Dagen innan semestern äntligen började förrättade jag två konfirmationsmässor. Behovet av semester började kännas på allvar i den andra av dem.
Symptom: När jag inbjuder till nattvard, använder jag rätt ofta följande formulering:
Kom och ta emot Kristi kropp.
Kom och drick ur odödlighetens källa.
Jag tycker att den formuleringen är poetiskt vacker och teologiskt givande, så jag använder den gärna. Den här gången hörde jag mig dock plötsligt säga:
Kom och drick Kristi kropp!
Jag vet inte vad folk tänkte eller hur många av de drygt tvåhundra gudstjänstdeltagarna som märkte något - men den sortens ofrivilligt teologiskt nyskapande kunde gärna få låta bli att inträffa!
Ytterligare ett symptom på behovet av semester var förresten det som hände när jag själv tog emot nattvarden. När jag skulle få brödet, sträckte jag fram händerna, precis som det är meningen. När jag skulle få vinet, sträckte jag inte fram särkalken, utan sträckte på nytt fram mina kupade händer! Min kollega sade efteråt att han var allvarligt frestad att hälla vinet i händerna på mig, men han höll sig ändå, tills jag en sekund senare märkte mitt misstag...
