Deus semper maior!

Jag är stolt över min son!

Joakim skrev i höstas en insändare med miljötema.
Nu, när han redan har fyllt sex, fortsätter hans engagemang för att förbättra världen. Han gjorde - på eget initiativ och av egna pengar! - en donation till UNICEF idag, och sedan ville han gå ut och plocka skräp för att rädda naturen. Och det fanns det ju gott om - på en halvtimme hade han fått en hel plastkasse full på Borgbacken (den här i Borgå, alltså, inte nöjesparken i Helsingfors).

Jag är, som sagt, en stolt fader.

Käre Gud. Jag vill gifta mig men det finns ingen som vill gifta sig med mig än. (Sofia, 9 år)

Staden Joensuu (vars namn på svenska vore "Åminne") är inte känd för att vara någon toleransens högborg. För något år sedan var denna karelska stad den plats i Finland där de flesta rasistiska brotten per capita begicks.

Nu visar åtminstone Joensuu kyrkliga samfällighet andra takter. Det handlar inte om ras denna gång, utan om sexuell läggning. I Joensuu har man nämligen ordnat regnbågsmässor, och en förfrågan om saken kom till det gemensamma kyrkorådet (gkr) i samfälligheten. Gkr frågade prästerna i Joensuu om deras åsikt, och då de flesta av dem ansåg att det är helt OK, konstaterade gkr att regnbågsmässor får ordnas också i fortsättningen. Gkr uttryckte dock det som borde vara självklart (men tyvärr inte alltid verkar vara det), nämligen att de allmänna gudstjänsterna är öppna tillfällen dit alla är välkomna oberoende av ålder, kön, socialgrupp, nationalitet eller sexuell läggning.

Tidningen Karjalainen rapporterar om detta. Artikeln Homojen ja lesbojen messut voivat jatkua Joensuussa har på nätet gett upphov till en hel del debatt, liksom också uppföljaren Papit pysyvät kannanoton takana. Åsikterna är delade. En del säger att detta är droppen, nu skriver de ut sig ur kyrkan, medan andra nu överväger att skriva in sig igen. Och samma trötta argument kommer fram igen, bl.a. påståendet att Sodom och Gomorra skulle ha förstörts p.g.a. homosexualitet. Vilket som bekant inte har stöd i Skriften.

Källor och länkar: http://karlafhallstrom.blogspot.com/2008/02/regnbgsmssor-i-joensuu.html

I inlägget om liberalteologi och fundamentalism (http://tinyurl.com/2uuc2r) tog jag upp också liberalismen och konservatismen. Det kan hända att jag missade en poäng där.

Det är ju nämligen så, att en som är konservativ per definition strävar efter att bevara ("konservera") det som nu är. De konservativa motsätter sig alltför mycken och alltför snabb förändring och skyndar hellre långsamt. Det kan jag respektera (även om det blir frustrerande ibland), för då undviker man i görligaste mån att göra skada, även om nyttan med eventuella reformer uppskjuts eller uteblir. Festina lente.

Men så finns de sådana (som också emellanåt går under beteckningen "konservativa") som vill återgå till sådant som har varit tidigare. De inte bara motsätter sig reformen, aktionen, utan de vill också ta tillbaka redan gjorda reformer, och strävar därför efter en re-aktion. Den korrekta termen för dessa personer är inte "konservativa" utan "reaktionärer".
Ett exempel på sådana är de motståndare till kvinnliga präster, som vill återgå till att endast ha manliga präster i vår kyrka. Dessa är typiska kyrkliga reaktionärer.

Att "reaktionär" (med synonymen "bakåtsträvare") ibland ses som ett skällsord eller en förolämpning är ovidkommande. "Den visa kan inte bli förolämpad, för sanningen kan inte såra, och lögner är inget att bry sig om," har någon sagt.
Fast jag medger att det kan vara svårt att leva efter. Kanske jag är ovis? Eller mänsklig? Reaktionär är jag åtminstone inte ...

There are people in the world so hungry, that God cannot appear to them except in the form of bread.

- Mahatma Gandhi

as quoted on the Hunger Site
http://www.thehungersite.com/

Linus (http://linustankar.blogspot.com/) undrade:
* Har läst igenom GT och på några ställen märkt att Gud dödar människor och vållar olyckor. Finns det någon förklaring till detta? Det här kan väl inte riktigt räknas som tukt...
Här är några ställen:
2 Krön 21:15,18-19
Amos 3:6
Det finns många andra ställen där det talas om att Herren själv dödar eller att hans ängel gör det... *

I grunden kan vi konstatera att det israelitiska samhället under biblisk tid var betydligt brutalare än vårt (och ändå är vårt alldeles tillräckligt våldsamt). De metoder som användes för konfliktlösning eller bestraffning kan helt enkelt inte accepteras i ett civiliserat nutidssamhälle. Men samhället då var varken civiliserat (i vår bemärkelse) eller nutida, så praxis var en annan.
Därför är det straff som kung Joram får för sin ogudaktighet (2Krön 21) brutalt i våra ögon, men för en dåtida läsare var det knappast anmärkningsvärt i sig. Poängen är att hans synd inte förblev ostraffad - att han idag hade blivit avsatt i st.f. att hans inälvor skulle falla ut är irrelevant. Tukt är alltså just det som det är frågan om - fastän hårdhänt sådan.

Vad gäller versen ur Amos - Om en olycka händer i staden, är det inte Herrens verk? - visar den på en utveckling i folkets (och vår) förståelse av Gud. I det tidigaste monoteistiska skedet tänker man sig Gud som alltings upphovsman i gott och i ont (jfr t.ex. Jes 45:7f), men småningom började man inse att det också finns andra krafter med i spelet, t.ex. djävulen och människan. Gud är den högsta makten, men han är inte skuld till allt som sker. Det här har jag tangerat 9.9.06 när jag skrev om teodicé-problemet (http://tinyurl.com/2epoeo).

På många ställen där Herren eller hans ängel dödar sker det när han "blandar sig i" de krig som hans folk för. Ett exempel är det som den assyriska armén under kung Sanherib råkar ut för; berättelsen finns i 2Kung 18-19, ingripandet i 19:35. Ur israeliternas synvinkel handlar det alltså om Guds beskydd, även om formerna (185.000 döda!) återigen är något magstarka för en nutida läsare.

Man kan se en tydlig utvecklingslinje från de tidigaste delarna av GT tills Jesus kommer med i bilden. I början handlar det om att "Bete er, ungar, annars hugger jag huvudet av er!", medan tonen mildras efterhand. Först införs ställföreträdande djuroffer, så betonas vikten av barmhärtighet och sist kommer Jesus och destillerar fram det Dubbla kärleksbudet ur det som varit tidigare. GT är en viktig del av Bibeln, eftersom det tecknar upp en bakgrund till evangeliet. Utan den bakgrunden skulle vi ha mycket svårt att förstå Jesu handlande. Till bakgrunden hör, förutom all poesi och levnadsvisdom, också de brutala och våldsamma delarna. De visar oss ofta hurudana vi är, utan att sockra över de negativa sidorna och bara visa oss hurudana vi ville eller borde vara.

These statements about the Bible were written by children and have not been retouched or corrected (i.e., bad spelling has been left in).

St. Paul cavorted* to Christianity. He preached holy acrimony**, which is another name for marriage.

* converted
** matrimony

A week ago, I blogged about a GLBT Study Bible I've come across. As I said even then, it contains interesting new ideas about certain concepts we've become accustomed to take for granted. At the time, I mentioned the mistake of taking the word arsenokoites to mean homosexual.

Another (though minor) example is the profession of Joseph, Mary's husband. Traditionally, the Greek word tekton has been rendered as "carpenter" in Matt 13:55 and Mark 6:3, but according to Dr Ann Nyland, it actually means "skilled craftsperson" - including carpenters, to be sure, but also metal workers, sculptors, people working in horn etc.

An interesting bit of information is divulged in the notes to Gospel passages where Jesus discusses divorce (Matt 5:31-32, 19:1-12; Mark 10:1-12; Luke 16:18). I quote from the note in Luke, p. 126:

* In Matthew 19:3, the Pharisees asked Jesus, "Is it legal for a person to divorce his wife on the grounds of 'Any Matter'?" The Rabbis were asking Jesus about his interpretation of Deuteronomy 24:1. The "Any Matter" is a technical term from Jewish divorce law, a form of divorce introduced by the Rabbi Hillel. The other type of divorce, on the ground of "General Sexual Immorality", was available to both men and women, both of whom were able to divorce their partner on the specific grounds based on Exodus 21:10-11. This traditional divorce was becoming rarer by the start of the first century, being replaced by the "Any Matter" divorce, which was for men only, and popular as no grounds had to be shown and there was no court case. For an "Any Matter" divorce, the man simply had to write out a certificate of divorce and give it to his wife. My Jesus' time, the "Any Matter" was the more popular form of divorce, but the rabbis were still arguing about the legalities of it. The disciples of Shammai were particularly opposed to it. [...]
* Jesus replied that a divorce on the grounds of "Any Matter" was not legal, that "whoever divorces his wife, unless it's on the grounds of 'General Sexual Immorality', and marries someone else, commits adultery". Jesus is simply saying that if someone divorces by a form other than the grounds of "General Sexual Immorality" form of divorce, they are not properly divorced and thus not free to remarry, and so are committing adultery if they do. He is continuing his statement that he disagrees with the "Any Matter" form of divorce.
* It is most important to note the significance of the above. The way the passage has traditionally been translated implies that Jesus was asked the question, "Is it ever legal to divorce?" and he answered, "No, except on the grounds of sexual immorality." This is not the case. Jesus was asked if it was legal to divorce on the grounds of "Any Matter" and he answered, "No, only on the grounds of 'General Sexual Immorality'". In other words, he was disagreeing with the form of "Any Matter" form of divorce. He certainly wasn't saying that at that time, or in the time to come, people were never to divorce except for sexual immorality. *

If this is accurate, it would for sure mean a world of difference to many people. Divorcés who despite tremendous effort weren't able to save their marriage, and on whom those more fortunate are looking down their noses, could now raise their heads and show this as an example of how Jesus' tolerance, acceptance and love far outshines that of his most ardent followers. Which (sadly) isn't news.

Plans to protect air and water, wilderness and wildlife are in fact plans to protect man.

- Stewart Udall

as quoted on the Rainforest Site
http://tinyurl.com/2m5dm9

Min församling, Borgå svenska domkyrkoförsamling, skall välja sig en ny domprost. Jag skrev om saken på Nya Prästbloggen häromdagen (http://tinyurl.com/you3qj), och har nämnt om det också på denna blogg.

Arbetet som domprost är mycket - mycket! - mångsidigt.

I grunden gäller det att vara kyrkoherde för församlingen, vilket redan det ger mycket jobb. En församling med drygt 14.000 medlemmar och ett fyrtiotal anställda kräver både administrativt ledarskap och förmanskap för att fungera ordentligt. Kyrkoherden är dessutom inte vilken direktör som helst, utan förväntas också vara en andlig ledare, vilket kan innebära ett aktivt engagemang i både gudstjänster och förrättningar.

Kyrkoherden i domkyrkoförsamlingen fungerar också som domprost vid domkapitlet. Han (i Finland har det ännu inte varit någon "hon", och det blir det inte heller denna gång) är viceordförande för domkapitlet och stiftets andreman - "vicebiskop" i många hänseenden. Detta kan naturligtvis inte heller skötas med vänster hand.

Av hävd har domprosten dessutom varit kontraktsprost i domprosteriet, vilket innebär att han har ansvar för samarbetet mellan de svenska församlingarna i Östra Nyland. Denna uppgift för med sig vissa lagstadgade funktioner, som organiserandet av vissa val, men kan förstås utvidgas nästan hur långt som helst, beroende på kontraktsprostens person, kapacitet och resurser. I den tidigare kyrkolagen var det stadgat att domprosten automatiskt också var kontraktsprost, men också sedan den nya kyrkolagen för ett decennium sedan slopade denna automatik, fortsatte den förre domprosten, Lars Schmidt, som kontraktsprost.

Det står helt klart att ingen kan göra allt detta. Om någon försöker, blir alla delar lidande och domprosten utbränd. Det vore därför viktigt att domprosten prioriterar. Det finns sådana uppgifter som andra sköter, och dem kan (och bör!) domprosten lämna bort. Andra uppgifter är det bara domprosten som kan handha, och dem bör han därför satsa på.

Som illustration kan jag nämna att om domprosten försöker sköta exempelvis förrättningar eller skriftskolor, kommer han inte att hinna med personalvården. Som förman bör han ta hand om dem som sköter förrättningar - alltså närmast dop, vigslar, jordfästningar - och skriftskolor och skapa förutsättningar för att de skall orka med sitt arbete. Det kan han inte göra om han själv försöker för mycket.

En av kandidaterna till domprosttjänsten menade att han skulle satsa på förrättningar för att komma borgåborna närmare. Det låter förstås bra, och fungerar nog i en liten församling, men hos oss är tanken en närmast katastrofal chimär.

På samma sätt är idén att domprosten bör vara kontraktsprost också dödfödd. En sådan koncentration av uppgifter skadar både församlingen, prosteriet och domprosten själv, förutom att den går emot alla tankar om decentralisering (vilket kanske är meningen?).

Ett par nyheter på församlingens hemsida berättar om ett par valtillfällen inkommande vecka och om tidtabellen för själva valet. Vi får återkomma.

http://tinyurl.com/28uq7u