English summary:
I try to define the terms "homophobia" and "heteronormativity". I'm not quite sure I succeed.
Homophobia is here defined as a fear om homosexuality and/or homosexuals - as arachnophobia is a fear of spiders.
Heteronormativity is the opinion that heterosexuality is the norm, and everything else is per definition abnormal. This can have its roots in biblical interpretations or in homophobia, but that is secondary to the definition.
Please comment!
***
Homofobi är en term som mången svänger sig med när det gäller att beskriva negativ inställning mot homosexuella. Den är dock inte helt lyckad.
En fobi innebär ju att man är rädd för något - klaustrofobi är rädsla för slutna platser, arachnofobi är rädsla för spindlar o.s.v. Homofobi skulle då betyda rädsla för homosexuella. Sådant förekommer säkert. Folk är rädda för att “det skall smitta” eller så. Det beskriver ändå långt ifrån alla som är negativa till homosexualitet. De flesta förstår säkert att en homosexuell person är “konstig” på en viss punkt, men på alla andra punkter skiljer han sig inte från “normala“ människor. Ingen skräck, alltså, utan “bara“ ett underkännande av den sexuella läggningen eller det sexuella handlingsmönstret. Att sexualiteten är en integrerad del av vår personlighet gör att detta underkännande smärtar den vars sexualitet underkänns är klart, men det sker inte (nödvändigtvis) p.g.a. personlig illvilja utan av andra orsaker. Homofobi är alltså ett begränsat begrepp, men används enligt min mening alltför löst.
Heteronormativitet vore en mer exakt term i de flesta fall. Den är visserligen klumpigare att använda, då den har åtta stavelser och aderton bokstäver mot homofobins fyra respektive åtta. Dessutom finns det inget bra uttryck för en person med heteronormativ inställning, som skulle motsvara det koncisa ordet “homofob”. Detta är problematiskt.
Ändå är termens innehåll bättre. Heteronormativitet innebär att man anser att heterosexualiteten bör vara norm, och att allt annat på sätt eller annat är “avvikande” eller “onormalt” per definition. Man kan säkert ha olika grunder för sin heteronormativitet - bibliskhet, naturenlighet, varför inte homofobi, bara för att nämna några möjligheter - men grunden för inställningen är sekundär i detta sammanhang. I en eventuell djupare argumentation kommer den förstås till synes.
I en kommentar ställde Thomas Illman två vad han kallade ”testfrågor”.
”Skulle du kalla pastor Åke Green homofob, på basen av hans predikan?” http://www.contra.nu/green.html
Där är svaret nej, inte vad jag vet. Han är dock starkt heteronormativ med biblisk argumentation. I något skede borde jag analysera den argumentationen här på bloggen - få bara se när jag hinner; det är ett ganska stort jobb.
”Skulle en genomsnittlig journalist, politiker, man/kvinna på gatan el.dyl. kalla Green homofob, om en sådan nu mot förmodan skulle ha läst sagda predikan?”
Svar: Säkert, men då i den lösa betydelsen, där man tror att homofobi och heteronormativitet är synonymer.
Jan ställde i sin tur frågan: "Vad är det för fel med att vara homofob? Varför framställs den så negativ?"
Jag måste medge att jag är lite överraskad av den frågan. Om någon nedvärderar eller underkänner en annan person p.g.a. någonting som denne andre inte kan rå för - härstamning, hudfärg, sexuell läggning el.dyl. - har jag nog svårt att se det som positivt. Detta gäller också ifall man gömmer sig bakom ett "hata synden, men älska syndaren" -argument, eftersom det endast fungerar där "synden" i fråga är åtminstone i någon mån självvald. Man kan alltså välja om man är otrogen, men inte vilket kön man dras till.
