Deus semper maior!

Den anglikanska krisen fortsätter

Två episkopala präster (d.v.s. amerikanska anglikaner), Bill Atwood från Texas och William Murdoch från Massachusetts, vigdes till biskopar i Nairobi 30.8.07 av ärkebiskopen av Kenya, Benjamin Nzimbi. De två hoppade av den episkopala kyrkan för att den präst- och biskopsviger homosexuella (däribland Brian Murdoch, Williams bror), och kommer nu att som biskopar leda den kenyanska kyrkans amerikanska stift.
Motsvarande biskopsvigningar har också ärkebiskoparna i Nigeria (Peter Akinola) och Uganda förrättat.
Den anglikanska kyrkogemenskapens andliga ledare, ärkebiskopen av Canterbury Rowan Williams, har bett sina afrikanska kolleger att avstå från denna verksamhet, men har tydligen inte hörsammats.

Ärkebiskop Williams reste några veckor senare till USA för att diskutera läget med den episkopala kyrkans ledning. Han lyckades också få dem att avstå från vidare utnämningar av homosexuella biskopar. Detta räcker dock inte för de afrikanska anglikanerna.

Det betyder, skulle jag tro, att den lesbiska präst, Tracey Lind, som är nominerad i biskopsvalet i Chicago inte kan bli vald. Valet är den 10 november, så då får vi se hur det går.

Retoriken är rätt hård på båda sidor. Biskop Gene Robinson (USA) jämför homofobi och slavägande, medan biskop Isaac Orama (Nigeria) kallar homosexuella för omänskliga, galna, sataniska och utan rätt att leva. Vilketdera uttalandet som är värre får väl läsaren avgöra.

Slutsatsen som man kan dra av allt detta är förstås, att om Williams skall lyckas hålla ihop sin hjord, har han mycket arbete framför sig.
Det är skönt att jag inte är i hans skor...

*

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/10/den-anglikanska-krisen-fortstter.html


Veckans anekdot: Nyskapande nattvardsteologi

Dagen innan semestern äntligen började förrättade jag två konfirmationsmässor. Behovet av semester började kännas på allvar i den andra av dem.
Symptom: När jag inbjuder till nattvard, använder jag rätt ofta följande formulering:

Kom och ta emot Kristi kropp.
Kom och drick ur odödlighetens källa.

Jag tycker att den formuleringen är poetiskt vacker och teologiskt givande, så jag använder den gärna. Den här gången hörde jag mig dock plötsligt säga:

Kom och drick Kristi kropp!

Jag vet inte vad folk tänkte eller hur många av de drygt tvåhundra gudstjänstdeltagarna som märkte något - men den sortens ofrivilligt teologiskt nyskapande kunde gärna få låta bli att inträffa!

Ytterligare ett symptom på behovet av semester var förresten det som hände när jag själv tog emot nattvarden. När jag skulle få brödet, sträckte jag fram händerna, precis som det är meningen. När jag skulle få vinet, sträckte jag inte fram särkalken, utan sträckte på nytt fram mina kupade händer! Min kollega sade efteråt att han var allvarligt frestad att hälla vinet i händerna på mig, men han höll sig ändå, tills jag en sekund senare märkte mitt misstag...




Nyheter om hbt och kyrka

Den 4 juni 2007 mördade Terry Mark Mangum i Houston, Texas, USA, en homosexuell man, Kenneth Cummings Jr., genom att knivhugga honom i huvudet. Mangum gick uppsåtligt till gaybarer i Houston för att söka upp någon homo att döda, eftersom han ansåg att det var Guds vilja.
Jag undrar vilken kyrka Mangum hör till. Var har han fått en så förvriden bild av Gud? Det är ytterst tragiskt, ur många synvinklar.

*

I Uganda är homosexualitet straffbart med upp till livstids fängelse. Både spontana "medborgaraktioner" och statssponsorerade räder mot homosexuella tenderar att utlösa våldsamheter mot hbt-personer. Tidningar "outar" påstådda homosexuella och utlämnar dem därmed åt mobbens hat.
En ugandisk hbt-organisation höll trots detta en presskonferens 17.8.07. En del av deltagarna var maskerade, men en del visade prov på stort mod genom att avslöja sin identitet och den behandling som de hade utsatts för av bl.a. polisen.
I stället för att ställa sig på dessa utsattas sida, tog de ugandiska kyrkorna och särskilt den mellankyrkliga organisationen Uganda Joint Christian Council (UJCC) tillfället i akt och arrangerade en anti-gay-demonstration några dagar senare, 21.8.07. Detta är ironiskt, eftersom UJCC:s mål är att "upprätthålla kristna värden och arbeta för mänskliga rättigheter och social rättvisa" ...

*

I Sverige är situationen något annorlunda. Där deltog Svenska kyrkan i augusti i Stockholm Pride, som avslutades med "Kärlekens mässa" i Storkyrkan, där domprost Åke Bonnier predikade. Prästen Niklas Olaison höll ett seminarium om sodomins historia i samband med festivalen.
Allt är dock inte helt entydigt i Sverige heller. Ecce Homo-utställningen blev utsatt för ett attentatsförsök i Jönköping 12.8.07, och både Bonnier och Olaison har blivit anmälda för Stockholms domkapitel för en text i en tidning som domkyrkoförsamlingen ger ut. Olaison skrev texten och Bonnier var ansvarig utgivare för tidningen.

*

Och i Norge rör det på sig. Regeringen föreslår att äktenskapsbegreppet skall utvidgas till att omfatta också homosexuella par, men det motsätter sig kyrkan. Däremot talar biskopsmötet för att öppet homosexuella personer skall få prästvigas. Frågan kommer upp i kyrkomötet i november, men oberoende av vilket beslut som där fattas, kommer det tyvärr att ha en splittrande effekt på kyrkan.

*

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/10/nyheter-om-hbt-och-kyrka.html



Kyrkliga nyheter om hbt-frågor

I Norge använder ett par församlingar regnbågsflaggan som tecken på sin inklusiva inställning till homosexuella, berättar en (redan gammal) nyhet. Detta är förstås inte helt okontroversiellt, men jag undrar ändå: När kommer idén till oss?

Den öppet homosexuelle pastorn Ou Yang Wen Feng, 37, som hör till MCC och har verkat i USA, har återvänt till sitt hemland Malaysia för att grunda en församling i huvudstaden Kuala Lumpur. Andra kristna kyrkor i Malaysia är inte odelat positiva, för att uttrycka det milt. Det officiellt muslimska Malaysias lagar förbjuder dessutom "sodomi"; straffet är upp till 20 år i fängelse samt piskstraff.

Den presbyterianska pastorn Jane Spahr från San Rafael, Kalifornien, USA, vigde 2004 två lesbiska par. Detta är mot den presbyterianska kyrkans regler, så hon blev dragen inför rätta. I en lägre instans frikändes Spahr, eftersom hon handlade enligt sitt samvete, men en högre instans fann henne skyldig. Spahr, som själv är lesbisk, säger att hon har förrättat hundratals commitment ceremonies (ung. välsignelser av partnerskap) och under de tre senaste åren ett tiotal samkönade vigslar. Hon kommer att fortsätta med denna verksamhet och överklagar den fällande domen till kyrkans högsta instans. Spahr, 65, har numera gått i pension.

I februari införde delstaten New Jersey en lag om samkönade äktenskap. Ett lesbiskt par ville utnyttja möjligheten att gifta sig och hyrde ett utrymme av en organisation med band till metodistkyrkan. När organisationen fick klart för sig vad tillfället gick ut på, backade de reservationen och återbördade handpenningen på 75$ som paret hade betalat. Paret klagade till den delstatliga medborgarrättsavdelningen, och slutresultatet blev att organisationen miste den skattefrihet som den hade åtnjutit som religiös organisation. Organisationen överklagar naturligtvis detta beslut.
Angående metodistkyrkan kan jag också nämna att en transsexuell pastor (som alltså har bytt kön, i detta fall från kvinna till man) föder diskussion inom metodistkyrkan i Tennessee.

Länkar och källhänvisningar finns här: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2007/10/kyrkliga-nyheter-om-hbt-frgor.html



Samtalstjänsten byter nummer

Jag ska försöka igen... men bäst att börja med en mjukstart...

***

Den svenskspråkiga samtalstjänstjouren har haft olika nummer beroende på var i landet man ringer från. Den 1 oktober blev det en enda nummer för alla svenskspråkiga i hela Finland. Då ringer svenskspråkiga nummer 01019-0072 oberoende av i vilken region i Finland man befinner sig. Också den finskspråkiga samtalstjänsten ändrar nummer, till 01019-0071. Det behövs inte längre riktnummer då man ringer från en mobiltelefon.

Samtidigt ändrar tjänsten så att det går att ringa till Samtalstjänsten från utlandet. Från utlandet slår man nummer +358 1019 0072 och +358 1019 0071.

Samtalstjänsten är öppen varje dag, också på veckoslut och helger. Med de nya numren förlängs öppettiderna i de flesta regioner. De nya öppettiderna är varje kväll kl. 20-24 till den svenskspråkiga samtalstjänsten. Den finskspråkiga samtalstjänsten är numera öppen i hela landet från söndag till torsdag kl. 18-01 och på fredag-lördag kl. 18-03. Tidigare har öppettiderna varit olika i olika regioner men numera håller man öppet samma tider i hela landet.

Att ringa Samtalstjänsten från en fast telefonanslutning kostar lika mycket som ett lokalsamtal. Om man ringer från en mobiltelefon faktureras samtalet i enlighet med den egna operatörens samtalspriser.

Vill man ha hjälp via e-post kan man gå in på den finskspråkiga webbtjänsten Palveleva netti, evl.fi/palvelevanetti. Där kan man sända meddelanden vilken tid som helst på dygnet. Svar på sitt meddelande får man inom fem dagar.

Samtalstjänsten och Palveleva netti tar inte betalt för sina tjänster.

Samtalstjänsten är en telefonservice som upprätthålls gemensamt av de lutherska församlingarna. Man behöver inte presentera sig själv då man ringer. Samtalet förs anonymt och är konfidentiellt. De som håller jour på samtalstjänsten har tystnadsplikt. De är omsorgsfullt utvalda för uppgiften och utbildade frivilliga eller anställda i kyrkan.

Samtalstjänsten och Palveleva netti använder bara sådana apparater och tekniska lösningar där den som tar kontakt inte går att känna igen.

(Kyrklig tidningstjänst 13.9.07)