Ibland gäller det att hålla tungan rätt i mun, så att det inte kommer felsägningar vid helt olämpliga tillfällen. Jag har bland dessa anekdoter berättat flera exempel på detta; Ytterst på den tredje, När tanken slinter och Nyskapande nattvardsteologi är bara några av dem (länkar här: http://tinyurl.com/58q47z).
För en tid sedan var jag med om en nära-ögat-situation. Dop och jordfästningar har det gemensamma draget att "huvudpersonens" förnamn nämns innan prästen skovlar vatten respektive mull på - och därför höll det på att gå i kors!
Jag förrättade en jordfästning, fattade skoveln, sade "Per-Olof" (kan vi säga att det var), och tänkte fortsätta med "jag döper dig i Faderns ..."! Som tur var hann jag inte säga något, men jag måste nog titta i handboken innan jag kunde fortsätta med "av jord har du kommit ..."
Jag tror inte att någon märkte något. Själv fick jag däremot hjärtat i halsgropen!
