Deus semper maior!

When you occasionally have a really bad day, and you just need to take it out on someone, don't take it out on someone you know, take it out on someone you don't know. (Or don't actually DO it - just read about it here...)

I was sitting at my desk when I remembered a phone call I'd forgotten to make. I found the number and dialled it. A man answered, saying "Hello."

I politely said, "This is David. Could I please speak with Robert Campbell?"

Suddenly a manic voice yelled out in my ear "Get the right f*kin number!" and the phone was slammed down on me. I couldn't believe that anyone could be so rude. When I tracked down Robert's correct number to call him, I found that I had accidentally transposed the last two digits.

After hanging up with him, I decided to call the 'wrong' number again.When the same guy answered the phone, I yelled "You're a C*nt!" and hung up. I wrote his number down with the word 'C*nt' next to it, and put it in my desk drawer. Every couple of weeks, when I was paying bills or had a really bad day, I'd call him up and yell, "You're a C*nt!" It always cheered me up.

When Caller ID was introduced, I thought my therapeutic "C*nt" calling would have to stop. So, I called his number and said, "Hi, this is John Smith from BT. I'm calling to see if you're familiar with our Caller ID Program?"

He yelled "NO!" and slammed down the phone. I quickly called him back and said, "That's because you're a C*nt!"

One day I was at Lakeside Shopping Centre, getting ready to pull into a parking spot. Some guy in a gunmetal grey Land Rover cut me off and pulled into the spot I had patiently waited for. I hit the horn and yelled that I'd been waiting for that spot, but the idiot ignored me. I noticed a "For Sale" sign in his back window, so I wrote down his number.

A couple of days later, right after calling the first C*nt (I had his number on speed dial), I thought that I'd better call the Land Rover C*nt, too.I said, "Is this the man with the gunmetal grey Land Rover for sale?"

"Yes, it is", he said. "Can you tell me where I can see it?" I asked. "Yes, I live at 129 Alice Street, in Ilford. It's a terraced house, and the car's parked right out in front."

"What's your name?" I asked. "My name is Steve Hansen," he said.

"When's a good time to catch you, Steve?"

"I'm home most days as I'm currently unemployed."

"Listen, Steve, can I tell you something?"

"Yes?"

"Steve, you're a C*nt!" Then I hung up, and added his number to my speed dial, too. Now, when I had a problem, I had two a**eholes to call. Then one day I came up with an idea. I called C*nt #1.

"Hello?" "You're a C*nt!" (But I didn't hang up.) "Are you still there?" he asked.

"Yeah," I said.

"Stop calling me," he screamed.

"Make me," I said. "Who are you?" he asked.

"My name is Steve Hansen."

"Yeah? Where do you live?"

"I live at 129 Alice Street, Ilford, a terraced house, with my gunmetal grey Land Rover parked out the front."

He said, "I'm coming over right now, Steve. And you had better start saying your prayers."

I said, "Yeah, like I'm really scared, C*nt," and hung up.

Then I called C*nt #2"Hello?" he said.

"Hello, C*nt," I said.

He yelled, "If I ever find out who you are..."

"You'll do what?" I said.

"I'll kick your a*se," he exclaimed.

I answered, "Well, C*nt, here's your chance. I'm coming over right now."

Then I hung up and immediately called the police, saying that I lived at 129 Alice Street, Ilford , and that I was on my way over there to kill my gay lover.

Then I called Channel 5 News about the hoodie war going down in Alice Street, Ilford .

I quickly got into my car and headed over to Alice Street. I got there just in time to watch two C*nts beating the cr*p out of each other in front of six police cars, an overhead police helicopter and a News crew.

Jesus säger följande om homosexualiteten:

Total tystnad.

Varken Jesus själv eller evangelierna som helhet nämner homosexualitet med ett enda ord.
Eftersom det inte nämns i Jesu undervisning, kan vi dra slutsatsen att det inte var någon stor eller central fråga varken för honom eller för de första kristna. Det leder mig till att anse att Jesu allmänna undervisning om att vi skall bete oss kärleksfullt mot varandra bör appliceras också i mötet med homosexualitet (må sedan mötet vara "inre" eller "yttre").

När jag var sådär tre år gammal tog min far mig med till högmässan i Berghälls kyrka i Helsingfors. Han ville lyssna till kyrkoherdens predikan.

Det fanns det dock ett litet problem med. Ett treårigt problem, för att vara exakt. "Pappa, vad ska jag göra nu?" "Räkna lamporna där!" "157, vad ska jag göra nu?" "Räkna rutorna i det där fönstret!" "213, vad ska jag göra nu?" ...

När predikan äntligen var slut (pappa hade bara en vag aning om vad kyrkoherden hade sagt) tog pappa en tjugopennisslant ur fickan, räckte den åt mig och viskade: "När farbröderna där kommer hit med sina håvar, skall du lägga den här slanten dit." Jag rätade på mig och sa med en röst som ekade i hela den stora kyrkan: "Ska man betala för Guds ord i den här kyrkan, så tycker jag att vi aldrig kommer hit mer!!"
Alla gudstjänstbesökarna vände sig om och såg en liten pojke som tittade sig omkring och en pappa som snabbt duckade ner i bänken.

Numera har jag förlikat mig med tanken på kollekt.

Hanna-Leena muisti sähköpostilla (kiitos!).

Viime kuussa ilmestyneessä Cruxissa oli useampi artikkeli homoseksuaalisuudesta. Kiitokset teille, jotka olitte mukana juttuja tekemässä! Lehden voi lukea Pappisliiton sivuilta pdf-versiona.
http://www.ekirkko.org/pappisliitto/liitteet/pappisliitto-00010855-1.pdf

Sisällysluettelon kertomaa:
Enemmistön ehdoilla?
Millaista on olla seksuaalivähemmistön edustajana kirkon töissä? Miten papit ja kanttorit suhtautuvat samaa sukupuolta olevien parisuhteisiin? Entä puhutaanko Vanhassa testamentissa homoseksuaalisesta rakkaudesta? Artikkeleita tästä arasta ja vaietusta aiheesta .... 14-25

Jaakko Hyttisen esitelmä Raamattu, perhearvot ja homoseksuaalinen rakkaus, joka lyhennettynä löytyy mainituilta sivuilta, on kokonaisuudessaan julkaistu täällä.
http://www.ekirkko.org/pappisliitto/liitteet/pappisliitto-00010845-1.pdf

Crux on Akavan kirkolliset ammattiliitot AKI r.y:n jäsenlehti, joka ilmestyy kuusi kertaa vuodessa. Sitä toimitetaan yhteistyössä Diakoniatyöntekijöiden Liiton kanssa.

Kotimaa raportoi:

Venäjälle on syntymässä uusi luterilainen kirkko. Uuden, vielä rekisteröimättömän kirkon piispaksi on kohoamassa entinen Inkerin kirkon pappi, Siperian Krasnojarskin luterilaisen seurakunnan entinen johtaja Daniel Sobolev.

Inkerin kirkon piispa Aarre Kuukauppi kertoo Kotimaalle olevansa tapahtuneesta murheellinen, mutta hän mutta korostaa sitä, että repeämä on vähäinen. Mahdollinen uusi kirkko on hyvin pieni, ja koostuu ihmisistä, joilla enimmäkseen ei ole suhdetta Inkerin kirkkoon. Hankkeessa on mukana muita luterilaisia, myös hyvin karismaattisia ryhmiä, joiden ”luterilaisuus” on Kuukaupin mukaan ”välinpitämätöntä”.

– Uutta ryhmittymää ovat henkilökohtaisten valtapyrkimyksiensä vuoksi puuhaamassa ihmiset, jotka haluavat rakentaa itsensä mukaisen kirkon. Luterilaisuus on heille mitä tahansa, Kuukauppi sanoo.

***

Enligt den finska kyrkliga tidningen Kotimaa (http://www.kotimaa.fi/kotimaa/index.php?option=com_content&task=view&id=935&Itemid=38) håller en ny luthersk kyrka på att födas i Ryssland. Projektet verkar dock vara något suspekt.

Biskopen i Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland (http://www.gotish.spb.ru/index.php), Aarre Kuukauppi, berättar att det är frågan om en ytterst liten grupp av karismatiska kristna, vars ledarteam har blivit avskedade från olika lutherska kyrkor i Ryssland. Den nya kyrkans blivande biskop är Daniel Sobolev, som tidigare var kyrkoherde i den (ingermanländska) lutherska församlingen i Krasnojarsk i Sibirien, men senare blev avkragad.

Det talas om att den nya kyrkan skulle ha 30 församlingar, men biskop Kuukauppi menar att det är frågan om grupper på en handfull personer i olika delar av Ryssland som har samlats kring radioprogrammet ”Lutherska timmen”, som finansieras av USA, och att dessa grupper inte är värda att kallas församlingar.

Evangelisk-lutherska kyrkan i Ingermanland samarbetade tidigare med “Lutherska timmen”, men samarbetet omöjliggjordes av läroskillnader. Den nya lutherska kyrkans bindning till luthersk lära kan också ifrågasättas, enligt biskop Kuukauppi.

Vad kan man säga annat än att situationen i Ryssland uppvisar kaotiska drag också vad gäller religionsutövning…

My blog about Haggard was quoted in a newspaper in Pohjanmaa.

***

En vänlig själ skickade (med tillhjälp av sin kropp) ett tidningsurklipp åt mig. Det var JT:s veckoslutsbilaga medmera (http://www.medmera.fi/) som plockar blogginlägg från bloggen.fi och publicerar dem.

Den här gången (4.11.06) var ett de publicerade inläggen från Bloggprästen Kalle (http://www.bloggen.fi/kalle_af/). Det var "Antihomopastor anklagas för homosex" (3.11.06), det första inlägg som jag skrev om Haggard-tragedin.

Tack till medmera och till F!

Det bibliska fördömandet av homosexuellt beteende hänger ihop med att det sågs en form av avgudadyrkan. Hetero- och homosexuella prostituerade förrättade fruktbarhetsriter till sina gudars ära, och israeliterna tog gärna efter. Dawson skriver bl.a.:

”These five verses [Deut. 23:17, 1Kings 14:24, 15:12, 22:46, 2Kings 23:7] refer to the widespread practice of ritual prostitution at pagan places of worship. … Sacred prostitution was a wide spread feature of Canaanite religious practice before and after the Israelite invasion. So strong was the tradition that it became a part of the religion of Israel itself, as is clearly shown by the reference in 2 Kings 23 where King Josiah as part of his reforms of the religious life of Judah expels the prostitutes from the Temple in Jerusalem itself and destroys their living quarters. The story of Judah and Tamah in Genesis 38 shows that it was prevalent even as far back as the patriarchal period and here it seems to have been associated with the sheep shearing festival.
I believe that the Israelite rejection of cultic prostitution as a legitimate form of religious expression is one of the most significant features of their religious practice and helps explain their attitude to human sexual expression in general and to homosexual behaviour itself.
Human sexuality as a symbol of creation was a central feature of the religious thought of all the countries around Israel throughout the Old Testament period. …
We cannot be sure of the exact role of ritual prostitution. In Canaan the sacred marriage was a central feature of those religions of the area which were concerned with fertility, and the institution of sacred prostitution may have been the symbolic accompaniment of the sacred marriage. The religion of Canaan was associated entirely with the forces of nature and the cycle of the seasons. In particular the victory of Baal the god of fertility over Mot, the god of death and drought, was celebrated in the coming of the new season's rain at new year. It was then we believe that large gatherings formed at the hill shrines and the victory of Baal and his marriage with Anat, who had saved him from the clutches of Mot, was celebrated with mass re-enactments of their reunion. Modern pilgrimages appear quite tame by comparison, and it is no surprise that such popular activities should have been adopted by the Jews.
Ritual promiscuity, designed to promote increase of people, cattle or crops, was a standard feature of seasonal fertility festivals. There are echoes of this even in England where children still dance around the may-pole which is a phallic fertility symbol. Herodotus described these activities in Babylon and Cyprus, and it is described also as part of the cult of the Great Goddess, Ma, at Comana in Pontus. In Java, as also among the Fan of West Africa, the Hereros and the Gavos, men and women are expected to copulate openly in the fields at major agricultural festivals.
In Canaan, most of this activity went on at the local sanctuary or high place, which before the Exile was where most people would have worshipped. (1 Samuel 9:9-25 describes Samuel at such a local shrine and the sort of worship that would have taken place there.) Often these were places where the pagan communities had worshipped before, in the same way Christian churches in England are often built on old pagan sites. … It was at more important hill shrines such as those at Dan or Shiloh, that there would have been buildings to house permanent staff including the Ke'dheshoth.
Most of these people were women though clearly men were involved as well. We do not know for certain if male prostitutes serviced male devotees but it is generally assumed that they did. Neither can we be sure if these people were volunteers, or people who had fallen on hard times and found it their only source of income, or as is more likely, slaves sold into this service. The passage in Hosea (3:1-4) where Hosea is instructed to take a prostitute for his wife as a sign of the relationship between the faithful God and his unfaithful people, suggests that she was a slave. "So I paid fifteen pieces of silver and one hundred and fifty kilograms of barley to buy her." (v.2) We don't know either whether people were involved in this for a short time or over long periods. Hosea's denunciations of this practice (e.g. Hosea 2:2-5; 4:14) shows that it was a widespread practice in the northern kingdom of Israel well into the 8th century BC, In these passages the whoring of his wife appears to be voluntary at least after their marriage and therefore all the more reprehensible. …
Ritual prostitution was extraordinarily persistent. From the references in the Books of Kings we know that several times these activities were suppressed as in the reigns of Asa and his son Jehoshephat in the middle of the 9th century BC, about a hundred and thirty years before Hosea, but it was still necessary to make the same reforms during the reign of Josiah some two hundred and fifty years later. …
Clearly in the Israelite mind the sort of behaviour that went on at the hill shrines and elsewhere was associated with lust, contempt for others and idolatry. In the days when the Israelites were trying to establish their own identity over and against the people around them, believing themselves to be uniquely called by God to do so, they would see this ritual prostitution as devoid of the context of any proper relationship and as that idolatry which believed that a special union could be achieved through sexual intercourse with the god or goddess being worshipped. For the devout, educated Israelites with their image of a transcendent God, the Creator of the universe, this would have appeared not only shocking but absurd. Human sexuality was intended to be part of a lasting relationship so that children which might result from it could be brought up, in the words of the old marriage service, "in the fear and nurture of the Lord."
Here people could be a part of God's creative purposes. It is the emphasis on the idea that sexuality should be part of a lasting stable relationship that is a genuine Israelite insight. The Israelites would certainly not have conceived that there could be any stable relationship other than that of heterosexual marriage. …
Sacred prostitution was not restricted to Palestine. It had spread widely in the Greek and Roman worlds. The Temple of Aphrodite, goddess of love and beauty, in Corinth, was actually the centre for the worship of Astarte or Ishtar. Strabo, writing in the 1st century AD says that at one time there were a thousand prostitutes working at this shrine. It may be that this was in Paul's mind when he wrote Roman's 1:26 and Corinthians 6:9-10. Prostitution was roundly condemned by biblical writers who deplored the debasing of the pure religion of Israel with pagan rites. Rites which God hated and were, according to biblical writers, the reason why he had taken the land of Palestine away from its original inhabitants and given it to Israel. (Leviticus 18:25-26)
Homosexual behaviour was strongly associated in Jewish moral thinking with the idolatry of pagan shrines and therefore was condemned all the more strongly. There was very strong pressure on all people to get married so any homosexual behaviour would also be seen as adulterous and a danger to the married state and the future stability of the community.”

http://www.lgcm.org.uk/bible/chap4.htm
http://karlafhallstrom.blogspot.com/2006/09/hbt-bibeln-inledning-och-lnkar.html

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt.
Hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami, så hette hon, och Sulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem,
omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem.
Tallösa världar, underverk av skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Sulamit i brand.

Och då har Sulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld.
Och då har Salami, som han, från randen av sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt:
- O Herre, se vad Salami och Sulamit har byggt!
Men Gud allsmäktig log och klart ett sken sig vida spred:
- Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned.

Och Salami och Sulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn - och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt av synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

Zacharias Topelius, ur "Ljungblommor 3" (1854)

Tor Billgren på bloggen Antigayretorik skriver vettigt om Haggard-tragedin, som jag bloggade om tidigare:

Tragedierna är oöverskådliga - för Haggard, för hans fru och barn, för människorna som litat på honom. Gång på gång får vi det bekräftat: Om attityderna mot homosexualitet hade varit öppnare och tolerantare, hade tragedier av det här slaget aldrig behövt inträffa. Då hade ingen behövt hymla.
Det paradoxala är att det förmodligen blir just homosexualiteten som kommer att diskuteras mest av den konservativa kristenheten, och inte det som är det olagliga i sammanhanget, alltså drogerna.

Billgrens kommentar lyser av skadeglädjens frånvaro, vilket är mycket glädjande. Tack!

http://antigayretorik.blogspot.com/2006/11/haggard-tragedin.html

The Bible is said to be the Word of God. This is not so. The Word of God is Christ, "the Word that became flesh" according to John 1. This misconception has tragic consequences when Bible verses are used to hurt people in stead of using Christ's love to heal them. Reform is badly needed.
Below is an extract from today's sermon on the matter.

***

När man blir prästvigd, får man titeln pastor, som är latin och betyder "herde". Detta torde vara allmänt känt. Mindre känd är en annan titel som vi präster får vid prästvigningen, nämligen Verbi divini minister, "Guds ords tjänare" (bokstavligen "det gudomliga ordets..."). En del katoliserande kolleger skriver VDM efter sitt namn (Karl af Hällström VDM), vilket är just denna titel.

Men vad betyder den? Vad är "Guds ord"? Det funderade jag kring i min predikan idag på Reformationsdagen. Nedan ett utdrag ur den.

---

"Reform behöver både kyrkan och vi enskilda kristna ständigt. Ett gammalt men aktuellt slagord är Ecclesia semper reformanda - Kyrkan bör ständigt reformeras. Detta är viktigt att minnas på Reformationsdagen. Samtidigt är vi inte betjänta av reformation för dess egen skull, utan endast som ett medel för att uppnå någonting värdefullt eller för att skala bort någonting skadligt.

I vår nutida lutherska kyrka finns det både ett och annat att reformera när det gäller t.ex. byråkrati och strukturer. Det som reformens udd bör rikta sig mot är ändå enligt min mening den misstolkning av uttrycket ”Guds ord” som gör sig gällande och som skadar enskilda personer ända in i märgen, när de blir slagna med lösryckta bibelverser. Det är knappast det som Hebreerbrevets författare menar när han skriver (4:12f): "Ty Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar. Ingenting kan döljas för honom, allt skapat ligger naket och blottat för hans öga. Och inför honom är det vi skall avlägga räkenskap."

”Guds ord” i denna passage, liksom i NT som helhet, är inte en textsamling (den kallas i allmänhet ”Skriften” eller något liknande). Det är inför ”Guds ord” som vi skall avlägga räkenskap. ”Guds ord” är inte Bibeln, utan Jesus Kristus, Guds levande och verksamma ord som blev kött. Bibeln innehåller ord från Gud då den för fram Kristus, men den innehåller också annat. Exempel på sådant är de judiska kultiska föreskrifter som Jesus gjorde föråldrade. De fyller sin plats i Bibeln genom att måla upp en bakgrund till varför Kristus behövde komma till jorden, men de är inte Guds ord ens på det sätt som uttrycket i allmänhet förstås.

Bibeln är i sig är en mycket god bok och värd att studeras ingående. Men i vår kyrka konkurrerar den med Kristus om vem som är Guds ord. Denna konkurrenssituation bör vi reformera. Det är Kristi kärleksbudskap som är det väsentliga, inte vad vi nu råkar kunna pussla ihop av olika udda bibelverser."