Jag döpte barnet till ett ogift par. De hade på förhand fått frågor om behovet av bröllopspresenter, för många undrade om de skulle gifta sig när de en gång var i farten. Sådant förekommer ju, men det var inte aktuellt i detta fall.
Dopförrättningen i kyrkan kom igång en smula försenad, och den var dessutom lite längre än vanligt, eftersom vi sjöng tre psalmer i stället för de vanliga två. Det gjorde att klockan var rätt mycket när vi var klara, och en vigsel skulle börja i kyrkan strax efter. För att få folk att lämna kyrkan raskt och i god ordning, sade jag till:
"Nu är dopet förbi, och strax följer en vigsel."
Jag såg hur alla stelnade till - skulle de ändå gifta sig?! - så jag måste tillägga: "Ja, det är ju alltså ett annat brudpar!"
Lättade skratt.
