Deus semper maior!

Veckans anekdot: Smärta i hjärta

För en tid sedan förrättade jag en jordfästning där jag fick höra en intressant felsägning.

Det var nämligen så att en av de sörjande hade valt följande vers på sin blomsteruppsättning:

Nu slut är smärtan
Du funnit frid
Du lämnat hjärtan
som saknar dig

Liksom alltför många verser av detta slag haltar också denna, särskilt i rimmet på andra och fjärde raden - men verser ska tas emot i den anda de menas, och den här uttrycker ju nog en god tanke.

Tyvärr (om än nog så förståeligt) stakade sig läsaren på ett avgörande sätt när han stod där vid kistan. I den tredje raden upprepade han ordet "smärtan" i st. f. "hjärtan", och då blev förstås innebörden en helt annan. Ja, jag blir inte ens klok på vad det skulle betyda:

Du lämnat smärtan
som saknar dig

- har känslor känslor? Kan en smärta sakna någon? Smärtan kan lämna oss, men kan vi lämna smärtan?
Hmmm...


The power of love

It is easier for a feeble straw to resist a mighty fire than for the nature of sin to resist the power of love. We must cultivate this love in our souls, that we may take our place with all the saints, for they were all-pleasing unto God through their love for their neighbor.

- Saint Elizabeth the New Martyr

as quoted on God's Politics
http://tinyurl.com/2phv6w


Lumme vs Billgren

Johan Lumme är en tidigare präst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland, som berövades prästämbetet då han skrev ut sig ur kyrkan för kanske 15 år sedan. Nu hör han till en luthersk frikyrka, bor i Karis och bloggar på bloggen.fi/chydenius.

Tor Billgren är journalist och Malmöbo. Han bloggar på Antigayretorik.
http://antigayretorik.blogspot.com/

Lumme är emot homosexualitet och dess utövande, medan Billgren på sin blogg går in för att granska de argument som sådana som Lumme använder. Det gör han också i inlägget Svar till Johan Lumme (11.10.07). Jag fann diskussionen intressant - och dessutom utan stora överslag åt någondera hållet, vilket är beklagligt ovanligt i sammanhanget.

http://antigayretorik.blogspot.com/2007/10/svar-till-johan-lumme.html





Stop Capital Punishment

The following message reached me through an e-mail on a mailing list I belong to:

"Capital Punishment is an inhuman retribution and contributes to the vain circle of violence and retaliation within society. So far, no country in the world has shown signs of decrease in crime by enforcing capital punishment, especially when totalitarian regimes use execution as a legitimate means to oppress, diminish and murder their opponents and opposition groups. On the other hand, psychological side-effects of executions, in short and long terms, are damaging to the victims’ survivors as well as to the executers of the punishments. Add to this the fact that execution reduces society’s sensitivity against violence and violent behavior. For the foundations of a civil society, for democracy and establishment of human rights, to respect the rights and the safety of alternative and freethinkers and to promote a non-violence culture, the omission of capital punishment is the first and foremost step.

"We, the undersigned of this statement, may have different political, social and cultural believes and objectives, but we all have come to agree on one point, and that is, the importance of abolishment of capital punishment for the sake of Iranian society.

"We urge everyone to get involved actively in a wide spread war against capital punishment in Iran and help achieve this national goal through joined efforts of all Iranians."

If you agree with this statement, you can sign the petition by going to stopexecution.net. I have already done so.

Of course, Iran is only one of the places in the world where capital punishment is used. But let's tackle them one at a time. Next, it's someone else's turn.



Predikstolsutbytet förhindras profylaktiskt

Idag kom det mera Jobspost angående predikstolsutbytet här i Borgå, som jag har bloggat om bl.a. 24.4.07 och 7.10.07. Jag fick nämligen veta att missionskyrkans styrelse (eller vad organet nu kallas) har uttryckt åsikten att jag är olämplig som predikant i deras församling. Därmed har de alltså ställt sig på samma linje som pingstförsamlingens styrelse.

Ekumeniskt samarbete baserar sig på att vi som kristna inser att Kristus, som förenar oss, är viktigare än de teologiska åsiktsskillnader som skiljer oss åt. Vi behöver alltså inte ha åsiktsgemenskap för att ha trosgemenskap.

Det som nu har hänt är att styrelserna i de båda friförsamlingarna har vänt på steken och vill att jag skall ändra åsikt, eller åtminstone låta bli att uttrycka min åsikt, i en del frågor innan jag blir rumsren att representera domkyrkoförsamlingen i deras sammanhang. Detta är verkligen mycket beklagligt.

Domkyrkoförsamlingen väljer naturligtvis sin representant själv, precis som de andra församlingarna gör. Under de senaste fem åren är det jag som har varit den representanten. Om mina möjligheter att verka ekumeniskt blir kringskurna, är det inte mig det riktas mot, utan domkyrkoförsamlingen.

Vi kanske måste se över vilka samarbetsformer som är fruktbara i fortsättningen, och satsa på att samarbeta med dem som vill samarbeta med oss. Tack Gud för metodisterna!

Mitt hjärta gråter blod ...