom till rätta, men han svarade: 'Här har jag tjänat dig i alla dessa år och aldrig överträtt något av dina bud, och mig har du aldrig gett ens en killing att festa på med mina vänner. Men när han kommer hem, din son som har levt upp din egendom tillsammans med horor, då slaktar du gödkalven.' Fadern sade till honom: 'Mitt barn, du är alltid hos mig, och allt mitt är ditt. Men nu måste vi hålla fest och vara glada, för din bror var död och lever igen, han var förlorad och är återfunnen.'"

Bland den brottslighet som plågar världen finns mycken som är farlig, brutal och vidrig - krigsförbrytelser, massmord, våldtäkter, människohandel och grova miljöbrott, för att bara nämna en (beklagligt) liten del. Annan är mindre allvarlig, men bör inte desto mindre fördömas. Särskilt de drabbade kan säkert hålla sig för skratt om någon kluddar på deras hus, repar deras bil eller pissar i deras trappuppgång.

En mellanform, om man kan säga så, är den våg av kopparstölder som går genom Sverige för tillfället, och som bl.a. Dagen har skrivit om (t.ex. 3.6.08).

* Att en koppartjuv bemödar sig med att plundra en familjegrav i Borås går faktiskt att koppla till den ekonomiska utvecklingen i Indien och Kina. Under många år låg kopparpriset relativt stilla, men i takt med den ekonomiska boomen har det de senaste åren stigit med hundratals procent. Plötsligt går det att göra sig en liten förtjänst även på mindre kopparföremål.
Och detta är något som inte minst landets kyrkogårdar fått känna av. Främst är det koppar från byggnader och murar som försvinner, men stölder sker alltså även från gravar. [...]
Inledningsvis ersattes den stulna metallen med ny koppar, men de kyrkogårdar som Dagen har talat med har slutat med det. Den försvinner helt enkelt bara igen.
Inte heller är det möjligt att övervaka kyrkogårdarna i sådan utsträckning att tjuvarna avskräcks.
Lösningen för kyrkogårdarna har blivit att ersätta kopparen med målad stålplåt, något som åtmin­stone i dagsläget inte är attraktivt för tjuvarna. [...]
Polisinspektör Ingemar Larsson har tidigare arbetat med att kartlägga kopparstölder i Västsverige och han delar in tjuvarna i tre kategorier: missbrukare som behöver snabba pengar, personer från forna Jugoslavien som stjäl på återvinningsstationer och organiserade ligor, också med kopplingar till forna Jugoslavien, som stjäl större mängder från bland annat industrier.
Vandalisering av gravar och kyrkor utförs främst av den första kategorin tjuvar.
Man kan ju dock tycka att det borde vara svårt att avyttra till exempel ett kopparkors, men enligt Ingemar Larsson är det inte så svårt att hitta villiga köpare.
- Det går till skrothandlare, vanligtvis i Göteborgsområdet. Tjuven får ett lågt pris, vilket gör att det blir bra marginaler. Det hela är dess­utom ganska riskfritt, säger han.
Kopparföremålen mals ner av skrotföretaget, som sedan kan sälja metallen vidare till större företag som smälter ner den.
Var den stulna metallen till slut hamnar är polisen inte säker på, men i en rapport pekas Kina ut som en möjlig importör. Ett stulet kors skulle alltså i teorin kunna komma tillbaka till Sverige i form av kopparen i en platt-tv. *

Artikeln konstaterar också att även om priset på den stulna kopparen kan vara relativt lågt, kan det kosta en hel del att reparera skadorna; ett exempel som ges är att kopparen vid ett tillfälle kostade 10.000-20.000 kronor, medan reparationskostnaderna gick på en halv miljon. Det är klart att eventuella försäkringar ersätter det mesta, men om stölderna fortsätter leder det nog till höjda premier i längden.

Liknande har jag inte (ännu) hört om här i den forna östra rikshalvan. De gravskändningar som sker här emellanåt är nog mer av kategorin ofog än ekonomiskt betingade. Vi får hoppas att det förblir så. Och helst att de upphör helt, förstås.

If you are going through hell, keep going.

- Winston Churchill

Pastor Joe Hoffman, som arbetar i en UCC-församling, vägrar förrätta vigslar i protest mot att samkönade vigslar inte är lagliga i hans delstat, berättar en redan gammal nyhet. Han förrättar nog den religiösa biten, men sedan måste brudparet gå till vad som motsvarar magistraten för att få den juridiska delen fixad.

Detta är förstås ett sätt att protestera. Det kunde nog stå en luthersk präst dyrt, men kanske det vore värt det. Inte för att jag på allvar funderar på saken...

UCC har på senare tid varit i hetluften, eftersom presidentkandidat-kandidaten Barack Obama nyligen lämnade en församling som hör till den kyrkan. Men det var väl inte p.g.a. hbt-frågorna.

http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/06/vigselbojkott.html

I stället för att låta människor dö så du måste göra nya, varför behåller du inte dom du redan har?

Jenny, 7 år

Bland meddelandena från domkapitlet angående dagens beslut fanns följande notis:

* Tf kontraktsprosten i Domprosteriet, kyrkoherden i Sibbo svenska församling Helene Liljeström har utnämnts till kontraktsprost för Domprosteriet 1.7.2008-30.6.2014. *

Allt är således som det skall vara vad gäller valet av kontraktsprost, som jag bloggade om senaste vecka. Grattis, Helene!

Sometimes I think the surest sign that intelligent life exists elsewhere in the universe is that none of it has tried to contact us.

- Calvin (from Calvin and Hobbes)

I förra veckan skrev jag ett inlägg om bloggandet. Där filosoferade jag om bloggandets väsen och om den energi det tar. Jag satte också in en enkät om saken. Frågan löd helt enkelt "Skall jag fortsätta blogga", och svarsalternativen var följande:

a) Nej! Dina åsikter är förkastliga! Gör annat i stället!
b) Kanske, om energin räcker till, men annat du gör kan vara viktigare.
c) Kanske. Det du skriver är viktigt, men du kan dra ner på intensiteten om du har svårt att orka.
d) Ja! Dina synpunkter är viktiga! Fortsätt!
e) Jag bryr mig inte om vad du gör.

Nu är svarstiden slut och de 32 rösterna fördelades som följer:

a) 5 röster (15,6%)
b) 3 röster (9,4%)
c) 6 röster (18,8%)
d) 13 röster (40,6%)
e) 5 röster (15,6%)

Nu följer det som är den intressantaste delen av varje enkät: Tolkningen av resultaten.

Allra först måste jag konstatera att antalet röster är för litet för att man ska kunna få någon sorts trovärdigt resultat. Jag brukar vilja ha minst hundra röster för att tro på en enkät, och då också med en nypa salt.
Dessutom är de som har hittat denna enkät väl i allmänhet intresserade av mina skriverier, och därmed antagligen välvilligt inställda till mitt bloggande.
De tolkningar som jag kommer med nedan ska alltså närmast ses ur underhållningssynvinkel.

För det första är e)-rösterna förstås ett slags proteströster - tolkar man dem sedan som "Kalle Anka" eller "Gomorron yxskaft" är inte så viktigt. Ur ja-nej-perspektiv spelar de mindre roll.

För det andra är d)-rösterna, alltså de renodlade ja-rösterna, klara segrare. Inget av de andra alternativen når ens upp till hälften av d). Om man räknar bort e)-rösterna, kommer d) rent av mycket nära absolut majoritet med sina 48,1%.

För det tredje ska vi se på kanske-rösterna, alltså b) och c). Båda har åga om min energinivå, men b) är mer ett "kanske inte" -alternativ. Tillsammans är kanske-rösterna nio till antalet, alltså 28,1% eller 33,3% beroende på om e) räknas med eller inte.

Nej-rösterna är, för det fjärde, inte så många till antalet. Om vi räknar ihop båda de negativa åsikterna a) och b), kommer vi till en lite högre andel - 8 röster, alltså 25,0% respektive 29,6% - men om vi gör så, måste också c) och d) räknas ihop, vilket ger 19 röster och 59,4% resp. 70,4%.

Hur vi än räknar måste vi alltså konstatera att "ja" har vunnit en klar seger. Jag tackar för förtroendet!

A fairy tale is something that never happened a long time ago.

The Gambia is the smallest country on the African continental mainland and is bordered to the north, east, and south by Senegal, and has a small coast on the Atlantic Ocean in the west. The country, with an area of 10,380 sq.km. and a population of 1,7 million, is ruled by president Yahya Jammeh (born in 1965). He took power in a bloodless coup in 1994 and was elected president two years later.

The president likes to be portrayed as a devout Moslem, and has done some interesting stunts to prove his spiritual worth. The most dangerous of these are his alleged healing of people with AIDS and his recent threat to behead any homosexuals that hadn't left the country within 24 hours.

To my knowledge, his threat hasn't been fulfilled - yet - but it can't have any positive impact on the human rights situation in his country or in Africa in general. Moreover, if he goes ahead with his homophobic plans, the Gambia's economy will suffer, with a decline in foreign aid, in trade, and in tourism. Two Spanish tourists have already been arrested.

But that hasn't stopped madmen before. What remains to be seen is whether president Jammeh is one or not.

Sources: http://tinyurl.com/3ezs6v