Deus semper maior!

Bloggen.fi har drabbats av limerickfeber. Också jag skall härmed expektorera. Hoppas den inte är för besk.

En ung herreman från Askola
i vännernas lag hade skåla'.
Han gjo' en kul grej
men ångrade sej
när lågorna kyrktaket måla'.

Jag blev ombedd att ta upp det s.k. teodicé-problemet här på bloggen. Ordet "teodicé" kommer via latinet från grekiskan och betyder ungefär "Gud tillåter". Teodicé-problemet är ett rätt vanligt filosofiskt problem, som kan formuleras t.ex. så här: Om Gud är allsmäktig, allvetande och allgod, hur kan han då tillåta all ondska i världen?
Till det här kunde jag säga, lite raljerande, att om Gud inte skulle göra någonting alls åt ondskan, skulle världen nog se ännu värre ut. Hur kan man förklara existensen av godhet och kärlek i världen, om Gud inte skulle existera? Det här kan kanske vara en nyttig tankeställare för någon, men som argument betraktat är det ytligt. Därför vill jag inte på allvar föra fram det.

Teodicé-problemet är nämligen ett äkta och verkligt problem, särskilt om det är meningen att vi skall tro på alla tre adjektiven samtidigt - allsmäktig, allvetande och allgod. Två av dem går bra, men det tredje blir alltid ett problem.

Om Gud är allsmäktig och allvetande, så kan han inte vara god.
Om Gud är god och vet allt, har han kanske inte makt att göra något.
Om Gud är god och allsmäktig, kanske han inte känner till all ondska.
Men om han kan allt, vet allt och är alltigenom god, då borde det inte finnas någon ondska i världen. Ändå finns det – tyvärr - av den varan så det räcker och blir över.

På det här problemet ser jag två svar, som komplimenterar varandra.
Det första är det som formuleras som att Gud hatar synden, men älskar syndaren. Därför gör Gud ingenting - ännu. Han vill ge varje syndare en möjlighet att av egen fri vilja omvända sig och komma hem till Gud. Det här gäller var och en av oss, för vi får inte glömma att också vi bär ansvar för ondskan i världen!
Det andra svaret på teodicé-problemet är därför att vi får leva i hopp om - eller kanske snarare i fruktan för - att Gud kommer att göra någonting åt ondskan i världen, och det kanske sker snarare än vad vi tror eller skulle önska. Teodicé-problemets slutliga lösning är nämligen den yttersta domen. "Den dagen", som den kallas i Bibeln, den fruktansvärda dag då vi får veta vad vi är värda, den kommer. Var så säkra! Det ber vi ju om mest varje dag: "Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden." Det vi däremot inte skall vara så säkra på, är vilket vårt slutliga mål är, himlen eller dess motsats. Vem av oss har aldrig gjort någonting annat än gott? Den som har gjort någonting ont är värd att bestraffas för det, oberoende av hur mycket gott den också har gjort. Det finns ingen himmelsk vågskål där det goda vi gör skulle kunna uppväga det onda vi har gjort. Om vi har gjort något ont – syndat, som det heter i Bibeln – då är vi värda att bestraffas för det.

Innan svaveloset blir för starkt i våra näsor, vill jag påminna om att vi har en tröst. Den trösten är att han som dömer är Jesus, vår broder som älskade oss så mycket att han dog för oss på korset. Om vi älskar honom tillbaka, så mycket att vi vill tro på honom och följa honom, då behöver vi inte oroa oss alltför mycket. Vi som är döpta och som ”vill visa vår tro i vårt liv”, som det heter i formuläret för konfirmation, vi har möjlighet att vända oss till Jesus och be honom om förlåtelse, och också få förlåtelse, för våra synder. Men vi skall inte ta allt det här med en axelryckning, med tanke på vad som står på spel. Evigheten är nämligen ganska lång - den tar aldrig slut ...

Jag vill inte försöka skrämma någon. Jag vill bara peka på det perspektiv ur vilket vi bör se frågan om ont och gott, om tro och otro. Den som tror, alltså vill leva ett liv i gemenskap med Gud, har möjlighet att leva i gemenskap med Gud också i evigheten. Den som däremot inte vill tro, utan som väljer otrons väg, får finna sig i inte bara ett liv, utan en evighet utan Gud. Det är kanske inte så trevligt att tänka på sådant här, men det hör också med i ekvationen.

Så här inför biskopsvalet är det väl bara rätt att jag nämner följande:

Alla sju biskopskandidaterna höll radioandakter under de gångna par veckorna. Martin Fagerudds andakter är nu publicerade på Predikantbloggen under sina rubriker Ske din vilja, Lidandet och verkligheten samt Människovärdet.
http://predikantbloggen.blogspot.com/

De sju kandidaterna debatterar i TV2 och FST5 på måndag 11.9. kl. 20:35 i programmet FST Debatt! - när sju blir en.
http://www.yle.fi/fst/programguide3.php?d=20060911&pid=34538556813

Där ser du också min kandidat, Helene Liljeström. Det är hon som är kvinnan, om du undrar. Är det månne så att en kvinna är lika bra som sex karlar, eller hur skall situationen tolkas? Hmm…

English summary:
In this blog, I'm griping over a couple of Christian magazines that came in the mail box this week.

***

Ibland blir man bara nedstämd över det som droppar in genom postlådan.

Först anlände den stockkonservativa (för att inte säga fundamentalistiska) blaskan Krystat... f'låt Kristet perspektiv. Henrik Perret är dess chefredaktör, och det säger väl en del. Jag har beställt den av två skäl.
För det första är det viktigt att veta vad "fienden" håller på med - fast genom bloggen får jag nog veta mer än jag skulle vilja ibland.
För det andra är den gratis. Man får komma med frivilliga understöd, om man vill, men det har jag inte varit så intresserad av. Nu beklagar de sig över den usla ekonomin. Visserligen bidrar jag gärna till nämnda uselhet, men det är kanske inte så schysst ändå, så jag kanske borde säga upp prenumerationen.
Fast man får så härliga adrenalinkickar!

Sedan kom Kyrkpressen. Där var det ovanligt mycket som var deprimerande denna gång.
En insändare (s.5) påstår att vårt biskopsvalssystem är odemokratiskt och borde förnyas. Att förnyelse kan vara av nöden håller jag med om, men jag förnekar kategoriskt att systemet skulle vara odemokratiskt. Församlingsmedlemmarna har röstat i biskopsvalet för fyra år sedan, då församlings- och kyrkoråden senast valdes, för det är ju de som utsåg lekmannaelektorerna. Demokratin är indirekt, men det gör inte processen odemokratisk! Här kan vi ju notera att om Gustav Björkstrand blir vald till biskop, är det redan församlingsvalet nu i november som blir biskopsval...
Största delen av ett uppslag (ss.16-17) går åt till att några jurister ondgör sig över att ”väjningsreglerna” nu ifrågasätts. De hänvisar till den grundlagsenliga religionsfriheten och efterlyser ordentliga juridiska utredningar. A la bonheur - men är det inte lite konstigt om en präst skall kunna hänvisa till religionsfriheten för att kunna göra precis som han vill då han utför sina tjänsteuppgifter?
Att Perret får understöd i flera insändare är inte underligt då valet är nästa vecka, men det gör mig inte gladare ändå.
Det enda upplyftande i detta nummer av Kp var min kära arbetskamrat Camilla Ekholms klara, strikta och ändå milda och kärleksfulla insändare (s.13) där hon konstaterar att kvinnoprästfrågan inte är en samvetsfråga bara för motståndarna, utan också för förespråkarna, och att hon bra kan tänka sig att arbeta med en motståndare, men inte ha honom som förman. Tack, Camilla - du räddade mycket för mig!

English summary:
I try to define the terms "homophobia" and "heteronormativity". I'm not quite sure I succeed.
Homophobia is here defined as a fear om homosexuality and/or homosexuals - as arachnophobia is a fear of spiders.
Heteronormativity is the opinion that heterosexuality is the norm, and everything else is per definition abnormal. This can have its roots in biblical interpretations or in homophobia, but that is secondary to the definition.
Please comment!

***

Homofobi är en term som mången svänger sig med när det gäller att beskriva negativ inställning mot homosexuella. Den är dock inte helt lyckad.
En fobi innebär ju att man är rädd för något - klaustrofobi är rädsla för slutna platser, arachnofobi är rädsla för spindlar o.s.v. Homofobi skulle då betyda rädsla för homosexuella. Sådant förekommer säkert. Folk är rädda för att “det skall smitta” eller så. Det beskriver ändå långt ifrån alla som är negativa till homosexualitet. De flesta förstår säkert att en homosexuell person är “konstig” på en viss punkt, men på alla andra punkter skiljer han sig inte från “normala“ människor. Ingen skräck, alltså, utan “bara“ ett underkännande av den sexuella läggningen eller det sexuella handlingsmönstret. Att sexualiteten är en integrerad del av vår personlighet gör att detta underkännande smärtar den vars sexualitet underkänns är klart, men det sker inte (nödvändigtvis) p.g.a. personlig illvilja utan av andra orsaker. Homofobi är alltså ett begränsat begrepp, men används enligt min mening alltför löst.

Heteronormativitet vore en mer exakt term i de flesta fall. Den är visserligen klumpigare att använda, då den har åtta stavelser och aderton bokstäver mot homofobins fyra respektive åtta. Dessutom finns det inget bra uttryck för en person med heteronormativ inställning, som skulle motsvara det koncisa ordet “homofob”. Detta är problematiskt.
Ändå är termens innehåll bättre. Heteronormativitet innebär att man anser att heterosexualiteten bör vara norm, och att allt annat på sätt eller annat är “avvikande” eller “onormalt” per definition. Man kan säkert ha olika grunder för sin heteronormativitet - bibliskhet, naturenlighet, varför inte homofobi, bara för att nämna några möjligheter - men grunden för inställningen är sekundär i detta sammanhang. I en eventuell djupare argumentation kommer den förstås till synes.

I en kommentar ställde Thomas Illman två vad han kallade ”testfrågor”.
”Skulle du kalla pastor Åke Green homofob, på basen av hans predikan?” http://www.contra.nu/green.html
Där är svaret nej, inte vad jag vet. Han är dock starkt heteronormativ med biblisk argumentation. I något skede borde jag analysera den argumentationen här på bloggen - få bara se när jag hinner; det är ett ganska stort jobb.

”Skulle en genomsnittlig journalist, politiker, man/kvinna på gatan el.dyl. kalla Green homofob, om en sådan nu mot förmodan skulle ha läst sagda predikan?”
Svar: Säkert, men då i den lösa betydelsen, där man tror att homofobi och heteronormativitet är synonymer.

Jan ställde i sin tur frågan: "Vad är det för fel med att vara homofob? Varför framställs den så negativ?"
Jag måste medge att jag är lite överraskad av den frågan. Om någon nedvärderar eller underkänner en annan person p.g.a. någonting som denne andre inte kan rå för - härstamning, hudfärg, sexuell läggning el.dyl. - har jag nog svårt att se det som positivt. Detta gäller också ifall man gömmer sig bakom ett "hata synden, men älska syndaren" -argument, eftersom det endast fungerar där "synden" i fråga är åtminstone i någon mån självvald. Man kan alltså välja om man är otrogen, men inte vilket kön man dras till.

A quote from the Hunger Site (http://www.thehungersite.com/):

The difference between what we do and what we are capable of doing would suffice to solve most of the world's problems.
- Mahatma Mohandas Gandhi

I’m one of the Finnish members of the Supervisory Board of Sihtasutus Johanniitide Abi Eestis (Foundation S:t John Aid in Estonia). The Foundation is a kind of joint venture between the Estonian Evangelical Lutheran Church (EELC), and the Orders of S:t John in Sweden and Germany (including the Finnish Commandery). Each of these four organisations has two representatives on the Supervisory Board, which meets about twice yearly, usually in the Consistory of the EELC (opposite the Cathedral in Tallinn).
One of the Swedish representatives, by the way, is Johan Dalman, that I’ve mentioned in a previous blog. http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/08/biskopsvalen-framskrider-i-sverige.html

Yesterday we had a meeting, in Tallinn as usual. Apart from technical questions that aren’t of any common interest, we discussed some projects that have been started and some that should be started in the near future.

We fund training of volunteers for the Church’s Diaconal Hospital in Nõmme in Tallinn. The volunteers will visit the patients, talk to them, take them for walks etc. It is an important step in re-humanizing Estonian patient care, which during the Soviet era became rather technical.

We have imported hospital beds to the Diaconal Hospital and the neighbouring oncological hospital (i.e., it treats cancer patients). 50 beds came from Germany and 20 from the former military hospital Tilkka in Finland.

Now we’re looking into procuring a washing frame (or maybe two) for the Diaconal Hospital, whose physician-in-chief (and only doctor, actually) Jelena Leibur also is a member of the Supervisory Board. The washing frame, if that is its actual name, is a device that helps the hospital staff bathe the patients.

We’ve negotiated with the City of Tallinn about starting a security alarm transmitter system (with a button at the wrist for elderly or sick people to press when they need assistance), but we’ll have to see what comes out of it. Now that we’ve given the City the idea, they might run with it and start their own system. Which would be fine by us, of course, as long as people get the help they need.

We’re also in the process of buying a minibus, which would be leased to the EELC for the church’s diaconal needs.

Our next meeting will be in February, and then we'll probably visit the Estonian countryside in order to familiarize ourselves with the problems that we could address there.

http://www.eelk.ee/english.php
http://www.johanniterorden.se/index.htm
http://www.johanniter.de/
http://www.johanniter.fi/

Jag fick mig tillsänt ett urklipp ur lokaltidningen Norra Posten, som utkommer på fredagar i området mellan Oravais och Karleby. Där skriver khde Lars-Johan Sandvik i Nykarleby en kolumn med namnet Islossning.
http://www.norraposten.com/

Urklippet är från senaste nummer (1.9.06), då Sandvik behandlar homosexualiteten. Där finns ett och annat att ta fasta på, men eftersom han avslutar med att säga att han ”återkommer nästa gång” vill jag gärna läsa också den kolumnen innan jag kommenterar helheten.

Du som sände detta urklipp får alltså gärna upprepa din vänlighet! Tack!

English summary:
A Swedish blogger exposes the following circular reasoning that he's come across:
1. Since homosexuals cannot have children, they cannot make families.
2. Since homosexuals cannot make families, they must not have children e.g. through adoption.

***

På sin blogg påpekar Aqurette en intressant cirkelbevisning:

1. En familj består av vuxna och barn. Eftersom homosexuella inte kan få barn kan de inte bilda familj.
2. Eftersom homosexuella inte kan bilda familj skall de inte få barn genom adoption eller andra metoder.

Hnrhaa..?

http://www.aqurette.com/archive/0609/0609041934.shtml

English summary:
The new Swedish Archbishop, Anders Wejryd, said in his first sermon as Archbishop, that we must not look for simple "rights" and "wrongs" in the Bible, but remember that it has to be interpreted.

***

Kyrkans tidning berättar om den den gudstjänst i Uppsala i lördags, då ärkebiskop Anders Wejryd installerades i sin tjänst.
http://www.kyrkanstidning.com/ArticlePages/200609/04/20060904113304_Headline109/20060904113304_Headline109.dbp.asp

En passus fäste jag mig speciellt vid:

"Anders Wejryds predikan hade temat frihet och tillit. Frihet förutsätter tillit, konstaterade han.
– Bibelns ord säger inte vad som är rätt och fel. Bibelns budskap har alltid tolkats och måste därför tolkas allvarligt och seriöst, sade Anders Wejryd i sin första predikan som ärkebiskop."

Det verkar som om Svenska kyrkan skulle ha fått en värdig efterträdare till KG Hammar - till somligas förskräckelse, men andras glädje.